hasse_A

Det är inga problem att dra en Rasmus 35a efter en traktor. Själv har jag många år fraktat hem vår Allegro 33a som väger mer varje år och haft den hemma på tomten. Jag skrev en artikel för Allegronytt . Artikeln behandlar detta men även frågan om det är lagligt att köra hem masten separat. Länk till artikeln :Godsbefordran

Jag hade tidigare 2 st. MPPT-regulatorer till mina solpaneler men dessa åkte ut just p.g.a. att de störde min kortvågsradio. Jag har ersatt dessa med 3 st. Sunkeeper Morningstar. Dessa innehåller ingen MPPT-teknik. De är s.k. PWM-regulatorer och jag har svept hela kortvågsbandet flera gånger med olika solintensitet och de verkar vara helt tysta. Jag kommer aldrig att montera MPPT-regulatorer igen. Skillnaden i laddning verkar vara försumbar om man inte har solpaneler med hög spänning eller envisas med att koppla dom i serie. Man kan som någon tidigare föreslagit fightas med leverantören om man tycker det är skoj men det är lite som att slåss mot väderkvarnar. När det gäller dessa frågeställningar har kunden alltid fel. Jag tror att man behöver ett skärmat rum, spektrumanalysator och antenn till den för att kunna driva frågan mot en leverantör. Detta lär gå på en halv mille eller så och vem vill ockupera bostaden med 6-8 kvm med ett sådant rum ? Det går ju också att anlita Statens Provningsanstallt i Borås men det är inte så billigt det heller. Annars hamnar man alltid i situationen att leverantören hävdar att han ligger under gränsvärdet. Det är också möjligt att så var fallet när det gällde "mina" störningar på kortvågen. Det är inte bara regulatorer för solpaneler som åstadkommer radiostörningar. Jag har lagt ner många timmar för att jaga dessa bovar. Den värsta var kylen. Den störde något fruktansvärt. Efter att jag köpt avstörningsfilter från företaget som levererat kylen märktes ingen skillnad förutom att batteriladdaren nu i vissa lägen fick kylen att hänga sig. Jag försökte föra en diskussion med leverantören av kylen men kom aldrig någon vart. Dom skyllde på batteriladdaren. Jag tog då bort filtret och monterade ett relä som stänger av kylen när radion sätts på. Nu stör inte kylen i alla fall. Det är svårt att som lekman driva frågor som gäller störningar av detta slag. Det brukar alltid vara 2 apparater inblandade och då är det lätt för företagen att skylla på varandra. Kanske är det fel på trådskaparens radio i stället.

Det blir lite jobbigt vid en atlantöverfart.

Att sommartid segla till England/Skottland tycker jag är ok även om man inte har så stor erfarenhet. Man måste ju börja någonstans. Man får välja sin strider. Om du är lagd åt planeringshållet så är det ju ett klart plus. Jag blir förstås lite tveksam när du undrar om det går att segla till IOM på 1 vecka. När vi seglar länge sträckor med förliga vindar antar vi en dygnsdistans på 120 Nm. Det brukar gå lite fortare än så men det är vad vi planerar efter. Då skulle det ta nästan exakt 7 dygn till IOM. Nu kan man ju inte räkna med förliga vindar här. Det är ju inte passadvindssegling vi pratar om. Snarare det motsatta. Problemet är att om man har bråttom kanske man frestas att ta en strid som man inte vill ha. Det finns nog ingen faktor större än tidsnöd som frestar folk att ge sig ut i dåligt väder. Det händer titt som tätt. Semestern är snart slut. Jag måste vara på jobbet på måndag. Vänner som bokat flyg till något ställe där dom förväntar sig att bli upplockade för ett par veckors segling. Alltså, ni borde se till att ni har gott om tid. När vi gjorde vår första segling till Skottland och tillbaks till Göteborg hade vi 7 veckor på oss. Något i den storleksordningen är nog lämpligt. Vi var upptagna ett par veckor med samsegling bland destillerierna på skottska västkusten och vi hade tur med vädret. Knappt någon väntan på lämpliga vindar. Låt mig föreslå en som jag tycker trevlig rutt och ställen att besöka. Göteborg -> Farsund -> White Hills-> Inverness -> Caledonian Kanalen -> Oban -> Port Ellen -> Isle of Man. Jag har valt att föreslå kanalen på ditvägen eftersom det är mycket "snällare" än att gå genom Pentland Firth och runda Cape Writh samt att ni blir mindre beroende av vädret. Varför jag tycker att de nämnda hamnarna är trevliga kan vi återkomma till om ni fortfarande är på. Jag kan ge förslag på hemseglingen senare.

Seglar du runt England/Skottland moturs är det lite lurigt runt Mull of Kintyre. Det skall helst inte vara hårt väder här när man går förbi. Sträckan man behöver gå är såpass lång att man hinner inte förbi på ett tidvatten. Studera noga cruisingguiderna innan du ger dig ut förbi den halvön. Det är möjligt att ta Crinan Canal om man har tid. 7 dagar ena hållet verkar lite snålt enligt min uppfattning. Går du närmsta vägen norr om Skottland har du ca 850 Nm. Det betyder att om du skall ha en chans att klara det på 7 dagar får du segla 24/7 oberoende av väder. Då är det inte frågan om att vänta på något väderfönster. Jag har gjort en vansinnessegling en gång Göteborg/Isle of Wight. 3 veckor fram och tillbaks. Det var inte angenämt kan jag säga och då har du ambitionen att på 1 vecka ta dig till Isle of Man. Jag rekommenderar det inte.

Säger du inte emot dig själv lite här bhemac ? Du menar att Sextant och papperskort är förlegat men Reeds behöver man för att räkna ut tidvattennivån, oberoende om man har utslagen elektronik eller inte. Jag tycker precis tvärt om. Är det något man verkligen behöver om alla moderna elektroniska hjälpmedel är utslagna så är det sextant och papperskort. Då kan du ta dig i hamn var du än befinner dig. Jag har normalt inte papperskort men skriver ut från sjökortsprogrammet områden så jag vet positioner för de hamnar dit man kanske vill anlöpa. Alternativt antecknar jag lat/long för en waypoint utanför hamnen och sedan använder jag en cruisingguide för själva infarten. I verkliga livet är detta med tidvatten inte alls så komplicerat som det verkar vara på långfärdsseglarkurser. I verkligheten tittar man ut och konstaterar att, jaha nu är det lågvatten/högvatten eller nu är vattnet på väg in/ut och så kollar man på klockan. Sedan vet man att om sex timmar har allting ändrat sig så att det är tvärt om. Att sitta i en hamn i England med Reeds och räkna ut tidvattenhöjder gör man inte. I vart fall inte jag. Möjligen kan det vara bra att använda Reeds vid första hamn när man seglar till t.ex. England men det går lika bra att kolla i plottern innan den dör. Då vet du när det är hög/lågvatten och hur stor höjdskillnaden är. I värsta fall får man väll spana på strandkanten innan man vågar gå in. Just nu ligger jag i kojen och lyssnar på när det porlar runt fören på båten så jag har full koll på att nu strömmar vattnet ut. Jag kan också konstatera genom att lyssna på hur mycket det låter att vi är någonstans i mitten av cykeln. D.v.s. vattenhöjden är nära mitt emellan låg och högvatten. Detta utan att ens kolla ut. Lätt som en plätt utan Reeds.

Det kan finns 2 problem ytterligare. Om man seglar hem båten till EU-land krävs : 1) Den måste vara CE-märkt. 2) Man måste betala moms vid inträde till första EU-land.

Tänker ni gå någon kanal är en fenderbräda inte så dum att ha. Den är inte så dum att ha även i andra sammanhang. Någon pratade om sextant men det måste väl vara ett skämt eller menade han en ruffhäxa ? En sextant är nog rekord i overkill för en segling till England/Skottland. Att vi skulle drabbas av en solstorm eller ett kärnvapenkrig som slår ut GPS-systemet precis när ni seglar över Nordsjön är nog inte så sannolikt. Att lära sig använda en sextant kräver övning. Dessutom måste man ha tabeller och almanacka med sig. När vi gick över Atlanten skrev jag ut dessa som en backup så vi hade klarat oss utan instrumenten men för en seglats över Nordsjön klarar man sig nog i värsta fall med en kompass och död räkning. När det gäller rutten tycker jag det är bättre att gå moturs. D.v.s. runt Skottland, antingen genom Caledonian kanalen eller Pentland Firth som ju är lite klurigare, sedan ner västsidan ner till Isle of Man. Att kryssa ner Irländska sjön är trevligare än att göra det i Engelska kanalen tillsammans med all Fartyg. Jag har gjort det en gång och det var jobbigt. Har man lite mer tid kan man utöka rutten till Shetland, Fair Isle och Orkney. Jag kan verkligen rekommendera Fair Isle. Har ni möjlighet så besök denna ö. Där är så betagande vackert. Sitter man still på klippan ovanför hamnen kommer de nyfikna Lunnefåglarna fram inom en meter från en. Den upplevelsen bär vi med oss och tänker ofta på. Har ni inte tid på ditvägen går det ju att ta vägen förbi Fair Isle på tillbakavägen.

Herb gjorde det gratis men har tyvärr slutat sedan några år.

Jo, men här har vi ett gäng oerfarna grabbar som har minst sagt bråttom. Då är det lätt/vanligt att man skär lite i hörnen. D.v.s. man chansar lite. Man ligger inte och väntar en månad på Irland. Visst, man kan lära sig på vägen men som jag skrev så är kanske första biten mest kritisk. Hur mycket har man lärt sig då ? Det rimliga är ju att man tar det varligt i början då men det kanske inte ligger för 3 äventyrslystna grabbar i 40-årsåldern. Det underbara med långfärdssegling är att du är bara ansvarig inför dig själv och din besättning. Socialstyrelsen lägger sig inte i så värst mycket. Det är lärorikt och har man inte fått en ordentlig uppfostran tidigare får man det på en jordenruntsegling. TS ställer en fråga. Då räknar han säkert med att få olika uppfattningar redovisade och får utifrån dessa dra sina egna slutsatser. Jag kan vara lika mycket/lite ute och cykla som TS men för mig som skeppare kändes det viktigt att förbereda besättning och båt för det värsta men hoppas på det bästa. Jag tycker att seglingen blir bra mycket mer njutbar när jag slipper oroa mig för att jag kanske skulle gjort ditten och datten eller tänk om detta händer och jag har ju inte förbrett mig för denna händelse. Men visst, vi är olika till sinnet och för en del är äventyret att med minimala förberedelser trotsa väder och vind på de sju haven. Man blir bara lite irriterad när de sedan kräver att få hjälp många hundra sjömil från land när det skiter sig. Har man gjort vad man kan i fråga om förberedelser för att klara sig är det mer legitimt att begära hjälp.

Det låter som väldigt kort tid för förberedelse. Hösten är snart hos er. Är båten redan utrustad för långsegling underlättar ju det, men trots allt måste ni bekanta er med båt och utrustning. Har man varit med och installerat har man bättre koll. Innan vi gav oss iväg låg båten på land i 2 år för att få båten i det skick vi ville ha den. Halvåret innan start arbetade jag mer än heltid med båten. Jag är nog lite extrem så så lång tid behöver man inte. Om jag tyckte att det var kort tid tills ni skall ge er av så är detta än mer snålt. Efter ca. 10 månader är ni klara med Karibien. Sedan har ni 14 månader på er att ta er över Pacific, Indiska oceanen, runt Sydafrika,Sydatlanten upp till Karibien for att i slutet maj början på Juni ge er av på sista oceanöverfarten hem till Europa. Ni måste också följa vädersystemens säsongsvariationer vilket betyder att det är inte bara att segla på. Det krävs en hel del timing. Detta går inte. Det är möjligt att göra en jordenruntsegling på 3 år. Vi pratar då inte om "fartdårar" som kappseglar eller skall sätta något rekord. De går inte genom Panama utan går s.a.s. åt andra hållet vägen runt Kap Horn. Är man äventyrslysten kan man ta vägen förbi Afrikas horn och genom Suezkanalen. Det kortar sträckan betydligt. Men, varför så bråttom ? Om nu budgeten inte är ett problem, borde man då inte ta sig tid att se sig omkring, lära känna människor i andra länder och andra långseglare. Kanske lära sig ett nytt språk o.s.v. Ha järnkoll på vädret. Se till att ni har tillgång till väderinformation när ni är långt från land. Det betyder kortvågsradio eller sattelitlänk. Helst både och. Hade jag varit oerfaren hade jag tagit hjälp av Chris Parker. https://www.mwxc.com Han kan ge er dagliga personliga rapporter och guidar er runt oväder. Ni kommer ganska tidigt att stöta på områden som kan vara de tuffaste under hela seglingen. Nordsjön och Biscaya. Vi låg i en månad på Irland och väntade på ett bra väderfönster inför vår överfart till Spanien. Det handlar om vilka risker man vill ta. Det finns seglare som seglat i 10 år utan att upplevt ett enda hårt väder. Jag tänker på den 75-80-åriga damen som intervjuades av en reporter som frågade: How do you handle storms ? Damen tittade på honom och svarade : We don't do storm.

Jo det är väldigt ovanligt. Problemet är att när det väl händer får det så ödesdigra konsekvenser. Jo du har lite större chans att undvika ett oväder om du du kan segla snabbare och har maniskt bra koll på vädersituationen, men det är inte säkert. Handelsfartyg som gör 12-13 knop kan även de ha problem om ovädret har stor utsträckning som det stormen 2015 hade. Lågtryckets utsträckning var nästan 1000 Nm. Gör man 20 knop klarar man sig förmodligen. Det innebär nästan 500 Nm på ett dygn. Att kattor skulle gå nästan dubbelt så fort som kölbåtar ställer jag mig tveksam till. Då är det nog frågan om racingkattamaraner. Mer än 50% större dygnsdistans på en cruisingkatta kan man nog inte räkna med om ens det. Vi jämför då kölbåtar och kattor av samma längd, inte samma pris för då hamnar kattan sämre till i jämförelsen. En intressant länk på CF som diskuterar hastigheter på katamaraner finns här: http://www.cruisersforum.com/forums/f48/fast-cruising-catamarans-how-fast-17678.html Så här skriver Nordic cat: Det låter ju inte så imponerande för en 35-fotare. Ett problem för kattorna vid långsegling är att dom är känsligare för extra last/utrustning. Det påverkar prestanda mer än för kölbåtar. Jag frågar mig också om det inte är så att man vid kapplöpningen med ovädret som man önskar fly ifrån behöver ha lagom med vind så att man kan utnyttja kattans högre hastighet. Är det så det ser i det verkliga fallet ? Man pratar ju om lugnet före stormen....... Vi har vänner som har en Lavezzi 40 och den båten seglar inte mycket fortare än vår 32-fotare. I vart fall inte 50% fortare. När jag frågade ägaren om den var snabb var svaret att detta är en cruisingkatamaran så den är inte snabb.

Det kanske beror på att det finns betydligt fler monohulls än kattor. När monohulls "välter" rätar dom på sig så som Missy gjorde i stormen 2015. Att kölbåtar tappar kölen beror ju på att folk får för sig att segla fenkölade båtar. Jo det händer att kattor sjunker. Kattamaranen på väg till Azorerna 2015 där en 6-årig flicka omkom sjönk efter att ha vänt uppochner. Det står i länkarna jag hänvisade till i tidigare inlägg. Enklast att finna uppgiften är i Lindas rapport. http://svenskalangfa...er-pa-atlanten/

Jo det gör dom. I stormen i maj 2015 vände en fransk katamaran magen upp. Båten var en nästan ny Lagoon 400. Besättningen bestod av mor, far, son och dotter. Tyvärr klarade sig inte dottern utan avled på ett spanskt lasarettsfartyg efter att ha legat i vattnet i 7 timmar. http://www.cruisersforum.com/forums/f2/2015-another-bad-year-in-the-azores-145794.html Linda Hammarberg skrev också om händelsen. http://svenskalangfardsseglare.se/2015/05/09/svensk-bat-kapsejsat-atta-ganger-i-ovader-pa-atlanten/ Där beskrivs också hur våra vänner i Missy slog runt 8 ggr. Detta är inte sant. De slog runt en gång och hade masten i vattnet ett antal gånger.

Vi har neddragna fall till sittbrunnen. Jag kan inte nog prisa detta arrangemang. Vi är liten besättning och när squallen kommer skulle man utan sådana behöva ge sig upp på däck i beckmörker när det brallar i. Då måste man väcka frivakten och få ut den i sittbrunnen först. Jag går i alla fall inte upp på däck i den situationen utan att ha någon som övervakar mig. Det tar en liten stund och en squall kommer ganska snabbt. Det om något betyder slitage på segel och rigg när det blåser kanske 15 m/s och man har alldeles för mycket tyg uppe. Med våra neddragna fall tar det mindre än 1 minut att ta ett eller 2 rev. Dessutom slipper man bli dyngsur eftersom vi kan reva storen innanför vår tygvägg. Vi har seglat med neddragna fall under 2 år nu och kan inte se att de är slitna vid blocken. Det handlar om 2 extra punkter för rev och fall. Det om slits är fockskoten som går genom nocken på spirbommen. Jag har därför monterat ett öppningsbart block i änden på spirbommen som skotet går igenom så att man kan rulla in och ut genuan på ett enkelt sätt. Dessutom minskar slitaget på skotet när det inte hela tiden gnager i öppningen i bomänden. Får man överfallsväder är det bara att rulla in förseglet och låta bommen sitta kvar.. Här är en bild från datorn som visar sann vidriktning/hastighet från en squall vi fick på vår atlantöverfart. Vindhastigheten ökar från 4 till 10 m/s (kortvarigt upp till 15 m/s) på ca 2 minuter. Man ser också vindkantringen. Det hela är över på ca. 10 minuter. http://www.trud.se/loggbok/wp-content/uploads/2017/03/20170323_232531.jpg Jag gissar att med liten besättning så är squallen över innan man hunnit reva om man har "vanligt" rev.

Att maststeg skulle försvaga masten i en omfattning så att man skulle behöva bekymra sig över det har jag väldigt svårt att se. Då borde man också avhålla sig från att montera extra skena för trysail eller skena/skenor för spir/spinnakerbommar. Störst belastning borde dessutom vara på mastens för och akterkant och där monterar man knappast några steg. Vi har steg i komposit av den infällbara typen. Ljudet från dom drunknar i vinandet och har man en fast monterad 3-bladig vindgenerator drunknar nog vinandet i masten i dess (0)ljud. Alltså, vi har aldrig ens funderat över om maststegen låter. Vi har en Airogen 4 som vi hissar och den låter ingenting den heller. Det är snarare grannarnas vindgeneratorer på ankringsplatsen som irriterar oss. Att ha steg i masten inbjuder till att inspektera masten mer frekvent. Det är ju bara att kila upp och gå över vant och stag, infästningar, spridare, lenterna, radarreflektor och radar. Det ökar säkerheten på så sätt men uppstigandet blir också säkrare när frugan följer med med båtsmanstolen. Har man arbeten som skall göras i riggen är det så lätt att gå upp och ner att man drar sig inte för det. I Las Palmas bytte vi stående rigg. Det hade varit mycket jobbigt utan steg. Man kan ju knappast ha med sig alla vant och stag upp på en gång. Dessutom kan det vara skönt att få en paus i klängandet där uppe. Jag skulle inte vilja vara utan mina massteg och rekommenderar er som skall långsegla att montera sådana Gör det när masten ligger på backen och inte försöka göra det med masten stående. Goda vänner till oss försökte sig på det men gav upp och mastade av för utföra arbetet på backen.

Vi har nu varit ute på långsegling i 2 år och använt vår hissade vindgenerator vid ett flertal tillfällen. Vi har aldrig hört någonting från den. Vindbruset i riggen överröstar alltid vindgeneratorn och då sover vi ändå i skansen 4-5 meter precis under generatorn.

Jo, vår båt är registrerad i SFR. Vårt registreringsnummer och tillika anropssignal är SFC3428. Vi har denna textad på var sida av skrovet som det anmodas av sjöfartsverket eller numera transportstyrelsen. Detta skall också finnas uppmärkt inombords. Vi har en rostfri plåt med numret fastskruvat på skottet vid navigationsbordet. Detta är lite tveksamt eftersom det skall vara permanent. På stålbåtar tar man helt enkelt pinsvetsen och ritar på skrovet men vi har ju en plastbåt.

Då kan du komma och titta på vår båt. Vi ligger för tillfället i Brasilien.

Jag håller inte riktigt med om detta. När vi skaffade vår båt var vi och tittade på totalt 5 båtar. Alla Allegro 33'or. Båtarna var väldigt olika utrustade. Den som var mest utrustad hade varit en längre sväng i Karibien. Där fanns allt vi ville ha. Men allt var slitet. Vi hade fått betala en massa pengar för utrustning som vi med all säkerhet hade ersatt med ny för att vi skulle vara nöjda. Vi slog till på den båt där vi uppfattade att de förra ägarna (2 st.) dels varit noga vid byggnationen och utrustat båten med kvaltetstillbehör som verkade fräscha. Ändå bytte vi ut en hel del innan vi var klara att ge oss iväg.

I vår båt har vi en Victron isolationstransformator 2 kVA. Jorden från land släpper jag och skapar en egen jord ombord. Den utgörs av den utanpåliggande järnkölen. Det var i samband med att vi skaffade en flöjlande propeller som vi tyckte det var lite riskabelt att ha jorden från land dragen ombord just som tidigare påpekats när man har VVB som är kopplad till motorn. Då kan man ju mycket väl få en ström i jordanslutningen som kommer att äta upp den dyra propellern, Vi har en god vän som tyckte att isolationstransformator var helt onödigt eftersom han legat i hamnen i Ellös under många år och haft elkabel till land påkopplad mest hela tiden utan problem. Efter att hamnen sade upp kontraktet och han var tvungen att flytta till Malö strömmar ringde han mig fram på hösten efter upptagning och berättade att propellern hade "försvunnit". Jaha sa jag, du har väll ingen isolationstransformator och då kan det bli så. Det blev till att köpa ny propeller. Uppenbarligen hade jordledningens potential i Ellös hamn varit väldigt nära vattnets och där hade det inte blivit några jordströmmar. Inte ens detta fick honom att skaffa en isotrafo. Nyligen tog vi båda upp våra båtar samtidigt i Las Palmas för bottenmålning. Då konstaterar min vän att propeller nummer 2 har grova ingröpningar orsakade av jordströmmar. Nu har han beställt en lika dan transformator som vi har. Kontentan av detta är att det finns ett sätt att göra rätt. D.v.s. ta tjuren vid hornen och betala ca 10 000:- och veta att problemet är löst, alternativt försöka cheapa sig och bara ansluta landkabeln korta stunder eller att ha 12 V och 220 V systemen helt isolerade från varandra. Men kanske vill man ladda batterierna. Då blir det helt plötsligt lite osäkert. Är laddaren verkligen galvaniskt helt isolerad ? Jag behöver aldrig fundera över sådant vilket jag tycker är värt 10 000:-. Allra helst som min propeller kostar betydligt mer än så och min gode vän nu är inne på sin tredje propeller.

Köpte jolle och motor från England för kanske 5 år sedan. Jag använde Seamark Nunn. Jag beställde en 6 hk Suzuki 4-taktare och en Zodiac Cadet Fastroller med uppblåsbar köl. Efter några dagar kom det 2 stora lårar levererade hem till mig. Hur smidigt som helst. Jag har för mig att jag sparade rätt mycket pengar på detta. Då var momsen i England också lägre än vad den är nu. Jag kommer inte ihåg summan jag sparade men har för mig att det var minst 15 000:-

Jag använder riggkapen. Den som man kapar vant och stag med när riggen gått överbord. En sådan har väll alla ? Det bli perfekta snitt av en sådan. Kan den kapa rostfritt stål är koppar en munsbit.

Vi är nu sedan 2 år ute och långseglar. Just nu befinner vi oss i Brasilien. Vi gjorde så här : 1) Vi såg till att barnen var utflygna. 2) Vi skaffade den båt vi ansåg var stor nog att leva och bo i och tillräckligt liten för att lätt kunna hanteras av en person. 3) Vi arbetade båda heltid under 5 år och sparade 15 000:- i månaden. 4) Under dessa 5 år utrustade vi samtidigt båten så att den var i det skick vi önskade. 5) Vi gjorde seglingar till Västnorge, Skottland, Polen, Danmark för att testa båt och oss själva. 6) Vi utbildade oss i navigation och hantering av livflotte, brand, livräddning o.s.v. 7) Vi hyrde ut vårt hus eftersom vi inte visste om vi verkligen skulle gilla livet som långseglare och ville ha möjligheten att återvända till vårt hus i så fall. Vi har alltså stuckit iväg innan vi blir pensionärer men anser detta vara rätt. Man skall ju orka uppleva någonting och inte minst orka med långa överfarter. Något som antagligen blir mer påfrestande med stigande ålder. Speciellt när man är liten (2) besättning. Man skall ha klart för sig att livet som långseglare inte endast är guld och gröna skogar. Ibland kan det vara ett rent helvete när problemen staplar sig ovanpå varandra. Detta glömmer man dock snabbt när man träffar nya fantastiskt trevliga bekanta av olika nationaliteter. Något som vi har lite problem med är den höga temperaturen och fuktigheten här vid ekvatorn. Man blir ganska spak några timmar om dagen. När kvällen kommer och man sitter i sittbrunnen är det helt underbart skönt och man tänker på dom som skottar snö hemma i Svedala. Vår blogg/loggbok : http://www.trud.se/loggbok/

Är båten registrerad i skeppsregistret finns det regler för hur båtens märkning skall vara utförd. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-1975929-med-vissa-bestammelser-om_sfs-1975-929 Där står så här: 3 § På registrerad båt, för vilken nationalitetsbevis har utfärdats eller som används till uthyrning skall registerbeteckningen vara anbragt väl synlig på ömse sidor av skrovet. Märkning skall utföras med karaktärer som är minst sjuttiofem millimeter höga och har en stapelbredd av minst femton millimeter. Det står inte uttryckligen att båtens namn och hemmahamn skall anbringas men det är väll lämpligt att följa vad som står i paragraf 6. 6 § På registrerat fiskefartyg skall hemmahamnen vara angiven genom väl synlig märkning antingen på akterspegeln eller på ömse sidor vid akterstäven. På samma sätt skall fartygets namn vara utmärkt, om det har sådant. Märkning skall utföras med karaktärer i svart färg på ljus botten eller i vit färg på mörk botten. De skall vara minst sjuttiofem millimeter höga och ha en stapelbredd av minst femton millimeter.