Lintott

Med den mätnoggrannhet som finns i "amatörmätinstrument" så visar dina mätningar inga orimliga värden. Att det varit kallt ökar inte självurladdningen - snarare tvärtom. Batterier mår inte dåligt av att förvaras i kyla om de är välladdade (oladdade fryser sönder). Jag testade en höst att lägga en solpanel platt på fördäck under en genomskinlig presenning (ordinarie paneler sitter uppe på rufftaket under en tät presenning). Jag vet inte om panelen var för liten, presenningen för ogenomsläpplig eller regulatorns egenförbrukning för hög. Batterispänningen sjönk i alla fall snabbare än vid helt urkopplad regulator. Efter det försöket har jag alltid låtit batterierna stå utan förbrukare ombord. (Den batteriuppsättningen klarade elva säsonger med den vinterförvaringen.) Solpanel på stång utanför presenningen ger nog mer tillskott till laddningen (har kamrater som gör så).

I valet av skrovmatta har du själv hittat svaret vad du inte ska välja. "Inte skrovmatta med skumgummibaksida"! Den smular efter några år och går sen inte att få fast igen.

Då är det bara att gratulera. Att lossa mantågsstöttorna är mycket enklare än att ta bort hela relingslisten. Sitter skruvarna i enkellaminat så är det bara att lossa o täta om. Om skruvarna går genom distansmaterial blir det lite mer jobb. Då behöver du även kolla om distansmaterialet tagit skada av vatteninträngningen. Å är läckaget i skarven mellan däck o skrov så kan det vara ännu värre. Vatten kan leta sig in i skarven och där vill man inte dela på båten.

De tillverkades 1969-1976. Ger inte exakt svar på din fråga o det är nog svårt att hitta. https://www.sailguide.com/batfakta/calife-23

Den båten och en vegasmäck för några hundralappar är nog en bra början, Rimligt stor. Lagom mycket att renovera/lacka/fixa för att det inte ska bli övermäktigt. Ett plus för färskvattenkyld motor som ger bättre livslängd innan den är sönderrostad. Sen är det alltid lotteri med gamla motorer men den här båten lär i alla fall inte ha lika stor risk för skrovhaveri. Kräv av ägaren att åka med söderut tills ni kommit söder Göteborg. Törs han/hon det så går nog motorn ett tag i alla fall...

Båten du hittat har redan ett plastat skrov - alltså "sista rycket". Noterade att motorn påstås vara nyrenoverad men i vilken omfattning? Fakturor/kvitton som anger omfattningen av renoveringen. Ibland anges det som renovering när man bytt generatorremmen... Fungerar motorn ens? Att köra båten på lastbil från Blekinge till Varberg kan kosta mer än vad du ger för båten. Ägaren är i alla fall ärlig när han skriver "renoveringsbehov". Men det framgår inte ungefärlig omfattning av renoveringsbehovet. "20.000 eller bud". Ägaren vill verkligen bli av med båten. Troligen för att slippa kostnader för uppläggningsplats, hamnplats, försäkring (även om båten inte har något värde så vill alltid marinan/båtklubben att båten är ansvarsförsäkrad som säkerhet om den t.ex. sjunker eller förorsakar andra kostnader för marinan som ägaren inte klarar av). Varbergs omgivningar är rätt öppna. Det är en bit att köra för att komma till en vettig ankarplats. Bara att komma ut ur hamnen och runda Getterön är det ca fem distansminuter. Med fart fem knop tar det en timme (oftast i sidsjö då båten kommer att rulla rätt bra). Att du ser fram emot det verkar klart men ser din familj fram emot det? Eller riskerar ditt projekt att rasera relationen? Börja med lite lägre ambition och köp en mindre båt som ni kan börja att testa med för att kolla både familjens intresse och för dig själv vad det innebär att äga/underhålla/köra/finansiera båtlivet. Då kommer du att ha bättre underlag för om du ska fortsätta eller sälja båten (å en mindre båt är betydligt mer lättsåld). Jag föreslår att du börjar med att titta på en mindre styrpulpetbåt med utombordare för att skaffa bättre underlag innan du går in i ett storbåtsprojekt som riskerar att haverera och sedan är det definitivt slut med båtlivet. Det är lika mysigt att komma ut på sjön i bra väder i en liten båt och kunna göra strandhugg.

Lika tjock som plåten på ovansidan och så stor du får plats med. Om det är väldigt ojämnt så försök fylla upp så belastningen blir så jämn som möjligt. Å så ett lager tätningsmassa. Det blir stora krafter i ett förstag när du kryssar o det slår lite i sjön. Mastbrott är inte kul. Vantinfästningen på bilderna nedan hade för liten platta under däck och drogs upp genom däcket på en kryssbog i skvalpig sjö. Problemet var känt och det hade gått ut rekommendation att förstärka infästningen vilket gjorts som standard på senare årsmodeller av båtmodellen. Det syns även att plåten under däck var underdimensionerad och hade deformerats.

Först - Välkommen hit! Det är en trevlig båttyp men videon avskräcker... I all välmening: Innan du fastnar alltför mycket i nostalgin så åk till Göteborg och leta upp var gamla renoveringsobjekt/fiskebåtar håller till. Försök bilda dig en uppfattning om hur länge halvrenoverade exemplar legat längs kajen eller på land. Kolla varför en del blivit färdigrenoverade (var grundskicket eller ägarens ekonomi bättre?). Fundera sedan på vilket skick en gammal fiskebåt måste ha för att vara i renoveringsbart skick. Lyssna inte alltför mycket på ägarens svammel - han vill nog bara bli av med båten om skicket är risigt. Om det gjorts renovering/större reparation av motor o skrov så be att få se fakturor/kvitton (ägarens minne för årtal kan vara lite dåligt). De viktigaste delarna på en gammal båt är skrovet och motorn. Om det brister i någondera så är det meningslöst att lägga tid o pengar på farkosten. En ny motor överstiger mångdubbelt en gammal båts värde (även försäljningspriset när/om du tröttnat). Det finns samma båttyp med glasfiberskrov som kan bli hur gamla som helst. Plastade träskrov är sista rycket före upphuggning så köp inget sådant. Det är heltrist att ha lagt en massa tid o pengar på renovering om det senare visar sig att skrovet har så stora skador att det inte är rimligt att reparera/renovera.

Oj, vad mycket solceller... Jag har 200W på rufftaket och en lös 50W som används på hösten när solens effekt börjar avta. Å jag har rätt mycket elförbrukare. Behöver du så mycket solcellsladdning? Finns det utrymme på däck så de inte är i vägen så är det visserligen bara en kostnadsfråga, men panelerna i akterpulpit kan riskera att vara i vägen. Jag skulle råda dig att avvakta med "reservpanelerna". De är ju enkla att komplettera med senare om behovet finns. Kablar och anslutningar som dragit ner under däck sitter betydligt mer skyddade från fysiska skador och korrosion, har du möjlighet så rekommenderar jag att dra ner kablarna direkt under panelerna och koppla inne i båten. Var noga med tätningen vid däcksgenomföringarna så du inte får in fukt i distansmaterialet, då kan du drabbas av delamineringar i däcket och däcket blir svampigt. Om det är minsta glipa någon stans i kanten på en panel så kommer kapillärkraften att suga in vatten där som kan leta sig vidare in i minsta otäthet. Kapillärkraften suger även vatten uppåt. Med så många paneler parallellkopplade så är det ännu viktigare att skydda dem med diod vid varje panel (även dioden monteras under däck).

Vad är skicket på batterierna? Har du testat dem? Hur gamla är de? Har du skötts väl under "sin livstid"? Misskötta batterier (djupa urladdningar, långtidsförvaring med dålig laddning mm) kan åldras i förtid. Sen kan även nya batterier ha tillverkningsfel så de får interna kortslutningar. Då kan ett dåligt batteri "sänka" de övriga i en parallellkopplad batteribank. Mitt senaste batteribyte triggades av att det blev kortis i ett batteri så det inte gick att få upp spänningen i batteribanken. De batterierna hade använts flitigt i elva säsonger (välskötta med undvikande av djupa urladdningar o.s.v.) så jag var inte förvånad över att ett av dem började tröttna. (Nu har jag bytt batterier för sista gången - till LFP!) Att 75W solpanel inte ska kunna få upp laddningen i en batteribank som inte har förbrukare inkopplade verkar konstigt. På förra båten hade jag en gammal 50W-panel (den var 30 år gammal när jag sålde båten..) som var inkopplad via en solcellsregulator utan alla fina inställnings- o övervakningsmöjligheter som Victron har. Panelen laddade två Tudor Marinbatterier (klassiska våta blybatterier, jag vill minnas de var på 70Ah vardera). Det var alltid fulladdat när jag kom till båten på fredagen.

"De var inne på att..." Det var ett undanglidande svar för att slippa fler frågor... Om svaret från Victronsupporten är korrekt så skulle jag försökt mäta på spänningar och strömmar in/ut från regulatorn o.s.v. för att försöka hitta ett svar. Alternativt bytt till ett annat fabrikat på regulator om Victronregulatorn har sådana begränsningar.

Jag har två böjbara Sunbeam med platt kabel på rufftaket på min segelbåt. Jag delade en bit av kabeln så jag kunde lägga den i en kurva under panelen för att få ut kabeln där jag ville ha den i panelens kortsida (delade inte hela kabeln). Jag hade ett befintligt hål genom glasfibern under sprayhoodskenan (de tidigare solpanelerna hade pajat så det var ett byta av paneler) där jag stoppade in kablarna. Panelerna fästes med sika o skruv (det var innan de levererades med dubbelhäftande tape) och kabelgenomföringen tätades även den med sika. Inne i sprayhoodskenefästet skarvades kablarna från de två panelerna och drogs vidare med en gemensam kabel till regulatorn vid elcentralen. (Installationsbilderna är dessvärre försvunna.) För att skydda panelerna vid eventuell kortslutning så rekommenderas att montera en schottkydiod på en av kablarna från respektive panel. Välj en diod som med marginal klarar effekten från panelen och med lägsta möjliga spänningsfall (schottkydioder har regelmässigt betydligt lägre spänningsfall än vanliga dioder - det är därför du ska välja den typen av diod). Dioder hittar du i någon elektronikbutik eller på någon "kinessida" på nätet. Dioderna kostar bara ett par kronor styck så det är mest besväret med att skaffa o montera dem som stör... Jag skrev ovan att min montering orsakats av panelbyte. Det hade kommit in vatten i anslutningsboxen på en av de tidigare panelerna (varvsmonterad...). Vattnet förorsakade en kortis i panelen som även pajade den andra parallellanslutna panelen. Efter diodkomplettering vid panelbytet så kommer det aldrig att kunna bli kortis i båda panelerna om det blir fel i en av dem. Solpanelinstallation 2.pdf

Inställningarna i regulatorn! Läs instruktionsboken/manualen för regulatorn samt databladet för batteriet. Därefter tittar du i Victronappen vilka inställningar du har i din regulator. Ställ om till korrekta anvisningar enligt batteriets datablad.

Konstruktionen är sådan att öglan dras åt när schackeln belastas. Det är det som är finessen med hur softschackeln är tillverkad. Båda ändarna av linan slutar i knopen. Den kan inte öppna sig av misstag. Leta upp en splitsanvisning och försök tillverka en softschackel själv så inser du hur smart den är. Det är lite klurigt men inte speciellt svårt att tillverka en softschackel. Det går att tillverka "en fuskvariant" av en vanlig flätad lina (linhölje) men den blir självklart inte lika stark som en i dyneema.

Decca utvecklades strax före andra världskriget, främst för militärt bruk. I slutet av 70-talet var det väl beprövat men led av rätt mycket begränsningar som inte gick att påverka. Efter kriget så fick även civil sjöfart möjlighet att hyra mottagare. Det var rätt stora apparater och rätt krångligt att bestämma positionen. En Deccakedja bestod av en mastersändare och två eller tre slavsändare. Från mottagaren så fick man värden i tre olika färger. Dessa värden plottades in längs parabler på speciella Deccasjökort. Där värdena på parablerna möttes befann man sig. Inte sällan så möttes inte alla värden i samma punkt... Denna typ av navigering var inte så praktisk i en fritidsbåt inne i skärgården. Positionsbestämningen påverkades även av att när radiosignalerna från Deccasändarna, som var markbaserade, gick över landområden så "vek signalerna av" och orsakade felvisning av positionen. Deccakedjorna hade även en rätt begränsad räckvidd. På längre avstånd från en Deccakedja så blev avvikelserna rejält stora. I början av 1980-talet gick Decca-patentet ut och det började tillverkas mottagare som var mer lämpade för fritidsbåtar. Dessa små mottagare presenterade resultatet från Deccasändarnas signaler i positionssiffror som direkt kunde plottas in i ett vanligt sjökort. Fortfarande med de felkällor i positioneringen som systemet innehöll. Stockholms skärgård med tre slavar hade rätt hyfsad precision. På Åland var det sämre med precisionen. Söderut längs kusten varierad precision. I Blekinge med endast två slavsändare var precisionen bitvis katastrofal för navigering inne i skärgården. När man passerade från en kedja till en annan så kunde det ibland bli väldigt besvärligt att få mottagaren att låsa på en korrekt position (växlingen mellan kedjor gjordes manuellt...). På 1990-talet började det komma GPS-mottagare som var användbara i fritidsbåtar. De första modellerna presenterade positionen i siffror precis som Deccamottagarna. Inledningsvis med medvetna positionsfel som gjorde precisionen begränsad. GPS-systemet var så mycket bättre och hade global täckning så efter några år lades Deccasystemet ner (sändarna stängdes av).

I hemmahamnen backar jag alltid in mellan Y-bommarna. Frugan tycker det är mycket enklare när vi lägger till att sitta med fötterna på badplattformen och ta tag i bryggan än att klättra över pulpit i fören och behöva kliva ner på bryggan för att kunna hålla fast båten. Det är underbart att sedan kunna kliva av/på båten genom aktern och slippa klättra över pulpiten i fören med bagaget. Det är nog fler grejor som trillat i sjön när det klättrats över pulpit i fören än vad som spolats ut genom en öppen akterspegel. Jag brukar skoja om att när/om jag behöver rollator så ska jag skaffa en skiva som kan läggas mellan brygga o båt så jag kan fortsätta att ta mig ombord.

Ja det är otäckt med dimma/regntjocka/m.fl. dålig siktalternativ. Jag har blivit tutad på ett par gånger. Ute på öppna havet mellan Läsö o Fredrikshamn - före både Decca o GPS-eran - då en Stenafärja dök upp ur diset. Efter den händelsen skaffade jag både ekolod o radiopejl. Vi hittade knappt in till Fredrikshamn. I trång farled när jag visste att Silja/Viking-Line brukade finnas i området. Plötsligt tutade det en bit föröver. Det var bara att styra ut lite mer ur farleden (jag låg i kanten men de tyckte väl det blev lite nära). En stund senare gled en fartygssida förbi knappt 100 m bort... Nu har jag haft AIS ett antal år och det är en trygghet att se framförallt färjetrafiken som har begränsad manöverförmåga inne i skärgården.

Har antennen fungerat som VHF-antenn så kommer den även att fungera som AIS-antenn. "AIS-kanalen" ligger inne i det marina VHF-bandet. Det är rätt bra att "kunna se" båtar som kommer bakom öarna när man seglar i skärgården. Ute på öppna havet ser man långt i förväg om korsande fartygstrafik riskerar att mötas i samma punkt. Jag har sett lastfartyg göra mindre kursändring långt i förväg för att passera bredvid mig.

Min antenn är ca en meter (den ligger i båten o jag har inte exakt mått). Antennlängden anpassas till våglängden för att få ut sändareffekten (= ger bäst räckvidd). Det finns även 1/2-vågsantenner på ca två meter som ger lite mindre dämpning men de blir otympliga på en segelbåt (förekommer rätt ofta på lite större motorbåtar - det ska nog även se lite tuffare ut). Din korta antenn har med stor sannolikhet en förkortningsspole längst ner vid antennfästet för att få hyfsad anpassning till frekvensen. En så liten antenn ger alltid mer dämpning och kortare räckvidd. Om antennlängden är alltför missanpassad så "studsar" uteffekten och går tillbaka till sändaren. Om det inte finns skyddskretsar i sändaren så kan den skadas om antennen är alltför missanpassad eller om det saknas antenn. Det är därför man aldrig ska sända med en radio utan monterad antenn. Mottagning är inte lika kinkigt med antennlängd fast mottagningen blir bättre med en korrekt antenn. För att få bästa mottagning och så klart även räckvidd vid sändning så är det en fördel om antennen är lite högt placerad. En bra antennkabel och bra kontakter med liten dämpning påverkar både mottagning och sändningsräckvidd. Även reservantennen bör ha en korrekt längd. Det finns anvisningar på nätet (bl.a. SXK) om hur man kan tillverka en enkel reservantenn av en bit antennkabel som klipps i rätt längd och förses med antennkontakt. Förutom att få rätt längd så är det inte "hightech" att fixa en antenn. Min reservantenn är en teleskopisk 1/4-vågsantenn som har tillhör en äldre handhållen ICOM-VHF (även VHF-en brukar ligga i båten, batteriet är rätt dåligt men med ansluten 12V så är det en utmärkt apparat). Jag har den liggande i båten tillsammans med kabel och antennadapter (inte permanent monterad..) och den har ännu aldrig behövt användas som reservantenn....

Det är glasfibermattan som ger styrka - inte polyestern (den håller "bara" samman glasfiberna). Glasfibern är helt av i skadan. Att försöka fylla med polyester/epoxy i springan kommer inte att ge någon styrka i röstjärnets riktning. Jag kan se två tillvägagångssätt för att få tillbaka styrkan i röstjärnsinfästningen: Antingen riv alltihopa och bygg upp nytt. Eller riv delvis vilket kan göra återuppbyggnaden enklare. Om du tar bort ena sidans laminat och distansmaterialet så har du ursprungsläget att börja bygga upp ifrån. Slipa ur ordentligt förbi sprickan, lägg ett antal lager matta o polyester på insidan så du får en lång skarv som håller ihop lagningen i framtiden. Lägg distansmaterial med polyester/epoxy som lim/fyllnadsmassa mot lamineringen. Fortsätt att bygga upp laminatet på andra sidan av distansmaterialet, runt kanten och ut mot skrovsidan (som även den ska slipas upp så du får en bra vidhäftning med nya lamineringen). Förslagsvis så förlänger du lamineringen nedåt och bygger ut den mot skrovsidan under det tidigare knät.

Inte samma antenn (har 1/4-vågs rostfritt spröt i masttoppen) men kör AIS o VHF via splitter. Min antenn är ansluten till AIS-enheten som innehåller en splitter. Från AIS finns utgång där kabel går vidare till VHF. Jag har använt den konfigurationen i tolv år och har inte upplevt några problem med den installationen. Sannolikt försämrar splittern räckvidden för VHF p.g.a. att den tillför dämpning. Jag använder VHF väldigt sporadiskt så AIS-funktionen är viktigaste användningen av VHF-antennen. I de vatten jag vanligtvis seglar har jag inte upplevt har jag upplevt räckvidd/hörbarhet som tillräcklig. Sen finns det klassiska problemet med VHF-antenn i masttoppen vid mastbrott då så klart varken AIS eller VHF fungerar, men det har inget samband med splittern. För att lösa mastbrottsproblemet så ska det finnas reservantenn och möjlighet att flytta antennanslutningen från splitter/VHF till reservantennen (åtkomlighet, skarvkabel...). Inte minst vid mastbrott så är det en fördel med fungerande AIS och VHF då eventuell räddnings/hjälpinsats har lättare att positionera och samverka med "haveristen" så reservantenn är en viktig säkerhetsutrustning.

Så har jag det i batteriboxen sedan jag bytte batteri och så såg det ut i båten från början. Strömmen bryr sig inte om färgen på kabelisoleringen 😉. Det är bara vid arbete i elsystemet man behöver ha koll på polariteten och det räcker med färgad krympslang för det. I min installation blev det dubbel krympslang på pluskablarna. Först en svart limmande och över den en röd för att markera polariteten. Om vi ska nämna Biltema igen så har de bra och prisvärd limmande krympslang i olika dimensioner (svart).

Förtennade kablar säljs även som "svetskablar". Oftast billigare än som "båttillbehör". Ett exempel (Nelco Anslutnings- & svetskabel H01N2-D, förtent, svart 35 mm2) för 139:-/meter. Isolerad med neoprengummi som blir smidigare än PVC. https://verktygsboden.se/bygg-hem-hus/elinstallation/installationskablar/anslutnings-svetskabel-h01n2-d-fortent-svart?att=MzUgbW0y

Jag har pratat i 5W VHF via masttoppsantenn (höjd 10 m) från bortsidan av Åland med svensk kustradio via basstationen på Väddö (uppgiven radioräckvidd 32M idag, jag vet inte om det var samma räckvidd för 35 år sedan) med god hörbarhet. Det var en sträcka av 43M med Åland emellan så teori och verklighet för radiovågors utbredning är inte alltid överensstämmande. Radiovågor kan ibland ledas iväg långt utöver de teoretiska värdena vid optimala metrologiska förutsättningar. Även frekvensen påverkar radiosignalens avböjning över horisontlinjen. Lägre frekvenser böjer av lättare än högre frekvenser. Marin VHF har frekvensområde 156-174MHz och GPS-frekvenserna är 1227MHz och 1575MHz så AIS-informationen som är VHF-baserad har betydligt lättare att runda jordens krökning vid optimala förutsättningar än vad GPS-signalerna klarar av. Föregångaren till VHF - PR-radion arbetade på 27MHz-bandet och hade ännu bättre förutsättningar att följa jordens krökning men med mycket störningar som konsekvens av detta. De som var med på PR-radions tid minns nog allt italienskt tjatter på samtliga kanaler.

Att gå upp en bit i Nordre älv är ett alternativ till Göta Älv. Sen vet jag inte hur länge havstulpanlarverna överlever i sötvatten. När de nyss satt sig så har de ju inga skyddande skal att gömma sig i så de tål kanske inte så mycket... Göta kanal brukar inte öppna för fritt åkande förrän i mitten av juni. Trollhätte kanal är öppen året runt. Att åka under försäsong blir väldigt bundet då de kör i kolonn med ett antal båtar från start till mål varje dag. Det fungerar för transportsegling men ni kommer inte att kunna ta er tid och njuta av alla fina strandhugg längs kanalen. Om du vill vända på resan så överväg att segla runt i Vänern från sjösättning tills mitten av juni. Då kan det dessutom bli lite mer naturligt att vinterförvara någonstans runt Vänern, vilket jag misstänker är billigare än nere på kusten. Jag verkar kanske lite tjatig om Vänern men både den sjön och Vättern är ett par områden med många möjligheter som många kanalresenärer tyvärr missar när de bara sträckseglar igenom. Numera finns det en del Hydrographica-kort över Vänern (Det finns även ett gammalt Hydrographicakort över delar av nordvästra Vätterns skärgård men jag är tveksam till om det går att köpa pappersutgåvan längre, digital utgåva tror jag finns i de elektroniska sjökorten.) och hamnguide med bra hamninformation för båda sjöarna. När jag seglade där under slutet av 70-talet och början av 80-talet så fick man socialisera i nattvikarna för att hitta pärlorna. Framförallt i Vänern är det rätt besvärligt med grunda stränder om man bara försöker hitta nattvikar på måfå.