Thallatha

Det är ju den ordningen i Sverige. En lag som stiftas av sveriges Riksdag och föreskrifter och anvisningar som utges av en myndighet. Det närmast vilka ljudsignaler som skall avges som anges i sjölagen är väll denna paragraf. "2 § Befälhavaren skall se till att fartyget framförs och handhas på ett sätt som är förenligt med gott sjömanskap. Han skall känna till de påbud och föreskrifter om sjöfarten som gäller för de farvatten som fartyget skall trafikera och på de orter som det skall anlöpa." Å kunskap om detta krävs ju även av mina barnbarn om de lånar nån av mina småbåtar.

Samtliga svenska lagar finns på riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/sjolag-19941009_sfs-1994-1009 Nu var det inte min poäng. Det står nämligen inte i "Sjölagen" utan i Transportstyrelsens Författningssamling. http://www.notisum.se/kbvlag/TSFA9044.pdf

Det är egentligen inte så svårt att manövrera olika båtar. Det är mest frågan om att öva och i olika situationer. Nu har man ju i regel bara en båt man kör - man byter ju inte båt så ofta. Vi har ett uttryck här ute i väster, som i översättning till svenska(från dialekt) säger: "Lungt och sannsat, mjukt och fin" Jag har seglat i ca 55 år och haft större båtar i ca 45 år. Det händer från och till att tilläggningar inte går så bra. Ibland så fixar det sig ändå, även om det inte var så elegant, och nån gång är det bättre att avbryta och gå ut och göra om. Om det skulle va nån - som i de fallen - har roligt på min bekostnad - så bjuder jag på det. Troligtvis hade de inte klarat det bättre själv. Men som sagt va - det gäller bara att ta det lungt. Det finns större världsproblem än en misslyckad tilläggning. Att lägga till mellan Y - bommar hör väl till det enklaste. Ibland kan det ju va trångt mellan pontonbryggorna, men det gäller ju att ta ut svängen så mycket det går och försöka köra in mellan bommarna så rakt som möjligt. Får man bara in fören mellan bommarna, så leder ju bommarna en rätt. De flesta bommar är ju plastklädda, så de skadar inte båten (i nån större omfattning) sen är det ju en gammal båt. På mina permanenta båtplatser har jag alltid fasta förtöjningslinor, med splitsade öglor - bara att lägga över knaparna när jag skall lägga till. Bryggan där jag har min stora båt (28 fot) renoverades i vintras. När jag tog den i bruk i våras fixade jag till nya förtöjningslinor. http://thallatha.blogspot.com/2018/04/nyrenoverade-batplatsen.html Sen finns det ju många som absolut vill backa in på platsen, men den skolan har jag aldrig omfattat. När man skall backa ut, så beter sig ju båtar lite olika, lite beroende på hur propellern verka och så har vi ju vinden att ta hänsyn till. Den av mina båtar som var värst att backa ut från två Y-bommar och mellan tätt liggande pontonbryggor, var en gammal L32 - långkölad koster. Den gick absolut inte att styra i låga farter på backen. Det var nån som beskrev förfarandet som så;"Jag backar ut. Båten hamnar precis där den hamnar och jag tar på mig en min som signalerar att det gått precis som jag tänkt mig (vilket det inte alls gjord)" Exakt så var det. Jag backade ut och försökte styra men hamnade där jag hamnade. Backade så nära båtarna på andra sidan jag vågade. Jag vågar mycket, så det blev väl nån meters avstånd. Gav full gas fram och la rodret så att båten svängde åt babord så mycket det gick. Dvs så stort roderutslag som möjligt. När båten började röra sig frammåt gav jag full back, så båten stoppade upp och sen full fram igen. Båten vägde 6,5 ton och hade relativt svag motor. Efter ett par såna omgånga var det bara att stäva ut mellan pontonbryggorna. Exakt hur din båt fungerar beror ju på var du ligger och hur propellern snura och hur vinden inverka. Du får testa, nån da det inte blåser för mycket. Ta det bara lugnt. Sen finns det många olika vinklinga när det gäller att lägga till. För att förtöja i befintliga bojar har jag en bojkrok med stor ögla. Öglorna på många bojar har blivit mycket grövre de sista åren. Bojkroken sitter permanent , men ändå relativt enkelt östagbar i en Ankarolina, som jag har på en rulle i sittbrunnen. Bojar i många gästhamnar ligger väldigt långt ut. Det hände att den gamla bojkroken med tillhörande lina var för kort. (Instruktion för att lösa det problemet se Lasse Åbergs film SOS-Sälskapsresan) Det finns mycket att säga i ämnet tillägning ch förtöjning, men du får börja träna.

Vem var det som överfiskade torsken? Sälarna?

Regel 34d Kan du göra bifoga en länk?

Så här står det nu: "När fartyg i sikte av varandra närmar sig varandra och det ena fartyget av någon orsak ej förstår det andra fartygets avsikter eller åtgärder eller är tveksamt huruvida det andra fartyget vidtar erforderliga åtgärder till undvikande av kollision, skall det omedelbart tillkännage sin tveksamhet genom att i hastig följd avge minst fem korta signalljud med visslan. Denna signal får utökas med en ljussignal om minst fem korta blinkar avgivna i snabb följd." Signalflagga X funkar också: "Upphör med det ni håller på med (eller verkar ha för avsikt att göra) och ge akt på mina signaler." Var står det i sjölagen?

Man brukar säga att fem eller fler korta låter irriterat. Det är precis vad det är. En, två eller tre och fem korta signaler har ju sin specifika betydelse, men har aldrig hört att 4 signaler betyder nåt. De tre första har ju specifik betydelse och fem är ju till för att få folk att vakna. Men glappet är kanske tänkt att finnas mellan det alvarliga och det irriterande.

Har för mig att jag köpte ett hyreskontrakt för båt från kryssarklubben/väst för väldigt längesen. Fast letar man på nätet fins det en del att hämta där. Tex http://www.rorgangare.se/bathyresavtal.pdf

Att väja för brädseglare är inte helt enkelt. Nån gång på 1990-talet var jag i Norge med min havsfidra. På nån av öarna - inte långt från Kristiansand - fanns det ett litet samhälle med en affär. Det var vid middagstid - dvs runt kl. 12.00 och som den Bohuslänning jag är så äter jag i regel dagens huvudmål då. Dvs middag. Saknade lite förnödenheter, så jag la till och gick till affären och handlade. Lagade mat och käkade. Det var ett strålande väder och jag förtsatte min seglats in mot Kristiansand efter maten. Efter att jag seglat en stund, ökade vinden mycket och det började regna kraftigt. Det var svårt att se och plötsligt fick jag se en röd och vit fyr rakt föröver. Kollade i sjökortet, men det fanns absolut ingen fyr i närheten. När jag tittar upp igen var fyren borta. Plötsligt kommer det en vindsurfare, med rött och vitt segel, i mycket hög fart och passerar några meter akter om havsfidran och vinkade glatt.

Det där skulle nog fungera alldeles utmärk. Att skroven rör sig lite i förhållande till varandra är nog bara en fördel.

Ja har redan plockat bort en. Den andra båten står fortfarande på släpet vilket gör att vi inte får bort kölen. Tänker du ha nåt som kompenserar för dom bortplockade kölarna. På undanvind (när ni seglar med vinden) går det väl bra, men utan nån form av köl komer det inte att gå att kryssa. Sticksvärd eller senterbord är ju en lösning. På de hollänska Tjalkarna har de ju läbord, fällköl, som sitter på utsidan skrovet.

Vi har nog inga skillda uppfattningar om vare sig väjningsregler eller hur man uppträder till sjös. Jag har svårt att förstå varför man i alla läge skall hålla på sin rätt. Om man är lite förutseende behöver man nästan aldrig hamna situationer där man måste väja - åtminstone inte som ren nöjesseglare. Sen har man ju gjort en och annan tabbe under de 55 år jag seglat. För några enstaka kommer skammens rodnad bara jag tänker på dem - fast det är länge sen. Som tur va var det inte mig du kom i kapp i Stendörren, när jag seglade igenom slutet på Maj 2005. Jag hade en annan efterhängsen en och för att ha som bevis tog jag massvis met kort på inkräktaren, som nästan hängde i akterstaget. 😎 Denna beskurna bild blev den bästa.

Rent teoretiskt gör en stortriss 5,4 knop. Tänkte du plocka bort kölarna?

Nu begriper jag visserligen inte mycket, men vad jag förstår, spänns förstaget på en partialrigg upp med toppvanten. Enligt Selden, skall toppvanten spännas mycket hårdare på en Partialrigg än på Mastheadrigg. Siffrorna va 20% av vajerns brotthållfasthet, mot 15% på en Masthedrigg. På en Masthedrigg spänner man ju förstaget med akterstaget. Om inte förstaget inte är spänt, så är (tror jag) toppvanten för löst ansatta. Sen handlar det ju om modet att våga spänna. Å ha rena och smorda vantskruvar. På min gamla havsfidra fick jag sätta under extra maststöttning för att inte trycka ner rufftaket för mycket. Tror inte jag vågade spänna upp riggen ordentligt ändå. Sen det där med hur seglen passar, är ju en annan fråga. Finns det ingen seglare med partialrigg i din hamn?

Nej - ibland kan ju själva projektet va kul. Som katamaran kommer den inte att bli nåt särskillt. Med tanke på skrovens bredd missar man finessen som en katamaran ger. Tror inte helleratt den kommer att segla som en trissjolle. Det behövs nog en betydligt större rigg, även om ni kör med bägge masterna. Ni kanske skall behålla masterna på den platsen på de bägge båtarna, som det står idag: Var tanken att ta bort kölarna? Projektet kan va kul - jag blr lika engagerad varje gång frågan kommer upp. Tror tom att jag har nån skiss i nån dator, hur jag skulle gjort. Har för mig att det gällde en Albin Vega vid det tillfället. Det är stoltare våga sitt tärningskast än att tyna med slocknande låge. Det är skönare lyss till den sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge. Sonen till han som totat ihop de tänkvärda raderna blev fyringenjör och har lyst upp de flesta av Sveriges farleder. Hoppas att ni trotts de avikande uppfattningarna om projektet, håller oss uppdaterade hur det går.

Du vet - man tänker ju alltid utifrån sitt eget perspektiv. Går man i en relativt trång farled så håller man naturligtvis sin styrbordsida i leden. Nu går ju ofta många av oss som har mindre fritidsbåtar inte i de utmärkta farlederna i nån större utsträckning. Däremot korsar man ju från och till markerade farleder. Man möter ju iband båtägare som absolut vet att det är högertrafik på sjön och det kan uppså väldigt konstiga och helt omotiverade situationer. Hade du och jag mötts i ett sånt läge, du med nån stor fraktbåt, (eller vad det nu är) och jag med min lilla sketna segelbåt, så hade det inte varit nåt problem över huvud taget. Du hade behållt din kurs och fart och det hade jag också gjort. Inte katten skulle jag gett mig på att korsa en farled mitt mitt framför din stamn, bara för att ta dig "På rätt sida". https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dd2X9q/tremastad-skonare-krockade-med-segelbat

Har man ingen ankarulle mitt i stammen (fören) så skulle jag föredra att förtöja med en hanfot - det som du kallar V-delad förtöjningslina. Sen får man, som du är inne på - va försiktig så att förtöjningslinan inte skaver i halkipparna, eller där förtöjningslinorna ligger mot båten.

Sen skulle man kunna göra det här till en evighetstråd genom att börja på att tala på trånga farleder: För mig och min båt är ett brett sund, som är en trång farled för en finlandsfärja, inte en trång farled när det gäller min båt. Däremot måste mitt tänk anpassas efter den fartyg jag möter. Möter jag en Finlandsfärja, så är det en trång farled, men möter jag en liten styrpulpetsbåt, då är det ingen trång farled.

Den blir i alla fall stabil och flyttbar på vattnet. Lägg på ett altandäck i trallvirke och sätt ett räcke runt, så får ni en härlig flotte för sjönära fester.

He he kul! För de som är lite yngre; P- ring var en dyr ring i grov plåt med lite "taggar" påsvetsade för att ligga på botten att förankra bojar i, de flesta är nog upprostade nu. Dagens ungdomar vat att P-ringarna är ännu dyrare idag än det var vi gamla stofiler var unga och P-ringarna introducerades. https://www.hjertmans.se/search?q=p-ring Skall man egentillverka P-ringar idag av gamla fälgar, så skall de naturligtvis va i aluminium. Lite still skall det äl ändå va på förankringen.

Nu räcker det - eller är tom för mycket - med en stortriss för att bygga en katamaran. Sätter man ihop två som ni tänkt, så blir det ingen katamaran - det blir en pråm. Skroven på en katamaran skall max ha ett bredd längdförhållande på 1;10. Det handlar om att "övervinna" bog och häckvåg. En Stortriss är 4,70 m i vattenlinjen och har en bredd på två meter. Skrovet på en kattamaran som är 4,70 m i vattenlinjen bör inte va bredare än 47 cm i vattenlinjen. Klyver man en Stortriss längs med blir ju bredden i vattenlinjen i det närmate 1 meter. Sen skulle man tänka sig att plasta upp en ny skrovsida i snittet och vända de nya skrovsidorna utåt och få en acymetrisk skrovform. Det är många genom åren som framfört just den här ideen här på Maringuiden. Även två Vegor har varit aktuella. Hur det gått har vi aldrig fått reda på.

Fast det där med att "mötas på fel sida" är ju en sanning med modifikation. Det är inte högertrafik på sjön, som det är när man kör bil på väg. Det är bara när det uppstår en väjningsituation som man skall mötas "babordslanterna mot babordslanterna",

Nej - det har framgått med all önskvärd tydlighet. Om du bryr dig om verkligheten - i ett sån här angelägen fråga - finns det då inte skäl att framstå som trovärdig!? Är den "bomben" av samma digintet som mycket av de argument som du brukar framföra!?

När man kollar på radarbilden över de östra ödemarkerna, så ser det ut som om "hela östra Uppland står i lågor". Det är aldeles rött på bilden. Det vita är kanske rök och man flygbombar med vatten, vilket stänkt på Er. Här på västkusten råder det ju västliga vindar strax under kulingstyrka.

Det kanske är en viss skillnad på en aktiv kappseglere som Peter Gustavsson och om man seglar en Stortriss. Själv har jag en ganska enkel liten plotter i min 28 fots motorseglare och några enkla instrument. logg, lod, vind. Hade tidigare en läsplatta som plotter inne i däckssalongen, men nu flyttar jag me mig plottern in om jag skall sitta inne och styra. Man vill ju kunna se sjökortet även om det är solsken. 😎