Analog navigering

[Makro 1 270]

Ja hur många hade klarat sig på havet om GPS-signalerna försvann eller blir alldeles för opålitliga och då tänker jag även på vanlig pappersnavigering. Kanske inte så stor skillnad då de flesta håller sig i 6 m farlederna fast de bara sticker ner en meter eller två. Men mörkerkörning blir nog knivigare?

https://www.sverigesradio.se/artikel/modern-krigforing-gor-att-fyren-blir-viktig-igen

[Georg_Ohm 5 033]

Under sommarens tur i Vänern navigerade rorsman tillsammans med navigatören…. Helt enligt båtsportskortet och guidebok.

En av plottrarna varnade flera gånger för felvärden och att den mist kontakten med AIS och DGPS. Den andra plottern tror vi visade korrekta värden, men helt säkra var vi inte. Till buds stod öven två ekolod. Men principen att en person navigerar, den andre kör båten och kollar navigatörens uppgifter med plottrarna. Radar och AIS var i Vänern inte till någon större hjälp, radarns overlay hade samma färg som landmassorna, röd… då jag bytte färg på den ena så följde det andra med, säkert handhavandefel, AIS var det bara ett fåtal fritidsbåtar som hade, och för övrigt var det ändå väldigt få båtar ute på sjön.

Nu var detta totalt okända vatten, det hade säkert fungerat för 30 år sedan också, då med enbart båtsportskort och ekolod. Vid en överfart över Värmlandsjön tillämpades också död räkning, som visade sig stämma överens med den fungerande plotterns estimated time. 
 

Efter hemkomsten har vi ju befunnit oss i kända hemmafarvatten, båtsportskortet har inte ens varit framme, vi vet inte alltid var grunden finns, men vi vet var dom inte finns!

 

Nä, vi som gick kurserna (ja studiecirklarna alltså) innan den digitala tiden, klarar nog av den analoga navigeringen bra, sedan har jag ingen aning om hur navigationsutbildningarna för fritidsbåtsfolket ser ut idag.

[Hybro 1 270]

Håller hus i Vänern, gärna mellan öar och skär. Sjökort och annat finns med. Men kör numer med plotter och framåtseende ekolod.

Stämmer förvånansvärt väl med digitala sjökort och Hydrografikas kort.

Det senare både digitalt och på många ställen i pappersformat. Mycket trevligt.

 

Om en vecka drar jag ut på Vänern igen. Går typ inomskärs mellan Hammarö och Kristinehamn.

[Mackey 4 740]

1 timme sedan skrev Makro:

Ja hur många hade klarat sig på havet om GPS-signalerna försvann

Det kan man undra!

 

Jag klarar mig, även på natten, men jag tror att många misslyckas med att bestämma sin position. Det har nog inte så stor betydelse för även om man inte riktigt vet var man är krävs det på många platser en hel del otur om man ska träffa något grund.

 

Tillägg: De flesta klarar nog av at lista ut ungefär var de är på dagtid och då kan man oftast hålla sig långt från grunden.

 

Natten blir kanske enklare under förutsättning att man har förstått hur fyrar fungerar. Navigera utan fyrar när det är riktigt mörkt misslyckas nog de flesta med. Det kan jag tycka är lite obehagligt, men möjligt, med plotter och stark ficklampa så att man kan lysa på öar, kobbar och skär samt ev. sjömärken. Utan plotter är det väldigt svårt.

Redigerad tisdag kl 15:11 av Mackey

[Mackey 4 740]

Arkipelagerna i Stockholms ytterskärgård (tex. Björkskär, Lilla och Stora Nassa, Gilöga och Kalskär) blir ju betydligt mera lättillgängliga med plotter, på gott och ont. På bilden syns inte ens hälften av alla möjligheter man har att stöta på något hårt.

 

Inget område man gärna mörkerseglar i.

 

 

Redigerad tisdag kl 15:41 av Mackey

[raol 2 445]

Fyrar hjälper bara i och i nära anslutning till farleder och i större hamnar, i princip. Det är in till hamn som blir besvärligt, i alla fall för mindre hamnar där det inte finns fyrar, sjömärken eller annat som lyser eller har reflexer.
Kan man se land, åtminstone som mörka skuggor, eller i bästa fall lite belysta av månljus, är det lite lättare. Men en månlös natt skulle inte vara rolig.

 

Om jag hade tänkt vara ute mycket nattetid, hade jag skaffat mig en radar med hög vinkelupplösning, alltså en sån med bred, fritt roterande antenn (uppåt två meter) som har bara lite drygt en grads strålvinkel. Inte en sån förkrympt inuti ett litet skal med närmare fem graders strålvinkel. På en kilometers avstånd är upplösningen drygt 80 meter i sidled för den sämre, men ca 20 meter med den bättre. Högre upplösning bör innebära att det är lättare att identifiera kustlinjer och andra objekt bättre.

Och/eller en mörkerkamera. FLIR har en hel serie, men de är dyra som attan. Minsta modellen kostar runt 50 000 kr och då har den upplösning ungefär som en billig digitalkamera från 2001, typ 0.08 megapixel... Om man nöjer sig med nån billig, handhållen lösning, klarar man sig nog under 5000 kr.

Då får man i alla fall en viss nattsyn.

Annars får man väl ankra och vänta på dagsljus...

[Makro 1 270]

1 timme sedan skrev Hybro:

Stämmer förvånansvärt väl med digitala sjökort och Hydrografikas kort.

Det senare både digitalt och på många ställen i pappersformat. Mycket trevligt.

Ja Hydrographicas kort är fina synd att de inte finns på fler områden där de underlättar för fritidsbåtarna. Nu får man lära sig av ”di gamle” och av andra båtägare var det det går att gena och inte, samtidigt är det kanske en del av tjusningen?

Men aktuella kort ligger alltid framme, om inte annat som översikt över dagens etapp tillsammans med en orienteringskompass för att snabbt kunna ta ut eller jämföra en kurs eller bäring, något som jag hämtat från kajakpaddlingen och som jag tycker är enkelt och fungerar bra. 
Radar hade varit trevligt.
 

[Hybro 1 270]

Minns första turen på Vänern med sambons svåger, för 25 år sedan.

Gick från Lurö, rakt över sjön till skärgården utanför Karlstad. Vi skulle in till en hamn mitt i natten.

 

Jo då, jag fick navigera efter sjökort under skepparens insyn. När vi närmade oss så fanns det inga fyrar eller annat att förhålla sig till. Löste detta med kompasskurs, båtens snittfart och senaste position. Räknade ned 6 minuter.

 

Snart visade sig en första ljusboj. Puuuh. 

Fick beröm av skepparen😉

 

(Han hade troligen koll.)

 

 

 

Redigerad tisdag kl 17:27 av Hybro

[Lintott 2 051]

Goda förberedelser. Pejlkompass med inbyggd belysning så det går att pejla i mörker. Ljusstark kikare så det går att se "hacken mot horisonten" på avlägsna öar. Stark strålkastare för att kunna avgöra avståndet till land när man närmar sig, samt leta efter reflexerna på prickar.

 

Med de hjälpmedlen har jag med försiktighet tagit mig fram även i icke fyrbelysta vatten. 

[Georg_Ohm 5 033]

Det är ett klart hinder för både yrkessjöfart som för oss fritidsbåtsmänniskor när det finns en massa hinder mitt i havet som gör det svårare att navigera, öar exempelvis.

[Hybro 1 270]

Ja, det är ju dumt om öar ligger i vägen...

[raol 2 445]

28 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Det är ett klart hinder för både yrkessjöfart som för oss fritidsbåtsmänniskor när det finns en massa hinder mitt i havet som gör det svårare att navigera, öar exempelvis.

Spirou, va?

[Georg_Ohm 5 033]

54 minuter sedan skrev raol:

Spirou, va?

Ja, skuggan av Z. Och det skall nog föreställa Irland.

[raol 2 445]

17 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Ja, skuggan av Z. Och det skall nog föreställa Irland.

Trodde nog det var den. Hade den som barn. Eller ja, den finns säkert ännu i nån låda hos föräldrarna, tillsammans med andra franska och belgiska seriealbum.

 

[rejas 267]

Jag tror knappast jag skulle klara mig. Men det beror mycket på situationen. Om det är ljust och fint och inomskärs så är det lugnt. Jag är tillräckligt gammal för att ha navigerat med sjökort, bestick, kompass och logg. Idag har vi massor av digitala sjökort men då tror jag vi inte ens hade reservsjökort. Hade knappast råd att köpa två på den tiden. Reservkompass hade vi kanske i form av någon orienteringskompass i någon låda.

 

Men i vissa situationer kunde det vara knepigt. Till exempel när man angör en kust efter att passerat öppet vatten. Innan man med hjälp av stenar och öar säkert bestämt sin position är det lite lurigt. Skulle jag hamna där i beckmörker idag skulle jag inte vara kaxig. Men lösningen är så klart att undvika den situationen. På den tiden visste man inget annat så man tog det försiktigt och det gick ju bra.

[Mackey 4 740]

Jag minns en kväll/natt på 90-taket när vi körde från Blidö till Bullandö marina. Vi var inte alls ovana vid att köra lite kortare sträckor i mörker så vi hade förberett oss bra, trodde vi.

 

Det var väl ungefär så här års, så det var mörkt men natten var ljum och vägen (25 M) var känd och allt gick bra förutom att vi höll på att köra över en liten snurrbåt utan lanterna/belysning. Det var iofs. obehagligt, men det var nog mera obehagligt för dem.

 

Dagen därpå ringde pappa och berättade att han aldrig hade fått i  mycket diesel i tanken som nu. Den lilla detaljen hade vi missat. Vi borde sett till att hälla i en jeepdunk innan vi åkte. När vi var iväg var det fokus på annat än just bränslemätaren.

 

Det gade troligen inte blivit någon katastrof eftersom vattnet var soegelbkankt, men tänkvärt blev det. Det kunde ju ha varit blåsigt och då kan det ju vara dumt att få motorstopp.

Redigerad tisdag kl 21:07 av Mackey

[Mercury_44XS 275]

Min morfar var fiskare och jobbade även på lotsen men han hade aldrig ett sjökort i båten.

Inte ens en kompass, för den stod hemma i boden och samlade damm.

 

Jag var ofta hos morfar och mormor på somrarna under 1960-talet och fick tidigt lära mig var grynnor och bränningar låg och vilka riktmärken på land jag skulle gå efter när stod vid rodret. När man kunde se riktmärkena A över B och samtidigt C över D, då var vi framme där sillgarnen skulle sättas. Man skulle dessutom hålla koll på vindriktning samt strömmar och avdrift så att styrbord alltid låg i lovart när vi satte.

 

Jag fick även lära mig att titta på himlen och molnen hur de såg ut samt vilket håll vinden kom ifrån och om den vände så var det viktigt att hålla kolla på åt vilket håll vinden vred sig.

 

Ekolod? Nä men en lodlina som hade knutar varje famn (1,78 m) som man räknade tills lodet tog i botten och i linan kunde känna på dunsen om det var sandbotten eller stenbotten.

 

Allt jag lärde mig av morfar har jag haft enorm nytta av och speciellt en gång då jag och en kompis råkade ut för världens tjocka (värre än Saltkråkan dimman). Vi hade bestämt att ut och kasta efter havsöring en tidig aprilmorgon i slutet av 1980-talet. Vi gick ut med min minsta roddbåt med 10 hk utombordare vid 06.00 och solen hade inte riktigt brutit horisonten i öster, himlen var i stort sett klar blå. Vi började fiska av kuststräckan men inget hände den första timmen, jag stoppar ner handen i vattnet och säger: –Det känns lite för varmt, vi får gå längre ut och bestämmer oss för att följa revens ytterkanter där det stupade ganska brant från 1,5 m ner till 6–8 m. Efter bara en halvtimme hade vi fått en öring och en kvart senare var nästa uppe. Min kompis kollar på klockan och säger: –Nu är hon halv åtta, ska vi fiska en timme till?

 

Vi bestämde oss för att fiska lite till, sen måste vi åka iland för att hinna till jobbet då vi båda skulle öppna våra butiker klockan 10. Det hade blivit lite disigt ute vid horisonten, så vi bestämde oss för att kasta ett sista kast sen var det dags att packa ihop och åka hemåt. Jaha, givetvis hugger det på sista kastet och det är ingen liten öring, den var stor...

 

Efter ca 20 minuter var öringen uppe i båten men när vi tittar oss omkring så såg vi knappt 1 meter, vi var inne i dimman...

 

Jag har nog en liten kompass i draglådan, säger jag och börjar rota runt men ingen kompass.

Jag visste på ett ungefär var vi befann oss och hade ca 1,5–2 distans in till land men var är land?

Då kom jag på att vinden kom från sydväst och säger till kompisen att han sätter sig i fören som utkik och ber honom plocka fram det tyngsta draget i lådan och plocka bort kroken för att loda med.

 

Jag kör sakta i ca 1–2 knop med vågorna in på styrbords låring och räknar hela tiden medan kompisen hänger ut över relingen i stäven med draget 2 m under ytan och linan i handen.

 

När jag tror att jag kommit den sträcka som behövdes för att gå fria ett rev med två stora bränningar så girar jag BB och får vinden och vågorna nästan rakt akterifrån eller snett in på BB låring. Jag fortsätter räkna och håller samma låga fart. Känns lite hopplöst men fortsätter köra...

 

Rätt vad det är så säger kompisen: –Botten!

Jag svarar: Kan du se om det är sten eller sand?

NÄ men där framme skymtar jag en stor sten...

Jag stänger av motorn och fäller upp den.

–Nu ser jag botten och det är sand, säger kompisen.

Då ser även jag den stora stenen och känner igen den som ligger 5 meter från den ena vågbrytaren i hamninloppet.

 

Vi hade hittat i land och sedan den dagen har jag alltid haft kompass liggande i draglådan eller fast monterad i mina småbåtar. Tack morfar för att du lärde mig ett och annat gällande navigiering, även i dimma.

 

Nu hände detta i mina hemmavatten men skulle jag ge mig ut i främmande vatten så aldrig utan ett sjörkort, passaren, gradskivan och en linjal samt en kompass. Inte riva ut kartsidorna ur telefon-katalogen som vissa gjorde förr.

 

//Pär

Redigerad torsdag kl 11:34 av Mercury_44XS

[Mackey 4 740]

Jag har också en dimmig historia från 80.talet.

 

Vi seglade norrut med Björkskärs skärgård på styrbord sida. Vädret var soligt och fint och det var lagom vind. Vi hade inga avsikter att gå i land på någon ö där, skulle bara segla förbi. Vi hade alltså ingen detaljkoll på var vi var.

 

 

Plötsligt, då menar jag bokstavligen plötsligt, på 30 sekunder upphörde all vind och vi såg inte fören på den H-båt vi seglade. Det är ingen jättelång båt utan snarare en rätt liten båt som är drygt åtta meter lång. Kanske sex meter från sittbrunnen till fören.

 

Ner med seglen och igång med motorn.

Vi visste ju att land fanns rakt österut, så vi körde så långsamt det gick till fören nästan bokstavligen slog i berget. Inga direkt bra ankringsförhållanden, men det blåste ju absolut ingenting så det gjorde ju inte så mycket.

Där låg vi någon timme eller så, minns inte vad vi gjorde, men vi passade kanske på att käka eller så tog vi bara en öl och en macka.

Sedan lättade dimman, vinden kom och det gjorde även solen så vi seglade vidare som om inget hade hänt.

 

Jag har alltid kompass ombord!

 

Jag har prövat att styra efter plottern i riktigt tät dimma, men det klarar jag inte alls av. Spåret ser ut som en orm. Det går säkert att lära sig, att styra mha. plottern, men vi har en fast kompass och den styr jag rakt med.

[Georg_Ohm 5 033]

2025-08-19 vid 22:18 skrev rejas:

Jag tror knappast jag skulle klara mig. Men det beror mycket på situationen. Om det är ljust och fint och inomskärs så är det lugnt. Jag är tillräckligt gammal för att ha navigerat med sjökort, bestick, kompass och logg. Idag har vi massor av digitala sjökort men då tror jag vi inte ens hade reservsjökort. Hade knappast råd att köpa två på den tiden. Reservkompass hade vi kanske i form av någon orienteringskompass i någon låda.

 

Men i vissa situationer kunde det vara knepigt. Till exempel när man angör en kust efter att passerat öppet vatten. Innan man med hjälp av stenar och öar säkert bestämt sin position är det lite lurigt. Skulle jag hamna där i beckmörker idag skulle jag inte vara kaxig. Men lösningen är så klart att undvika den situationen. På den tiden visste man inget annat så man tog det försiktigt och det gick ju bra.

På natten blinkar ju fyrarna så himla fint!

Som ung navigatör på en rätt så snabb powerbåt fick jag ett utökat självförtroende, färden gick en sen augustikväll från Skagen och vi skulle angöra kusten vid antingen Pater Noster eller om sjön blev besvärligt fanns både Måseskär och Vinga med i beräkningarna…. Men jag ”kunde” ju, så vi hamnade vid inseglingen till Brofjorden Nåväl, det var inte jag som tolkande karaktärsdiagrammen för de olika fyrarna. Sedan visade det sig att bensinen var billigare i Lysekil så det blev en viss vinst iallafall.

Men vad tusan, det var visserligen väldigt längesedan, men en skeppare och ledare för en armada missade ju en hel kontinent…

[Lintott 2 051]

3 minuter sedan skrev Mackey:

- - -

Jag har prövat att styra efter plottern i riktigt tät dimma, men det klarar jag inte alls av. Spåret ser ut som en orm. Det går säkert att lära sig, att styra mha. plottern, men vi har en fast kompass och den styr jag rakt med.

Jag har hamnat i tät dimma utanför Kapellskär och valde att låta autopiloten styra. Då gick det på rak kurs. Samtidigt kunde vi använda all uppmärksamhet till att hålla utkik efter andra båtar. Det tyckte vi var det tryggaste sättet att hantera situationen till dimman lättade lite längre söderut.

[Mackey 4 740]

21 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Men vad tusan, det var visserligen väldigt längesedan, men en skeppare och ledare för en armada missade ju en hel kontinent…

Det var väl snarare så att de träffade en hel kontinent!?

 

När du tar upp detta så var det väldigt intressant att inse att det faktiskt kan vara rätt lätt att missa rätt stora öar. Inte om man har plotter, men innan dess.

 

När vi seglade från Galapagosöarna till ön Hiva Oha i Franska Polynesien så tänkte vi att den ön som är nästan 1300 m hög måste vi ju se på jättelångt håll. Kanske hela dagen innan vi kommer fram.

Så var det inte alls!

Först när vi var fem distansminuter från ön var vi säkra på att vi såg ön. Innan dess var den gömd i dis och gick inte att se.

 

Man kan ju tänka sig att det var ganska lätt att segla förbi en ö när man navigerade mha. stjärnorna, eller iaf. att det kunde ta tid att hitta ön fast man var viste att man var nära.

[Mackey 4 740]

33 minuter sedan skrev Lintott:

Jag har hamnat i tät dimma utanför Kapellskär och valde att autopiloten styra. Då gick det på rak kurs. Samtidigt kunde vi använda all uppmärksamhet till att hålla utkik efter andra båtar. Det tyckte vi var det tryggaste sättet att hantera situationen till dimman lättade lite längre söderut.

Låter vettigt! Särskilt utanför Kapellskär är det ju rätt stor risk att hamna framför ett kryssningsfartyg. Då är det nog bäst att försöka ta sig bort från "farliga områden" så snart som möjligt.

 

En besättningsmedlem med jättestora öron på fördäck (där det ofta är tystast) är också bra.

Jag håller mig gärna nära land och helst lägger jag mig stilla vid land i dimma.

Sedan ska man inte glömma bort att ge signal minst varannan minut, gärna oftare, för att andra ska höra att man finns.

Marin traffic har ju "fusk-AIS" så att man kan se andra båtar som har AIS eller som loggat in så att deras position syns.

 

Jag tycker dimma är obehagligt idag när vissa med snabbba motorbåtar verkar köra på nästan som vanligt efter plottern utan att direkt sänka farten. De kanske har radar, men jag är lite tveksam till om det är så.

Redigerad torsdag kl 15:02 av Mackey

[raol 2 445]

1 minut sedan skrev Mackey:

Jag tycker dimma är obehagligt idag när vissa med snabbba motorbåtar verkar köra på nästan som vanligt efter plottern utan att direkt sänka farten. De kanske har radar, men jag är lite tveksam till om det är så.

Verkligen!

Jag råkade ut för dimma i våras. Inte supertät, sikten var väl ett par hundra meter fortfarande, men det kom motorbåtar och dundrade fram i 30-40 knop. Om två såna var på kollisionskurs räcker det med 2-3 sekunders bristande uppmärksamhet för att missa det med så kort siktsträcka.

[Lintott 2 051]

19 minuter sedan skrev Mackey:

Låter vettigt! Särskilt utanför Kapellskär är det ju rätt stor risk att hamna framför ett kryssningsfartyg. Då är det nog bäst att försöka ta sig bort från "farliga områden" så snart som möjligt.

 

En besättningsmedlem med jättestora öron på fördäck (där det ofta är tystast) är också bra.

Jag håller mig gärna nära land och helst lägger jag mig stilla vid land i dimma.

Sedan ska man inte glömma bort att ge signal minst varannan minut, gärna oftare, för att andra ska höra att man finns.

Marin traffic har ju "fusk-AIS" så att man kan se andra båtar som har AIS eller som loggat in så att deras position syns.

 

Jag tycker dimma är obehagligt idag när vissa med snabbba motorbåtar verkar köra på nästan som vanligt efter plottern utan att direkt sänka farten. De kanske har radar, men jag är lite tveksam till om det är så.

Just utanför Kapellskär är dimman oftast rätt lokal när den driver in från Ålands hav. Men den kan ligga kvar länge i ett område. Vi bedömde att bästa alternativet var att i sakta mak ta oss ur dimman, annars kunde vi fått ligga rätt länge och vänta på att den skulle lätta.

 

Jag upptäckte att det finns en mistsignaleringsfunktion i min Garmin VHF. Jag köpte en högtalare som skruvades fast i spridaren med en kabel till VHFen. När sikten försämras så startar jag tutandet i VHFen som kör enligt sjövägsreglerna. Högtalaren ger bättre signaler än aerosoltutorna och blåstutorna. De båtar vi såg runt oss höll väldigt väl ut åt sidorna när vi möttes så signaleringen verkade fungera väl. En bonus med högtalaren är att den fungerar som microfon mellan tuten och förstärker uppfångade ljud o spelar upp dem i VHF-högtalaren. Vi mötte inte en enda båt som mistsignalerade...

 

Sen tände vi även alla lanternor och däcksbelysningen för att göra oss bättre synliga genom dimman. Om det gjorde någon skillnad vet jag inte men det kan ju inte göra någon skada.

[Hybro 1 270]

Med plotter och ibland avstängd motor för att lyssna så gick även detta bra.

 

Larmet inställt på 3 m, på det framåtseende ekolodet

 

Nu kom Sjöräddningen och gick tvärs om fören, för att se om jag var på vakt 😊.

 

 

Redigerad fredag kl 08:21 av Hybro

[Mercury_44XS 275]

Hade varit kul och se om det funnits GPS tracker i slutet på 1980-talet hur vi körde i dimman.

 

 

Jag minns inte exakt årtal men allt lyx som finns i fritidsbåtar idag som plotter, framåtseende ekolod mm var endast förunnat trålare och större fartyg. De som hade krok- och garnbåtar mellan 25 och 35 fot hade endast ekolod där även de enklaste modellerna kostade ofantligt mycket pengar.

Tror jag började sälja ekolod och handhållna GPS något år in på 1990-talet och köpte en handhållen  Garmin (glömt modellen) själv och det tog allt från 10 till 30 minuter att initiera den vid uppstart. Den hade 4 AAA batterier som inte varade speciellt länge och en liten display som var ca 5x4 cm.

Dessutom var det ganska stor felmarginal och testade flera gånger på en prick ute i stora farleden och som minst var den nog nere på ca 10 m.

 

//Pär

Redigerad fredag kl 09:37 av Mercury_44XS

[raol 2 445]

Framåtseende ekolod hade varit skoj, men jag har sidoseende med 3D-visning så i nödfall skulle jag kunna slingra mig fram omväxlande så jag kan skanna av i färdriktningen. Väldigt långsam process, men möjlig.

Har testat det i en hamn en gång, för att se om jag kunde komma in till en viss plats, men det visade sig vara för grunt.

[Hybro 1 270]

Skoj....

 

Underlättar betydligt där jag söker mig fram.

[Mackey 4 740]

3 timmar sedan skrev Mercury_44XS:

Dessutom var det ganska stor felmarginal och testade flera gånger på en prick ute i stora farleden och som minst var den nog nere på ca 10 m.

Då hade amerikanarna en störsignal i systemet så att positionen inte skulle bli lika bra (50 - 100 m felvisning) som den var för deras egna militära enheter. Denna störsignal (Selective Availability) togs bort den 2 maj 2000, troligen för att det då hade utvecklats olika tekniker att kringgå felvisningen.

[Mackey 4 740]

4 timmar sedan skrev Hybro:

 

Det där räknas inte som dimma, det är bara lite försämrad sikt.