toaen

Hur vet "vi " det? Nåt jag inte klarar av att läsa "mellan raderna"? Vi - det måste åtminstone betyda Mackey och jag. Mackey har troligtvis tolkat min text så att Ålekråkan var skjuten under år 1976 och att jag smakade och inte fann den oätlig. Hur den smakade kommer jag inte ihåg, men kan heller inte komma ihåg att det smakad dåligt. Kommer heller inte ihåg hur den var tillagad, men tror den var stekt på något sätt. Som refferens kan jag nämna att jag ätit Isterband vid två tillfällen - under mitt 70-åriga liv - och vid bägge tillfällena tycket jag att det smakade vedervärdigt.

När jag började på elverket 1976, hade vi en praktikant som också var hängiven jägare. En frukost bjöd han på Ålekråka. I samband med Sveriges inträde i EU, sa praktikanten - som nu blivit anställd som linjemontör - att det hade blivit förbjudet att jaga ålekråka, pga att de var sällsynta i Bryssel.

Får man väl lärt sig att splitsa så är det inte så märkvärdigt. Hade en arbetskompis, Gunolf Pålsson, som var duktig på allt vad han företog sig. Då naturligtvis även på att splitsa. Splitas ihop linor eller splitsade öglor gjorde vi ofta på jobbet - troligtvis pga att vi kunde. Oftast var det Gunolf som splitsade. När han var klar med en splits, la han ner den på marken och så sa han alltid med lite norsk brytning;"Han slpesar dåligt, men han rullar gott", och så satte han på sina skor (av storlek 47) och rullade splitsen mellan marken och skosulan. På sin ålders höst började Gunolf tillverka knivar och blev Svensk mästare i knivtillverkning i olika dicipliner. Han borde haft ett annat jobb än som linjemontör. https://www.dt.se/artikel/ludvika/har-ar-sveriges-basta-knivmakare Det är det som är finessen med att få en splits jämn och fin (om den inte är det tidigare) rulla den under lite tryck. Är det förtöjningsändar som man skall splitsa kan det ju va en fördel om det är relativt rent där man rullar splitsen. För oss på elverket spelade det ingen roll om splitsen blev lite skiten mellan marken och en grov arbetssko - de skulle ju för det mesta dras genom lervälling i alla fall. 😬

Redan som liten scout lärde jag mig en massa knopar. Vi lärde oss faktiskt "hängningsknop". Den hade man till att till att hänga upp knoprepet snyggt i axelklaffen på scoutdräkten. 😖 Visst kan det va bra att kunna vissa knopar ibland, men................ Med tiden har kommit fram till att man inte skall krångla till livet. Kan man dubbelt halvslag i alla dess varianter, så klarar man sig länge. Å så alltid två rundtörnar runt där man skall fästa. Sjöräddningen hjälpte mig att flytta min båt för ett par månader sen (pga ett motorproblem) Skepparen var ju erfaren, men de två gubbarna (relativa nybörjare) han hade med sig, hade aldrig lärt sig att belägga linor. Fick nästan skrattet åt hur valhänta de var. Men de lär sig nog. Övning ger färdighet.

https://greenlinehybrid-scandinavia.com/?gclid=EAIaIQobChMI25ObvtCV4AIVw42yCh0yRAMYEAAYBCAAEgLxffD_BwE

Jag är inne på den linjen att verktygen med åren känner sig trygga hemma och vågar ge sig ut på utflykter. de vette katten. Förr när man var mer aktiv och jobbat över allt hela tiden, då hade jag stenkoll på verktygen. Nu när man pga en del kroppsliga problem, har blivit betydligt mindre aktiv på jobbarfronen tycker jag alltid att verktygen saknas när jag behöver dem. Har dessutom blivit betydligt bättre på att tacka nej till arbete. Jag tackar numera konsekvent nej till alla jobb jag kan få betalt för.

Fast 57mm som inte tål jättebelastningar? Nu var väl min reaktion inte att det var en speciell nyckel. Jag har själv en sån - tillverkad av en reparatör på Rönnskärsverken - tidigare ägare till min storfidra. Reaktionen var mot ditt utsago att den aldrig kommer på villovägar. Ett sånt verktyg har jag aldrig haft och jag tycker det också blir värre och värre med åren.

"Aldrig kommer på villovägar" Det måste i så fall va en väldigt speciell nyckel - ett sånt verktyg har jag aldrig ägt.

Var - jag tror i Åbo. Gick in på nåt som jag tror var åt hembyggdsgårdehållet där de serverade kaffe. Tjejen som tog betalt talade verken engelska eller svenska eller nåt annat begripligt spåk. Bara finska. Fast det löste sig - jag höll fram plånboken och hon tog det hon ville ha.

Har faktiskt gått den sträckan några gånger. De allra flesta gångerna har det blivit motorgång genom Väddö kanal. En gång via Åland. Alla gångerna har det blivit ett provianteringsstopp i Öregrund. ( en höst hade jag handlat så mycket på ICA i Öregrund att jag länge fick rabatterbjudande därifrån, vilket jag inte fick från ICA här hemma i Kungshamn) Björns Fyrplats har blivit natthamn vid ett par tillfälle och lika så Eggegrund. Bägge ställena har jag legat i Kryssarklubbens bojar, och för att ligga dem måste man va medlem.

http://thallatha.blogspot.com/2009/12/kage-haparanda-2004_23.html http://thallatha.blogspot.com/2009/12/haparanda-stockholm-2004_5761.html

Har alla en skrotlåda och en svets..? Utom jag då. Alla har väl en skrotlåda - eller!?

En tidigare ägare tillen av mina båtar hade skurit till en fast nyckel ur en tjock plåtbit. Passade perfekt - som allt han hade tillverkat. "Kilen" hade varit reparatör på Rönnskärsverket.

Hade ett mindre installationsproblem men min Gobius tankmätare. Kontaktade företaget. De var oerhört trevliga att ha med att göra. http://www.gobius.se/kontakt/

Tänk då på mig - hade båt på Svinninge Marina i 5 år. Ångrar ibland att jag seglade hem den. Finns mycket kvar som jag aldrig fick se. Fast Bohuskusten och Norska Sörlandet är inte fel det heller. Hallands Väderö i björnbärstider.

Är det bara under gång som det kommer vatten? Aldrig när båten ligger still?

Har dålig koll. Men vart kommer vattnet ifrån? Jasså - är det en snipa. Då har den ingen självläns. Men kan ju ha en elektrisk automatisk länspump. Det finns ju många ställen det kan läcka in vatten på en depalcementsbåt. Ett vanligt ställe är ju i propelleraxeltätingen - hylsan. Vad har du för typ av hylsa. Är det en av den gamla modellen med talgfläta som tätas med hylsfett, så skall man dra i en aning fett (ytterst lite) efter varje gång man varit ute. Nån gång emellanåt får man dra till glandern, så man trycker ihop talgflätan. På mina segelbåtar med som alla haft sån hylsa pressade jag inte i fett så många gånger varje sommar. har haft 5 båtar under snart 50 år. En i 20 år. den drog jag nog glandern på ett par ggr. Tror att jag bytat talgfäta på alla båtarna nåt år efter att jag köpt dom. Fast det är skillnad på en motorbåt/snipa där ju motorn går hela tiden när man är ute. Det finns andra typer av propelleraxeltätningar - modernare.

Självläns/automatisk länspump!?

Kan du inte ta kontakt med nån havsfidraägare och be dem rita av märket på ett smörpapper.

Gamla kärringar vet man väl hur de ser ut. Men båtar kan ju va väldigt olika.

Var det en blöt lördagskväll Mackey? Klaga nu inte för mycket på Mackey. Han tränade flitigt i att skriva i tråden språkpolis - och ha har så lätt för att lära.

Kommer du ihåg hemlighetsmakeriet inför namnbytet? Reklamskyltar som var övertäckta en tid för att öka nyfikenheten.

Eller så får man väl göra som jag brukar göra. När man köper en gammal båt, så verkar det som om man ofta (även på varven) sätter bottengenomföringar där det är absolut lättast. Tex mitt i ett stuvutrymme och tar bort en himla massa plats. Om en bottengenomföring sitter så jag stör mig på den - och det gör jag ofta - så flyttar jag den och plastar igen hålet. I min nuvarande åt var det ett jättelikt motorrum.På BB-sida om motorn var det så mycket plats, att jag kunde ligga där, tex vid byte av impeller mm - om det inte varit för att kylvattenintaget suttit precis mitt i den ytan. Det var skitsvårt att komma åt att jobba med impellern, för att det satt en sketen bottengenomföring med avstängningskran och slang ivägen. Första gången jag hade båten på land efter köpet, flyttade jag intaget och plastade igen det gamla hålet. På den gamla motorn var det hydraldrift till propellern. Hydralen började krångla efter tre år och motorn var gammal, så jag bytte motor och flyttade den, så att jag fick rak axel. Då satt ju kylvattenintaget i ett helt annat utrymme och väldigt oåtkomligt i förhållande till den nya motorplaceringen, så jag flyttade kylvattenintaget igen. Sitter bottengenomföringen på ett sån ställe så den sitter ivägen, så flytta den till en bättre placering och plasta igen hålet.

Klaga nu inte på Stavhammar - han gör så gott han kan.

Dom med folk skola ja. De som kom mer i håg när det fanns vägg fast vev telefon.