RBack

Ju mera du kör, desto mer bränsle i tanken. Jag skulle aldrig ändra en sådan fantastisk egenhet. ... men glöm inte tömma när det blir fullt!

Har faktiskt tänkt exakt den tanken också. Cykeldatorer har jag så det understa ruttnar. Behöver inte köpa. Några av dem är (var på sin tid) ganska bra, men numera är det förstås gps även på cyklarna. Men även att byta gradering på en mätare med typ 4000 varv (som Biltema) låter lockande. Jag är iofs ute ur min egen nuvarande kunskapssfär vad beträffar att lura givaren, men det lär man väl få utrett på ett eller annat sätt. Edit: Någon som känner till om den nämnda billiga 4000-räknarens justeringsmån kan vara så pass flexibel att det räcker med att bara vrida motståndsregleringen? Man kunde ju lätt använda cykeldator-alternativet som kontroll.

Det digitala alternativet har slagit mig. Brottas dock en smula med svårartat ologiska tvångstankar. Och egentligen är intresset för varvtalet mer relaterat till att faktiskt veta vilka varv motorn lämpligen körs på i enlighet med båtens deplacementfart (eller lämplig marschfart) för att på så sätt bättre ge vissa klarheter i en annan fundering (läs propellerstorlek). En strategi är förstås att börja med en enkel, billig digital för att få reda på fakta, och sedan skaffa ögongodismätaren ifall den plötsligt dyker upp någon gång i framtiden.

Tackar! Ska kolla om det kan vara ett alternativ. Hittade två modeller som går till 2000 varv. Stewart-Warner och Isspro har sådana. Känner dock inte till dem i övrigt. Isspro är förhållandevis dyra och måste tydligen beställas från Over there. Stewart-Warner-mätare med max 2000 finns på deras hemsida men hittar inga nät-försäljare som har de modellerna på sina sidor. Men så bör jag förstås också ännu kolla hur mätare bäst kopplas till motorn i fråga.

Skulle vara intresserad av att peta in en varvräknare i båten. Finns ingen sedan tidigare. Motorn är Parsons Pike Marin / Fordson Super Major - 62 och den varvar ju inte precis livligt. Originalmätarna (eller nytillverkade kopior) till Super Major går upp till 2400. En sådan skulle förstås vara tjusig men den drivs av vajer och det blir närmast omöjligt att fixa. Har sökt bland diverse elektriska alternativ men hittills inte hittat något som "toppar" mindre än 4000. Nålen lär ju inte nyttja mer än högst en tredjedel av den siffran. Någon som har bättre koll på var jag eventuellt kunde leta. Har rotat runt bland diverse försäljare, har även kollat olika "vintage" alternativ men hittills kammat helt noll.

Jo då. Jag tar det lugnt med eventuella propellerförändringar än så länge. Behöver förstås kolla hur motorn har sig först och främst. Och det handlar som sagt i första hand om att utröna ifall det kan finnas skäl att byta för att eventuellt minska på motorbelastning och förbättra bränsleekonomi i båtens naturliga deplacementfart.

Åh, ursäkta mitt tramsande! Tänkte att en smiley kunde avslöja den fullständigt oseriösa inledningen. Den egentliga orsaken (som omskrevs på ett måhända fånigt sätt) handlade förstås om att ett propellerbyte på en dylik båt kanske kan vara något annat än ett propellerbyte på en planande snabb båt - och jag tyckte att jag inte ville "byta ämne" i en sådan befintlig tråd.

Tänkte hijacka någon äldre tråd i detta ämne men allt handlar ju bara om sådana där planande stressbaljor med tusen hästar och miljoner varv ut längs propelleraxlarna. Nu ska vi bara ta det lugnt och hinna uppleva varje liten våg som kommer. Så... - Båt av slank snip-modell anno 1962, glasfiber (ej glasfibrad träbåt) - 34 fot - ca 2,35 m bred (största bredd - inte vattenlinjen) - ca 2,5 - 3 ton - Deplacementbåt (givetvis) - 3,61 liter Parsons Pike Marin -62 (Fordson Super Major) - 52 hk (teoretiskt) - hur många hästar är kvar? Och hur många hästar når fram till propellern? Svaren på de frågorna är förstås bara uppskattningar så länge det inte kontrollerats. - Maxvarv 1600 (enl. fabrik) - Nm 232 vid 1200 var( enl. fabrik) - 1:1-backslag/växel Nuvarande propeller: trebladig brons 15 x 14 Diverse äldre papper och den förra ägaren hävdar att denna tingest kan pressa sig upp i 11 knop. Jag tvivlar starkt men det är i och för sig sak samma. Det här är en båt som ska framföras med värdiga varvtal av den gamla engelska järnklumpen och med resulterande bekväma knop. Så nu infinner sig förstås en spekulationsfråga. Man kan ju givetvis inte låta bli att älta diverse detaljer - även om dessa detaljer inte är av tok-aktuell natur. Jag har andra - långt mer angelägna - småarbeten med båten nu innan sjösättning. Ett eventuellt propellerbyte lär knappast ske på stört. Tänkte ha båten många år än. Nuvarande propeller är i hyfsat skick. Men... som sagt... När jag för mitt eget höga nöjes skull matar in båtens/motorns siffror i en propellerkalkylator (excel för deplacementbåt) blir resultatet 16x14 för trebladig och 15x13 för fyrbladig. Men då har jag "dragit ner" motorns hästar till 45 hk. Bibehåller jag motorns uppgivna 52 hk blir svaret 17x14 (3 blad) och 16x13 (4 blad). Jag tolkar förstås inte alls kalkylatorns svar som någon definitiv sanning. Min fråga är således... - Indikerar kalkylatorn något som låter trovärdigt i mer erfarna öron? - Finns det alls något att vinna med att leta sig mot en aningen större propeller? Jag är alltså inte ute efter maxfart - jag är ute efter aningens mer ekonomisk motor i marschfart (vilket antagligen är kring 8 knop?) om det bara är möjligt... tja... mycket lär man väl knappast vinna. Ponera att 8 knop är önskad marschfart. Med ny och lite större propeller sker det med något lägre varvtal men med aningen högre "ansträngning" (?). Går det ut på ett jämnt. Inget vunnet? Hypotetisk, teoretiskt, akademiskt sett då alltså... *Tycker bara om att spekulera och problematisera*

Man kunde väl antagligen också starta ny tråd men eftersom jag egentligen inte bryr mig om någon specifik restaureringsprojekttråd så fortsätter jag i korthet här. Våren närmar sig Kvarken och båten har idag fått möta solen i lättare kläder. Stora presenningen är avlägsnad. Det lär snöa här än i vinter/vår men det går den inte sönder för. Väntar på nytt kapell. Tills dess får en provisorisk presenning hålla det mesta regnet och snön ute. Eftersom båten skaffades under senhösten och eftersom jag inte alls haft mycket tid åt att ägna mig åt den, så har jag först idag bekantat mig mer ingående med ett och annat. En del grejer bör åtgärdas innan sjösättning. Bl.a. ska i stort sett alla elsladdar bytas ut och så ska styrsystemet kompletteras med rattpump (ursprungliga frågan i tråden). Det blev en sjuhelsikes stor pump som egentligen är överdimensionerad. Beror på att den befintliga cylindern i sig är alldeles onödigt stor och att det är en hel del olja som ska pumpas. Det skulle t.o.m. ha varit billigare att köpa ett mindre paket med pump, slangar och cylinder än att bara skaffa den stora pump jag nu har. Men jag valde att pröjsa lite extra för att inte behöva ändra så mycket annat. Mindre cylinder betyder mindre slaglängd och en del justeringar vid rorkulten. dessutom kan jag nu behålla det existerande elektriska systemet parallellt med rattpumpen (om allt fungerar som tänkt). Gamla ratthålet öppnat. Där fanns en roderindikator och den flyttar jag på. Behöver öppna upp hålet lite till, samt stöda med några lister eftersom pumpen är galet tung. I övrigt ska jag alltså städa en hel del bland kopplingarna. Det är många skarvningar, sockerbitar och en smula isoleringstejp här och var. Skrovet skulle må bra av att få en kosmetisk genomgång men det gör jag bara om jag hinner - och det gör jag inte den här våren. Viktigare att få båten i sjön istället. Så måhända fortsätter jag plita in några uppdateringar vartefter.

Absolut! Det blev ett halvdant hybridresultat av att jag inte exakt visste hur jag ville ha det innan jag "hade det". Det var ursprungligen tänkt att presenningen skulle täcka helt. Men sedan ångrade jag mig och har lite öppet. Det är dock inga gapande hål (men givetvis mer än tillräckligt för ny fuktig luft). Om snö lägger sig på presenningen så orkar den stänga "lufthålen" och då blir det antagligen toktätt. Nu har jag iofs båten hemma så jag är ständigt och sopar bort snön ändå. Jag borde antagligen ändå ha haft 137 torrbollar bara för att tackla den vilda kondens som härjade i november. ... Skulle tillägga att intäckningen numera alltså hålls öppen och att det får lufta hellre än vara tillslutet.

Absolut! Det blev ett halvdant hybridresultat av att jag inte exakt visste hur jag ville ha det innan jag "hade det". Det var ursprungligen tänkt att presenningen skulle täcka helt. Men sedan ångrade jag mig och har lite öppet. Det är dock inga gapande hål (men givetvis mer än tillräckligt för ny fuktig luft). Om snö lägger sig på presenningen så orkar den stänga "lufthålen" och då blir det antagligen toktätt. Nu har jag iofs båten hemma så jag är ständigt och sopar bort snön ändå. Jag borde antagligen ändå ha haft 137 torrbollar bara för att tackla den vilda kondens som härjade i november.

Samma här. Köpte båten i höstas så jag inleder ägandet av den med vinterförvaring. "Ställningen" över är rundstav (som nock från för till akter) och PEM-slang som "takstolar" ut till däckskanterna. Dubbel presenning över det. En del öppna lufthål på sidorna - bl.a. för att jag också ska komma mig in. Torrbollar på sina ställen. Hösten var lång och blöt. Tidvis frös det på och så blev det varmare igen. Det resulterade i en hel del kondens på insidan av både presenning och delar av båten. Har med jämna mellanrum pumpat bort ett par liter vatten ur kölskarpen. Nu har vi haft ner mot -28° så det vatten som finns kvar har antagit andra former. Något mögel lär i alla fall inte växa för tillfället. Tror inte jag bryr mig om att byta torrbollarna så länge det är minusgrader heller. Luckor får vara öppna och båten är förstås städad på lösa prylar. Sedan får man se till våren hur det börjar arta sig när värmen kommer. Blev det fel får det bli annan taktik nästa vinter.

Han svänger lite på steken och utmanar. Har inte satt mig så noggrant in i hans miljöengagemang men han verkar vara ganska mycket på G med saken. Han verkar också vara införstådd med (och tror på) att miljöförändringarna är orsakade av människan. Därigenom sticker han ut en smula bland republikanerna också.

Läste sedan att också Caravelle 33 har sitt ursprung i Finska viken. ... om man nu ska fortsätt att vara lite OT i tråden.

På Caravelle 33-sidan -> Historik -> Gamla snipor finns ju bilder av samma modell som jag har - Dvs. Delfin. Kul! Har nämligen inte sett de bilderna förr och det är verkligen inte så många bilder på den båtmodellen där ute på nätet. Delfin Byggdes av Åbo Båtvarf under 60-talet. Den gjordes huvudsakligen för statliga ändamål. Finska polisen, tullen och lotsverket använde båten. Antagligen mest som transportbåt eftersom de behövde andra typer av båtar i de flesta andra sammanhangen. Modellen togs huvudsakligen från långa och smala "Pellinge-snipor" som ju var en traditionell båttyp i den trakten (söder om Borgå). Delfin hör till den första generationen glasfiberbåtar. Det är alltså ingen glasfibrad träbåt. Många gånger har jag ju funderat kring glasfiber från tidigt 60-tal men det torde gå bra att köra vidare med. De kletade ihop många lager så tjockleken är rejält tilltagen på sina ställen - eller i princip överallt. Det fasta trimplanet är förstås ditlagt i efterhand. Dylika båtar gräver som bekant ner sig i aktern och förra ägaren måttade upp typ 25 cm av fribord som var kvar över vattenytan när båten kördes maximalt. "Min" båt var stationerad på Tankar utanför Karleby. Den har varit i insjöarna sedan 2000 men nu är den nära sina gamla farvatten igen.

Vid leverans. Från långtradartransporten och vidare de sista metrarna med närmast tidsenlig traktor.

Tackar! Det här har varit en en sk. "förbindelsebåt" som transporterat personal och proviant mellan fastlandet och en lotsstation/fyrplats (Finland - där jag också bor). På den tiden hade den vajerstyrning. Personen som köpte båten av staten (slutet av 70-talet) var tidigare lotskutterförare. Han bytte bort den tröga vajerstyrningen och ersatte den med denna lösning. Ett hembygge helt enkelt. Köpte båten av hans son som tagit över båten och haft den i sin ägo fram till i höstas. En av orsakerna till att han lade in styrningen med "fjärrkontroll" var att överbyggnaden/hytten är så låg (formgivning á la 1962) att man vill - eller nästan måste - stå med skallen upp genom takluckan för att se ordentligt framåt. Eller så får man stå på växellådan bakom hytten och vila med armarna ovanpå taket och ha styrkontrollen med sig. Överbyggnaden är midskepps, ruff föröver och båten är öppen bak. Jag får undersöka om en rattpump möjligtvis kan jobba tillsammans med den cylindern. Förstår jag dig rätt - när du säger att man kunde hålla kvar lastbilspumpen - när jag antar att man i så fall kan koppla hydraulslangarna (via förgrening) både till el-pumpen och till en rattpump? Det skulle ju i så fall vara mycket intressant. Förutsatt att befintliga grejer är kompatibla. Annars måste förstås allt bytas. Roderlägesindikator finns. Autopilot får bli en senare fundering - om jag ens funderar över en sådan. Båten är i sig slank och i mitt tycke ganska vacker, men finish och detaljer är grovt och "statligt 60-tal". De flesta reparationerna har gjorts i samma anda. Finns ingen lyx eller bekvämlighet. Båten är relativt stor men ganska trång - mestadels pga. de inskurna linjerna och en gigantisk järnspis i mitten (Parsons Pike Marin / Fordson Super Major). Har för mig att man är ute med den båten för att "vara ute på sjön" och inte mycket annat. Det var förresten precis det jag ville ha.

Sitter med en äldre båt av snip-modell (34 fot, ca 3,5 ton och 55 hv) på vilken det är elektrisk-hydraulisk styrning. Dvs. hydrauliken styrs av en elektrisk pump (från en gammal lastbil). Pumpen i sig kontrolleras av en "fjärrstyrd" kontrolldosa med två knappar - en för var riktning - hämtad från någon gammal travers. Kul på sitt sätt eftersom det är en lång och lös/fri kabel mellan styrenheten och pumpen. Man kan alltså vara nästan var som helst på båten och styra. Motorn och växeln måste ändå skötas från vanliga "styrplatsen". Men styrningen är förstås liksom bara "på och av". Man trycker på ena kappen och rodret går i en riktning, man trycker på den andra och rodret går i andra riktningen. Båten har jag köpt nu i höstas och har de facto inte alls ens kört den i vatten. Säljaren hade upp den på land och jag var mer intresserad av att se skrovet än att provköra. Jag vet med andra ord inte hur det känns att köra en båt med två on-off-knappar. Men jag tycker allt att det rent spontant känns knasigt och att jag absolut vill ha ett annat system. Har funderat på följande: - Byta knapparna till joystick - varför inte en med potentiometer (om pumpen klarar det - vilket jag inte tagit reda på än)? Då kunde man t..o.m. kanske ha en joystick både där var man normalt sitter och styr samt en på fjärrkontrollen. - Ta bort el-pumpen och byta till rattpump. Orsak till det senare är att det skulle kännas något säkrare med ett mer "manuellt" styrsystem. Fallerar något i det elektriska styrsystemet kan det bli knepigt att styra överhuvudtaget ifall man inte kan reparera. Och om något går sönder så sker det med säkerhet på sämsta tänkbara ställe under sämsta tänkbara tillfälle. Nu är jag dock blåbär när det handlar om den tekniska biten och funktionen kopplad till det. Men hur låter rekommendationerna? Är rattpump att föredra eller? För rätt dimensionerad rattpump behöver jag antagligen också ha koll på cylinderstorleken. Har faktiskt inte ens kollat det men jag tänker som så att jag har tid. Det är trots allt några dagar tills det blir vår och sjösättning. Dessutom är det inte någon panik om jag kör någon vända med befintligt system heller.