Thallatha

Det är ju som yachtolivia säger. Av den anledninge är det ju viktigt att ha kunskap om en hel del olika saker och/eller ha en vilja att lära sig. Dvs inte BaraAttDra. Av AIS-bilden att att döma ser ju Engelska kanalen ut att vara väldigt liten eller båtarna som markerats väldigt stora. Så är det ju naturligtvis inte. Sen går ju många av de båtarna som syns på AIS inte direkt sakta. Vilken fart de håller kan man ju utläsa av AIS-bilden. Det har ju hänt att man seglat i ett par tre knop och det kommit nån stor båt, som länge ser ut att ramma en, men när de passerat gått 50 - 100 meter akter om en. Det har hänt ett antal gånger att hjärtat varit närmare halsgropen, än på sin vanliga placering.

Glasfiber och plast. Glasfiberlaminat är ju ett bra material att bygga allehanda saker i. Det viktigaste är nog en visst måttav konstruktiv fantasi Jag har byggt mycket olika saker, både till båten och annat genom åren. Ett par exempel. http://thallatha.blogspot.se/2011/01/doghouse.html http://thallatha.blogspot.se/2015/02/da-gar-jag-ner-i-min-kallare.html

En ögonblicksbild av vilka större fartyg som trafikerar Engelska kanalen och var dom är just i det ögonblicket plus naturligtvis även den mindre båtar som inte måste ha AIS-sändare, men ändå har det.

Har både en exenterslip och en liten vinkelkap med reglerbar hastighet. Bägge går att polera med, men jag använder nog helst vinkelkapan på låga varv att polera med.

För lagningar av skador i gelcoaten använder man gelcoatspackel. Det finns färdigt att köpa. Det största problemet för en ammatör är att få rätt färg. Det går ju att blanda till gelcoatspackel själv om man har rätt nyans på gelcoat eller topecoat och om man kan få tag på tixotropmedel. Om skadan är djup, kan man spackla upp med någorlunda rätt nyans på gelcoaspacklet och sen måla över med topcoat. Sen beror det ju på hur noga det är. På en gammal båt, är det nog bättre att laga upp skador i gelcoaten än att det är rätt nyans.

Menar du som vanligt vitt snickarlim eller "björnklister"!? Har, som jag skrev tidigare, aldrig fäst liknande länspumpar uta de har hållits på plats av slangen. Däremot har jag ibland satt fast slangen med buntband på lämpligt ställe, så att slangen hållit sig på plats.

Är det en stålbåt kan man väl svetsa fast en mutter eller en pinbult, ellernåt lämpligt.

Antagligen men det har även jag. En slang vill jag kunna rycka upp när det blir stop. Dränkbara länspumpar hålls fast med en bit aluminium plåt. Hade en sådan pump tidigare och har haft flera stycken liknande i olika båtar. Just nu har jag tre liknande pumpar i två olika båtar. Som Peter_K har jag bara haft alla mina länspumpar liggandes i kölskrapet och de har hållits på plats av slangen. För mig har det fungerat i 25 år och i 5 båtar. Men jag har säkert missat nåt jag med..

Kättingen mellan en punkt nära vattenytan i stäven och bogsprötet. Faterstag är nog något annat... Googlar man så är detta första träffen av 4130 resultat. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vaterstag

Vi är alla nybörjare någon gång och som det heter ”inga frågor är för dumma”. Man måste börja någonstans. Bättre att våga fråga än att låta bli att fråga. Nu är det ju i regel så att när nån ställer en fråga, har man ofta inte med de förutsättningar som gäller. Ju okunnigare man är - desto högre svansföring. Jag vet inte om du kommer ihåg vad trådens rubrik är. "Tips/Hjälp Rita upp Ruttplan Stockholm - Medelhavet Tips på hamnar" och vad TS vill ha hjälp med. Han vill inte gå kanalen för att han inte vill lära sig det absolut mest grundläggande kunskaperna, som man behöver ha för gå innomskärs en kortare söndagstur i den svenska skärgården. Då väljer han hellre att segla runt. Det skulle jag ochså i och för sig gjort. Inte för att jag inte kan tänka mig att skaffa mig den kompetens som behövs, utan för att jag inte gillar att gå för motor i kanaler. Inte för att jag gått så värst mycket i kanaler, utan för att det lilla jag gått - det är mer än nog. Att skissa upp för nån, som har en orealistisk syn på hur långt man hinner segla per dag under vissa förutsättningar, och annge hamnar mellan Sverige och Medelhavet, som ligger på ett sånt avstånd att en sån rutt skulle fungera - det är en grannlaga uppgift. Att ge tipps på hamnar och annat som kan va av intresse på vägen - det är en helt annan sak. Men det kräver ju att den som frågar har någon form av grundkuskaper i segling och navigation eller vill lära sig.

Det finns ju mogna tånnåringar och sen finns det ju tonåringar som är världmästare i själförtroende. Sen finns det ju personer i min ålder, som bara är munväder. Med de spretiga frågor som TS ställde verkade den nästan so om han tillhörde den senare kategorien. I stället för gradbeteckningarna hade det kanske vari bättre att åldern eller ålderspannet på den som skriver inläggen hade framgått. Om vi ser till TS sista inlägg så var ju frågan egentligen helt hypotetisk och varför skall man då lägga en massa krut på att svara seriöst. Har man kunskap och erfarenhet, så ställer man helt andra frågor om en sån har seglats än vad TS gjorde. Men - "har man tur, så behöver man inget vett"

Man kan ju vända på frågan. Vad har du för kunskaper när det gäller segling, navigation, båtliv, sjömanskap? Vad gar du för erfarenhet innom nämda område? Hur gammal är du? Hur stor är den tilltänkta besättnngen? Hur mycket kunskap ch erfarenhet av ovansående punkter har de?

Tyvärr blir det nog så. Eller så får man åka några mil för att hitta ett sortiment. Förr kunde man gå tex till järnhandlaren, de hade en enorm kompetens och visste vad man skulle ha. Funkade det inte så ficka man byta. Idag får man själv leta i hyllorna. Min lokal färghandel fungerar fortfarande så. Vet de inte riktigt i butiken så frågar de målarna. Ta några extra burkar och kom tillbaka med dem om du inte behöver dem. Där handlar jag all färg och det tänker jag fortsätta med, jag bryr mig inte om det blir dyrare (vilket det i slutändan nog inte blir). En av mina lokala båttillbehörshandlare är SeaSea-partner. Kompetensen i butiken är inte så hög men de har bra priser och det de inte har hemma kommer på ett par dagar. Där handlar jag också en del. Min lokala butik Nordens Skeppshandel har ganska mycket både i båttillbehör, är stora på färg och har ett skapligt järnaffärssortiment. Kunnig och trevlig personal. Har de inte hemma kan de ta hem. När det gäller järnaffärssortimentet, säger de ibland:"Du får gå till Bertls Järn (i Kungshamn)." Bertils Järn har det mesta man kan behöva. När det gäller båtprylar kan det ibland hända att de kastar sig på telefon och talar med nån. (jag vet vem det är). Efter avslutat samtal kan de säga."Du får gå till (adress)det ligger i framsätet. bilen är olåst. 120 kr tack." Kontrar jag då med att jag är med i Springets båtförening (som har rabatt för medlemmar) blir svaret. "jaha - är du med i Springets båtförening - då får jag ha 125 kr" Segelbåtsprylar har den inte så mycket - då får det bli SeaSea´s affär hos Smögens Marin. Man vill ju ha grejerna man behöver - helst med en gång. Priserna är ju samma som om jag åkt 15 mil ToR till Gbg. När jag jobbade i Hunnebostrand handlade jag mycket på Hunnebo båtinredning. En sak som är symtomatiskt förhandlarna här ute, är att de ofta säger om man skall köpa en udda pryl; "men det är så dyrt". Skulle ha några riktigt långa skruvar vid ett tillfälle. Hunnebo Båtinredning var partner till SeaSea och jag hade tittat i katalogen.Skruvarna var skitdyra. Så jag svarade ;"jag vet - jag har tittat i Byggplast katalog" Var på Bosse svarade; "Sånt kan man inte köpa där - då blir man ruinerad". De sex skruvarna jag köpte kostade mindre än vad en skruv kostade enligt Byggplast´s katalog. Bosse Hermansson tycket ändå skruvarna var dyra,

Det skulle jag i och för sig kunna göra. Pga de ryggproblem jag har sover mina ben partiellt. Värst är det med fötterna: Vid ett tillfälle blev jag ombedd av arbetskompisarna att skarva en höspänningskabel i samband med ett "strömavbrott". Då det var blött i skarvgropen tog jag på mig mina stövlar. Satt ju normalt på kontor och hade inte haft på mig stövlarna på mycket länge. När jag var klar med kabelskarven efter ett par timmar och skulle gå till bilen, kändes det lite konsigt i höger fot. När jag tog av mig stöveln hade jag fått skoskav på höger häl. Att jag kan få skoskav när jag har på mig nya skor, är ju mer regel än undantag, men att jag skulle få skoskav av mina stövlar när jag satt still i en skarvgrop - det hade jag aldrig kunnat tänkt mig. Kom på för några år sen, att om jag använder en specifik sko av en modell får jag aldrig problem med höger häl. Inte ens när skon är helt ny. Skulle i och för sig kunna köpa den skon - av stolek 46 - på nätet. Men jag kan lika gärna gå in i den lokala butiken och köpa den skon jag vill ha. Handlar hellre i den lokala butiken än på nätet. Skulle man handla allt på nätet, så finns det snart inga lokala handlare kvar.

Säkert också de alltmer generösa öppet-köp-reglerna. Visserligen är båthandeln en bit från tex vitvaror mm. Brukar ni köpa saker som ni inte är säkra på att ni behöver - bara för att det är "öppet köp"!? Jag har aldrig köpt nåt som jag sedan inte velat ha. VVid ett tillfälle köpte jag en länspump, som inte fungerade riktigt efter nåt dygn - den gick jag tillbaka och fick utbytt. Annars skulle det aldrig falla mig in att lämna tillbaka en vara som jag köpt och betalt.

Det där med skolbarns sanning om skolmat tar jag med en "nypa salt". När jag läste behörighet i Trollhättan, fixade rektorn på vår skola så att vi fick gå till skolmatsalen på den närmsta skolan, efter att eleverna hade ätit. Fanns det mat kvar fick vi äta. Det fanns alltid mat kvar - varje dag en hel vårtermin. Maten var helt ok. Det var bara en enda gång inte smakade speciellt bra. På matsedeln stod det färsk makrill - som serverades i Februari. Som kommunalanställd fick vi gå till Skolmatsalen och äta. Under de åren jag jobbade i Hunnebo, gick jag dit och åt i stort sett varje arbetsdag i flera år. Det var absolut inget fel på den maten. Den var helt ok. Ändå hörde man mycket klagomål på skolmaten.

Du glömde; "Vad är partsinlaga?"

Om du inte kan läsa och förstå vad du läser, har ingenting med att göra om man är seglare eller inte att göra. Har tidigare konstaerat att det är meningslöst att föra ett vettigt samtal med dig. Du är inte intreserad av ämnet i fråga -bara intreserad av att vränga ord. I nätsammanhang brukar man kalla såna för troll.

23 nm dit från mig, så i alla fall 5-6 timmar. Får bli en väldigt tidig start i så fall... Jag har inte nån båt på släp att komma in till land med, så just den biten blir knepig. Kortare seglatser än så är väl inte lönt att ge sig ut på. Jag tillhör inte den kattegorin seglare som ger sig ut och seglar två timmar en kväll. En sommar sen början av 1970-talet har jag varit utan dinge. Det var ett elände. Att ge sig ut och segla utan att ha nån form av dinge på släp - det kan jag inte tänka mig.

Och det gjorde du då med Hönöbåten, tullkryssaren och Fiskebäckaren? Är du trögfattad!?

Nej, jag kände inte ens till att de fanns förrän förra året nån gång. Och de filmsnuttar jag sett därifrån visar bara båtar i sjön, ingen aktivitet på land. Jag har läst de flesta inlägg på din blogg, men detta hade jag missat. Båtarna är som oftast för min del helt ointresanta. Den delen med båttillbehör har dock varit alldeles lagom mängd. Det finns det mesta. Det är väl nästan lika många utsällare som på båtmässan i Gbg. Jag var inte där i fjol. Nästa höst får du segla dit med din båt. Skulle jag segla dit - vilket inte har hänt ännu, skulle jag ankra på redden och ro iland. Om jag skall dit och du är i Hunnebo kanke vi kunde sammåka om vi kan få till det.

Nej det hade jag ingen möjlighet eller lust till att göra, och det tjänar ingenting till. Hade det varit jag, hade jag gått ut och talat om vad jag tycket om ditt betende. Första gången hade jag och kompisen ett styvt arbete med att länsa båten från allt vatten. Sen seglade vi ut till Hållö och hamnade mitti en klappjakt på hare. Den seglatsen var en av de minnesvärda.Två udda händelser på samma dag. Vid incidenten vid Hönö hade jag fullt upp med att styra båten och bärga dottern. Fiskebåten hade ju passerat och vi gick in till Hönö Klåva. Nån da Senare inträffade en annan spektakulär händelse som etsat sig fast i mitt minne - fast av ett helt annat sort. Det tog faktisk 33 år innan jag kom till Hönö Klova igen. Dock inte på förekommen anledning, utan för att det finns många hamnar att besöka. För att komma till min båtplatsm var jag tvungen att passera Tulljagaren. Du kan va övertygad om att jag inte skrädde på orden när jag talade om för skepparen vad jag tyckte om hur han betedde sig. Nu har jag ju en redig båt så nän direkt fara var det ju inte, den tål det mesta. Dessutom kände vi ju varandra som man gör på en mindre ort och de tyckte kanske det var skojigt att gå väldigt nära i hög fart. Det är ju ofta diskussioner här på MG om väjningsregler - sist var det en häftig diskussion om att väja för en dörjefiskare. För oss som seglar är det egentligen inget större problem att i god tid göra en korrigering av kursen. Det finns ju visserligen ingen brödseglarregel, men det finns nåt som man kan kalla "sunt förnuft". En liten kurrskorrigering i god tid löser ju det mesta. Kommer man i ett sånt läge att väjningreglerna skall tillämpas - då har man inte varit vaken och haft koll på läget. Känner man då dsessutom inte igen en dörjefiskare eller en krabbefiskare som ligger och drar tinor - då är det illa ställt. Värre är det egentligen för en motorbåtsförare som förflyttar sig en halv distansminut på en minut. Han måste verkligen ha koll på läget och det precis hela tiden. Drar du krabbetener, så ligger du väl i princip still. Brukar ni föra nån signal på båten som säger att ni fiskar - fast egentligen skit samma. Förstår man inte att en båt ligger och fiskar, så är det ju annmärkningsvärt. Jag tror det var denna tråden. https://www.maringuiden.se/forum/topic/87881-vems-fel/

Har du inte varit på båtmässan Öppet varv - som nu för tiden bara håller till hos Hallberg Rassy på Ellös!? http://thallatha.blogspot.se/2011/08/oppet-varv.html

Betecknar man själv sitt agerande som "sniket" så säger det en hel del om personen i fråga: Det visar ju också reaktionen på den som brev drabbad av det snikna beteendet. På 55 åren jag haft båtar har jag vid tre tillfällen råkat ut för yrkessjömän som framfört sina båtar på ett "sniket sätt". En "Järnare" från Fiskebäck i inloppet till Gravarnes hamn (mitten av 1960-talet), en större fiskebåt på väg åt samma håll som jag, dvs in i Hönö Klåvas hamn (1975) och en "tulljagare" som också passerade mig väldigt nära i farleden syd Kleven, Smögen (runt 1980). Mycket otrevliga uppleveser, som jag nog aldrig kommer att glömma. Har mött många yrkessjömän genom åren och de uppträder i stort sett alltid på ett mycket sjömansmässigt sätt. Solskenshistorien var nog på väg in mot Luleå, försommaren 2004 med min storfidra. En "Tullkryssare" kom i kapp mig i hög fart. Den rev upp en saftig bogvåg - precis som den "Tullkryssare" som passerade mig på några få meters avstånd, syd Kleven. När Tullkryssaren syd Luleå, var så nära att den bedömde att deras bogvåg skulle påvera mig, drog de av på farten, så att de gick något snabbare än jag, och gick för bi mig på ett relativt stort avstånd. När de var förbi drog de på igen. Med den båten jag seglade, hade det inte spelat nån roll om de dragit av på farten eller inte med tanke på det avstånd de passerade på. Heder åt sådana sjömän. När det gäller fritidmotorbåtar har jag egentligen aldrig haft några problem med tanke på de sjövärdigheten hos de båtar jag haft. Har dock sett en del som andra mindre båtar blivit drabbade av. Går själv gärna på utsidan de utmärkta lederna på sommaren då det är mycket båtar ute på sjön. Den enda egentliga incidenten jag råkat utför pga andra, var en segelbåt (större Hallberg Rassy) som absolut skulle köra för bi oss när vi låg och seglade lite högre i vinden än vi egentligen borde. Hade hoppas att vi skulle slippa att slå och "pina" oss förbi en ö. Segelbåtsköraren skulle absolut gå om oss i lä, och tvingade min rorsman att styra ännu högre i vinden, så att vi till slut blev tvungen att slå. Med en genua på förstaget. Kutterstaget gjorde att det blev en hel del problem. Segelbåtsköraren visade inte med en min att han såg oss. Nu var det min snälle kompis, sjökapten till yrket, som stod till rors. Han gjorde allt för att undvika ombordläggning. Hade jag stått till rors, hade jag behållt kurs och fart. Då hade segelbåtsköraren fått välja. Antingen ramma oss eller krocka med en ö. Sen har man ju gjort en del tabbar själv under ett seglar liv. Gjorde en i Nordströmmarna nån gång i mitten på 1970-talet. Rodnar nästan än - av skamm - när jag kommer att tänka på den.

Ah - fiskare är objektiva - till skillnad från många andra. Det hade jag ingen aaning om.