Era värsta storm-minnen?

[Niklas-ES 37]

Efter en hård vinter börjar nu tillslut våren närmar sig, med strålande sol och lugn vind hoppas vi. Tja, lite sjöbris till er seglare kan man nog unna 😁
Jag är dock intresserad av att få höra era värsta storm-minnen. En annan har väll kört nån distans i styv kuling ut till stugan, men har en känsla av att det är många här inne som besitter mer spännande historier än det 

Redigerad 26 Mars av Niklas-ES

[Hybro 1 011]

Liten följetong... 

 

Aurora del 1

 

 

Seglar på Vänern. Nu blir det 17:e säsongen. Ligger ute typ 70 - 80 nätter varje år.

 

Denna gång skulle jag gå från Ekenäs till Säffle. Lovats typ 8 m/s från S - SV.

 

Så planen var ett långt ben ut till typ Megrundet mitt i Dalbosjön, och sen ett till upp mot Säffle.

Förväntade mig och hunden en lugn fin dagssegling.

 

- Känner en som seglat typ 60 år på alla haven. Han lärde mig mycket.

Bl a att ständigt hålla koll på horisonten, speciellt om det växer upp en mörk rand.

Det kan förebåda hårt väder.

 

Denna gång ute vid min brytpunkt, så anade jag just denna mörka rand.

Seglandet gick fint... Riktigt njöt av kryssen. Bara mindre vågor. Slappade.

Fulla segel.

 

- Men vad var nu detta? Den mörka randen. Hade nu på kort tid växt betydligt!

Snart nådde den ca 30 grader över horisonten, men ingen vindökning. Kollade SMHI... Samma som tidigare när jag startade seglatsen.

 

Detta var lite oroande. Randens höjd ökade, liksom vinden.

 

Nu slog jag och tog höjd på Säffle.

Bestämde mig för att reva storseglet helt.

Rullade in förseglet ordentligt. Kanske ute 2 meter.

Plockade in allt löst. På med regnkläder och livlinor till både mig och hunden.

Nu började vinden öka ordentligt.

Vågorna började bli i mitt tycke riktigt höga.

All elektronik funkade, även autopiloten.

 

En kvart senare blev det skumpa av. Våghöjden var nu typ 3 meter.

 

Vände mig om. Gummijollen som jag inte hann plocka upp var borta.

 

Kollade med fyren i Åmål. Där inne i lä blåste det 24 m/s! Vad de blåste ute på sjön vet jag inte, men troligtvis betydligt mer.

Nu orkade inte lilla autopiloten längre att hålla emot. Minskade i tid förseglets yta än mer...

Ett förfärligt stampande och översköljande vatten.

Avdriften ökade betydligt.

 

Skulle aldrig gå att nå älvinloppet till Säffle.

Däremot en ö i norr, med lugnare vatten på baksidan 

 

Höll högt upp och tog mig in i "lä" på östsidan.

La mig rätt nära land för ankare...

 

Några timmar senare mojnade det.

 

Så, kolla den eventuella mörka randen uppe i vinden vid horisonten.

 

 

 

 

 

 

Redigerad 27 Mars av Hybro

[IngemarE 3 287]

Första sommaren med vår första (gemensamma) båt, en Albin 25DL. Ett "fynd" som vi köpt med sönderfrusen motor m.m. och sedan renoverat upp. Jag är uppvuxen redan som barn med eka och fiske 4:00 i morgondimmans sken i en liten sjö i de Dalsländska skogarna och byggde innan jag fyllt 10 den första egna båten som rymde mig själv (den flöt i 10 min i alla fall). Samt fick senare i tonåren viss erfarenhet av andra båtar, bl a från segling på västkusten.

 

Men sjön Vättern som vi nu hade båt i hade jag ingen egen erfarenhet av. Min fru var ingen båtmänniska , men hade blivit det mer och mer efter flera år av "bryggshopping".

 

Idag skulle vi iväg på Göta Kanal-semester !

Visserligen var det regn när vi tankade på morgonen, men sjön låg lugn när vi började puttra norrut mot Karlsborg. För den som inte förstår avstånden har vi längre upp till Göta Kanals anslutning till Vättern - över öppen sjö - än vad Göteborgarna har till Jylland och Danmark....

 

I höjd med Visingsö började vågorna bli grisiga. Korta, branta och krabba. Dottern  (då 4 mån) satt fastspänd i en bilbarnstol i sittbrunnen och såg inte så road ut längre. Ytterligare bara en liten bit norrut var medsjön inte att leka med, och jag rattade som besatt för att inte få sjön från sidan då vågorna var krabba och stora som vattenväggar. Den hemmarenoverade motorn stånkade ännu på, men vad skulle vi göra om den stannade ?

Jag visste då inte hur mycket det blåste, men det är klart att det inte var några vågor när vi lade ut för att gå norröver, i den sydliga vinden. Men vågorna var så kraftiga att Albin 25:an gjorde 15 knop på nersidan (!). Senare förstod jag att det nog var rekord för den båtmodellen. Kändes som att försöka hantera världens största surfingbräda, som dock hade surfegenskaper som ett badkar.....😵

 

Vi var medlemmar i SSRS/Trossen, och jag kände flera av personerna på Sjöräddningsstationen på Visingsö. Det blev ett telefonsamtal när vi lämnat Visingsö norra bakom oss, och målet var nu inte längre Karlsborg utan bara lyckas ta oss till Hjo - "bara" ytterligare drygt 10 sjömil.

Jajamännsan, inga problem. De hade två ungdomar/praktikanter på stationen också och min bekant tyckte det var ett ypperligt tillfälle att få med dem på en praktisk utryckning. Genom Trossen hade vi ju rätt till "assistans" så de tyckte det var befogat att lägga sig nära och snabbt kunna assistera om t ex motorn skulle lägga av.

 

Motorn stånkade dock på, och Badkaret surfade vidare nerför vågorna i 12-15 knop och med tvärstopp uppför. Och vi kom nästan ända in till Hjo hamn innan SSRS kom ikapp oss, då även de hade överraskande besvärligt i den grova sjön.

Väl framme i hamnen blev det en gemensam kaffe och fika innan de begav sig tillbaka. De två praktikanterna fikade dock inte, de hade blivit rejält sjösjuka på resan. Enligt SSRS blåste det 16-18m/s och vi förstod mycket tydligt att de väl inte tyckte det var den smartaste dagen att företa en resa som vår med vår båt - och över en sjö som Vättern.

 

Dagen efter fortsatte vi mot Karlsborg och vår resa som planerat. Även om vind och vågor fortfarande var ansenliga (8-10m/s) så kändes det som en semestertur med gårdagens äventyr som jämförelse. Har foto jag tog på några mötande båtar, och jag har nog blivit "harigare" med åren. För även sjön som var denna "dagen efter" var - om jag bedömer den idag - såpass att vi nog idag skulle stannat kvar i hamn. Även med den enormt mycket större och stadigare båt vi har nu.

 

Hur det gick med dottern ?

Hon (och sedan även sonen) var ute med oss i båt i princip varje sommar sedan dess. Har själv sedan seglat sedan lågstadieåldern och är nu instruktör och tävlingsseglar....

 

Så här kan det se ut på Vättern, en novemberdag för ett par tre år sedan (färjan Ebba Brahe mellan Gränna och Visingsö). Det finns nog en anledning till att de har fyrpunktsbälten på bryggan.

 

Redigerad 27 Mars av IngemarE

[Hybro 1 011]

Aurora del 2

 

Lämnade Säffle några dagar senare. Skulle ned till Spiken.

Drog söderut rakt ut på Dalbosjön.

Hade spåret kvar på plottern från min vådliga färd.

 

Gick till punkten där jag tidigare slog upp mot Säffle.

La in den tidigare vindriktningen och den skar strax söder om Aspholmen, syd Ekenäs.

 

När jag närmade mig öarna så kollade jag hela tiden med kikaren.

 

Aaaah vad var det som blänkte där i fina solvädret? På  Koskär

Gummijollen var ju blå, men jag såg inget blått.

Nu blänkte det igen mellan klipporna på den öde ön!

 

När jag kom närmare så såg jag en helsvart yta. 

Ja visst i tusan, jag hade ju målat jollen svart undertill!

Nu var det inte helt enkelt att ta sig in till ön.

Hämtade upp en svåger på Ekenäs, som skulle ut i skärgården.

Tillsammans fick vi tag på Jollen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Redigerad 27 Mars av Hybro

[Hybro 1 011]

Aurora del 3

 

Jag tog en tur med till Spiken efter att ha lämnat av svågern på Ekenäs.

Fint där och i vattnen ikring.

 

Några dagar senare drog jag norrut. Ta in en natt på Ekenäs innan färden hem norrut utefter näslandet.

 

Riktigt fint väder. Snart uppe för att gå in mot Ekenäs från SO. Allt riktigt fint, med den bärgade jolle på släp. Puttade för motor, nu när jag gick mellan öarna.

 

- Men vad var nu detta? Från NO kom ett

större ljus grått område lite över vattnet. Säkert några hundra meter i diameter.

Med minst samma fart som mig, rätt mot mig!

Inte en chans att komma undan.

 

- En stor tromb! Såg kärnan i tromben... Det verkligen drog upp vatten.

 

På med livlinorna än en gång. Slängde ned allt löst inkl hatten med i båten.

 

Så brakade det loss med vatten och allt. Herrejösses.

Och så började det brumma o surra riktigt högt.

Vände mig om...  Där snurrade jollen runt typ 4 - 5 meter. Varv på varv.

 

Helt plötsligt landade den upp och ned!

Det blev slutet på den jollen.

Durkar var borta och hela akterspegel had slitits loss från tuberna. Hängde kvar i botten som en större trasa.

 

Strax var tromben borta.   Puuuuust.

 

 

 

 

 

 

 

Redigerad 27 Mars av Hybro

[Hybro 1 011]

Aurora del 4

 

Dessa tromber är luriga, ja rent av farliga!

 

- Jag, sambon och hunden låg på

utehamnen vid Åsundaöns sydspets. Kallas ofta Ravis.

 

Badat bastu på kvällen o hade det fint.

 

På morgonen gick vi iland, hunden behövde rastas och jag besökte dasset.

 

- När jag fixade slutklämmen, så hördes ett fruktansvärt oljud. Ett otroligt trummande på plåttaket och sambon som skrek.

Skrek tillbaka: Ställ dig intill väggen (på klubbstugan).

Där tog hon skydd.

 

Strax blev all otroligt lugnt!

En tromb hade kommit från nordost, via Segersta. Rivit ned en del skog. Över Åsundakamalen och rakt över oss.

 

Vi klarade oss alla tre, men stora tunga landgången till lång bryggan låg i vattnet!

Löste det provisoriskt genom att surra fast en stege.

Kontaktade båtklubben.

 

Nån frågade hur jag gjort för att få landgången ned i vattnet... 🤪

 

 

 

 

Redigerad 27 Mars av Hybro

[Niklas-ES 37]

Herregud tromb? Visste inte ens att det var ett större fenomen i Sverige. Nog har jag hört om iakttagelser. Men aldrig någon i det, med båt. 😅

[Georg_Ohm 4 666]

Septemberorkanen 1969.

Det stormade under några dagar, jag tror att man på Vinga uppmätte orkanvindar den 22e just precis innan vindmätaren gick sönder.

Jag var ju inte till sjöss direkt, men minns skadeverkningarna i Arendal på Hisingen. Flera av våra fruktträd hade blåst omkull, på tillfartsvägen lågt det tegelpannor. En skåpbil hade dessutom vält på Arendalsvägen. 

Skolan stängde och det där med inrymmning fanns inte med i tänket då, skolbarna skulle skjutsas hem. Likabra det eftersom taket på en av skolans baracker blåste av.

Jag var med min far ner till hamnen för att se förödelsen, och detta var sannolikt någon eller några dagar efteråt då det bedarrat.

Götaverken Arendalsvarvet hade ställt upp baracker för gästarbetare, jag minns inte så exakt men iallafall en av dom var utan tak.

Vägen ner till småbåtshamnen, där numera Arken ligger var nästan oframkombar, välta träd över vägen, även delar av ett tak och delar av ett villastaket vet jag. I hamnen hade båtar på land vält på varandra ungefär som dominobrickor, minst två motorbåtar var uppspolade på land, men totalhaveri till följd. Familjens Vindö 28, som vi då haft i två år hade mirakulöst klarat sig bra den låg fortfarande kvar i sjön. jag vill minnas att alla båtarna på piren, A-bryggan och B-bryggan hade klarat sig bra.

 

Sedan minns jag ju bilderna dagarna därpå i Göteborgs-Posten, vid skeppsbron låg det en liten passagerarbåt på land, medan en annan hade sjunkit till hälften då den hade skadats av en annan båt.

 

 

Men mest minns jag bilderna från Kråksundsgap, och det för att dessa bilder har publicerats väldigt många gånger under årens lopp.

Där var det en mindre kustfartyg, Donsöbåten Crudo, stod helt på land mellan kumlet och fyren.

Nej jag mindes inte vad båten hette, men googlade... och då ser jag att det var 1973... ok, det blåste ju bra då också. och då är det ju inget riktigt egenupplevt minne, utan ett minne från en dagstidning.

Vraket stod ju kvar länge och jag har en väldig suddig instamatic-bild hemma någonstans, däri ligger väl det personliga minnet, som då var fel i frågan om årtalet, lika suddigt minne som instamatic-bilden, så fick jag skrivit det själv innan någon annan gjorde det.

 

Kråksundsgap, har jag passerat massvis med gånger, några få gånger i blåst och med rejäl våghöjd.

En gång sommaren 1989 med en 21 fots Gullholmensnipa, och med en ettårig dotter ombord. Det var väl egentligen galenskap att ge sig ut den dagen. Det blåste kanske inte så mycket just då, men det var det vi här kallar för "gammal sjö" alltså kvarstående dyning efter en storm. I detta gap trycks vågarna ihop på höjden och på bredden då det grundar upp en hel del där och är smalt mellan bergen.

Det var som en bergochdalbana, en Maxi 77 var framför oss, den försvann i vågdalarna, allt löst ombord hade ramlar ur sina skåp ock lådor. Men det var torrt ombord, dottern sov hela tiden i förpiken. Motorn, en MD3 gick hela tiden. Det var första säsongen som frun var ute i båt, och hon är med ännu...

Omskakade gick vi in i Mollusunds hamn där vi blev idiotförklarade. På bred orustdialekt fick vi en skur av ovett från ortsbo som stog på kajen.

Han menade ju på att det var galenskap att ge sig ut i ett snäckskal över "Krågesundsgab" dessutom med ett litet barn ombord, och han hade ju rätt. Så det har vi aldrig gjort någon mer gång.... iallafall inte med en liten snipa.

Redigerad 27 Mars av Georg_Ohm

[Dany_ms 58]

Jag var seglarledare eller bryggansvarig någon gång på 90-talet på ett sommarkollo på Väddö. Vi hade en snipa som ibland användes till "hajk". Man tog ett 30-tal ungar med deras ledare över till en ö på andra sidan farleden, lämnade dem där över natten med en utombordare och en radio. Normalt sett. Vi visste att det skulle bli väder till natten. Det kom lite snabbare än vad vi hade räknat med. Så jag beslöt att snipan skulle ligga kvar i stället för utombordaren (då skulle fler ha möjlighet att transporteras vid tillbud på ön och den stabilare båten tyckte jag skulle vara säkrare att användas av någon med mindre erfarenhet) och tog den ensam tillbaka till vår brygga. Väder... ja. Efter ett tag kändes det inte det minsta roligt att köra motorbåt. För att överhuvudtaget komma "framåt" fick jag balansera båten som säkert pekade väldigt många grader uppåt, såg bara en durk framför mig. Svettigt, läskigt. Hade nog en hel del tur för när jag närmade mig viken och land och vågor och vind avtog något, fick jag ännu svårare att manövrera. Vände mig om och såg att ett av de två fästena till utombordaren lossnat och den hängde på sniskan 45 grader, lyckades skriva fast den igen. Hade fästet lossnat tidigare hade det nog varit kört. I tidningen dagen efter fanns en lista med tillbud, vi var inte med på den  .

[Georg_Ohm 4 666]

Jag pratade igår med en vän till mina föräldrar, han är 97 år, spikrak i ryggen, bra kondition, spelade tennis tills han var 79år, och har kristallklart minne.

Han berättade att de allra flesta båtarna i hamnarna på Hisingen klarade sig bra under septemberorkanen -69, det var värre på fastlandssidan, GKSS-hamnen i Långedrag exempelvis. Den dominerande vindriktningen var ju "som vanligt" SV, eller SSV. Men vinden kantrade ju åt olika håll över tid.

 

Nu tänker jag på vokabulären "mojna" och "bedarra". Jag vet inte dom orden används i övriga landet?? Båda betyder iallafall att vinden avtar. Och om vinde kantrar så ändrar den riktning.

Man kan inte säga att "det mojnar på" det är ungefär lika fel som att säga "backa framåt". Man brukar heller inte alltid säga att det "mojnar av" eftersom det är självklart att vindstyrkan avtar, men behöver inte ha tilläggsordet "av".

Och det där men meter per sekund och "sekundmeter"... det är väl ingen som anger en hastighet på landsväg med "timkilometer"... Lika jäkla dumt som ordet "tågstation". Det blåser tydligen nya vindar i SAOL.

När vinden ökar kraftigt har jag hört att somliga säger att "det brassar på" men jag har aldrig hört att infödda Bohuslänningar säger så.

 

Ja så berättade nu 97åringen att han varit tvungen att sluta spela bridge. Dom han spelade, som är några år yngre, med hade blivit snurriga och höll inte ordning på korten... men det har ju ingenting med "stormar och orkaner" att göra.

 

"Men det var en annan gång, vi seglade en rutten gammal kutter från Shetlandsöarna mot Lysekil. Det blåste upp till en helsikes orkan mitt på Skagerack, alla masterna blåste av, skepparn slog i en tretumsspik i däcket och på den seglade vi hem. Eftersom jag var yngst ombord fick jag sitta bredvid med en hammare, utifall vi behövde reva...."😀

Redigerad 28 Mars av Georg_Ohm

[excel319 445]

9 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Och det där men meter per sekund och "sekundmeter"... det är väl ingen som anger en hastighet på landsväg med "timkilometer"... Lika jäkla dumt som ordet "tågstation". Det blåser tydligen nya vindar i SAOL.

Vad är felet med ordet tågstation som ett sätt att skilja den från t.ex. en busstation?

[Georg_Ohm 4 666]

14 minuter sedan skrev excel319:

Vad är felet med ordet tågstation som ett sätt att skilja den från t.ex. en busstation?

En järnvägstatiopn var iallafall förr i tiden en administrativ byggnad tillhörande en specifik järnvägslinje eller -linjer. En busstation är ju oftast en någorlunda obemannat större busshållplats eller knutpunkt för olika busslinjer. Det finns även "båtstationer".... som förr kallades för färjeterminaler, det var inte så himla längesedan.

Jag LEDer ju diskussionen utanför ämnet, men det kan ju blåsa även på järnvägsstationer. Det är väl egentligen det att när det redan finns ett etablerade ord som då det som ligger oss närmast, lysdioden, men språket skall ju vara dynamiskt och det blir mer angliofierat eller amerikaniserat, Railway station på dom Brittiska öarna och Train Station i USA. Och då LED... ledljus är ju bra att ha i mörkret för att se var man sätter fötterna ombord, små lampor som inte bländar, förvisso kan man ju då har lysdioder som led ljus, dom är ju LED, light emitted diode om jag nu stavade rätt.

Kanske orden storm, orkan, kuling och vad den nu kan vara byts ut mot sina brittiska/amerikanska motsvarande ord, där det kan bli fel om man "directtranslatar".

[raol 2 192]

18 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

En järnvägstatiopn var iallafall förr i tiden en administrativ byggnad tillhörande en specifik järnvägslinje eller -linjer. En busstation är ju oftast en någorlunda obemannat större busshållplats eller knutpunkt för olika busslinjer. Det finns även "båtstationer".... som förr kallades för färjeterminaler, det var inte så himla längesedan.

Jag LEDer ju diskussionen utanför ämnet, men det kan ju blåsa även på järnvägsstationer. Det är väl egentligen det att när det redan finns ett etablerade ord som då det som ligger oss närmast, lysdioden, men språket skall ju vara dynamiskt och det blir mer angliofierat eller amerikaniserat, Railway station på dom Brittiska öarna och Train Station i USA. Och då LED... ledljus är ju bra att ha i mörkret för att se var man sätter fötterna ombord, små lampor som inte bländar, förvisso kan man ju då har lysdioder som led ljus, dom är ju LED, light emitted diode om jag nu stavade rätt.

Kanske orden storm, orkan, kuling och vad den nu kan vara byts ut mot sina brittiska/amerikanska motsvarande ord, där det kan bli fel om man "directtranslatar".

Det är fullt rimligt att koppla fordon med plats i stället för fordonens färdmedium. Busstation har nämnts, och där heter det inte "vägstation" eller "asfaltstation", flygplats heter inte "rullbaneplats" eller "luftplats". Färjeterminal heter inte "havsterminal" eller "vattenterminal". Tågstation är dessutom kortare. Det finns egentligen inget som är till "järnvägsstationens" fördel bortsett från att det var det vanligaste ordet förr. Men språket förändras. Det som förr hette "dekal" kallas i dag oftast "klistermärke". En "vagn" heter i dag "bil". "Reamotor" blev "jetmotor". Och så vidare...

 

[Georg_Ohm 4 666]

4 minuter sedan skrev raol:

Det är fullt rimligt att koppla fordon med plats i stället för fordonens färdmedium. Busstation har nämnts, och där heter det inte "vägstation" eller "asfaltstation", flygplats heter inte "rullbaneplats" eller "luftplats". Färjeterminal heter inte "havsterminal" eller "vattenterminal". Tågstation är dessutom kortare. Det finns egentligen inget som är till "järnvägsstationens" fördel bortsett från att det var det vanligaste ordet förr. Men språket förändras. Det som förr hette "dekal" kallas i dag oftast "klistermärke". En "vagn" heter i dag "bil". "Reamotor" blev "jetmotor". Och så vidare...

 

Jag såg ju en häpnadsväckande felöversättning, direktöversättning, häromdagen. Det rörde sig om ett spårburet elektriskt lokaltrafikfordon. Inte det vedertagna ordet "spårvagn" inte heller det nyimporterade ordet "tram" utan "gatubil"... det heter "Street Car" på amerikanska. GS kommer inom överskådlig tid inte att använda ordet "Tram" ledningen,  ja alltså företagsledningen, trycker att det är TRAMs.

 

Mera stormar, tyfoner och orkaner???

[raol 2 192]

På stormfronten har jag inget att tillägga. Visserligen uppväxt med båt, men inte semester i båt, så ingen gav sig ut annat än dagar med bra väder, inom kanske en halvtimme från hemmahamn. I vuxen ålder började jag så pass sent att det finns utmärkta väderprognoser. Rör man sig i båt i svenska vatten ska man inte råka ut för storm eller liknande som fritidsbåtsförare. Då har man helt enkelt slarvat med planeringen. Det finns inga ursäkter där.

 

Värsta jag varit ute i var hösten 2020 när vi körde upp vår nyköpta segelbåt från Rönnäng till Hunnebo. Då var det runt 12-14 stadigt och 18+ i byarna. Inget jag hade ens funderat på att ge mig ut i normalt, men vi hade inte mycket att välja på datummässigt. Det som gjorde det acceptabelt var att vinden var rakt östlig, så vi kunde få väldigt mycket lä bakom land för det mesta. Hade vinden varit västlig hade det varit 2-3 m våghöjd, och fullkomligt outhärdligt. Vågorna var bara måttligt jobbiga där det öppnade sig österut, som när vi korsade mynningen till Gullmarsfjorden. Men det var nog inte mycket över metern i våghöjd, även om det var branta vågor. Blött blev det...

 

Med undantag för tromber. Såna kan uppstå vid i övrigt hyfsat väder utan nån direkt förvarning, men pga den höga vattentemperatur som krävs är det främst i slutet av sommaren och tidiga hösten som de kan uppstå, även om det kan bildas en del även på våren.

 

Redigerad 28 Mars av raol

[Georg_Ohm 4 666]

En mera färsk berättelse. Möjligen har jag berättat detta tidigare.

 

Förra sommaren hade vi sen semester och råkade delvis ut för en del oväder. Men vi befann oss då i norra Bohuslän och det var mer den södra och mellersta delen som fick ovädret. Ovädret hade döpts till "Hans".

Vi hade tillbringat några dagar på Syd-Koster och flyttade oss litet söderut till den legendariska Usholmen, den med dubbla fyrtorn. Vi kom in i hamnen i lugn och ro, det kom även några andra båtar, men dom lämnade ganska snart, vi visste ju att vädret skulle bli sämre, men inte så dåligt som det blev.

Till slut var det bara vi och en annan motorbåt kvar i den rätt så skyddade lagunen mellan öarna.

Det är ankringsförbud, så det finns numera sådana där blåa smala höga bojar. 

Det började med ett regn som övergick i hagelskurar, sedan mer intensivt regn.

Vinden tog i, den snurrade runt och jag såg att akterförtöjningen var spänd likt en fiolsträng, på med flytväst och ner i gummibåten för att ro ut ytterligare en akterförtöjning till en annan likadan boj.

 

Tja, det är ju rätt så svårt att ro en gummibåt mot vinden, och samtidigt fästa en lina med bojhake i en ögla sisådär 175 cm över vattenytan, men på 

Det blev även ett ordentligt avhåll med gummidämpare mot den då rådande vindriktningen från midskeppsknapen in till en bergögla iland, senare även ett avhåll åt andra hållet.

Så långt så väl. Men det skulle ta i mer och vindriktningen var svår att definiera, då olika flaggor i land och på båtarna i hamnen viftade åt olika håll, viftade förresten, dom stod rakt ut från flaggstängerna.

Någon gång vid 21 tiden kom vinden rakt i sb.sidan från norr, då frestade det på förtöjningarna så hårt att jag var tvungen att starta motorn, slacka litet på förtamparna och backa för att avlasta akterförtöjningarna. Jag såg det inte då, men dagen därpå, att den ena bågen hade flyttat sig omkring en meter. Vid 22-tiden var vinden som "bortblåst" nästan bleke. Jag var uppe i mörkret på det hala berget med våran då nästan 14 åriga schäfertik. Både jag och hunden halkade på de regnvåta klipporna, hundens urinblåsa tömdes snabbt. Jag fick ett ordentligt blåmärke i rumpan.

Dagen därpå gick vi söderut. mot Fjällbacka arkipelagen. Senare genom Sotekanal där vi såg att vattenytan var i överkant på avbärarvirket, då kan det ha varit minst +50 cm vattenstånd.

Sedan några nätter i ett rätt så öde Smögen där vi halkade omkring på den långa Smögenbryggan som var hal som en curlingbana. Nu kändes det som om det var färdigt med den semesterturen, men vi avslutade traditionsenligt på Rörö.

[Mackey 4 209]

Jag är upväxt med och på båt och är nu pensionär, men jag har faktiskt bara upplevt storm till sjöss en enda gång och den var kort, max 30 minuter.

 

Vädret var soligt och fint, men vi hade sett att det skulle blåsa upp kraftigt mitt på dagen så vi letade oss in i en så skyddad vik som möjligt och ankrade 15 - 20 meter från stranden som var ganska hög och skogsbeklädd.

 

Eftersom vi såg att det var en frontpassage med vindar upp mot 20 m/s körde vi fast ankaret ordentilgt (tyckte vi). När molnen tornade upp sig och regnet kom gick vi ner i ruffen.

 

Efter en stund bröt helvetet löst. Det fanns inte en chans att ankaret skulle hålla båten. Ut i sittbrunnen och igång med motorn för att stötta mot vinden så att vi inte fortsatte att dragga. Så fortsatte vi i nästan 30 minuter fram till regnet upphörde, molnen drog bort, vinden mojnade och solen och värmen kom fram på nytt. Öven varsin öl kom fram.

 

Grannbåten hade mätt upp 25 m/s trots att vi låg nära skyddande land.

 

För att sätta 25 m/s i proportion till något väder som många faktiskt har upplevt (12 - 13 m/s) så ger dubbel vindhastighet åtta gånger så stor vindeffekt.

[ABC 436]

13 minuter sedan skrev Mackey:

så ger dubbel vindhastighet åtta gånger så stor vindeffekt

 

Bra historia! Bara kommenterar på att kraften är proportionell mot kvadraten på vindhastigheten, så kraften blir 4ggr så stor. Men det är mycket bara det 🙂 

[raol 2 192]

13 minuter sedan skrev ABC:

 

Bra historia! Bara kommenterar på att kraften är proportionell mot kvadraten på vindhastigheten, så kraften blir 4ggr så stor. Men det är mycket bara det 🙂 

Nu står det dock effekt. Och då är det kubiken, dvs 2^3, eller åtta gånger.

[Mackey 4 209]

35 minuter sedan skrev raol:

49 minuter sedan skrev ABC:

Bra historia! Bara kommenterar på att kraften är proportionell mot kvadraten på vindhastigheten, så kraften blir 4ggr så stor. Men det är mycket bara det 🙂 

Nu står det dock effekt. Och då är det kubiken, dvs 2^3, eller åtta gånger.

Kraftökningen kanske är mer relevant att jämföra med än energin?

Raol, hjälp mig!

Redigerad 28 Mars av Mackey

[raol 2 192]

Tja, alltså... Om man ska hålla mot med motor, så kommer propellern att ge en tryckande kraft som motverkar vinden, och då är det ju 2^2, dvs kvadraten som gäller. Men kraften från propellern uppkommer genom att propellern accelererar vatten bakåt, så då blir det massa som sätts i rörelse över tid, vilket är effekt (1 W = 1 J/s = 1 N•m/s = 1 kg•m^2/s^3), och eftersom motorer "mäts" i ur mycket effekt de har, så är det kanske en vettig jämförelse. Om vindhastigheten fördubblas, så krävs åtta gånger så mycket effekt från motorn (om man antar att propellern är exakt lika effektiv oavsett belastning och varvtal, vilket den så klart inte är), men kraften blir "bara" fyra gånger så stor.

För vår båt går det åt ungefär 0.5-0.6 hk för 2 knop (i praktiken kan den inte gå så långsamt ens på tomgång, men jag har extrapolerat från det fartintervall jag har god data för, 2.5 till 6.8 knop) och ca 3.9-4.0 hk för 4 knop. Väldigt nära en faktor åtta i effekt för en dubblering av farten genom vattnet. Mellan 3 knop och 6 knop är effektökningen 7.3-7.4 gånger.