Lintott

Vad är skicket på batterierna? Har du testat dem? Hur gamla är de? Har du skötts väl under "sin livstid"? Misskötta batterier (djupa urladdningar, långtidsförvaring med dålig laddning mm) kan åldras i förtid. Sen kan även nya batterier ha tillverkningsfel så de får interna kortslutningar. Då kan ett dåligt batteri "sänka" de övriga i en parallellkopplad batteribank. Mitt senaste batteribyte triggades av att det blev kortis i ett batteri så det inte gick att få upp spänningen i batteribanken. De batterierna hade använts flitigt i elva säsonger (välskötta med undvikande av djupa urladdningar o.s.v.) så jag var inte förvånad över att ett av dem började tröttna. (Nu har jag bytt batterier för sista gången - till LFP!) Att 75W solpanel inte ska kunna få upp laddningen i en batteribank som inte har förbrukare inkopplade verkar konstigt. På förra båten hade jag en gammal 50W-panel (den var 30 år gammal när jag sålde båten..) som var inkopplad via en solcellsregulator utan alla fina inställnings- o övervakningsmöjligheter som Victron har. Panelen laddade två Tudor Marinbatterier (klassiska våta blybatterier, jag vill minnas de var på 70Ah vardera). Det var alltid fulladdat när jag kom till båten på fredagen.

"De var inne på att..." Det var ett undanglidande svar för att slippa fler frågor... Om svaret från Victronsupporten är korrekt så skulle jag försökt mäta på spänningar och strömmar in/ut från regulatorn o.s.v. för att försöka hitta ett svar. Alternativt bytt till ett annat fabrikat på regulator om Victronregulatorn har sådana begränsningar.

Jag har två böjbara Sunbeam med platt kabel på rufftaket på min segelbåt. Jag delade en bit av kabeln så jag kunde lägga den i en kurva under panelen för att få ut kabeln där jag ville ha den i panelens kortsida (delade inte hela kabeln). Jag hade ett befintligt hål genom glasfibern under sprayhoodskenan (de tidigare solpanelerna hade pajat så det var ett byta av paneler) där jag stoppade in kablarna. Panelerna fästes med sika o skruv (det var innan de levererades med dubbelhäftande tape) och kabelgenomföringen tätades även den med sika. Inne i sprayhoodskenefästet skarvades kablarna från de två panelerna och drogs vidare med en gemensam kabel till regulatorn vid elcentralen. (Installationsbilderna är dessvärre försvunna.) För att skydda panelerna vid eventuell kortslutning så rekommenderas att montera en schottkydiod på en av kablarna från respektive panel. Välj en diod som med marginal klarar effekten från panelen och med lägsta möjliga spänningsfall (schottkydioder har regelmässigt betydligt lägre spänningsfall än vanliga dioder - det är därför du ska välja den typen av diod). Dioder hittar du i någon elektronikbutik eller på någon "kinessida" på nätet. Dioderna kostar bara ett par kronor styck så det är mest besväret med att skaffa o montera dem som stör... Jag skrev ovan att min montering orsakats av panelbyte. Det hade kommit in vatten i anslutningsboxen på en av de tidigare panelerna (varvsmonterad...). Vattnet förorsakade en kortis i panelen som även pajade den andra parallellanslutna panelen. Efter diodkomplettering vid panelbytet så kommer det aldrig att kunna bli kortis i båda panelerna om det blir fel i en av dem. Solpanelinstallation 2.pdf

Inställningarna i regulatorn! Läs instruktionsboken/manualen för regulatorn samt databladet för batteriet. Därefter tittar du i Victronappen vilka inställningar du har i din regulator. Ställ om till korrekta anvisningar enligt batteriets datablad.

Konstruktionen är sådan att öglan dras åt när schackeln belastas. Det är det som är finessen med hur softschackeln är tillverkad. Båda ändarna av linan slutar i knopen. Den kan inte öppna sig av misstag. Leta upp en splitsanvisning och försök tillverka en softschackel själv så inser du hur smart den är. Det är lite klurigt men inte speciellt svårt att tillverka en softschackel. Det går att tillverka "en fuskvariant" av en vanlig flätad lina (linhölje) men den blir självklart inte lika stark som en i dyneema.

Decca utvecklades strax före andra världskriget, främst för militärt bruk. I slutet av 70-talet var det väl beprövat men led av rätt mycket begränsningar som inte gick att påverka. Efter kriget så fick även civil sjöfart möjlighet att hyra mottagare. Det var rätt stora apparater och rätt krångligt att bestämma positionen. En Deccakedja bestod av en mastersändare och två eller tre slavsändare. Från mottagaren så fick man värden i tre olika färger. Dessa värden plottades in längs parabler på speciella Deccasjökort. Där värdena på parablerna möttes befann man sig. Inte sällan så möttes inte alla värden i samma punkt... Denna typ av navigering var inte så praktisk i en fritidsbåt inne i skärgården. Positionsbestämningen påverkades även av att när radiosignalerna från Deccasändarna, som var markbaserade, gick över landområden så "vek signalerna av" och orsakade felvisning av positionen. Deccakedjorna hade även en rätt begränsad räckvidd. På längre avstånd från en Deccakedja så blev avvikelserna rejält stora. I början av 1980-talet gick Decca-patentet ut och det började tillverkas mottagare som var mer lämpade för fritidsbåtar. Dessa små mottagare presenterade resultatet från Deccasändarnas signaler i positionssiffror som direkt kunde plottas in i ett vanligt sjökort. Fortfarande med de felkällor i positioneringen som systemet innehöll. Stockholms skärgård med tre slavar hade rätt hyfsad precision. På Åland var det sämre med precisionen. Söderut längs kusten varierad precision. I Blekinge med endast två slavsändare var precisionen bitvis katastrofal för navigering inne i skärgården. När man passerade från en kedja till en annan så kunde det ibland bli väldigt besvärligt att få mottagaren att låsa på en korrekt position (växlingen mellan kedjor gjordes manuellt...). På 1990-talet började det komma GPS-mottagare som var användbara i fritidsbåtar. De första modellerna presenterade positionen i siffror precis som Deccamottagarna. Inledningsvis med medvetna positionsfel som gjorde precisionen begränsad. GPS-systemet var så mycket bättre och hade global täckning så efter några år lades Deccasystemet ner (sändarna stängdes av).

I hemmahamnen backar jag alltid in mellan Y-bommarna. Frugan tycker det är mycket enklare när vi lägger till att sitta med fötterna på badplattformen och ta tag i bryggan än att klättra över pulpit i fören och behöva kliva ner på bryggan för att kunna hålla fast båten. Det är underbart att sedan kunna kliva av/på båten genom aktern och slippa klättra över pulpiten i fören med bagaget. Det är nog fler grejor som trillat i sjön när det klättrats över pulpit i fören än vad som spolats ut genom en öppen akterspegel. Jag brukar skoja om att när/om jag behöver rollator så ska jag skaffa en skiva som kan läggas mellan brygga o båt så jag kan fortsätta att ta mig ombord.

Ja det är otäckt med dimma/regntjocka/m.fl. dålig siktalternativ. Jag har blivit tutad på ett par gånger. Ute på öppna havet mellan Läsö o Fredrikshamn - före både Decca o GPS-eran - då en Stenafärja dök upp ur diset. Efter den händelsen skaffade jag både ekolod o radiopejl. Vi hittade knappt in till Fredrikshamn. I trång farled när jag visste att Silja/Viking-Line brukade finnas i området. Plötsligt tutade det en bit föröver. Det var bara att styra ut lite mer ur farleden (jag låg i kanten men de tyckte väl det blev lite nära). En stund senare gled en fartygssida förbi knappt 100 m bort... Nu har jag haft AIS ett antal år och det är en trygghet att se framförallt färjetrafiken som har begränsad manöverförmåga inne i skärgården.

Har antennen fungerat som VHF-antenn så kommer den även att fungera som AIS-antenn. "AIS-kanalen" ligger inne i det marina VHF-bandet. Det är rätt bra att "kunna se" båtar som kommer bakom öarna när man seglar i skärgården. Ute på öppna havet ser man långt i förväg om korsande fartygstrafik riskerar att mötas i samma punkt. Jag har sett lastfartyg göra mindre kursändring långt i förväg för att passera bredvid mig.

Min antenn är ca en meter (den ligger i båten o jag har inte exakt mått). Antennlängden anpassas till våglängden för att få ut sändareffekten (= ger bäst räckvidd). Det finns även 1/2-vågsantenner på ca två meter som ger lite mindre dämpning men de blir otympliga på en segelbåt (förekommer rätt ofta på lite större motorbåtar - det ska nog även se lite tuffare ut). Din korta antenn har med stor sannolikhet en förkortningsspole längst ner vid antennfästet för att få hyfsad anpassning till frekvensen. En så liten antenn ger alltid mer dämpning och kortare räckvidd. Om antennlängden är alltför missanpassad så "studsar" uteffekten och går tillbaka till sändaren. Om det inte finns skyddskretsar i sändaren så kan den skadas om antennen är alltför missanpassad eller om det saknas antenn. Det är därför man aldrig ska sända med en radio utan monterad antenn. Mottagning är inte lika kinkigt med antennlängd fast mottagningen blir bättre med en korrekt antenn. För att få bästa mottagning och så klart även räckvidd vid sändning så är det en fördel om antennen är lite högt placerad. En bra antennkabel och bra kontakter med liten dämpning påverkar både mottagning och sändningsräckvidd. Även reservantennen bör ha en korrekt längd. Det finns anvisningar på nätet (bl.a. SXK) om hur man kan tillverka en enkel reservantenn av en bit antennkabel som klipps i rätt längd och förses med antennkontakt. Förutom att få rätt längd så är det inte "hightech" att fixa en antenn. Min reservantenn är en teleskopisk 1/4-vågsantenn som har tillhör en äldre handhållen ICOM-VHF (även VHF-en brukar ligga i båten, batteriet är rätt dåligt men med ansluten 12V så är det en utmärkt apparat). Jag har den liggande i båten tillsammans med kabel och antennadapter (inte permanent monterad..) och den har ännu aldrig behövt användas som reservantenn....

Det är glasfibermattan som ger styrka - inte polyestern (den håller "bara" samman glasfiberna). Glasfibern är helt av i skadan. Att försöka fylla med polyester/epoxy i springan kommer inte att ge någon styrka i röstjärnets riktning. Jag kan se två tillvägagångssätt för att få tillbaka styrkan i röstjärnsinfästningen: Antingen riv alltihopa och bygg upp nytt. Eller riv delvis vilket kan göra återuppbyggnaden enklare. Om du tar bort ena sidans laminat och distansmaterialet så har du ursprungsläget att börja bygga upp ifrån. Slipa ur ordentligt förbi sprickan, lägg ett antal lager matta o polyester på insidan så du får en lång skarv som håller ihop lagningen i framtiden. Lägg distansmaterial med polyester/epoxy som lim/fyllnadsmassa mot lamineringen. Fortsätt att bygga upp laminatet på andra sidan av distansmaterialet, runt kanten och ut mot skrovsidan (som även den ska slipas upp så du får en bra vidhäftning med nya lamineringen). Förslagsvis så förlänger du lamineringen nedåt och bygger ut den mot skrovsidan under det tidigare knät.

Inte samma antenn (har 1/4-vågs rostfritt spröt i masttoppen) men kör AIS o VHF via splitter. Min antenn är ansluten till AIS-enheten som innehåller en splitter. Från AIS finns utgång där kabel går vidare till VHF. Jag har använt den konfigurationen i tolv år och har inte upplevt några problem med den installationen. Sannolikt försämrar splittern räckvidden för VHF p.g.a. att den tillför dämpning. Jag använder VHF väldigt sporadiskt så AIS-funktionen är viktigaste användningen av VHF-antennen. I de vatten jag vanligtvis seglar har jag inte upplevt har jag upplevt räckvidd/hörbarhet som tillräcklig. Sen finns det klassiska problemet med VHF-antenn i masttoppen vid mastbrott då så klart varken AIS eller VHF fungerar, men det har inget samband med splittern. För att lösa mastbrottsproblemet så ska det finnas reservantenn och möjlighet att flytta antennanslutningen från splitter/VHF till reservantennen (åtkomlighet, skarvkabel...). Inte minst vid mastbrott så är det en fördel med fungerande AIS och VHF då eventuell räddnings/hjälpinsats har lättare att positionera och samverka med "haveristen" så reservantenn är en viktig säkerhetsutrustning.

Så har jag det i batteriboxen sedan jag bytte batteri och så såg det ut i båten från början. Strömmen bryr sig inte om färgen på kabelisoleringen 😉. Det är bara vid arbete i elsystemet man behöver ha koll på polariteten och det räcker med färgad krympslang för det. I min installation blev det dubbel krympslang på pluskablarna. Först en svart limmande och över den en röd för att markera polariteten. Om vi ska nämna Biltema igen så har de bra och prisvärd limmande krympslang i olika dimensioner (svart).

Förtennade kablar säljs även som "svetskablar". Oftast billigare än som "båttillbehör". Ett exempel (Nelco Anslutnings- & svetskabel H01N2-D, förtent, svart 35 mm2) för 139:-/meter. Isolerad med neoprengummi som blir smidigare än PVC. https://verktygsboden.se/bygg-hem-hus/elinstallation/installationskablar/anslutnings-svetskabel-h01n2-d-fortent-svart?att=MzUgbW0y

Jag har pratat i 5W VHF via masttoppsantenn (höjd 10 m) från bortsidan av Åland med svensk kustradio via basstationen på Väddö (uppgiven radioräckvidd 32M idag, jag vet inte om det var samma räckvidd för 35 år sedan) med god hörbarhet. Det var en sträcka av 43M med Åland emellan så teori och verklighet för radiovågors utbredning är inte alltid överensstämmande. Radiovågor kan ibland ledas iväg långt utöver de teoretiska värdena vid optimala metrologiska förutsättningar. Även frekvensen påverkar radiosignalens avböjning över horisontlinjen. Lägre frekvenser böjer av lättare än högre frekvenser. Marin VHF har frekvensområde 156-174MHz och GPS-frekvenserna är 1227MHz och 1575MHz så AIS-informationen som är VHF-baserad har betydligt lättare att runda jordens krökning vid optimala förutsättningar än vad GPS-signalerna klarar av. Föregångaren till VHF - PR-radion arbetade på 27MHz-bandet och hade ännu bättre förutsättningar att följa jordens krökning men med mycket störningar som konsekvens av detta. De som var med på PR-radions tid minns nog allt italienskt tjatter på samtliga kanaler.

Att gå upp en bit i Nordre älv är ett alternativ till Göta Älv. Sen vet jag inte hur länge havstulpanlarverna överlever i sötvatten. När de nyss satt sig så har de ju inga skyddande skal att gömma sig i så de tål kanske inte så mycket... Göta kanal brukar inte öppna för fritt åkande förrän i mitten av juni. Trollhätte kanal är öppen året runt. Att åka under försäsong blir väldigt bundet då de kör i kolonn med ett antal båtar från start till mål varje dag. Det fungerar för transportsegling men ni kommer inte att kunna ta er tid och njuta av alla fina strandhugg längs kanalen. Om du vill vända på resan så överväg att segla runt i Vänern från sjösättning tills mitten av juni. Då kan det dessutom bli lite mer naturligt att vinterförvara någonstans runt Vänern, vilket jag misstänker är billigare än nere på kusten. Jag verkar kanske lite tjatig om Vänern men både den sjön och Vättern är ett par områden med många möjligheter som många kanalresenärer tyvärr missar när de bara sträckseglar igenom. Numera finns det en del Hydrographica-kort över Vänern (Det finns även ett gammalt Hydrographicakort över delar av nordvästra Vätterns skärgård men jag är tveksam till om det går att köpa pappersutgåvan längre, digital utgåva tror jag finns i de elektroniska sjökorten.) och hamnguide med bra hamninformation för båda sjöarna. När jag seglade där under slutet av 70-talet och början av 80-talet så fick man socialisera i nattvikarna för att hitta pärlorna. Framförallt i Vänern är det rätt besvärligt med grunda stränder om man bara försöker hitta nattvikar på måfå.

Du måste slipa ur så du kommer ner till helt laminat och så måste du kunna få ner glasfiber och väta den helt med polyestern/epoxyn. Om du inte slipar ner ordentligt så får du dåligt fäste för lagningen och/eller riskerar att det tränger in vatten i lagningen som kan frostspränga under vintern. 0-4mm är alldeles för trångt för att få in lamineringsmaterialet i. Dessutom är väl sprickan kilformig? En idé om uppslipning är ½-1cm men det avgörs av hur sprickan ser ut när du bearbetar den. Det är inte farligt att slipa ur för mycket, det är bara att fylla i med lite mer lamineringsmaterial Jag avser att du även slipar runt hela den utstickande delen och laminerar igen skadan samt binder samman reparationen genom att fortsätta lamineringen runt den utstickande delen. Då får du en ordentlig förstärkning som minskar risken för att lagningen släpper om du inte varit tillräckligt noggrann med lamineringsarbetet. Efter lamineringen så lämnas lagningen öppen för att härda. När det härdat kan du snygga till lagningen med fil för att därefter måla över med topcoat eller epoxygrundfärg så lagningen blir vattentät innan du stryker på bottenfärgen.

Det går att följa den dagliga omfattningen av GPS störning för luftfarten på https://www.flightradar24.com/data/gps-jamming Där framgår t.ex. att störningen för luftfart igår (2025-01-18) omfattade stora delar av Östersjöområdet innefattande bl.a. strax utanför Öland, hela södra delen av Gotland, hela Finska viken m.m. För luftfarten betraktas det som störande men inte hindrande förutom för landning på mindre flygplatser som inte är fullt utrustade med markbaserade system för landningshjälp. Där kan de ibland tvingas byta landningsplats när/om störningen blir alltför omfattande (Kirkenes i Nordnorge och en del Finska flygplatser lär ha drabbats av att tvingas neka landning). Flygsäkerheten har nog aldrig blivit lidande av dessa störningar. Så som störningen såg ut igår så påverkar det inte GPS-navigering för sjötrafik varken på Svenska ostkusten, runt Öland eller runt Gotland. Om jag skulle segla in i Finska viken, till hamnar längs Baltiska kusten eller Polen så skulle jag vara lite försiktigare på grund av osäkerheten i hur störningen påverkar i kustnära vatten närmare Rysslands störutrustningar. De här störningarna har pågått i över ett år nu. Första gången jag hörde om det var direkt från en flygtrafikledare (leder fjärrtrafiken över södra Östersjön och en bit ner i Europa) vid jul 2023 och då uppfattade jag att det var en ganska ny företeelse med så omfattande flygtrafikstörningar. Att GPS-systemet är lättstört hörde jag talas om redan på 1990-talet. För att kunna strömförsörja GPS-satelliterna så sker sändningen med väldigt låg effekt. Att GPS-positionering trots det fungerar så bra som det gör beror på att signalerna färdas direkt i fri rymd till mottagarna utan fysiska hinder. Att signalerna kan störas inom geografiskt avgränsade områden förutsätter på samma sätt att det är fri rymd mellan störaren och mottagaren. Radiohorisonten begränsar därför stör-räckvidden mot mark/sjö-baserade mottagare. Teknikens lagar råder varken ryssar eller sjöofficerare över. Att påstå motsatsen är att stödja ryssarna i skrämselpropagandan, vilket man borde vara försiktig med om man är officer. Det råder nog ingen tvekan om att detta ingår i den hybridkrigföring som Ryssland utsätter bl.a. Sverige, Finland, Norge och de Baltiska staterna för just nu

Det är klart att man kan om förutsättningarna är de rätta: Hur många ampere är laddaren på? Hur många ampere klarar panelen för konstantström (strömbrytarna, säkringshållarna dimensionering av anslutningar o interna kablar...)? Finns det lämplig säkring till panelen för att säkra av laddaren?

Det är väl måttliga krav på finish under oljetråget så det är väl bara att kladda på. Ett tips om det är riktigt svåråtkomligt. Jag hade problem med bottenfärgsmålning ovanpå rodret och varje höst fick jag köra in spackelspaden och skrapa havstulpaner. Jag tog en bit vanligt paketsnöre och doppade i färgburken. Drog snöret fram o tillbaka i den smala springan så färgen ströks av. Efter det blev det ingen påväxt längre. Samma metod borde kunna användas under motorn om utrymmet är trångt

En idé för att "krångla till" era resplaner om tiden räcker för er. Kör Göta kanal på försommaren (lite mindre trängsel). Stanna upp i Vänern under semesterperioden. Där är gott om plats och finns mycket trevligt att kolla runt på. Dessutom inga havstulpaner. Segla vidare till Bohuslän efter semesterperioden. Senast jag var där så vände vi söderut rätt tidigt på grund av den massiva trängseln i hamnarna mitt i sommaren. Där är nerlusat med gigantiska Norska motorbåtar under semesterperioden... Eventuellt försök hitta vinterplats i Vänern om ni inte känner att det är ett måste att snabbsegla tillbaka runt Skåne. Danmark är visserligen gemytligt och väl värt att besöka på återvägen men räkna då inte med snabbsegling hem utan låt det bli en långsammare sommarsegling tillbaka o njut av både Danmark o Blekinge på vägen hem. Havstulpanerna är väl värst under högsommaren/hösten så hemresan kan nog klaras utan alltför mycket påväxt. Sensommaren i Bohuslän kräver nog några bad med bottenskrubbning.

Om det varit min båt/elsystem så skulle jag kunna tänka mig att göra på det viset (undviker att vara alltför tvärbestämd, det finns alltid så många idéer om elsystem ...). Du har gjort stora framsteg i att förstå elsystemet i din båt sedan du ställde den ursprungliga frågan. När/om det kommer att uppstå något fel (det gör det alltid förr eller senare) så kommer du att lösa det med lätthet när du vet hur systemet är strukturerat. Glöm bara inte att lägga elschemat i båten för att komma ihåg själv och för eventuell kommande ägare till båten. (En båtpärm med scheman, manualer, mm är standard i alla nybyggda båtar och är rätt bra att samla papperna i.) Ett par kommentarer som bara är detaljer: Behöver du två minusplintar i batterilådan? För att ansluta 25A o 100A-grejorna i batteriboxen så ska du kanske välja en plint med lite grövre skruvanslutningar (jämför anslutningarna på säkringsplinten). Det är kanske bättre att montera en av minusplintarna (med klena anslutningar) i elcentralen där du väl kommer att installera både normala brytare till lanternor/instrument/belysning mm samt din permanentelcentral. Å med lagom tilltagen kabeldimension för minusmatningen till elcentralen. Du behöver inte summera alla A för dimensioneringen men välj lite mer än 2,5 kvadrat. Sen har du ett val om hur anslutningen för 240V-laddaren ska vara till batteriet. Via huvudströmbrytaren (som i elschemat) och du måste ha den tillslagen för att ladda eller direkt till förbrukarbatteriet för att kunna ladda med huvudbrytaren frånslagen. Valet beror på hur du använder laddaren.

På vår klubb "hämtades" en 300-hästars snurra för några år sedan och bars iväg (infartsbommen var inte kapad). Samtidigt hälsade de på i ett antal andra båtar. Efter den händelsen förbjöds kvarlämnade utombordare under vinteruppläggningen. Å det har inte varit fler inbrott i vinterupplagda båtar sedan dess. Det har varit ett "besök" i miljöstationen då alla gamla batterier försvann (dessvärre ingen dokumentation till miljömyndigheterna om den "avfallstransporten"...) men de var aldrig inne i båtarna, det är nog olika tjuvgäng som stjäl motorer respektive batterier/tomburkar/metallskrot.

Välkommen till forumet Thomas! Du ska nog fundera en extra gång innan du lägger ett kompositdäck på en träbåt. Kompositer och trä brukar resultera i trät blir fuktigt och ruttnar. Gistna/ruttna träbåtar kan räddas några år med ett par lager glasfiber o polyester men det är "konstgjord andning" innan förruttnelsen tar överhanden med hjälp av den instängda fukten. Masonit som kan transportera bort fukten är nog ett bra val för att ge snipan ett fortsatt friskt liv. Med dukning och målning så kan du få ett tätt däck som håller åtskilliga år.

Jag har bytt ett fäste till löstagbar ekolodsgivare som satt med sika o mutter på insidan (fick loss den i en bit...). Min satt visserligen lättåtkomlig från insidan men det krävdes arbete från båda håll. Började så klart med att lossa muttern. Sedan pressade jag in en brytbladskniv (eller om det var en Morakniv först??) mellan flänsen och båtbotten. Fick in ett tunt mejselblad i springan så kniven släppte. Sedan kunde jag skära lite i sikan, få in ytterligare en mejsel bredvid så springan vidgade sig och kunde skära lite längre bort o.s.v. Efter ett tag hade jag skurit all sika under flänsen. Sedan fortsatte jag inifrån med att bända i fästet fram o tillbaka tills sikan släppte.