Stormfocken

En fördel med utombordare, om man ska långsegla, är att det kommer vara förhållandevis enkelt och billigt att ersätta om den behöver bytas. Istället för att, gissar jag, vänta på att delar skickas över halva världen ifall den pajar. En nackdel med utombordare, särskilt om man seglar med barn eller kanske många i båten, är att det tar lite plats att starta den. Innan man vant sig drämmer man armbågen i personen bakom den som startar motorn (om den startas med snöre). Sedan kan den också vara tung att lyfta upp vilket kanske inte passar alla. Har inte långseglat själv men har sett att långseglare kan ha med sig en utombordare som reserv, som de kan hänga på om inombordaren ger upp.

När jag köpte min båt (som inte är en Stortriss) var en av vantspridarna skadad - den slokade. Seglade så under fösta säsongen men under vintern bankade och böjde jag den rätt så nu sitter den rakt och fint. Jag tror inte vantspridarna i sig är jättekänsliga grejor men det viktiga är väl att få kraften från vanten, när de spänns, att ligga på rätt sätt genom spridarna mot masten.

Så Mälaren är inte "förbättrad"?

2022 kom de uppdaterade korten. Så korten 2021 från Sjöfartsverket är de bästa, får man väl anta då? Och att de blir bättre och bättre fram till det året, och sedan börjar problemen. Men problemen är främst i Stockholms skärgård? Eller gäller det alla korten?

Fick loss den gamla kröken utan större problem - läste här att det kunde vara svårt- svårast var att få av slangen men det gick till slut. Nu är en ny (begagnad) på väg från MMS i Västerås (Täby motor hade ingen inne) och jag tänkte sätta dit så snart som möjligt. Men blir lite osäker. Ska man olja eller inte olja maskinskruven innan man skruvar dit den hårt? Blir väl lättare att få loss i framtiden men vill å andra sidan inte att de lossnar av sig själv. Och om man oljar dem, funkar det bra med 5-56? Eller kan motorolja (mineral) vara bättre? Eller spelar det kanske inte någon roll?

Motorn är en Volvo Penta MD5b som sitter i en Albin 78.

I helgen la min avgaskrök av, blev dåligt tryck i motorn, avgaser i motorrummet och ruffen och vatten som sprutade ut i motorrummet när man stängde av motorn. En ny kostar ju över 5000 spänn. Men var i stockholmsområdet kan man köpa en begagnad? Har läst trådar här på forumet (och googlat) och då hittat Davids mekaniska i Göteborg och MMS i Västerås men inget självklart dyker upp i Stockholmsområdet. Finns det ingen motsvarande Davids mekaniska i eller i närheten av Stockholm?

Tackar! Men hur ska man tänka kring vilken hårdhet på gasfjädern man väljer? Vad är fördelarna med en hård gasfjäder jämfört med en mjuk? En hård sjunker inte ihop om man ska gå på bommen, se ovan kommentar, men om man som jag inte gör det, kanske det räcker med en mjuk - blir väl lite lättare att skota ned bommen, både genom rodkicken och storskotet antar jag. Min trasiga hade 800 N men den förrförre ägaren tror jag sportseglade, eller i alla fall ville kunna totalmaxa farten. Själv familjeseglar jag så kanske ska man ha en mjukare gasfjäder då? Båten är en Albin 78.

Ojoj! Sitter med gasfjädern i handen. Tar i med lite mer kraft på ändstyckena. De går ju att ta av! De satt bara så hårt fast att jag trodde de var helt integrerade ("ditbyggda"). Nu öppnar sig förstås fler möjligheter att hitta en ungefär lika stor och ungefär lika kraftig gasfjäder. Men såg också på Benns hemsida att gasfjädern till rodkick 5 kostar 698 kr och är på 700 N. Den borde kunna passa, om den passar i storlek. Men hur vet man om man har rodkick 5, 10 eller 20?

Tackar för svar! Den smala kolvstången nedåt - då passar gummiändstycket på det tunnare röret (som ju ska vara uppåt). Det finns inte någon Nm men däremot en ruta på etiketten där det står N överst och 800 under. Så sannolikt 800 Newton?

Tidigare i sommar la gasfjädern i rodkicken av - bommen hängde trött och jag fick segla med dirk, vilket ju också funkar! Jag plockar ut gasfjädern och den är helt stum och fast i ett gaska "kort" läge. Så nu letar jag gasfjäder och har sett här på forumet att det kanske finns billigare på Mekonomen. Men hur vet man att de passar? Min rodkick är en Benns och jag har förstått att det finns olika storlekar. Men hur vet man vilken storlek man har? Är det diametern på rodkickens grövre rör som gäller? Eller det tunnare? Och eftersom "ändstyckena" på den gasfjäder som nu är trasig har ser ut att passa rören i rodkicken kanske det är bäst att skaffa en gasfjäder till Benns. Men tänkte ändå att det vore bra att lyssna med forumets expertis (själv kan jag nada och noll om gasfjädrar). Den trasiga gasfjädern är av märket Aratron och gjord i Tyskland. Det finns vad jag tror är en datummärkning på etiketten "Herst. Dat. 16.02.06". Betyder det att den var ny 2016 eller 2006?

Nu är ju tråden lite gammal men jag funderar på när jag läser igenom den om det med de lösningar som skissats ovan fungerar med att låta propellern (via någon generator) ladda batterierna när man seglar, om solen inte räcker till. Det bromsar förstås men man slipper ju sköra dieselmotorn. Och som backup, istället för att ha kvar dieselmotorn, varför inte skaffa ett litet dieselaggregat som man kan packa undan tills den behövs för dagar utan varken vind eller sol. Men det kanske inte blir lika mycket roligt experimenterande då? Och det kanske inte ens är en segelbåt som diskuteras?

Jag tänkte nog inte att skulle drämma till den med hammaren med stor kraft utan för att börja stressa och trötta limmet, så som man kan banka lite på skruvar och bultar som sitter hårt fast. Efter några bankningar lossnar de ofta lättare. Men inser att jag kunde formulerat det betydligt bättre.

Om möjligt - oavsett vilken metod (bräcka, stämma, såga, värma), så skulle jag försöka skydda plasten runt fästen. Tex om man bräcker, så lägg en liten brädbit som stöd för bräcket. Om man sågar, kanske tejp eller ett kraftigt papper. Ännu en metod - kanske kan man slå på den med hammare. Löst först och sedan hårdare och hårdare från olika håll. Lägg en brädbit mellan hammaren och flaggfästet och slå på brädbiten. Om den är hårt limmad, kan gelcoaten slitas av? Om så kanske sågning är att föredra?

Om det inte var ni som mastade på så kan ett tips vara att masta av och börja om från början, så det blir rätt. En mast ska helt enkelt inte ramla av eller välta.

Tack för klargörandet! My bad! Nationaliteten avgör, inte hemmahamnen. Båten i det här fallet kan alltså ha en svensk flagga men inte om det är en fritidsbåt som ägs av svenskar som uppehåller sig i Grekland utan att vara utsända/stationerade där (som t ex diplomater). Om jag hajar det rätt så kommer det att handla om med vilket regelstöd TS vistas i Grekland för huruvida båten kan ha svensk flagg eller inte. Men juridik är inte mitt ämne så det kanske ska tolkas annorlunda.

Tilläggas kan också att det här med flaggan på fritidsbåtar är tradition snarare än regeltvång. I alla fall i Sverige.

Så här har jag uppfattat det: För fritidsbåtar gäller att den flagga man sätter på båten är där båten har sin hemmahamn. Ska den vara kvar i Grekland och har sin hemmahamn där så sätter du en grekisk flagga på den du seglar. Flaggan på båten har alltså inget med ägarens nationalitet att göra utan enkom var båten har sin hemmahamn. Sedan finns som Peter K säger inget (statligt) båtregister i Sverige (över fritidsbåtar). Gissar också att äger du en båt i Grekland så är det grekiska regler som gäller, tex kring försäkringar, ansvar, skatter osv.

Man kanske kan köpa äldre begagnade pappersjökort som inte blivit "förstörda" av den nya sämre informationen. Men fram till vilket år ska man leta? Dvs när började problemen med Sjöfartsverkets kort?

Men den som exporterar från Norge ska väl få tillbaka momsen, om den en gång betalats in till (norska) staten? Men det kanske inte gäller begagnade saker, och sedan vet jag ju förstås inte hur reglerna ser ut i Norge. Men i Sverige säljer man ju på export utan moms.

Jag gissar nu men tänker att maststöttan inte behövs för att hålla upp rufftaket utan främst behövs för att bära det tryck som blir av att masten pressas ned mot taket av stagen. Sedan väger ju masten en del, beroende på vad det är för båt, men det är sannolikt pressandet från stagen som maststöttan ska bära (och utan att taket börjar svikta). Sedan är det klart att utan mast kan man ju gå runt på taket men det kanske man inte ska göra om man inte har maststöttan på plats.

Vet inte hur det är på Maxi 77 men min båt (en Albin 78) har rör och öppningar inbyggda i golvet som leder vattnet från olika platser i båten till kölsvinet, som är utrymmet mellan golvet i ruffen och skrovet där på min båt både stödet för masten och köl är fästa. Man får jobba med uteslutningsmetoden för hitta konstiga läckor. Eller försöka följa vattnet "uppåt". Min senaste läcka visade sig vara vid fästet för en mantågsstötta, så när det regnade kom det in där, rann längs bordets insida (dvs väggen), sneddade sedan ner ett förvaringsutrymme i ruffen, och skulle efter ett tag ha svämmat ner i kölsvinnet. Men så lite och så sakta att det inte syntes eller märktes om man inte letade efter det. Gick dock enkelt att åtgärda genom att lossa mantågsstöttan, tvätta rent och lägga dit ny tätningsmassa, och sedan skruva åt hårt igen.

Dubbelkolla om vattnet verkligen är salt - min erfarenhet är att vatten kan tränga in uppifrån från de mest konstiga ställen som tar tid att hitta. Och sedan kan det vattnet ta smak av annat i båten på sin väg till kölsvinet. Eller så kan det vara kondensvatten som till slut också samlas i kölsvinet. Är det salt så kolla också alla genomföringar, samt bälgen och annat vid motorn. En möjlighet är också att hävertbrytaren för kylvatten är så inställd att den släpper in lite för mycket vatten, vilket är salt och samlas förstås också till slut i kölsvinet.

Det är en stark ström - 6,5 knop!

Tack för storyn! Var med om någon liknande nu i somras. Blåste en hel del, prövade med dubbelrevat segel och kryssfock, ska kryssa genom ett smalt sund med en stor röd prick i mitten. Vinden tilltar och kryssningsegenskaperna visade sig inte vara bra med dubbelrevat (borde nog spänt upp mer men väl i vinden var det för sent för finlir), stor avdrift mot pricken, slår igen och vinner lite höjd, smalt sund så måste slå igen - nästan helt ute ur sundet nu, samma händer - stark avdrift, vi närmar oss pricken igen, vinden tilltar, båten mycket svårseglad, - beslut måste tas. Upp i vindögat, ned med seglen och på med motorn (som tacksamt startar direkt), får efter lite besvär (vinden tar tag i den bit av storseglet som inte fallit ner på bommen eftersom storfallet trasslat sig och inte löper fritt vilket ger en kraftig sväng, yes, rakt mot pricken men vi löser det genom att göra en 360-graders, dvs ett varv så upp mot vinden igen) upp båten mot vinden och börjar tuffa ut ur sundet. Det går långsamt - ca en knop, vinden håller emot men säkert även strömmen som bildas när halva hela fjärden försöker blåsa in i det smala sundet. Binder upp seglet mot bommen ordentligt och focken helt ner i luckan i fören. Sprayhooden binds ner maximalt. Vita gäss överallt, krum och obehaglig sjö här nära sundet men det var på Mälaren så vågorna blir inte stora. Styr mot en skyddande ö och jag tänker att jag lägger mig i sundet bakom den och väntar ut vinden. När vi närmar oss ön går farten ned mot noll knop. Det finns inte en chans att komma in bakom ön i kraftig motvind och den ström genom sundet som skapas av vinden. Tuffar istället ut på öppet vatten, skönare sjö som inte är krum och efter en stund avtar vinden och vi får en härlig segling resten av eftermiddagen. Nästa gång det händer kommer seglen åka ned tidigare, och allt som kan bindas ner för att minska vindfånget bindas ned hårt och snabbt. Samt förstås en extra dubbelkoll av fallet så det inte trasslar. Också lärt mig nu att ta höjd för strömmarna som bildas när det blåser ordentligt men som inte finns där (märkbart) när det blåser mer normalt.