RBack

... och brämspindel, och marmorspindel och kvadratspindel och tajgahjulspindel och kungsspindel och knölspindel och... Åh. Orkar inte gå in på det. Men man lär sig om man är tillräckligt intresserad.

De som äter sin tråd (eller en del av den) är antagligen främst hjulspindlar (som korsspindel) vilka väver nya fångstnät varje kväll och där det går åt en hel del material. De där livlinorna är normalt toktunna och fladdriga. Vågar inte svara på exakt hur spindlarna beter sig i det där sammanhanget. Lukten av pepparmynta (eller annan mynta) har de inte problem med. Knappast eucalyptus heller. Man hittar ju spindlar mitt i myntan som växer i trädgårdslandet och de utsöndrar sin eteriska olja vid minsta vidröring eller vindpust. Troligen är det något annat än själva lukten i spraymolnet som gör att spindlarna inte trivs. Därmed är det troligen möjligt att hitta alternativ om man så skulle önska. Men kanske de där eteriska oljorna inte är så dyra att det inte är ett bekymmer att använda dem upprepat. Dessutom luktar de ju fräscht. Brospindel och vasshjulspindel är de stora arter som ofta befinner sig på båtar. De vill vara nära vatten. De är släkt med korsspindel.

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/06/18/forsokte-jaga-bort-orm-med-bensin-huset-borjade-brinna

Många spindlar har trådar de "drar in" när så behövs. Givetvis görs det med benen och trådarna åker inte in i spinnkörtlarna. Däremot äts ibland en hel del spindeltråd upp igen av spindeln. Då återanvänder de det protein tråden är gjord av. Spindeln som har sin tråd mellan grindstolparna gör på så sätt att den sitter på ena stolpen och släpper ut en tunn tråd med vinden. Den tråden fastnar i andra stolpen. Är den på G med att bygga fångstnät så känner den efter när den tunna linan fastnat på annan plats, varpå den springer över med en starkare tråd som grund för sitt kommande nät. Resterande "ram"-trådar kan antagligen monteras genom lite olika strategier av spindeln. Det behöver inte vara samma spindel varje gång. Kan ju vara en annan spindel på andra stolpen också - i fall det blåser åt andra hållet alltså. Spindlar finns det gott om. Bara på den grinden hittar du säkert minst ett tiotal om du letar. De flesta dock bara någon dryg millimeter stor. Spindeln kan nämligen inte bestämma sig för att fästa tråd på ena stolpen och vandra över till den andra när den vill börja bygga stomme för nät - om det är det den gör. För det första kan den inte se den andra stolpen när den sitter på den ena och vet därigenom inte att det finns en annan stolpe som kan användas för nätkonstruktionen. Slumpen spelar en viss roll i deras arbete - men de är skickliga på att använda det slumpen ger. Syftet med tråden kan också vara något helt annat. Det kan röra sig om spindlar som bara klättrat upp på grindstolpen (en högt belägen plats) för att släppa ut en lång tunn tråd med vilken spindeln kan flyga när vinden grabbar tag i tråden. Spindlar (speciellt nykläckta) reser långa sträckor på det viset. Så det kan ju också vara sådana trådar som av misstag fastnat i den andra stolpen. Eller så är det bara en utsläppt "transporttråd". Dvs. syftet är att förflytta sig men inte att flyga iväg. Släpp ut en tråd, hoppas den fastnar någonstans och sedan klättra dit - vart det än bär. Visserligen skulle en spindel som vandrar över grinden från en stolpe till den andra ha en tråd efter sig. De fäster i stort sett alltid säkerhetslinor efter sig. Men då skulle den säkerhetslinan högst troligen fästas med jämna mellanrum längs vägen och således inte hänga fritt mellan stolparna.

Evert är en hon. Larinioides sclopetarius ser det ut som. Brospindel på svenska.

Eh? Har jag skrivit att andra bör ha spindlar i sina båtar eller att andra måste tycka likadant? Meddela gärna vilka recept du använder. Jag är intresserad rent vetenskapligt av saken. Pepparmyntsoljan som används i filmen torde inte ha någon långvarig effekt. Dels är det konstaterat att spindlar inte har något emot lukten av pepparmynta, men möjligen kan den ha viss effekt som sk. eterisk olja. Sådana är generellt väldigt flyktiga och då blir det nog till att spraya konstant. Jag misstänker att den effektiva substansen i filmen de facto är diskmedlet som tar bort ytspänningen och som gör att vattnet inte rullar av spindlarna vilket det normalt gör (om de inte fastnar i ytspänningen och drunknar förstås). Testa utan peppermynta (men med diskmedel) och se om det fungerar. Citrus är inte heller någon höjdare. Test har visat att spindlar inte har något emot att äta byten som duschats med citrus. Därmed är citrus i sig inte något spindlarna skyr. Kanske de t.o.m. ger tummen upp för citrusmarinerat godis.

Går ut på ett tycker jag - åtminstone i mitt fall. Antingen är det hela kadaver efter självdöda flugor som hunnit deponera bajsprickar innan de dött eller så är det ursugna små insektspaket och lite spindelbajs i ett hörn. Men jag har iofs så "icke ombonad" båt att lite måkrypsbajs försvinner i mängden av andra små prickar och fläckar.

Jag har gärna spindlar i och på båten. Kan inte komma på en enda olägenhet med dem. De flesta - eller i princip alla - hemgjorda recept med sånt som "spindlar inte gillar" är ren BS. Vasshjulspindel - Larinioides cornutus - gör otroligt starka hjulnät som håller fint även när det blåser på. Har en på gösstaken och en på strålkastaren just nu. Den på gösstaken gömmer sig dagtid i signalhornet och jag hoppas inte behöva nyttja det nu.

Här i Finlandet är det i alla fall möjligt att registrera sin båt som veteranbåt. Hur är det med Sverige? I nuläget är gränsen årtalet 1950. Saxat ur trafiksäkerhetsverkets hemsida: En veteranbåt är en veteranbåt i original eller en individuellt byggd kopia av en veteranbåt konstruerad före 1950, byggd huvudsakligen av ursprungligt material. Med detta avses att båtens skrov och däck ska vara tillverkade av ursprungligt material och båtens konstruktion vara lik den ursprungliga. Likväl är det tillåtet att använda moderna material, såsom plywood, moderna limtyper, färger och fästmaterial. Tillverkaren märker ut båtarna som veteranbåtar till exempel med en skylt. Det historiska ursprunget ska vara dokumenterat (foto, ritning eller annat bevis). Kopior byggda av armerad plast är inte veteranbåtar. Då man registrerar en veteranbåt, ska registreringen antingen göras per post eller i e-tjänsten.

Bra frågeställningar. Jag tänker ju aldrig snabbare än skrovfarten. Allt över det är en annan och helt obekant värld liksom.

Jag vill inte råda någon annan att bygga om. Men jag skulle gladeligen själv våga experimentera. Kommer i något skede att fixa om rodret på min båt. Det rodret är ett hemmabygge sedan tidigare och består - förenklat sagt - av fyra plana rostfria stålplattor ihopsvetsade runt stocken så att det blir en lång avsmalnande roderyta bakåt och en kort triangulär del framåt. Hade tänkt åtminstone fixa framkanten så att den blir rundad. Tänkte bocka en plåt som sätts fast framåt så har jag åtminstone en liten förbättring av hydrodynamiken (jag är fullständigt nernödrad på sådana detaljer) och om jag känner mig tillräckligt galen så experimenterar jag med en "split leading edge" också - dvs. övre halvan av rodrets framkant riktas en aning mot styrbord (vänsterskruvad propeller) och nedre halvan mot babord. Propellern skjuter ju inte vattnet rakt bak utan i en viss vinkel ut från propellern. Med split leading edge träffar propellerströmmen framkanten mera "rakt på". På stora fartyg sparas ganska många % i bränslekostnader men på en båt som min lär det knappast bli minsta lilla effekt. Jag tycker bara det är kul att fundera på dylika saker. En nacaprofil stallar inte lika snabbt. Och som sagt, med en del roderyta framför stocken blir också styrningen lättare när båten har fart... även om tung styrning uppenbarligen inte är ett problem i nuläget.

Mitt båtskrälle är ett helsike att svänga när det inte finns fart. Båten har tokmånga rattvarv för roderutslag och en lång köl som håller emot i vattnet. Babord går iofs smidigt tack vare effekten av propeller-rotationen och jag kan relativt enkelt vända på en havsöring (vi har inga femöringar här). Styrbord är toktrixigt att "rotera" om det blir alldeles för trångt. Så sådana situationer undviker man förstås så gott det går. Allt handlar om att planera i förväg och att vara "ett par steg före båten". Kan inte påstå att jag lyckas alla gånger. Tack och lov har jag i alla fall perfekt plats i hemmahamnen.

Roderyta framför hjärtstocken ska teoretiskt avlasta vridningbelastningen på själva stocken. Men om man adderar yta framför, och därmed gör rodret större, ökar förstås sidobelastningen på stocken och dess infästningar (så som redan nämndes). Så rent teoretiskt vore det kanske bättre att kapa bort från bakkanten om man ökar yta i framkanten. Sedan ändras ju vattenströmmen från propellern eftersom rodrets främre kant svänger på annat sätt i propellerströmmen (drivning framåt). Mindre vatten leds in på läsidan ("undertrycks-sidan"). Exakt vad det gör med vattenströmmen och de virvlar som där uppstår, samt hur de påverkar styrningsverkan är svårt att uttala sig om. Även båtroder kan stalla och då går man miste om en del av styrverkan - dvs. den som uppstår just på läsidan av rodret. Sådant beror också på roderprofilen. Om ökad roderyta (eller förändrad balansering av roderytan i förhållande till hjärtstocken) egentligen gör din båt mera lättmanövrerad är oerhört vanskligt att säga. Ökad roderyta kan möjligen ge någon liten fördel i riktigt låg fart, men om den lilla effekten väger upp mot andra tänkbara aspekter är förstås också en fråga. Ökad roderyta ger mer våt yta = mera motstånd i vattnet = aningen högre förbrukning (eller lägre fart). Vet dock inte om det blir så liten inverkan i det här fallet att det slutligen är noterbart. Roderyta framför stocken gör också styrningen (rattandet) lättare men det märks förstås bara om man har vajer. Tillräckligt dimensionerad hydraulik bryr sig givetvis föga om sådant.

1) Betyder det att åkersorkar också är invasiva? Eller rådjuren? Hur stor skada (på en skala) ska ett djur orsaka för att kvala in på din lista över "invasiva"? Om titeln fågelpsykopat erhålles av att man känner ett behov av att bestrida vetenskapligt galna slutsatser och motarbeta faktoider så må det vara hänt. Jag har inte propagerat för fler skarvar och jag har som sagt aldrig motsatt mig decimering. Men jag ser gärna att argument baseras på vetenskapliga grunder och att naturrelaterade förvaltningsplaner sker med vetenskapligt hållbara metoder. Mänskligheten har inte varit så bra på sådant förrän under det senaste decenniet då allt fler allvarliga frågeställningar lagts på bordet. (t.ex. varför har uppemot 80 % av insektsbiomassan ställvis i Europa försvunnit sedan 1980-talet?). 2) Har du en alldeles egen definition för artbegreppet och de evolutionära processerna också eller baserar du det aggressiva uttalandet på något verifierbart som går att hänvisa till? Berätta gärna mera. 3) Om det inte går att "bevisa"... varför skrev du då?: "Detta är hårda fakta, som både skarvvänner och ornitologer är överens om: 3) Andelen storskarv minskar på bekostnad av mellanskarv i England" ... Det är väl inte något som man är "överens om". Har inte ens sett att det verkligen dryftats på allvar någonstans. Eller är det din slutsats? Du vet väl att korrelation och kausalitet inte riktigt är samma sak? Hur skulle det ha sett ut om den kontinentala underarten inte varit under historiskt "förföljelseprogram" i flera hundra år och därmed sedan tidigare hållit en population som motsvarar dess naturliga. Skulle vi ha varit vana med skarv längs kusterna och inte förfärats av deras existens? hur skulle vi se på storskarven som art och skulle vi vara förfasade över att det finns övergångsformer mellan underarterna? Väldigt många organismer har ju de facto den här typen av periodvis genetisk separering och sammanblandning igen. Vad är en "ren art"? 4) Enligt din definition torde isbjörnen mycket väl vara invasiv om det skulle förhålla sig så att vi människor jagade säl i Arktis. För då skulle ju isbjörnen konkurrera med oss om byte och då skulle det vara ett ekonomiskt bekymmer att isbjörnarna blev fler och spred sig. Var drar vi gränserna för den där "konkurrensen" och "skadan"? 5) Och där kommer källhänvisningspsykopaten i mig fram än en gång och frågar "vilka vetenskapliga rapporter?" I övrigt utgår jag fortfarande från att de fiskbestånd som har problem i första hand har problem pga. att yngelvattnen inte är i den kondition de borde vara och att de basala livsförhållandena för havsorganismerna inte motsvarar det som organismerna är bäst anpassade för. Dvs. att stora delar av ekosystemen numera utsätts för så pass snabba ekologiska förändringar att de lever under större stress än vad som skulle uppfattas som normalt i ett evolutionärt perspektiv. När bestånd "mår dåligt" handlar det allt som oftast om sådana grundläggande orsaker. Därför tror jag också att skarvarna är ett minst sagt sekundärt problem för havsekologin. Och om så är fallet (jag hävdar inte bestämt att det är så), så tror jag också att det skälls under fel träd när det handlar om våra hav, havens fiskbestånd och deras situation.

1) Trixigt argument för en fågel vars västliga utbredningsområde är Europa och vars utbredning begränsats hårt under lång tid (skottpeng & förföljelse i stora delar av Europa). Hur ska vi tänka med övriga fågelarter som expanderar norrut? Bör vi eliminera pilfinkar norr om en viss breddgrad? Rördrom? Ägretthäger? Turkduva? 2) Underarter. Atlantformen är evolutionärt en avknoppning från den kontinentala formen. Inget konstigt. En del av svaret även i punkt 4. 3) Källa på att det är P. c. sinensis som orsakar nergången av P. c. carbo på Brittiska öarna? Jag är en källhänvisningspsykopat. 4) Det gjorde också isbjörnarna efter fredningarna i slutet av 60-talet. Dvs. de spred sig (åter) över det område där deras naturliga ekologiska biotop motsvarar deras behov. P. c. sinensis gynnas extra av eutrofiering och klimatförändringar (precis som ett antal andra arter) i sin spridning norrut. Förutom just den exceptionella eutrofieringen och den antropogena limatförändringen finns det inga "onaturliga" aspekter i fåglarnas utnyttjande av möjligheterna. 5) Skakigt påstående eftersom det är svårt att se skillnad mellan underarternas kvarlämningar. Dessutom har mellanskarven språkligt förstås ofta gått under namnet storskarv eftersom den ju de facto är storskarv. underarter har inte officiella egna namn - namnet mellanskarv är dock ett lysande undantag. Inget nytt under solen alltså. Inga vetenskapliga frågetecken eller "bomber".

En del somrar kan de facto också bli kallare än normalt som en effekt av förändringarna. Mycket handlar om hur jetströmmen påverkas av klimatet och i sin tur påverkar lokalväder. Med andra ord handlar det om att förändringarna har en tendens att "förstärka" temperaturkasten och vädret på våra breddgrader.

Känner att det är hög tid för en bild så att stämningen lättas upp en smula.

Utrotar mellanskarven storskarven nu också? Den här tråden blir allt mer magnifikt absurd. Men berätta för all del mera. Chipspåsen är öppnad och dippen blandad.

Hoppsan!

Absolut. Tänkte bara komplettera med omnämnandet att det inte ens var lätt - eller t.o.m. i det närmaste omöjligt - att utföra transporten på havet där det i någon slags logik kunde tänkas vara "lättare". I övrigt (riktat till ett annat spår i tråden) vet jag inte varför det ska bevisas huruvida P. c. sinensis häckat i en specifik skärgård eller bevisas att den inte gjort det. Naturliga fluktuationer i utbredningsområden är inget konstigt och inget som räknas in i begreppet/definitionen "invasiv" - inte i den vetenskapliga definitionen i alla fall. Sedan kan väl enskilda personer definiera på sitt eget sätt enligt tycke och smak. Tycke och smak tänker jag inte debattera. Min båt är finare än din liksom.

Finns väl - om jag inte missminner mig - några dokumenterade försök att ta kinesiska fiskeskarvar med på fartyg till Europa. De skarvarna ska dock ha dött efter en kort tid ombord. Tror det nämndes i Pihlströms och Fritzéns text också. Möjligen fanns även källhänvisning. I detta nu är jag för lat för att kolla. Det var för övrigt ganska onödigt att importera dem från Kina eftersom samma kontinentala skarv ("mellanskarven") ändå fanns i Europa. Det finns gott om beskrivningar från när ungar fångats för träning till fiskeskarv. I samband med en annan artikel (som aldrig blev skriven) för ett par år sedan, kontaktade jag Dr. Loïc Marion (Université de Rennes) som undersökt mtDNA hos de Europeiska skarvarna och som får anses höra till de europeiska forskare som har bäst koll på dessa fåglar. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10682-005-5828-6#page-1 Han såg heller inga tecken på att den europeiska kontinentala underarten skulle ha något annat samröre med de kinesiska artfränderna på annat sätt än att de båda är representanter för samma underart. Den ena är den östliga populationen och den andra den västliga i ett stort utbredningsområde. Dessutom har de en del små morfologiska skillnader - typiska för former med stor geografisk distans. Samma gäller t.ex talgoxarna över deras utbredningsområde.

Lätt virrigt detta med glazing. Enligt instruktionsboken för "min" motor... ... så ska den köras mycket lätt och försiktigt de första 50 timmarna. Man ska undvika att belasta den med tungt arbete helt enkelt. Det har passat mig perfekt eftersom skillnaden mellan lågt gaspådrag och högt gaspådrag bara handlar om ljudnivå och graden av nergrävd båtakter. Motorn fick alltså nya inälvor (cylinderfoder, kolvar och you name it) för två år sedan. Men läser man diverse trådar där Fordson-traktor-ägarna diskuterar inkörning får man en bild av att traktorn med största nödvändighet måste kopplas till en plog ögonaböj och så ska man bränna på utav tusan. Gör man inte det ges intrycket av att motorn är totalförstörd innan man ens hinner skriva bore glazing i googles sökfält. Nu har båtmotorn givetvis jobbat med belastning. Den har ju inte gått på tomgång precis. Men varvantalet är verkligen inte högt när man puttrar på i skrovfart. Arbetstemperaturen förstås i enlighet med föreskrifterna (ca 80°C). Men jag har också en något för stor propeller för närvarande. Eller egentligen är den (efter justering) inte större än gamla slitna bronsvispen, men antagligen mycket mera effektiv och motorn orkar inte riktigt nå optimala varvtal. Så det blir inom kort en ny justering.

Jag kan inte svara på en sådan fråga och min oförmåga till det baseras på att jag inte kan gradera trevligheten hos djur. Jag förstår vad man menar när man gör sina definitioner av trevliga eller otrevliga djur. Men sådana definitioner resulterar också i att man riskerar rangordna djuren i enlighet med tycke och smak - vilket jag upplever som en potentiell risk. Jag är en torr och tråkig typ på den här punkten. Med detta sagt inte att det skulle vara fel att subjektivt gilla t.ex. igelkottar framom fästingar, men däremot att problematiken uppstår då subjektiviteten kan börja spela roll när vi dikterar villkoren för miljövård och stamvård. Vilka djur har större existensrätt än andra? Skarvarna har ett levnadssätt som sätter dem i fokus för dylika diskussioner och därmed blir de prima symboler för problematiken. Inte nog med att de är brutalt skickliga fiskare, de lever dessutom i kolonier som lokalt påverkar den omedelbara omgivningen med [o]önskvärd tydlighet. En skarvkoloni syns, hörs och känns på lukten. Att växtligheten dör påverkar också vår syn på fåglarna. Vår idé om skärgårdsestetik får sig en törn. Har vi värdesatt lummiga skärgårdsholmar så blir kolonierna ett gravt störande element i vår bild av skärgården. Av Finlands alla öar, holmar och skär på över 1 ar, har skarvarna skitit ner 0,08 %. Ändå är det denna 0,8 promille av skärgården (och än mindre om vi räknar in fastlandskusten) som kommer i fokus och man får lätt för sig att hela kusten är förstörd. De som har sommarstuga i närheten av en koloni drabbas förstås extra och ilskan är förståelig på alla sätt. Sedan kan man fråga sig om en skarvholme verkligen är "förstörd". Ur strikt biologisk synvinkel torde den inte vara det. Däremot är den förändrad. Skarvar är stora fåglar som lever synligt. Det finns andra arter som i sin totala numerär egentligen spridit ut mer skit än vad skarvarna gör i dag. Ändå har dessa arter - arter som bor utspridda i enskilda par - inte orsakat debatt eftersom deras skit inte varit lika märkbar för våra ögon och vår näsa. Skarvar påverkar fiskbestånden. Det är en självklarhet. Alla rovdjur påverkar sina bytesdjur. Men ekosystemen och alla effekterna av predation är trixiga att reda ut. Endast vetenskaplig forskning kan vara den godtagbara metoden för att reda ut vad som händer i näringskedjorna. En skarv äter en fisk som - om den inte blev äten av skarven - skulle äta något annat. När den inte längre är i kedjan och äter sin mat, kommer dess födoval att påverkas osv, osv. Inte sällan påverkas kedjorna på för oss helt oväntade sätt. Kaskadeffekterna går i många olika riktningar och de kan göra det på lite olika sätt på olika platser beroende på lokalens flora och fauna. På en fråga kring huruvida man nödvändigt ska behålla en naturligt existerande djurart i faunan så stannar det för mig inte vid den aktuella arten. Frågan har i min värld inga gränser. Ska vi behålla gråtrut? Hur är det med nödvändigheten av kråkor? Vitkindade gäss? Måste vi nödvändigtvis ha havsörn? Vilken "nytta" gör egentligen det och det djuret? Vilka klarar vi oss utan? Finns det några vi verkligen måste ha? Vad är balans i naturen? Har vi människor kapacitet att styra den "balansen"? Vi har rubbat någon slags "balans" och måste försöka upprätthålla den "balans" vi skapat. Eller? Ska vi se på vissa organismer som ekonomiska minus? Den och den artens existens på den här platsen "kostar" oss si och så många miljoner. Ändå är det ur naturen vi mjölkar alla miljoner - när måste vi behärska oss i mjölkandet och av vilka orsaker? Nej, jag har inga svar och jag tror inte jag debatterar frågorna vidare i den här tråden. Det enda jag varit intresserad av att opponera mig emot har varit inlägg med information som strider mot kända fakta - dvs. mätbara data och/eller verifierbara observationer. De filosofiska (humanistiska?) frågeställningarna är sedan en helt annan och än värre nöt.

Tack! Artikeln är alltså en sammanställning av några olika inventeringar. http://uof.nu/wp-content/uploads/2013/04/Kustfågelbeståndets-utveckling-i-Stockholms-skärgård.pdf För ejdrarnas del hämtas data från kustfågelinventeringen i början av 2000-talet. Rapport här: https://books.google.fi/books?id=3ao7jo4rSIUC&pg=PA23&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=4#v=onepage&q&f=false Ejder från sid 71. Notera att rapporten säger att områdets population på drygt 100 000 par sägs vara ungefär en fjärdedel av hela svenska populationen. När du rör ihop dylika inventeringssiffror med senare inventeringar (efter ejdrarnas "kollaps" i antal) när ejderpopulationen sjunkit till ca 100 000 par i hela landet, så handskas du ovarsamt med data. Att använda förvanskad fakta för att smutskasta andra (i detta fall "ornitologerna"/inventerarna) och anklaga dem för lurendrejeri är inte renhårigt. Jag menar inte att du behöver tycka som de gör, eller att du måste ändra uppfattning. Men det är inte riktigt schysst att fiffla med dylika data för att försöka ställa andra människor i dålig dager så som du gjort hittills i tråden. Angående skarvens påstådda härkomst från Kina så finns det inga hållbara vetenskapliga belägg för att den skulle vara importerad - dvs. invasiv. De vetenskapliga beläggen pekar i dagsläget tvärtemot den hypotesen. https://www.oa.fi/Site/Data/747/Files/OANatur2017_s28-54_300ppi.pdf

Är det inte mellan 30 000 och 40 000 gråsälar plus någonstans mellan 6000 och 10 000 vikaresälar i Östersjön? Uppemot 50 000 sälar totalt alltså. Gråsälarnas antal i början av 1900-talet ska ha varit ca 100 000 och vikaresälen torde då ha haft en population på ungefär 180 000 stycken. Om de siffrorna stämmer fanns det för hundra år sedan närmare 300 000 sälar totalt i Östersjön.