firefish

Jag hade Bowman-kylare på min Mermaid. Vad har den för färg? Vad jag menar med kärvar är att termostaten fungerar i ett koktest men kolven kärvar i huset: Huset, om det är ett sådant som jag hade, är likt en trevägsventil där kolven styr flödet åt ena eller andra hållet beroende på temperatur.

Nej. Det jag säger är att Mercury plockar elektrisk energi på flera olika ställen och om det av någon anledning är för stor skillnad i spänning mellan de olika källorna så kan det bli knas. Det hände en kundbåt när smartcraft tog el från förbrukningsbatteriet (och visade 12,8 volt) men motorn vägrade starta trots att vi mätte 12,8 volt på startbatteriet men det var dålig kontakt på vägen och bara 11,nånting vid startmotorn vilket fick systemet att bli mycket missnöjt (troligtvis på grund av för stor skillnad i spänning vilket triggade någon säkerhetsfunktion). Alltså inte så att startmotorn inte orkade gå utan den försökte inte ens eftersom logiken inte tillät startförsök.

Var är det för firma som konverterad den – Mermaid, Lehmann, Sabre? Har den ett löst termostathus där termostaten har en kolv? Den kan ibland korrodera invändigt och då kärvar termostaten.

Till att börja med kan du ju kolla i din manual vad den säger om konservering inför ett längre stillestånd. Men spontant tycker jag det du vill göra låter rimligt. Möjligen kan man ju montera en ny impeller på våren så att den inte tappar formen av att stå stilla länge i samma läge. Lägg också till kontroll av anoder på listan. Kanske montera av underhuset nu på hösten och förvara det hemma över vintern, oljebyte nu och impellermontering i vår? Då minskar ju i ett huj intresset bland klåfingriga dessutom.

Har du ett eller två batterier? All plusmatning ska vara kopplade till startbatteriet, jag hade strul med en båt där motorn tog från startbatteriet och insrument med mera från förbrukningsdito. Det blev ganska konstiga fel när när Mercuryn fick helt olika värden från olika delar av systemet.

Min poäng är blott denna: Renovera pumpen! KAD300 var ju dessutom en något krystad motor som tillkom som svar på bland annat Yanmar 6LP då utlovade D6 inte var klar i tid. Kanske inte en glasmotor men dock alldeles för hårt trimmad för sitt eget bästa. Därför måste alla kringsystem vara 100 procent - en gammal pro40 kan klara sig med sladdriga pumpar och igensatta värmeväxlare men absolut inte en KAD300 och definitivt inte under den belastning du kör dem på.

Varningen har inte samma givare som tempmätaren, därför kan tempmätaren visa ett högre värde än vad som triggar varningen – tempmätaren visar ju "bara" temperaturen där givaren sitter. Sedan kan en läckande vattenpump definitivt ge upphov till varm motor. Dessa motorer är känsliga och det kan mycket väl vara så att din pump läcker eftersom den är glapp. Och en glapp impellerpump (oavsett om det beror på att axeln kastar eller om huset är dåligt) kommer inte att pumpa rätt mängd vatten. Dessutom har du ju själv sagt att den varma motorn har varmare sjövattenretur än den kallare. Det kan ju förvisso bero på både att sjövattenflödet är lägre men också på att motorn är varmare. Frågan är vad som kommer först, hönan eller ägget? Men oavsett vilket förhåller det sig så att värmeövergången (från i detta fall glykol till sjövatten) går långsammare ju mindre skillnad i temperatur det är. Med andra ord indikerar den högre sjövattenreturtempen att motorn inte blir av med sin överskottsvärme förrän den uppnått en högre driftstemperatur. Kedjan ser ut så här: Lågt sjövattenflöde medför högre sjövattentemp i värmeväxlaren. Det medför i sin tur att skillnaden i temp (delta T) mellan glykol och sjövatten minskar. Detta leder till att motorn blir av med mindre värme vilket i sin tur leder till att motorn blir varmare till dess att ny jämvikt uppnåtts.

Den grå färgen är inte original, man ser Sjöfartsverkets logga genom färgen.

Ett relativt enkelt sätt att jämföra maskinerna är med ir-termometer på olika ställen. Då ser du om de går olika varmt.

Nu vet jag ju inte vilket utförande på motor du har (alltså effekt) men varvet indikerar att du inte är helt fel ute med propellerval och att du sannolikt får ut den effekt du ska, samt då alltså även får fram det bränsle du behöver. (Detta förutsatt att tidigare ägare inte gjort misstaget att försöka åtgärda ett fel på motorn genom att byta propeller...) Men kolla för säkerhets skull att du har full gas på pumpen, med andra ord att gashandtagets fullgasläge också ger fullt utslag på pumpens arm. Det kan du lätt känna med handen. Jag skulle koppla in en laddtrycksmätare för att se hur trycket byggs upp innan jag funderade på ny turbo. Men du kan också chansa, på det du beskrivet så låter det nämligen som att turbon tröttnat, sannolikt på grund av för stort spel i avgashuset (pga rost) så att avgaserna slinker förbi turbinen utan att sätta ordentlig snurr på den.

Jag fick för ett tag sedan tag på en rib på knappt sex meter (jag har bara stegat längden) som började sitt liv hos Sjöfartsverket. Synnerligen kraftigt byggd och med ögonmåttad 24 graders v-botten. Någon tror sig ha hört att det kan vara Smuggler som ligger bakom skroven men vad vet jag? Det satt iaf en 90 tvåtakt på när den användes senast. Eftersom jag insett att jag inte kommer att ha tid med denna så tänker jag nog avyttra den. Men då jag vill veta vad jag säljer så tänker jag undra lite här om någon känner igen typen och vad det finns för info om den.

Ja, med stor båt (med tillhörande bränsleförbrukning) är ju chansen inte minimal att du kommer att upptäcka lågfartens tjusning. En båt på 34 fot torde ha en optimal skrovfart på runt 6,5 knop vilket är en milsvid skillnad mot din nuvarande båt som kanske har det vid 4 knop. Ju större båt desto mer blir resan en del av målet, dels på grund av ekonomi men också för att det faktiskt är mycket trevligare – framför allt för en fru som är trött på campinglivet. Men axel är inget måste, en stor båt är inte en flottklick på samma sätt som en tvålkopp, oavsett drev eller axel. Mina kommentarer kring Minor vs Sargo bör du ta med en nypa salt. De baseras på en del fördomar, en del erfarenheter samt det faktum att jag börjar bli en grinig skärgårdsgubbe. Men, ser vi tillbaka på Minor hittar vi en hel del båtar som är träigt tråkiga, även om de visserligen är sjödugliga. Det finns en anledning till att Minor inte är ovanliga som skärgårdsbors arbets- och transportbåtar. Senare Minor lyfte både form och finish till iaf Targa-nivå, utan att tappa fotfästet i arvet från de praktiska och sjövärdiga båtar de kom ifrån. Sedan kom någon ekonom på att det finns mer pengar att hämta hos de som vill se ut som yrkesbåtsförare men inte ens borde äga en boj och då bytte de namn till Sargo (och drabbades då av Anytec-sjukan med jättejättestora pollare, jättejättegrova grabbräcken och jättejätte.., ja du förstår vad jag menar). XO har som sagt dragit detta zombiekillertevespelstänk till sin spets med DFNDR (vilken båt förutom en ubåt har en snorkel likt en offroadbil!?!). Personligen handlar jag båt på samma sätt som jag förr köpte ljud (alltså stereo). Det vill säga att ju mindre funktioner och design jag fick per krona desto bättre ljud i slutänden. För till syvende och sist handlar allt om ekonomi och ju mer pengar tillverkaren lägger på (i mitt tycke) löjliga designfeatures desto mindre blir det över till det som verkligen räknas. Och som Margaret Thatcher (typ) uttryckte det:" If you have to tell people that you are a badass workboat, then you really aren't".

Jag har jobbat med både 6LP och 40-serien. Mina tankar: Yanmaren är starkare men inte så mycket starkare som siffrorna antyder (i en drevbåt går en 41:a med dp lika bra som en 6LP med Bravo, trots 115 hästar mindre). Fördel Yanmar, iaf med axel. Normalt underhåll och vanliga reparationer kommer inte att skilja avsevärt, trots att Yanmaren har dyrare delar. Det handlar mer om individer (och därmed tur) då vilken båt du än väljer kommer att ha en gammal motor. Och en gammal motor kan paja imorrn eller gå i tio år. Oavgjort. I mina trakter, Stockholms skärgård, går det 13 varv på dussinet som kan skruva Volvo och de flesta delarna finns hemma eller åtminstone runt hörnet. Yanmar kan ta betydligt längre tid om det är något knepigare än en rem. Fördel Volvo. Jag kör mycket assistans och upplever att det är mycket lättare att hitta någon som kan hjälpa en ledsen haverist om denne har en Volvo än en Yanmar. För att inte tala om märken som Lombardini, Sole, Nanni, Hyundai med flera. Fördel Volvo. Jag skulle därför föredra Volvo, iaf om jag inte hade ett eget bra nätverk av Yanmarskruvare alternativt ett bra (och sommaröppet!) varv i närheten. Eller inte var känslig för att eventuella oönskade stopp sannolikt blir längre för Yanmar än Volvo.

Har den alltid betett sig så eller är det ett nytt fenomen? Om den alltid betett sig så, känner du till andra Flipper av samma modell som beter sig annorlunda med motsvarande maskin och drev/prop samt ungefärlig vikt? Om det är ett nytt fenomen, har du kollat det vanligaste (bränsle- och luftfilter, båtbotten, att gasreglagets fullgas verkligen är fullgas på pumpen)?

Hur mycket tänker du dig att köra per år? Av dessa båtar du nämner skulle jag snegla på en senare Minor (alltså från innan de bytte namn till Sargo) och då en med axel typ 34 WR alternativt en Targa. Nord Star är i min mening lite mer som Sargo och inte alls lika robusta utan mer "ska se tuffa ut". (I samma anda som superlöjliga båten XO DFNDR fast inte lika extremt.) Det handlar dock om klassiska tunga båtar och med det kommer bränsleförbrukning som ett brev på posten gjorde förr, iaf om du kör över skrovfart. Vill du köra fort (alltså plana) är drev att föredra då du får något mindre dålig bränsleförbrukning. Du ska upp i många hundra timmar per år innan service och slitage på drevbåten överstiger det som axelbåten slickar i sig i bränsle i mellanskillnad. Tänker du dig däremot att ni ofta kommer färdas i sakta mak skulle jag snegla på axel, detta eftersom det ger en trevligare körupplevelse i deplacementläge.

De flesta båtmotorer dör av ålder, inte av gångtimmar. Kör du inte mycket (ett relativt begrepp förvisso) är bensin inte dyrare än diesel. För de flesta fritidsbåtägare är bränslet, oavsett flytande i tanken eller duk att fånga vinden med, inte den största utgiften på årsbasis. Bensin går tystare men har sämre verkningsgrad fast är billigare i alla andra avseenden än diesel. Liten och lätt gillar bensin, stor och tung föredrar diesel. Hitta en medelväg som passar dig. Och inget bränsle är varken farligt eller säkert, allt beror på underhåll och handhavande.

Stoppa den i sjön och åk/njut. Den lär knappast sjunka av en fjuttig spricka och det går 13 båtar på dussinet som åker runt med hundratals kilo vatten i gammalt surt skum. En automatisk länspump gör gott för nattsömnen, en sådan kan du installera nu och sedan fixa med resten i vinter.

Vad säger instrumentet att dreven står på när de är i botten? Nu kan jag ju inget om din båt men jag tycker det låter lite osannolikt att ha ett system som kopplar in sig i Pentas elhärva där det tar info från två givare. Tänkte i detta fall mest på att motortillverkare brukar ogilla sådant fast det kan ju vara annorlunda när det handlar om en tung tillverkare som Princess. Nåväl, givaren sitter iaf på babords sida och ganska i mitten i höjdled. https://www.marinepartseurope.com/sv/volvo-penta-sprangskiss-7744790-44-7750.aspx

Det är ju prisberoende men ett remhaveri blir snabbt extremt dyrt samt inträffar oftast vid sämsta möjliga tillfälle. Om intervallet är hela åtta år så skulle iaf jag bytt, det är så lång tid att fler variabler än gångtid samt kalendertid blir avgörande för om remmen håller längre eller inte.

Ingen fara förutsatt att axlarna är raka och inte kastar.

Svårt att säga på plats och snudd på omöjligt baserat på vad du beskriver. I bästa fall något löst i motorrummet som vibrerar vid tomgångsvarvtal. Andra vanliga källor till missljud är stödlager och knutkors. Spridare kan väsnas en hel del.

Han vet ju nu, efter att ha frågat här. Vad är vitsen med ett forum om man inte kan ställa frågor?

Enligt konsumentköplagen ingår en köpare ett avtal med en säljare, i detta fall en båtköpare som ingår ett avtal med en återförsäljare av en båt. Det är också till denna åf som köparen ska ställa eventuella garantianspråk (alltså inte med tillverkaren). I motorcykelsvängen är det ganska många som gått på en mina när det köpt en hoj utomlands (eller via utlandet) i vad som brukar kallas gråimport. Döm om deras missnöje när de varken får info om (eller kan ta del av) kampanjer och återkallelser utan blir hänvisade till återförsäljaren (som kanske är i Spanien eller Grekland). Undantaget är ju de märken som erbjuder europagaranti eller liknande. Låt säga att en köpare i Haparanda handlar en båt i Ystad, är det då handlarens ansvar att betala alla omkostnader som säljaren har vid ett eventuellt garantiärende? Och vad händer om båten, under garantitiden, exporteras till Långtbortistan?

Tråden har ju svängt lite fram och tillbaka mellan jobbiga kunder och ej serviceinriktade leverantörer. Det är klart att man som kund inte vill behöva drabbas ekonomiskt på grund av ett fel på en produkt man köpt. På samma sätt vill inte en återförsäljare heller drabbas och i slutändan ligger ju ansvaret (iaf moraliskt) på tillverkaren eller dennes underleverantör(er) om de tillverkat och sålt något som inte håller måttet. Frågan är vad gränsen går? Låt säga att man handlar mjölk på stormarknaden 20 bilminuter bort. 1 liter av 4 visar sig vara dålig men trots besväret det innebär tror jag att de flesta varken åker tillbaka eller i så fall skulle fundera på att kräva reseersättning för det. Möjligen påpeka det vid nästa besök i affären. Visserligen småpengar jämfört med en båt men ändå en i mina ögon korrekt jämförelse. Man kan också fundera lite på hur det skulle drabba oss som slutkunder om återförsäljarna och tillverkarna samt hela distributionsledet skulle vara tvungna att gardera sig för alla eventualiteter (inklusive kompensation av typen "sveda och värk"). Hur surt det än må kännas att tappa arbetstid samt slanta soppa är det kanske bättre än att prislappen på båten var 10 procent högre från första början? Sedan är det sannolikt god kundvård att från återförsäljarens sida lindra obehaget genom exempelvis rabatt på nästa service eller på tillbehör då dessa oftast brukar ha betydligt högre marginaler samt ytterligare knyter kunden till återförsäljaren. Jag har aldrig förstått ivern att sälja nytt till nya kunder på bekostnad av service till de befintliga, oavsett om det handlar om båtar, bilar eller vad det nu må vara. (OT kan jag berätta att jag bytte länspumpen igår och han blev mycket glad. Och övertalade mig att sälja en ny plotter till honom inklusive montering i hans större båt samt dyka och byta en bojkätting. Att säga nej är svårt...)

Inte för att det påverkar situationen för dig som kund men du bör ha i åtanke att du äskar ersättning (eller önskar iaf göra det) av en återförsäljare som i sin tur har valet att antingen pröjsa ur egen ficka eller ta upp det med generalagent eller tillverkare. Som återförsäljare är marginalerna inte speciellt stora vid försäljning av nya fordon, mellan 10 och 15 procent är vad det brukar handla om, och det ska ju finansiera hela verksamheten. I tillägg till detta brukar ersättningen (tiden) för garantiåtgärder vara mycket låg. Och det saktfärdiga bemötande du får kan i sin tur bero på att tillverkarkaren inte får fram delar/information vilket gör att återförsäljaren slits mellan två intressen (hur bemöta dig som kund samt hur hantera relationen med tillverkaren) förutom att det sannolikt är en förlustaffär från första början. Sedan förstår jag Faderullans poäng. Somliga kunder är jäkligt mycket jobbigare än andra, oftast handlar det om att just deras behov är större och inte sällan om att de även är lite bättre som personer ("fast vi är ju inte som andra sommargäster..."). Som leverantör av en tjänst där behovet är mycket större än utbudet måste man prioritera när timmarna tryter. Som exempel har jag (motvilligt) en kund med två båtar som jag hjälper i mån av tid. Och jag är mycket noga med just det där "i mån av tid" i min kommunikation med denne. I den mindre båten, en snurra, har automatiken på länspumpen lagt av och då kunden bor cirka 15 meter från den väl skyddade bryggan är detta inget gigantiskt problem enligt min uppfattning. Nämnda snurra används också mer eller mindre dagligen varför det inte känns som en oöverstiglig arbetsinsats att flippa en strömbrytare från OFF till ON och sedan till OFF igen. Jag fick frågan om jag kunde fixa detta och jag svarade att helst inte men i så fall när jag har tid över och att jag inte kunde prioritera detta över huvud taget. Det var inga problem meddelade ägaren mig och sedan följde en 30 minuter lång diskussion om hur arbetet skulle gå tillväga där jag sade att det inte är någon idé att felsöka utan att det är bättre att byta ut hela installationen (en sabla röra med femtioelva kabelskor med mera) eftersom det blir billigare i slutändan då arbetstid är dyrt. Detta accepterades och han bad mig beställa pump samt manuell switch. Efter två dagar kom första sms:et om att det var bråttom och att han undrade när jag skulle komma (redan idag vore bra!). Jag svarade att delarna inte kommit än. Efter ytterligare två dagar kom ett mejl med vidare förklaringar om hur bråttom det var samt beskedet om att han nu beställt en pump själv. Dock ej switch för han hittade ingen på hemsidan. Då sitter jag alltså med en länspump jag inte behöver samt en switch jag skulle behöva ta 250 spänn för eftersom den blev rätt dyr som frakten. Ungefär i det här läget börjar jag bli lite småless på karln som jag nu förspillt omkring 2 timmar på (för ett arbete som tar max 1 timme) samt köpt en komponent för 800 kronor till som han nu inte längre vill ha. Det är ganska mycket att göra på båtfronten nu, i onsdag var jag hemma 0300 efter att ha trasslat med bland annat en grundstött Nimbus och i fredags blev det 0230 efter en båtbärgning från 40 meters djup. Trots det var jag i lördags förmiddag på väg över till kunden med pumpen för att byta den men strax innan jag skulle åka dit fick jag (ånyo) ett sms om att länspumpen måste bytas NU! (och det var med stora bokstäver och utropstecken). Då ledsnade jag och valde att umgås några morgontimmar med barnen i stället. Ja, jag kanske är en sämre människa på grund av det men då får det vara så. Jag kommer dock att fortsätta prioritera min tid efter hur akut behovet av hjälp är (sjunker/brinner går före att grammofonen inte fungerar). Och har jag sedan två likvärdigt viktiga jobb där den ena kunden är som ovan och den andra inte är det så får ovanstående vackert vänta. Min lista över personer som jag inte vill ha som kunder är inte speciellt lång (och självklart hjälper jag om det som sagt sjunker eller brinner). Men efter att jag blivit av med den sabla pumpen kommer herrn ovan att hamna på denna lista, det är helt enkelt inte värt besväret. Och då är jag ändå mycket tolerant, i våra trakter är det inte många som vill jobba åt honom längre (inte minst för att han hela tiden ska kika över axeln på en när man jobbar och ha synpunkter på det mesta trots att handflatan är så full med tummar att det är ett under att han ens kan greppa en kratta). Det blev ett långt utlägg, ursäkta OT.