toaen

Tack för det. Jo det där känner jag till - lärlingar som meggas. Var med en av montörerna på den första firman i ett hus på Hovenäset som var under totalrenovering. Just den dan hade elverket raserat luftlinjen till huset och kopplat in jordkabeln i det nya fasadskåpet. Arbetskompisen höll på att göra färdig elcentralen och jag höll på att koppla in en spis. Plötsligt får jag en saftig stöt. Kunde inte fatta vad det var. Visste ju helt säkert att det var strömlöst i huset. Arbetskompisen hade kopplat in meggern på spisledningen och när han såg att jag hade fingrarna i kopplisngsplinten, vevade han med kraft.

Det är väl givet att man har en megger. Jag har tom två. En som man vevar och en som går med batteri. Föredrar den som man vevar. Den är aldrig batteriet slut på. Det är ju inte ofta man meggar nu för tiden.

Är mitt sätt att relatera mina upplevelser så irriterande, så kan jag sluta skriva på MarinGuiden. Tack för mig.

Tamp i proppellern med följdskador. Fast du kanske inte orkade läsa allt som jag skrev!?

Våga vägra fejsbok. Som jag skrev i ett inlägg ovan, vågade jag länge vägra Facebook. Pga av en ideelt uppdrag med mest ungdomar blev jag tvungen att gå med för att få tillgång till all information och alla gitarrarangemang som ligger på gruppens Facebooksida. Sen börjar jag blien allt tröttare gammal man med många vilopauser under dagen och "datorer och sån skit" är beroendeframkallande. På Facebook har jag gått med i allt fler grupper som rör el och elfel båtar mm. I gruppen elfel la man ut en bild på en dosa , sär nån dragit på en gulgrön slag - sån som man drog på på den blanka jordtrån, vi kallade den mipolan - på en tråd som skribenten påstod var brun och rackade ner på en skyltkille som hade koplat in en skylt i den dosan. Jag har sett det mesta inom elfusk.Så fruktansvärt arga de blev på mig när jag ställde några frågor runt det de påstod. Deras kritik fick inte ifrågasättas och om jag ifrågasatte dem skulle jag inte läsa deras inlägg. Såna branrumpor. Visst det har förekommit sånt här också, men inte alls i den utsträckningen som på Facebook. Sen är det ju en språkförbistring bland oss från den svenska urbefolkningen. En Stockholmare har ofta svår att förstå hur en Bohuslänning tänker. De sociala medierna är nog egentligen en katastrof för välden, med väldig snabb spridning av felaktigheter och falska nyheter. Det är inte konstigt att det blir krig.

Nu var nog killen som ägde och körde båten inte kapten - men naturligtvis ändå befälhavare. 😖 Det var nån gång på 1990-talet. Hade tagit 5 veckors semester för en gång skull. Min fru skulle följa med i två veckor bl.a till min älsklingsö - Hallands Väderö - med vår havsfidra. Vi låg i Torekov, där vi lämnat av ett kompispar, som varit med ute på Ön ett par dar och skulle just gå ut till Ön igen. Det kom in ett Svensk/Franskt par med ett par små barn - roendes - och la sig intill vår båt. De kvinnan frågade mig om jag kunde med motorer. Dessvärre fick jag erkänna att tekniska saker som motorer ch liknade inte var "min grej". Hennes föräldrar hade sommarstuga inne i Skälderviken - där hon tillbringat hela sin uppväxts sommrar. Nu var hon konstnär och var gift med en Fransman och bodde i Paris men tillbringade några sommarveckor sina föräldrars sommarstuga. En granne hade annonserat ut en röd Pionerbåt av större modell med aktersnurra till en billig peng.Hon hade erbjudit honom ett par tavlor, som hon hade i sommarstugan. Säljaren accepterade budet och konstnärsparet fick båten. Det visade sig dock att båten läckte. De lämnade tillbaka båten men behöll snurran. Åkte och köpte en precis lika dan båt. Sjösatte, satte på den gamla snurran och körde från Skälderviken runt Torekov och några distansminuter norrut, till en badplats som frun i familjen alltid besökte med föräldrana som barn. När de skulle åka hem på eftermiddagen, efter en dag på stranden, startade inte snurra. Till slut rodde de hemmåt och gick in till Torekov för att försöka få hjälp. Barnen var trötta och griniga och jag tyckte lite synd om dem. Inte långt från deras sommarstuga skulle den finnas en liten hamn med utprickad led in. De hade haft kompisar som besökt dem sommaren innan med en stor segelbåt som legat i hamnen. Frun visste precis hur man tog sig dit. Hamnen och inloppet fanns inte med på sjökortet, men jag brukar i regel tro på vad människor säger - om det inte är uppenbart fel. Vi skulle ju ändå gå ut till Ön, och det spelade ju igentligen ingen roll vart vi gick, så vi erbjöd att bogsera dem hem. Familjen klev ombord i våran båt och jag tog deras båt på släp närmast aktern och min egen jolle, med lite längre lina efter. Det var i Augusti och det började mörkna innan vi kom fram. De såg ljuset fån sin sommarstuga, men i skymningen hade frun ingen aning om var inloppet var. Jag sökte mig in mot land och genast på en sten. Kastade in backen och fick naturligtvis min egen släplina i propellern. Hade docK kommit loss från stenen, Rullade ut genuan och seglade ut en liten bit och kastade ankar. Frun talade om att även kompisen från Paris hade gått på grund när de skulle gå in i hamnen och fått relativt omfattande skador på båten. 😣 Familjen fick kliva i sin båt och ro reste av biten till land. Det blev en skvalpig och orolig natt. När jag stod upp på morgonen var det rätt mycket vatten i båten. Jag fick ösa tre gånger om dygnet, för att inte durkarna skulle flyta. När vi efter några dar kom till Råå, köpte jag en automatisk länspump hos Hjertmans som höll båten läns i de tre veckorna jag skulle segla runt i Danmark själv. Frun tog tåget från Helsingborg. jag bar fram så många tunga saker från aktern och la på peket, för att få upp aktern så mycket som möjligt. Beordrade frun att ligga kvar i förpiken. En order som mottogs utan protester. Med en kniv på båtshaken lyckades jag från dingen skära loss linan som var lindad runt propelleraxeln. När man gör en sandgjutning blandar man ju plast och sand. Fuskpellarna på Fisksätravarvet hade bara hällt sand runt propellerhylsan och plastat över. Det som hade hålp hylsan på plats i alla år och gjort så att båten var tät, var den gelcoatlagning som fanns runt hylsan. När lnan lindade sig runt propelleraxeln ryckte den loss hylsan från det som den satt i. I efterhand är det alltid trevligt när det inträffa nåt speciellt. Det är dom tillfällena som man kommer ihåg. Tänk va många fina sommardagar - när man glidit fram i den vackra Bohuslänska skärgården under en slö - som man glömt bort. 😏

Jo tampar i propellern har man fått genom åren. En del har man fått loss ganska enkelt. Med några har det varit tvärt om. Har alltid haft Volvo penta, men tycker det blivit värre sen jag byte till Lombardini. Propellern på den nya motorn snurar på andra hållet. Vid ett tillfäller ryckte jag sönder ett par av gummikuddarna i motorfästet. Har telefonnummret till ett par pojkar som gillar att bada inprogramerade i min telefon.

Så var det för mig också. Hade aldrig tänkt att gå med i Facebook, men en liten del av allt det ideella arbete jag deltar i har all sin information och alla arrangennag på Facebook. Visst kan det bli lite trams på ett forum som MG - men det är ju en mild västanfläkt av all skit som skriv på de sociala medierna. Ideellt arnbete - finns hur många människor som helst som sysslar med sånt även nu för tiden. Det beror på vilka kretsar man umgås och vad man ser som viktigt i livet.

Bäst är nog att plocka bort kölen på hösten och stå ut med att det blir lite sprickor i färgen. Helsman 26 är ju en 70-talsbåt. Absolut inget fel på det. En relativt gammal båt - som alla mina båtar har varit. Jag tror inte att man skall lägga ner allt för mycket jobb på smådetaljer som i praktiken inte har nån större betydelse.

Var i Sveriges avlånga land har du båten!? Jag har visserligen båt på västkusten, men jag bruka ta upp i slutet av Maj och sjösätta några dar senare. Har man islägg i flera månader och vet att man inte kommer att använda båten på ett halvår, då kan man ju lika gärna ta upp -annars är detegentligen helt onödigt. Är det plusgrader på dan och nån enstaka minusgrad på natten, så har det ju ingen som helst betydelse.

Det finn många lösningar på problemet. På min nuvarande båt satte jag ett kutterstag med rulle - permanent - jag avskyr lösa grejor som skall sättas dit och tas bort. Jag bultade ett plattjärn som bockats i skottet till ankarboxen och sen satte jag en öglebult genom däcket och plattjärnet. Min kryssfock är på 16 m2. Brukar segla med kryssfocken när det blåser redigt. Dvs vid kulingvindar. Har en suddig bild på plattjärnet.

Jag har varit på Ullared en gång - det var en gång för mycket. Däremot kom dottern och hämtade frugan i Lila Edet en gång när vi var på väg ner från Vänern och de åkte till Ullared.. Frugan köpte en förpackning medtre par läsglasögon till mig för en mycket billig penning. Det var de läsglasögonen som hållit längst tid någonsin. Men åka till Ullared nån mer gång - aldrig i livet. Titta på eländet på TV - helst inte.

I de två hålen i väggen finns det ingen ström - där finns de spänning om man har tur. 😖

Vet du hur mycket en MD 6 väger ? 160 Kg https://www.albinmotor.com/AlbinMotor/pdf/pentamanualer/md6a_ins_sve.pdf

Nu var det nog en grov generalisering att Vegaägare överlag inte begriper nåt om maststöttning. Det finns säkert och har funnits Vegägare som har tummen mitt i näven och jag vet att det funnits ett antal vegaägare som är oerhört kunninga och kreativa. Jag jobbade ihop med en av de sistnämnda när Vegan var ganska ny. De som blir kvar i båtlivet med större båtar hör nog till gruppen kunniga och kreativa. Så här förstärkte jag maststöttningen på min havsfidra. https://thallatha.blogspot.com/2012/04/maststottning-pa-havsfidra.html

Det är en vissskillnad både när det gäller vikt och hk. Har haft båda. MD6 togs väl fram - om jag inte minns fel just pga man ville ha diesel iVegan.

300 grams väv kräver minst tre lager för att bygga en mm.

Det var inte snällt att låta den bo i bilen så här års.

Vegan var väl ingen "havskryssar" och aldrig tänkt som det. Den var avsedda för innomskärssegling. Det där med dålig maststöttning lider väl var och var annan mindre båt av. Det är ju bara att jobba med att förbättra maststöttningen. I ärlighetens namn förstår jag inte varför du lägger ner kraft och tid på att hitta fel på just båtkonstruktionen Vega.

Ja tyvärr. Sommaren 2016 slutade sommarens seglats mellan Kungshamn och Väderöarna med ryggproblem som tog tre månader innan jag var tillbaka till mitt gamla dåliga jag. Sommaren 2017 blev från Hållö till Grindholmen där jag provade det nyistallerade ankarspelet. Sommare 2018 - ingenting pga hjärtoperation. Fast lite segling med jullen blev det i alla fall de två senaste somrarna. Vi får se vad sommaren 2019 bär i sitt sköte. Vår scoutkår har fått en skaplig L28 och jag har blivit inblandad på ett hörn. Jag och kompisen Rune (som bägge har varit scoutledare - Rune tidigare kårchef) Har lovat att vi skall lära scouterna att segla, så det kan nog bli en och annan tur runt Gravarne och Smögen denna sommar.

Om vi tar den sista frågan först. Om man får en idé, och man gör allt man kan för att få det hela att fungera och det inte fungerar - då har man lärt sig en hel del. Eller som Verner von Heidenstam uttryckte det; "Det är stoltare våga sitt tärningskast, än tyna med slocknande låge. Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge." Om jag inte hade mina båtar att greja med, så kunde jag ju kila berg - ett evighetsarbete som jag håller på med just nu vid min stuga i Vallentuna. Behöver förbättra uppfarstvägen. Eller så kunde jag försöka lära nån de första grunderna i att spela gitarr - som jag gör regelbundet varje vecka. Problemet är inte att ha nåt att göra. Problemet är att prioritera, så man gör rätt saker vid rätt tillfälle. Träffande vår gamle grovarbetere "Reis" ett tag efter att han gått i pension. Frågade hur det gick!?;"Jo det går bra, men jag har så mycket att göra att jag funderar på att ta in en man - åtminstone på halvtid". Nu har jag varit pensionär i ett antal år och kan konstatera att han hade rätt.

Det finns ju ett gammalt utryck som säger; "man behöver inte va tokig föratt jobba här, men det underlättar" Det gäller väl även för oss som är så tokiga så vi håller på med båtar!?

Jag tar ut gångvärme från en inombords diesel. Satte en värmeväxlare direkt vid motorn för att värmeanläggningen inte skulle störa kylningen på motorn om nåt annat skulle strula. Skulle man tänka på andrahandsvärdet hela tiden kan man ju inte göra nåt. Ålite får man äl offra på kreativitetens marknad.

När jag bytte motor, bytte man även ut min proppeleraxeltätning mot en modernare sak. Håller alltid tätt och eftersom man drog up en luftare behöver jag aldrig tänka på hylsan när jag sjösätter. Tror den var lite dyrare än de "gamla hederliga" hylsorna du länkade till, men inte mycket. Om jag inte litade på "Black Jack" så skulle jag byta till en ännu modernare och slippa allt jobb med hylsan. Nu har jag segelbåt och har väl bara byt talgfläta 5 ggr på 50 år. Däremot skall man ju dra i en minimal skvätt med "hylsefede" efter varje utfärd/dag. Det missade jag ofta. På en motorbåt blir det väl lite känsligare.

En sk "hundkoja"