hasse_A

Appropå att köra gummibåt med snurra. I Sjötrafikföreskrifterna 20'de kapitlet 3'dje paragrafen står det följande : "Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till penningböter." Det tolkar jag som att det är olagligt att låta barnen eller för all del vuxna att köra omkring i naturhamnen om det ligger fler båtar där och de känner sig störda. Förutsatt att gummibåtsbefälhavern inte är på väg i eller ur hamnen. Svårt att tolka på något annat sätt tycker jag.

Håller med. Är själv seglare och lägger alltid ut fallen. Stör mig på minsta oljud ifrån riggen så min båt är tyst. Jag tycker det är helt ok att hissa upp fall som slår mot masten så att ägarna lär sig.

Själva har vi fotogenspis. En Taylor. Fotogen borde vara lätt att få tag på. Varhelst det finnns en flygplats borde det finnas flygfotogen som jag hört skall fungera finfint.

Jo nog kan man lukta plast om man jobbat mycket med polyester. Jag mins i början på 1980-talet när jag kom hem efter att i 2 veckor varit uppe i Nyköping och varit med att plasta mina föräldrars Alllegro 33 att min fästmö/blivande fru tyckte det var läskigt att pussa mig eftersom jag smakade polyester. Vid ett annat tillfälle hade min mor bakat kannelbullar samtidigt som det pågick plastarbete i källaren. De bullarna hade en något skum smak. Jag tror inte alla blev uppätna utan det blev nog en del fågelmat.

Jo jag har en hemsida med tillhörande blogg. Hemsida : http://www.trud.se/ Blogg : http://www.trud.se/loggbok/ /Hasse

Den gamla brödseglarregeln är inte något som finns skrivit i några sjötrafikforordningar. Det är en myt som yrkessjöfarten kanske vill spida. När man är på öppet hav och kommer i närheten av ett större fartyg måste det vara förutsägbart vem som skall väja. Med en brödseglarregel skulle det uppkomma tveksamma situationer där man inte vet om den andre tänker väja eller inte. En större segelbåt kan ju vara en charterbåt som seglar för sitt bröd. Jag pratar nu om vatten med gott sjörum. I inre farleder, t.ex. infarten till Göteborg håller man sig undan och på sådant vatten är det inga problem för oss att hålla reda på vart skeppen kommer att röra sig. Man vet att de kommer att hålla sig i farleden. När jag seglat på öppet vatten och hamnat på ombordläggningskurs med större fatryg har jag alltid hållit kurs och fart (i möjligast mån) och förväntat mig att fartyget skall väja. Jag har vid några tillfällen (4-5 ggr) råkat ut för att skeppet inte har visat tendens till det. Då har jag anropat det för att stämma av med skepparen hur han tänker passera oss. Vid varje sådan händelse har fartyget meddelat att dom går akter om oss. Det har alldrig från deras sida hävdats att dom skulle ha rätt till väg. Ett exempel är höghastighetsfärjan mellan Kristiansand och Hirtshals. En natt i mörker kom en sådan med 35 knop snett förifrån och med ett predikterat passageavstånd på 40m. Då är det inte lätt att veta hur man skall väja när man som segelbåt gör kanske 6 knop. Detta löste sig med en kontakt på VHF'en. Vi har AIS-transponder ombord och med den ser vi exakt hur skeppen rör sig och vad de heter vilket är mycket bra i sådana situationer. Jag kan nog tycka att en AIS-mottagare och en VHFkan vara på sin plats om man skall ge sig ut på en seglats till Shetland.

I sommras seglade vi från Göteborg ner till Danmark och vidare till Rugen -> Polen -> Bornholm -> södra Sverige -> Danmark igen ..... Detta finns skrivet om i vår blogg. Här finns delen om Rugen och Penemunde med raketmuseet : http://www.trud.se/loggbok/?paged=3 /Hasse

På vår Allegro 33 har vi 6 st. offeranoder monterade och de behöver bytas var 3:dje år eller så. De är fastsatta med rostfria skruv i borrade och gängade hål som tidigare komentar beskrivit. Detta fungerar utmärkt. I.o.m. att zinken offrar sig är det heller inga problem att få loss skruvarna när man behöver byta anoder.

VI gick till Rügen och Stralsund förra året 2012. Ni kan läsa ur loggboken här: http://www.trud.se/loggbok/?paged=3 /Hasse

Jag har alltid anlitat Krister. Han har telefon 0705 344125. Han kör runt Göteborg. Du får väl höra om han har vägarna förbi Stenungsund. En mycket lugn och förtroendeingivande person som jag fått hjälp med under 10 års tid. En Maxi 95'a kan inte vara något problem. Jag tror hans kran tar 16 ton. /Hasse Senast ändrad av hasse_A | 21 oktober 2011 | 11:47

På väg hem från Skottland i sommar samseglade vi över Nordsjön med båten Magda. Kommer man från Skottland kan man ej angöra Norge. (Norge är ju inte med i EU). Vi tog därför vägen genom Limfjorden. I Limfjorden finns inte mycket sten men gott om lera. När vi gick in i Harrevik gick allt bra. Det gjorde det inte när vi skulle gå ut nästföljande morgon. M.h.a plottern följer vi samma spår ut som när vi gick in. Ändå sätter vi oss i leran och kan konstatera att det är ca 0.5 m djupt om babord och om styrbord kan vi inte ens se botten. Medan vi håller på att blåsa upp dingen för att sjösätta denna och ro ut ett ankare ringer telefonen hela tiden. Vi har ju inte tid att svara i denna nu. När så dingen är sjösatt kommer en engelsk gentleman och frågar i VHF'n. How can I assist you sir ? A towline would be nice. svarar vi. Ett tu tre är vi loss. Vi erbjuder 2 glas av de medhavda dryckerna men engelsmannen svarar. It's to early in the morning. I must recover from last night. Vi tackar för hjälpen och stävar ut ur viken. Nu kollar skepparen telefonen. Där finns ett SMS om att vi har gått på grund. Skepparen frågar sin fru om hon har skickat SMS till Magda om vad som hänt. Va! Nä det har jag inte svarar frun. Efter noggrannare kontroll ser skepparen att SMS'et är skickat från Magda som befinner sig 10 Nm bort, söder om Fyn. Märkligt, vi har gått på grund samtidigt. Även Magda får hjälp att ta sig loss innan vi hinner till henne, dock inte av en engelsman utan av en tysk.