Thallatha

Jag har en läsplatta med navionics sjökort frö Danmark (de täcker ju hela Svenska västkusten plus Blekinge, Stora delar av den tyska kusten, Danmark (inkl färöarna,Islad Grönland) och Norska sörlandet. Den hade jag som plotter inne i däckssalongen Det var ju ofta svårt att se i solljus. Min plotter i sittbrunnen sitter löstagbar i ett fäste. Skaffade ett likadant fäste och monterade inne i däcksalongen plus ett elutag. Skall jag sitta inne och styra nån längre stund, tar jag helt enkelt plottern med mig in.

Nej - det är ju bara att segla. Seglade själv en annan bohusjulle ensam från Kungshamn till Klädesholmen och från Klädesholmen till Kungshamn. Det tog en dag i vardera riktningen.

Jag skall ju alltid va lite motvalls kärring. Har inte alls samma uppfattning om betongbåtar som ni. Bygger man en betongbåt ordentligt så är det inget dåligt alternativ. En betongbåt är egentligen en stålbåt, med stål som motsvarar glasfibern och betongen som motsvarar plasten. Under nåt av de åren som jag hade båt på Svinninge Marina, stod det en dag en stor båt uppe på land. Den såg ut som en omfattande musselodling i botten. En dag var det två man och jobbade med båten.Ägaren och hans far. Det var en betongbåt. Ägaren och hans famlj hade seglat jorden runt under några år. När de kom hem blev båten liggandes i fem år på Svinninge Båtklubb - orörd. Efter de fem åren började båtintresset och längtan ut på havet att vakna till liv. De skulle göra i ordning båten och jag har för mig att de skulle epoxybehandla den: Jag har varit mycket nära att köpa en betongbåt också. Under ett par år när jag var på jakt efter en större båt än havsfidra tittade jag på många båtar. Jobbade under en period i Kungsbacka och var och tittade på intressanta objekt i Göteborgsområdet. På Väg hem en fredag åkte jag vägen om den stora hamnen på väg ut till Marstrand för att titta på en grön betogbåt - en Edurance 35. Ägaren hade inte möjlighet att va med och visa, men det var öppet, så det var bara att gå ombord och titta. I annonsen stod det "Båten har charm". Det stora problemet var att man aldrig fått tät i trädäcket och ny hade ägaren/byggaren tröttnat på båten. Den var mycket taffligt ihopkommen. Man hade byggt först - om man hade tänkt sedan vet jag inte - men det stod i alla fall klart att man inte tänkt sig för innan man byggde. Däremot stämde ju en rad i annonsen. Båten hade charm. Blev lite småförälskad i den. Funderade mycket över helgen och fick en grov plan över hur jag skulle lösa problemen och kom fram till en summa hur mycket jag kunde tänka mig att betala. 75 000 kr. Hade ett par båtar i Björlanda Kile,som jag skulle titta på på Måndagskvällen. Medan jag strosade runt i hamnen fick jag se en grön båt som låg långsides förtöjd på nocken till en brygga. Den var så fruktansvärt lik den båten jag tittat på på fredagen. Ringde upp ägaren. Frun svarade. Mannen var inte hemma. Sa att jag var intreserad av deras båt. Den var dessvärre såld. Det hade kommit ett par killar på Lördagen och tittat på båten och bjudit 80 000 kr under förutsättning att affären gjordes upp direkt. Precis när frun berätta detta kom mannen hem och jag fick tala med honom. Presterade mig och gav honom ett bud på 125 000 kr. Jag hörde tydligt hanns besvikelse genom telefonluren. Att man kan va så elak.

Nej tyvärr har formen försvunnit. Det finns ju några liknande jullar. Jag vet att Stefan/Smoegen har talat om att låna min julle nån vinter och göra en ny form, men det är nog mest önskedrömmar. Det händer ju från och till att liknade jullar är till salu. När systerbåten till min julle var till salu, las den ut till försäljning på en Torsdag och såldes på fredag. Det var tre som slogs om att köpa den. Har skrivit en del av historien av jullen här. http://thallatha.blogspot.se/2009/12/hallojullen-lilla-hjartat-2002-tv_23.html Så här ser jullen ut idag.

Man undra nu efter en mansålder med plastbåtar hur man klarade att underhålla träbåtarna man hade. Måla och lacka när det nästan var snöglobb och minusgrader. Träbåten måste ju i sjön innan det blev för varmt ute och den började spricka sönder. Alltså tidig sjösättning Jag tror det nästan är mer jobb att underhålla en plastbåt. Måste man då göra ett mindre plastjobb måste man vänta till långt in på försommaren - om man inte tillgriper särskilda metoder. Har aldrig ägt nån stålbåt - även om det var ytterst nära en gång - men är övertyfad om att det inte är besvärligare än vilken båt som helst.

Jag har en lite bohusjulle i glasfiberlaminat. Den har en toft av en ekplanka, som betsats och lackats.Gjorde lite jobb på båten och plastade en del delar med epoxylaminat. Slipade ren toften och la på ett lager glasfiberväv i epoxy. Lackade över det hela med klar 2;k lack. i vilken jag också hade i lite halksyddsmedel. Skulle det bli för bedrövligt om några år, får man väl slipa ren och lacka om.

Jag tyckte att frågan var glasklart forulerad. "En gummibåt - 3,60 m lång, med aluminiumgolv och uppblåsbar v-botten samt en Tohatsu 20 HK." Jag kanske inte själv kommit på att kalla de fästskruvar som alla mindre snurror har för skruvtvingar - men det är ju precis det de är. Jag var precis nere och köpte två vagnsbult och för oss lågutbildade montörer är en bult en maskingänga sak med sexkantskalle. Googlar man, så så får man ett helt annat svar. I segelbåtsvärlden motsvarande en riggbult. Jag har en liten gummibåt (2,1 meter) och jag har också en 2 Hk aktersnurra. Aktersnurran har jag aldrig använt, men att gå nån längre tur med min motorseglare, utan att ha med gummibåten kan jag inte tänka mig. De 10 senaste åren har jag inte ens besvärat mig med att släpa ner aktersnurran till båten. Jag tar det med ro - det lilla jag använder gummibåten. Hur mycket kraft det blir på akterspegeln av en 20 Hk vet jag inte, men man har ju hört talas om såna som tappat aktersnurror pg av "skruvtvingarna" släppt och inte kunnat hålla kvar motorn. Nån form av säkring är ju absolut inte fel. Om vi går på min och TS definitioner, så är väl inte en bult genom akterspegeln inte fel. Att borra ett hål i akterspegel är inget jag skulle dra mig för - om hålet behövs och har ett bra syfte. Skulle nog kunna tänka mig att sätta i en bult och dra fast den med en vingmutter. Hänga på motorn, dra åt "skruvtvingarna" en aning, sätta i säkringsbulten och på med vingmuttern. Sen dra åt de tre fästpunkterna ordentligt. Bulten och vingmuttern, skulle man ju kunna säkra med en påsvetsad kedja - alternativt ha ett mindre lager i reserv. Såna lösa pryla tenderar att försvinna. Jag har en elektrisk kompressor, som jag pumpar upp min gummibåt med. Brukar köra den på bilens batteri i samband med att jag kör ner den till båten på våren. Brukar få efterfylla ett par gånger under sommaren. De gångerna jag tömmer gummibåten helt gör jag även det med kompressorn, genom att ansluta slangen på kompressorns sugsida. Skall man pumpa upp en gummibåt med handpump och tömma den för hand - så tröttnar man nog på det ganska snart - Det kommer att gå åt närmare en halv dag för de momenten.

Vi hade en förståndshandikappad man här i Kungshamn för ganska många år sen. Han gjorde ganska många uttalande som blivit lokala bevingade ord. Ett av dem var;"Folk är inte kloka" Det finns ju båtägare som ser sina båtar som om de vore "altartavlor". Båtarna måste va superblanka och det får inte finnas den minsta fläck. - Stackars människor. Stålbåten som seglade på en conteiner i Engelska kanalen fick en skada under vattenlinjen på ca 2 cm i diameter (oregelbunden). 1,5 år senare hade det bildats en ytlig rostfläck runt skadan på ca 10 cm i diameter. Hade det varit en plastbåt, så hade det säkert blivit ett hål - en träbåt kanske ännu värre. Läste en bok om nån av de stora seglarlegenderna, som hade en stålbåt. Har för mig att han var med i en av de första kappseglingarna jorden runt och låg etta när han passerade Kap Horn. I stället för att segla mot målet i England, seglade han rakt fram till nån söderhavsö. Har för mig att det stod i boken, att ha regelmässigt målade över sin stålbåt en eller två gånger om året.Egentligen inte så stort jobb, om man inte är allt för pedantisk.

Att man inte tänkte på det under alla de åren man seglade med rullrevsbom; Då hade man ju dessutom sparat mycket pengar genom att inte behöva bygga om till bindrev . Inte helt gratis trotts att jag inte kompletterade med ett uthal.

Vad menar du med att "små skador måste åtgärdas efteråt" Under den tiden jag hade båt på Svinninge Marina, kom det en dag upp en ketchriggad stålbåt på Land. Paret hade legat ute och seglat på världshaven i 14 år. Seglade ut med en träbåt, men köpte stålbåten under resans gång. På hemvägen seglade de på en container i Engelska kanalen. När de kom hem blev båten liggandes i 1,5 år. Under semestern det året, tänkte paret segla till västkusten och hälsa på vänner. I höjd med Gotland bröt de stormasten. De gick tillbaka hem och tog upp båten på Svinninge. I stället blev det båtunderhåll och ny mast(i stället för den gamla trämasten). Mannen berättade historien för mig och visade märket efter conteinern. En relativt kraftig inbuktning på ett litet område och en rostfläck som en stor handflata. Dvs ca 10 cm i diameter. Sen beror det väl på hur väl målningsarbetet blev gjort från början. Stålbåt är aldrig fel om man verkligen skall långsegla. Kan repareras över allt. Behöver inte kräva mer underhåll än andra material. En sak som kan va förödande är galvanisk korrosion. Under en period i början av 2000-talet, när jag tittade efter en ny och större båt, fanns det en stålbåt i lagom storlek i Ulvsundasjön. I annonsen presenterades den som "Holländskt varvsbygge".Redan när jag fick se säljaren och båten fick jag dålig vibbar. Under tiden jag tittade på båten framstod den som ett halvtaskigt hemmabygge. Provköra båten fick jag inte göra med mindre än jag än att jag la handpenning, när jag och svärsonen började gå därifrån, ändrade sig säljaren - jo jag kunde väl få ta en kort provtur. Varje gång jag drog på gasen drog säljaren snabbt ner den till tomgång igen. Detta hände flera gånger med nån kryptisk förklaring. Jag gick tillbaka till platsen och förtöjde båten och tackade för mig och bad att få återkomma. På båten fanns ett registreringsnummer från det statliga båtarkivet. Ringde Rixarkivet och fick namn och adress på den ende ägaren som stod registrerad på båten - det var inte säljaren. Ringde upp den tidigare ägaren och presenterade mig och förklarade mitt ärende. Han blev helt förstummad. Den tidigare ägaren var en snickare från Stockholm. Han hade byggt båten själv efter en Finsk ritning. Efter några år hade båten så omfattande skador av galvanisk korrision, att det i stort sett inte fanns någon plåt kvar i botten, Att reparera var han inte intresserad av, utan sålde båten för skrotning till en skrothandlare, för det ungefärliga värdet av blykölen. Försökte kontakta säljaren via telefon, men han gick inte att få tag på. Båten låg heller inte kvar på platsen vi tittat på den - redan ett par dar senare.

Å inte ens segla kan man göra perfekt. Jag skulle aldrig sålt min hafsfidra - slarvpelle som jag är.

En liten tanke/fråga som dök upp. När man kopplar flera batterier parallellt i en batteribank, brukar man ju koppla utg plus i ena änden av banken och minus i den andra. En kompis sa att om man har fler än tre batterier, skall man koppla på ett annat sätt, men han kom inte ihåg hur och han har nog glömt att leta efter skissen. Är det nån som förstår vad han menade. Jag har tre batteri kopplade som jag beskrev ovan. Sen fick jag plats med ytterligare ett batteri som jag bara la parallellt över det sista batteriet. Å andra sidan - allt kan inte va perfekt. Ibland får man va glad om det fungerar över huvud taget.

Fast helt tomt skall man väl inte dra AMG-batteri heller. Jag har en dylik batteribank på närmare 400 Ah och det är svårt att släppa tänket att man helst inte skall låta batterierna gå under 12,3/12,4 volt. Vad gäller egentligen för AMG-batteri!?

Usch ja - har haft några avbitare genom åren, som av oförklarlig anledning fått konstigt jack. En elektriker - barnfödd i Stockholm - var och jobbade på ABBA´s fabrik på Hovenäset. . De skulle göra nåt med en grov kabel. Kompisen gick och skulle göra kabeln spänningslös. När de klippte av kabeln small det redigt, varpå vår stockholmsföde vän sade;" Förbaskat bra brutet, hörru", med sin stockholmsdialekt. Det har blivit ett bevingat uttryck hör ute.

Usch ja - om man dessutom bär sig dumt åt som jag gjorde när jag limmade matta under däcket på min nuvarande båt. Använder mest vattenburet mattlim. Gör gärna såna jobb i omgångar. Hade limmat upp mattan under halva skarndäcket - det som var närmast skrovsidan var kvar.På BB- sida strök jag på limmet under däcket först och på den mattan som hängde ner sen. PÅ SB- sida tänkte jag mig inte för och strök lim på mattan som hängde ner och stack in huvudet för att nå att rolla på limmet under skarndäcket. Fick naturligtvis lim i håret. Medans limmet torkade åkte jag hem och tvättade håret.

Egentligen är det inte ointressant. Jag stod inför samma dilemma för ett par år sen. Tänkte nog som du, men hade inte möjlighet att skaffa kontakter just då i det ögonblicket. Klippte av kabeln. Skalade upp den med gott mått. Vred ihop ledartråden med fingrarna. Möjligen straffade jag till lite med avbitare, innan jag böjde in tråden och tejpade över med eltape. Drog över flätan, så att den kom väl omludd och tejpade över hela skarven. Det blev tom snyggt och prydlig. Eller som arbetskompisen brukade säga, när vi gjort en tapeskarv på en Högspänningskabel;"Det ser ut som en boaorm som har ätit upp en gris". Fast i det här fallet närmare en undernärd huggorm och en lika undernärd sork - om knappt en det. Det hela fungerade och fungerade hela sommaren 2016 och det har fungerat sommaren som gått också - även om användandet har varit begränsat. Får nog försöka komma ihåg att köpa riktiga "kontakter" och monterar. Glömmer jag det blir jag nog påmind om ett par tre år, när jag skall ta ner masten och när jag skall rigga på igen. Det samma gäller ju för TS. Det kommer fler hösta och fler vårar.

En kille, som jobbade hos Seldens, berättade en gång att han tog hem sina vantskruvar varje höst och gjorde ren dem i fotogen med en tandborste, varefter han smorde in dem. När jag hade ner riggen ett år gjorde jag så - vad skitig fotogenen blev. Det är nog inte fel att göra rena gängerna nån gång ibland och smörja in dem med lämpligt fett.

Varmkörning av motorn under en tur till Smögenhamnen på förmiddagen en nyårsafteon. Inte många badgästebåtar där, men väl ett par kompisar som smyckade museifartyget Asta inför kvällen. Vilket år har jag glömt.

Är viseligen en mycket dålig fiskare, men kör enligt metod 2. Precis som småfiskarna i området tillämpar jag i stort sett "daglig tillsyn". Nu bor jag ju i Kungshamn på Västkusten och vintrarna brukar inte va så hårda: Där jag har legat de två senaste vintrarna har det inte blivit nån is över huvud taget. När jag låg på en lånad plats längre in i hamnen några år blev det visserligen is i den inre delen av hamnen. Min båt frös inte fast över huvud taget pga att jag hade lite värme i båten. Sen tror jag att även dagvattnet från större delen av samhället rann ut i hamnen på insidan min båt och strömmade förbi just min båt. Det syntes väldigt tydligt när isen smälte. Läste nån stans att det skall bli en väldigt kall vinter i år - pga ett ryskt högtryck.

Jag brukar aldrig fråga efter pris. Låter göra alla jobb på löpande. Då får man betala vad det kostar - varken mer eller mindre. På de större jobben jag gjort, brukar hantverkarna i fråga ändå lämna ett Maxpris - utan att jag bett om det. Det slutliga priset har alltid blivit lägre. När jag bytte motor i min båt för några år sen och skrev m detta på maringuiden, frågade Lasse_L vilken motor jag valde. Vad motorn som sattes in i min båt hette - det hade jag ingen aning om - så jag fick sanningsenligt svara;"Jag valde ingen motor - jag valde en mekaniker". Lärde mig så småningom att motorfabrikatet var Lombardini. Får som grannes pojk alltid brukade säga (vars far var urmakare) - den går som en klocka.

Har du närbild på själva vantskruven!?

Jag har ju en egen teori, som jag redogjorde för i ett inlägg ovan.

Så har jag tänkt i många år, men så dyker det alltid upp några nya tankar, vars projekt hamnar överst på prioriteringslistan. Förra vinter gjorde jag nästan ingenting på båten, mer än installerade ett ankarspel och monterade en kättingbox. Denna vinter skall jag inte hitta på några nya projekt, utan bara göra färdig alla eftersläpande arbete. Trot den som vill..............................

Så gjorde jag också i början av 1970-talet. Heltäckande klädsel som jag tejpade vid handlederna mm. Efter ett besök hos platsbåtstillverkare OSMAB på Smögen och sett och talat med en av deras gubbar, som i stort sett bara slipade glasfiber hela dagarna, bytte jag taktik. T-shirt och andningsskydd. En skållhet dusch när arbetet är klart. När jag tagit bort lim och mattrester så kör jag också med BITEMAS Grovrengörare - (har för mig att det var ett tips från Peter_K) http://thallatha.blogspot.se/2010/02/forpiksrenovering.html

Om dom är så inspirerande vet jag inte. Fast................... Min filosofi är att det som jag gör på min egen båt får inte se värre ut än skepparn. Så nu kan ni ana hur bedrövlig jag ser ut. De stora problemet uppstår när jag varit hos barberaren och klippt hår och skägg - då kan jag inte göra några båtjobb på minst en månad - så stor är inte min hantverksskicklighet. Skulle börja renovera och limma isolering mot skrovsidorna. Den dan jag skulle börja blev det helt plötsligt 15 minusgrader. Dagen efter att jag lagt på 10 och på vissa ställen 15 cm betongtäckningsmatta, var skrovsidorna så pass varma att jag kunde börja limma. Stod inne i en tempererad (plus 10 grader) hall en vinter. Skulle åtgärda en böldpestskada på kölen på min Storfidra. Byggde en tunnel ängs kölen. En värmefläkt på 1000+1000 Watt - nedkopplad till 400W, i ena änden av tunnel och en avfuktare i andra änden. Hade det varit utomhus hade jag laggt på isolering. Fick köra med värmefläktar lokalt för varvsägaren - utan extra kostnad. Om det var hans värmefläktar eller mina som höll upp värmen i lokalen, tyckte han inte spelade nån roll. Det går att göra många mindre jobb genom att begränsa den volym man måste värma. Kostnaden får man ju ställa i relation till den tidsbesparing man gör genom att man kan göra jobbet, under perioder när man kanske har lite bättre tid än på våren/försommaren