Thallatha

Har väl inte så mycket att tilläga beträffande rodret storlek. Däremot ser ytan på rodret förfärligt ut - om jag inte misstolkar bilderna. Detta kan nog inverka en hel del på rodret effektivitet. Nu vet inte jag hur mycket erfarenhet du har av att manövrering av båtar i olika lägen. En sommar är nog lite kort tid att behärska en båt. Efter att ha seglat olika båtar i ca 25 år, köpte jag en havsfidra. Långkölad koster. Den var fullständigt hopplös att manövrera i trånga utrymmen om det blåste lite. Den svaga motorn orkade inte driva båten framåt pga det höga fribordet, om man skulle gira direkt från stillaliggande. Efter 4-5 år kom jag av en händelse på att var det besvärligt gick det att backa sig ur de flesta situationer redan från stillaliggande. Detvar inga som helst problem att backa slalom i låg fart - hur långt som helst. Jag hade aldrig prova pga att båten innan dess var helt omöjlig att backa med i låg fart. Min nästa båt var också helt omöjlig att backa i låga farter. Däremot hade jag andra knep att hantera det. Hantering av båtar handlar mycket om erfarenhet och efter hand förvärvad kunskap. En bogpropeller är naturligtvis inte dum - om den inte sitter monterad i aktern. (som på min nuvarande båt 😫Fast elledningarna var naturligtvis lättare att dra - för den som installerde den. Som gammal elektriker hade jag gärna dratt besvärliga elledningar hur långt som helst, bara "bogpropellern" hade gjort nån nytta)

Jag testa den lösningen med en lina som gick genom bägge revpunkterna. Tyckte det gick alldeles för tungt att reva på det sättet, så jag gjorde som Raol, och det har fungerat alldeles utmärkt - för mig under alla år. Har en kompis. Han köper alltid en singelrevbom när han byter båt. Det är hans koncept. Det kan ju ligga nåt i det som du sger Peter_K att det fungerar med en klen lina. Man kan ju ägga den på winchen. Hade visserligen winchar som gick att använda även till mina revlinor, men jag drog nog ner revet för hand, och då är det gott med lite grövre haländar. Nu för tiden är det upp och ner vända världen. Om jag revar med den nuvarande båten - det har hänt ett par gånger. Då rullar jag in Genuan och rullar ut kryssfocken. Men då pratar vi om kulingvindar. Ökar vinden ytterligare rullar jag in kryssfocken lite, hissar storseglet och tar in två rev i den - för balansens skull. För mig är den gamla visan "I en grönmålad båt" lite missvisande. Blåser det inte - då går jag för motor. Blåser det småspik - då ligger jag helst still. https://www.youtube.com/watch?v=U2fctXvNf0Q

Är det en batterifrånskiljare? Har du nån bild?

Eller varför inte till Hunnebo båtinredning, Som ligger på gångavstånd från din båt eller till Nordens skepshandel - fast då får du nog cykla eftersom det ligger på Smögen. Sen tycker jag nog att 6 mm är lite klent att hålla i - även om tjockleken håller rent styrkemässigt.

Jag har ofta sagt att jag aldrig skulle våga ha en ren motorbåt. Har seglat hem många gånger eller till räddning, när jag egentligen hade tänkt att gå för motor. Detta pga att motorn krånglat.

Kan förstå det. Hoppas det löser sig. Har som sagt haft revet på det sättet på tre båtar och det har fungerat perfekt. Har ju ofta varit ute och seglat i relativt hårt väder och det är underbart att slippa gå upp på däcket när man måste reva - speciellt för mig somär en gammal "stöplebent" gubbe.

Det är väl det som är ditt stora problem att du gillar att sparka.Inte få gehör för dina åsikter.

Storartat - att du kan medge att problem i tex Östersjön tan bero på fler orsaker än bara säl och skarv. Att ålgräset försvunnit i stora delar av Bohusläs skärgård, kanske inte bara beror på bottenfärgen på fritidsbåtarna. Du tar dig. Men du kanske borde fundera på hur det du skriver uppfattas av andra, som kanske har likartade uppfattningar som du i vissa frågor, men är mer objektiva.

Jaha - du har detså "Modernt" så att du har linan inne i bommen. Anledningen till att jag frågade, var att jag sett nån som har en krok på revlinan, så att han kunde utnyttja samma lina till 3 rev. Du har inte testat att vända lina, så änden vid vinchen blir vid bommen och revlöddran (bara en tanke)

Det kan väl inte va fiskare från Fiskebäck och Glomen, med stora "Järnare" som sopat rent i Östersjön för torsk, när de fiskat rent på västkusten och behövde inkomster för att betala räntorna på lånen på sina stora båtar. (bara en ur luften tagen tanke - eller!?)

Varför är det mer underhåll på en segelbåt, än på en motorbåt. Nu har jag visserligen aldrig haft nån motorbåt, men stod innomhus för diverse jobb ett par vintrar i en hall där man egentligen bara vinterförvarade mtorbåtar. Det jag slogs av, hur mycket besvärligare det är att bottenmåla en stor motorbåt, än ensegelbåt. Annars är väl jobbet samma om båtarna är av ungefär samma storlek. Ungefär lika mycket m2 botten att måla. Ungefär lika mycket skrovsida att vaxa och polera och däck och överbyggnad skiljer ju inte nåt större. Lika mycket invändigtutrymme att städa. På motorns underhåll är det väl ingen störreskillnad och övrig utrustning är det ju egentligen ingen skillad på. På en segelbåt finns ju mast och rigg. Jag har under halva mitt båtliv bara tagit ner masten ca vart 5 år. Kompisen har en Brofjorden 36. Det var efter att jag fick kjuts med honom en gång, som jag bytte från en ren segelbåt till en motorseglare. Nu går visserligen min motorseglare att segla - till skillnad Brofjorden 36 eller Nauticat m fl. Man kan naturligtvis glida med i medvind och deär förfärligt fina "bobåtar"

Den typen av revning har jag haft sen början av 1990-taet på mina båtar. Ja - inte på den nuvarande. På den hissar jag nästan aldrig storseglet. Möjligtvis om det blåser väldigt mycket och jag kör med kryssfocken. Då kan jag behöva ett revat storsegel för att få bättre balans på seglen. Men masten står ju i sittbrunnen så jag når det jag behöver när jag ställer mig framför ratten. Är det bara linan som tvinnar sig hårt, eller har du linan både upp och ner från revlöddran på samma sida av seglet, så att linan tinnar sig runt sig själv?

När jag målade om min lilla bohusjulle (bilden till vänster) slipade jag ner, så jag fick ren gelcoat på hela skrovet, spacklade upp alla skador och la på ett par lager epoxygrundfärg, även på skrovsidorna. Skrovsidorna målade jag med 2-k färg. Eftersom den ligger i saltvatten ca 7-8 månader om året måste jag ha bottenfärg/giftfärg. Eftersom många har slutat att måla med giftfärg, börjar det nog komma altrenativa epoxygrundfärger. Jag är dåligt uppdaterad på det eftersom det aldrig är aktuellt för min del. Det finns många här på MG som har kunskap i just den frågan. Att måla med 2K-färg under vattenlinjen är inte att rekomendera.

Det ser ju ut som om det är på sidan på kölen - inte under. hade det varit under kölen så hade det varit ganska naturligt och slitskador pga att man kört upp båten på tex en strand: Om det är på sidan på kölen, så misstänker jag att när man laminerar upp skrovet, så har man inte rullat ur luften ordentligt, så att det blivit en luftblåsa mellan Gelcoaten och glasfiberlaminatet och att Gelcoaten därför så småningom gått sönder. Det är inte ovanligt att det finns såna luftblåsor på gamla båtar, speciellt på såna ställen. Gelcoaten har ju i så fall släppt efter att man bottenmålat senaste gången. Skall båten ligga i hela tiden, eller tar ni upp den mellan turerna? Antingen struntar man i det helt och sjösätter och använder båten, eller så slipar man ren och spacklar i med tex epoxyspackel eller gelcoatspackel. Personligen hade jag sjösatt och använt båten. När jag tagit upp båten till hösten, så hade jag slipat bort all bottenfärg ner till ren gelcoat. Den ser ju halvtaskig ut - som det brukar göra på gamla båtar, speciellt när den gamla ägaren har "gett upp den båten". Lagat upp alla skadorna med epoxyspackel och lägg på ett par lager epoxygrundfärg som grund för ny bottenfärg. Om man har båten i sötvatten skall man kanske överväga att skippa bottenfärgen (giftfärgen) över huvud taget och kanske även om man har båten i saltvatten och kan göra ren båten i botten med en viss regelbundenhet.

Det var sjövärnskåren som hade läger på Spårösundsgården. Tror det var i början på 80-talet. Jag var inte så gammal när det hände men det slogs upp stort i media och pappa var mycket upprörd över fylleslaget som föregick olyckan. Jag minns det ungefär såhär: Ungdomarna skulle segla från Spårösund ner mot Kråkelund och sen över sundet till Byxelkrok. Följebåten med de ansvariga befälen gick före till Byxelkrok där man delade på en hel del sprit. När SMHI ändrade sin väderprognos sov man ruset av sig och när man vaknade till och förstod att det blåst upp nordostan var det försent. Det blåste så pass att följebåten aldrig lämnade Byxelkrok för att hjälpa till. Segelbåten låg redan på botten. Den hittades aldrig och jag tror att delar av besättningen inte heller hittades. Men man hittade flytvästarna. Tror 4 ungdomar omkom. Tack för ditt klarläggande. Kände inte för att göra tummen upp. Tror att för många som varit med länge, har J17 fått ett oförtjänt dåligt rykte. Båten är oftast inte problemet när det händer nåt. Det är besättningens brist på kunskap och erfarenhet som i regel ställer till problem.

Jo det där kan ju ge en falsk trygghet. Alla kommer väl ihåg olyckan med en scoutpatrull som omkom nån stans norr om Öland, med sin osänkbara J17. Fast det är så längesen och jag hittar ingenting när jag Googlar Nu har man ju seglat öppna jullar med barlast långt över 100 år - och visst har männikor omkommit. Förr var man ju tvungen att ge sig ut i dåligt väder. Skulle jag segla så att vattnet forsar in över relingen på min lilla bohusjulle (Bilden uppe till vänster) så skulle den sjunka när den tagit in tillräckligt med vatten. Är det självlänspå båten - dvs att vattnet som kommer in i sittbrunnen rinner ut av sig själv. Lånedragsjullarna är trevliga båtar - J17 är ju en dylik fast i plast: Det är nog inte värre med er båt än med alla andra jullar. Om man seglar med lite sans och balans så är det ingen fara: Vi hade en julle, en scoutbåt. Ett par scoutkompisar seglade med fastlaggda skot och fick inte loss dem när det kom en by. Båten tog in vatten och sjönk. Det var nån gång på 1960-talet En av killarnas pappa bärgade den. På bifogad bild är jag ute och seglar med den ett par år efter att båten sjunkigt.

Å så kom posten. Utdelad av de av många så hatade "Post Nord" I min brevlåda la de det senaste exemplaret av Kryssarklubben tidning "På Kryss". Bifogad med "På kryss" förutom en massa reklam, fanns även Kryssarklubbens årsbok 2018. Har bläddrat igenom den och det är en alldeles utmärk skrift med text och många bilder. På sidan 6 presenteras Micke Westin, Olle Landsell och Nina och Per Olofsson. Utan att ha kollat närmare är jag ganska säker på att det är dessa fyra som åstadkommit boken. I boken ägnas flera sidor om att manövrera båtar i hamn - som ju denna tråd handlar om, men även mycket information - både grundläggande och sånt som de flesta båtägare aldrig kommer i närheten av. Tycker det verkar en mycket intresant bok, även om det för mig personligen inte var något nytt: För TS och andra nybörjare och de båtägare som inte tycker att de kan så mycket och gamla stofiler som jag en mycket intresant bok. För alla som är världsbästa och kan ock vet allt - är boken bara löjlig. Mina två döttrar och lite löst folk kommer hem idag. De har ju uppnåt medelåldern och vaknat till lite när det gäller båt livet - i alla fall när det gäller att åka ut till holmar och skär med våran Julle. De skall få läsa några utvalda sidor och när fridenlägrarsig över Kungshamn, så skall jag inföliva boken i skeppsbiblioteket i in motorseglare. Ett medlemskap i Kryssarklubben bara för bokens skull kanske inte varit fel för några. https://www.sxk.se/artiklar/faran-efter-farden Går kanske att köpa som bara bok.

Fast det kräver att man är två ombord. Att köra fram på ett förspring är ju mycket bättre än att backa på ett akterspring. Däremot att backa på en förände är ju betydligt mer osäkert. Det beror ju på hur propelern verkar och hur du ligger vid bryggan. Det finns många knep, men man lär sig efter hand. Vissa lär sig fort. Hade varit ute på den första 12-timmars seglingen med min nuvarande båt. Den är inte helt enkel att hantera pga mastens placering och lateralplanets utforming mm. Start och målplatsen ligger på synbart avstånd från min ordinarie båtplats. Kompisen Ingemar styrde över målgången, och började gå för motor mot båtplatsen ett antal hundra meter i väster. Vi andra tog hand om segel mm. Plötsligt låg vi stilla i exakt rätt possition på båtplatsen. Precis som det var en stor Stenabåt som laggt till. Jag tittade förvånad på Ingemar och frågade förvånad:"Hur kunde du lägga tillså smidigt" "Jag gjorde ett lite provbackande där ute" svaradeIngemar och pekade med tummen akteöver. Ingemar hade sjökaptensutbildning och har gått med fraktbåtar och passagerarbåtar påvärldshaven. Några år jobbade han som styrman på Stenabåtarna. Mnga år före pensioneringen jobbade han på en liten personfärja mellan Lysekil och Fiskebäckskil, så han hade lagt till några gånger under sitt liv.

Fast det var väl lättare när du körde tillbaka den - det var det i alla fall för mig. Lycka till med båtjobbandet. Jasså - du skall köra den med motor. Som inbiten seglare ligger just det tänket nån stans på 89;e plats. Dvs säger man katamaran, så sammanknippar jag det aldig med motor. Hur stark motor tänker du ha?

Nej där kom ingen tyvärr. Nej jag fick den känslan. Kunde inte annge vem jag var eller logga in med mitt Googleskonto. Jag skrev ungefär så här pga att du fick köra lastaren själv. "Har jobbat på ett komunalt elverk. Vid ett tillfälle fick jag ett par lass med dikesjord. (egentligen hade jag tiggt det för min något sjukliga grannes räkning och skulle putta in det och plana ut det på hans tomt) Lånade en midjestyrd lastare av gatuförvaltningen och körde den de tre km till våra hus. Hade aldrig kört en midjestyrd maskin förut. Det var en skrämmande upplevelse - åtmistone den första biten" Lastaren var så lättstyrd, så man fick göra ytterst små rörelse med ratten. När jag tänker på det nu, så var det ungefär som att köra min nuvarande motorseglare. Den är också hemsk att styra - innan man blir van.

Försökte göra en kommentar i din blogg - vet inte om jag lyckades.

Jag gillar generellt inte sommaren. Den är alldeles för överreklamerad, och den är i stort sett alltid för varmt för min smak. Denna sommaren är förfärlig - ur värmesynpunkt. Min salige far tyckte att den globala uppvärmingen var bra - det skulle gå mindre olja att värma huset med.

Sen beror det på vad för seglingsområde man har, när det gäller vilken mängd av förtöjningslinor och andra linor man behöver. För - när jag var mycket ute med båten - kanske jag var ute 5 gånger per säsong - varav en 3 veckor tripp, ensam, på runt 1000 distansminuters seglats. Både Stavanger, Bandholm i Danmark och Haparanda har var platser jag vänt på innan jag seglat hem. Sen kanske ett par veckor med frun och några helgseglingar. Man vet inte vad man kan råka på under sådana färder. Kompisen var ute varenda ledig dag och kvällar - om det var fint väder. Gick en knapp distansminut från hemmahamnen och låg alltid på samma ställe för sol och bad. För hans del räkte det med två korta förtampar och en dragg med lina.

Kommer man inte ut från en brygga för att vinden ligger på kan man göra som Gundj säger. Vi kallar det för att backa på ett sprin. Ett sping är en förtöjningsände som går från aktern och sitter fast i bryggan föröver - Aktespring Går tampen från fören och sitter fast i bryggan akteröver kallas det - förspring Kollade på nätet om det fanns nån skiss och hittade en. Det visade sig att den kom från Maringauiden och dessutom att jag ritat den till en liknande tråd. Båten som ligger vid bryggan har ett akterspring. Jag lägger alltid mina förtöjningstampar, när jag ligger tex i gästhamna dubbla. Dvs de sitter fast i båten - går till genom en ring eller runt en pollaren och sen tillbaka till båten där den beläggs (sätts fast). Då kan man alltid lossa förtöjningsändarna när man skall gå - utan att gå iland. Jag seglar nästan alltid ensam och då är det ofta bra att kunna gå ut med hjälp av ett akterspring. Lägger man linan som påbilden och backa, så vrider sig fören ut från bryggan. När fören kommit ut så långt som det går. Går man frammåt, lossar förtöjningsänden och drar till sig den. Brukar ha änden i en 8 runt knapen (utan nån knop) och hålla tampen med handen. Då går det snabbt att lossa. Sen får man va försiktig så man inte får linan i propellern. Finns det fasta förtöjningslinor, som går vinkelrätt ut från bruggan, så kan det va faligt att backa på ett akterspring. La mig långsides i Lysekils gästhamn en dag på sen sommaren. Tycker bäst om att ligga långsides och gör alltid det om det finns möjlighet. På natten ökade vinden och tryckte båten mot bryggan. Lossade alla förtöjningsändar utom akterspringet. När fören kommit ut tillräckligt slog jag farm på maskin, varpå den strax stoppade. Hade fått en förtöjningslina i proppelern. Det finns ju en dykklubb i hamnen och en grodman offrade sig och badade och skar loss linan från proprellern. Dessutom ville han inte ha betalt. Är man två är det i såna fall säkrare att gå med ett förspring. En på fördäck sköter springet och den andre motor och roder.

Jag har gått ner mycket i dimensionerna på det tågvirke som jag använder mest - till tillfälliga förstöjningar. Sen har jag inga särkillda förtöjningsändar för naturhamnar. Därmot har jag en stor mängd tågvirke av olika dimentioner och längder ombord. En del mycket lättåtkommligt och ännu mer undastuvat att plocka fram vid behov.