Twister550

I flera trådar har vi diskuterat vad som är farligast ombord, ska vi vara nyktra även om vi inte kör båt, flytväst eller inte, bommen i huvudet, skit i tanken, ramla i sjön etc. etc. Debatten i dessa olika trådar fick mig att tänka till, när känner jag mig osäker, maktlös, utsatt för något jag inte vet om jag klarar?? På -80 talets mitt gick jag vad man idag skulle kalla sjöfartsgymnasiet. 2 år var det på den tiden, massor av bra utbildning, säkerhet, träning med livbåt, upphissad från flotte till helikopter, övningar på sjöräddningskolan på Arkö etc. etc. Efter gymnasiet seglade jag några år som matros, och efter jag gick iland blev det lumpen som sjömätargruppbefäl. Under den här tiden var det egentligen bara några arbetsuppgifter långt ner i dubbelbottnar och tankbottnar som någon gång hade skapat lite obehag. Samtidigt seglade jag på min fritid, och det var bara positiva känslor.... Däremot drabbades jag i likhet med andra av ångest och oro när Scandinavian Star brann, Jan Hevelius och Estonia förliste. Det var inte svårt att föreställa sig det kalla vattnet och hur svåra förhållanden det var där ute.....särskilt när bekanta, nära eller kära blev kvar där ...... Fortfarande idag går jag ut på däck och tittar på hur underhållet är skött på livbåtar, flottar och andra säkerhetsdetaljer när jag åker färja. Jag dricker mig inte gärna berusad ombord, jag sover gott, men det finns ändå något som gnager... det är för många parametrar som jag inte har kontroll över..... jag litar nog inte helt på att besättningen är så välutbildad och tränad som rederierna påstår. Denna obehagskänsla har aldrig drabbat mig ombord på någon som helst fritidsbåt....där jag själv kan fatta beslut, eller påverka det som händer och sker.... Vad är ni mest observanta på när det gäller säkerhet och vad skapar olustkänslor hos er när det handlar om hav och sjöfart av något slag??

Kanske ett undantag, eller kanske just möjligheten.....att segla utan att förberedelser och efterarbete tar för mycket tid. Jag håller ju mig med motorbåt, men har seglat, och kommer förmodligen att segla igen. Verkligheten för mig är ju att jag ibland tar med familjen på en utflykt på 4-5 h när vi får tid över, hellre i skärgården än att vara iland. På en sådan tur skulle jag aldrig krångla med kapell och trassel.... men med Roberts möjligheter att i princip få upp segelyta lika snabbt som man varmkör en motor så skulle jag självklart segla vid fler tillfällen....

Japp det var nog jag som la ut inlägget med rättsfallet från -89. Svaret från KBV var väl ungefär vad jag hade förväntat mig, alltså kan man vara lugn så länge man inte själv kör, navigerar etc. på fyllan, o det gör man ju inte. Jag noterade och reagerade även på att en oenig tingsrätt friade mannen i fallet från -89 , en oenig hovrätt fällde honom och det krävdes ett utslag i HD för att slutligen fria honom. Det stör mig att kompetensen gällande de förhållanden som gäller till sjöss i allmänhet och kanske ombord på fritidsbåtar i synnerhet förefaller vara ganska låg i vissa av våra domstolar. Det är kanske inte heller då så konstigt att det sprider sig oklarheter bland allmänheten..... Jag har aldrig haft syftet att stödja "båtfolket" utan varit mer intresserad att reda ut vad som kan tänkas vara rätt och riktigt i debatten. Det fanns ju utrymme redan i den gamla lagen att bli fälld om man fullgjorde en "väsentlig uppgift" osv.. Däremot blir ju både KBV och vissa dömdas beteende ganska märkligt, ta som exempel mannen som enligt utsaga manövrerade båten något tiotal meter fram till KBV fartyget när frugan inte klarade manövern. Hade han vägrat köra fram båten, så hade han klarat sig, och frugan kunde svårligen bli dömd för att hon är dålig på att köra båt, skulle hon lagföras för det, så skulle KBV:s anslag behöva höjas rejält för att också rapportera andra som är dåliga på att manövrera sina båtar....... Edit: Det står alltså enligt svaret från KBV var och en fritt att lämna över befälet, framförandet av båten till någon, vem som helst, med lägre kompetens än sig själv. Man kan då ställa följdfrågan, när fälldes någon för att vara en dålig båtförare, att inte handla i enlighet med gott sjömanskap, senast, så länge ingen olycka eller annan förseelse inträffat? Vidare kan man nog säga att Mackeys kamrat då också fått fel besked, enligt min tolkning kan mycket väl hans 16-årige son hämta och lämna på skärgårdskrogen utan att något fel begås, så länge den berusade pappan håller fingrarna i styr och låter sonen sköta körande, navigation och utkik på egen hand.... Nu ska sonen tydligen läsa Kustskepparen för samma kursledare i höst, så jag mailade över frågeställningen och svaret från KBV till honom, så får dom ta det där en runda till så det kanske blir rätt där också.....

När det gäller frågan om du ska ha drev eller rak axel så tycker inte jag personligen att det är en stor fråga. Båten i övrigt är betydligt mer avgörande. Hur trivs jag att åka och bo i båten, laga mat, sova, krypin när det regnar och blåser, plats i solen när det är finväder. Alla drivlinor har sina för och nackdel, du kan utan tvekan lära dig att ta båten dit du vill med vilket av systemen som helst. Dreven är förmodligen lite dyrare att hålla igång, men kanske något snålare i förbrukning... Personligen skulle jag också leta efter en med diesel, driftsäkerhet, mindre brandfara, är väl mina viktigaste argument.... men det finns säkert de som tycker annorlunda.... Har du kommit längre i planerna?? Lycka till.....

Då ramlade det in ett svar från KBV hur de ser på lagstiftningen utifrån de frågar som varit uppe här de senaste dagarna.... "TillJag sep 24 vid 2.01 PM Dnr: 2014-2029:2 Hej, Tack för dina frågor. Nedan följer ett svar på dina frågor och har du ytterligare frågor är du välkommen att återkomma. Eftersom din fråga rör fritidsbåtar som är svaret begränsat till just fritidsbåtar. Inledningsvis så kan jag bekräfta att det inte bara är den som framför ett fartyg som omfattas av reglerna för sjöfylleri utan även den som i övrigt fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Och gränsen för sjöfylleri om 0,2 promille alkohol i blodet är alltså kopplat till att fartyget/båten kan framföras i minst 15 knop eller kan antas ha ett skrov om en högsta längd om minst 10 meter. Vad gäller din fråga om huruvida det alltid är den med högst formell kompetens ombord på båten som ska hållas ansvarig vid en kontroll så är svaret nej. Kompetensen är inte avgörande utan man får se till den situation som uppkommit i varje enskilt fall. Det finns alltså inga hinder för någon nykter person men med lägre nautisk kompetens att agera chaufför åt någon eller några som inte är tillräckligt nyktra för att framföra en båt. Det är alltså inte kriminaliserat att åka båt med alkohol i kroppen när någon annan sköter framförande, utkik och navigering utan endast begränsat till den som framför eller i övrigt fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Inte heller är det av betydelse vem som äger båten (redare) utan det är själva framförandet som äger betydelse vad gäller sjöfyllerbestämmelserna. Det kan självklart finnas situationer där någon utöver föraren kan omfattas av straffansvaret för sjöfylleri medan det kan finnas situationer där det bedöms vara endast föraren som omfattas av sjöfyllerilagstiftningen. Med vänliga hälsningar /Best regards Jonatan Tholin Handläggare brottsbekämpning Brottsbekämpningsenheten Avdelningen för räddningstjänst och sjöövervakning Kustbevakningen Huvudkontoret / Headquarters Adress: Box 536, S-371 23 KARLSKRONA SWEDEN Direkt telefon: + 46 (0) 455 35 34 86, mobil + 46 (0) 708-34 79 67 www.kustbevakningen.se "

Inga egna erfarenhet, men det finns ju några firmor som sysslar med fritidsbåtar som borde ha kompetens att klara sådana jobb. Testa att kontakta t.ex. Marinkompaniet i Karlshamn, 1852 i Karlskrona, Hasslövarvet Karlskrona finns säkert fler, men bara att börja ringa runt.....

Trist Anders, det verkar vara ett stort bekymmer i delar av landet. Även här i Blekinge försvinner en del. Dock verkar det vara ganska lugnt på den klubb jag "bor i". Vi har Securitas som patrullerar och det är ganska mycket aktivitet runt hamnen så där har inte försvunnit något av större värde på bra många år nu.........

Kanske till och med enklare att ligga kvar i sjön.... Vi hoppas på en mild vinter här nere i Blekinge, lite tunna isar gör inte så mycket de tar vi oss i genom.....Men fryser det igen ordentligt så tvingas vi väl upp vi också..... Hittade en försäkring som inte var dyrare eller sämre under vinterhalvåret med båten i sjön.... annars är det märkligt mycket dyrare i många bolag att använda båten vintertid....

En aspekt som inte tagits upp när det gäller TS frågeställning är ju hur det påverkar vad man har för maskin ombord. På de segelbåtar jag ägde i min ungdom fanns utombordare. På den första båten, en brutalt överriggad båt i plywood, flatbottnad med fenköl, satt en 4 hk Jonson som man fick snurra runt för att kunna backa med. Dessutom hängde den långt bakom ett akterdäck, det var helt värdelöst när jag ofta framförde båten ensam. Att puttra fram och leta förtöjningsplats med längs öarna i sakta mak kunde den eventuellt duga till, men för längre transporter eller tilläggningar var den fullständigt oduglig..... Det var oftast enklare att segla..... dessutom var det ju sport att använda motorn så lite som möjligt..... Till Hurleyn hörde en bra Yamaha 5 eller 6 hk, minns inte vilket, det var en fin maskin som funkade i alla lägen till förtöjning och förflyttning, dock var båten byggd med en motorbrunn i akterspegeln som tillförde en hel del resonans i båten varför det vara ganska bullrigt och trist att åka längre sträckor...... Båten var ju ganska trög i lätta vindar, så det fanns tillfällen man hellre hade motoriserat om ljudmiljön varit bättre.... Däremot gick hon som tåget i friska vindar och i grov sjö.....härliga seglingar till Bornholm med den båten... Har man däremot en båt med en väl installerad inombordare så kan det vara bra mycket trevligare att motorisera......tar man det lugnt och fint så behöver det inte bullra så vansinnigt, har man då en ny och dyr båt som TS frågar om, så kanske motorn inte hörs alls, utan bara vattnet mot skrovet....och det är ju faktisk en ganska trevlig upplevelse.... Efter det har det varit olika lånade båtar, eller gastat för andra, och egna motorbåtar. Jag tänker mig en långkölad båt med inombordare som nästa segelbåt någon gång i framtiden. Drömmen är ju en Najad eller HR, men ska jag vara realistiskt så kanske det kommer att landa på en Marieholm 32 eller liknande.... Jag ser inte framför mig att jag kommer att ligga och kryssa med den i Karlshamns skärgård, utan när målet ligger där blir det förmodligen motorisering. Däremot ser jag fram mot att hissa segel, skota, slå på autopiloten medan båten sträcker ut mot Utklippan, Bornholm, Simrishamn, kanske räcker Hanö nån gång.... medan jag i lugn och ro kan njuta av livet och pyssla med annat, dricka kaffe, röka cigarr, läsa en bok eller bara luta mig tillbaka och njuta av utsikten..... Kanske blir man bekvämare med åren, i tonåren kryssade jag runt i skärgården och utnyttjade varenda meter seglingsbart vatten innan slaget kom.... det skulle jag kunna göra nu också....men tävlingsinstinkten och sportigheten har nog minskat med åren.......

Alltså Seglarfreaken, jag tycker också det är kul att visa människor på upplevelser och aktiviteter som jag älskar, men allt är inte för alla. Min kära hustru växte upp med en far som fritidsfiskade längs kusten. Hon har alltid fått höra hur farligt allt är, man måste veta var stenarna ligger, det kan blåsa upp så snabbt, åska etc. etc. Till detta kommer sjösjuka......det var ingen lätt uppgift att övertyga henne om att man kan bo och leva till sjöss..... Eftersom jag är en flexibel och omtänksam person har vi tillbringat många år i husvagn tillsammans och det är och har varit underbart det också. Givetvis har jag för egen del tagit varje chans att komma ut med allehanda fartkoster. Under ett antal år har jag sportfiskat, och nu i våras köpte vi en båt som duger till både fiske och rejäla utflykter i skärgården. Efter 25 år tillsammans har jag lyckats få henne att njuta av soliga badutflykter i planingsfart.....men deplacementfart i grov sjö så tar det inte lång tid innan hon blir grön i ansiktet, lika besvärligt att köra fort när det är lite sjöget, då blir det lätt att hon får ont av sin värk och gamla skador..... Hur härligt vi frälsta än tycker att det är med livet till sjöss, så är det inte för alla.... Givetvis ska vi tänka oss för och ta det lugnt, försiktigt och pedagogiskt när vi har nya förmågor med oss, men vi kan inte övertyga alla..... Jag är nöjd och glad att få vara ute med resten av familjen, sonen och jag fiskar tillsammans, mina yngsta tjejer åker med mig på utflykt när mamma jobbar, tältat i skärgården en långhelg. Så jag får min tid ändå.... För framtiden ser jag framför mig att jag vill segla igen, vill segla över öppet hav, Bornholm, Öland, Gotland, Utklippan här hemma.... och andra mer långväga mål nämnde jag nog tidigare här... men jag räknar inte med att få med frugan på dessa resor....

Vitsen med att linda in motorn förstår jag inte riktigt? Får du någon fukt eller kondens i paketet blir ju fukten kvar och risken för korrosion ökar. Jag hade nog velat ha en täckning som håller regn och snö ute, men låter luften passera ganska fritt runt båt och motor för att hålla den torr och fin........

Frågan var uppe på nån av fiskesidorna jag var inne på..... Det viktigaste är att båten står mot flera rullar på kölen om jag minns rätt. Skrovet i övrigt kan deformeras om det står med stöd av enstaka rulle...... Det finns som sagt trailer som rekommenderas av Pioner, om jag minns rätt var de lite dyrare och flera på Fiskesnack.com fixade till andre lösningar för sina båtar......

Undertecknad är 46 år, bor i västra Blekinge. Familjen skaffade sin första båt när jag var 13, en ruffad snipa i ek byggd på Saxemara båtvarv. En albin bensinmotor stod för framdrivningen. Innan det hade vi tillbringat semestrar och helger i tält längs Sveriges kuster. Jag hade även paddlat och vandrat en hel del. Jag gick "all in" på båtlivet, hade snart en egen eka med en 7,5 hästars Mercury, innan jag fyllde 15 hade jag fixat gamla skepparexamen och bytt till min första segelbåt. Några år senare bytte jag till en Hurley 18 som jag seglade under mina lediga perioder under några år när jag jobbade som Matros i handelsflottan... När det blev dags för fru och barn tog det ganska snart stopp, frugan blev grön i ansiktet på första segelturen, så under många år har det varit sporadiskt båtliv främst med andras båtar. Under de senaste åren har det blivit ganska mycket båtåkande, främst för sportfiske, och nu i våras köpte jag och grabben en ny alubåt för fiske och utflykter. När vi är ute i skärgården kommer ju suget efter att segla igen, kanske ta tag i någon av drömmarna om att segla på egen köl till Färöarna, Shetland, Norska Kusten, Spetsbergen, Island, Irland Skotland.........kanske blir något av det av så småningom, kanske blir det en enkel båt för sköna segelturer längs sydkusten.......

Dimensioneringen skiljer nog en del efter storlek på båt också, tamparna ska ju vara hanterbara. Jag räknar med att vår båt väger ca 900 kg när den ligger förtöjd i hemmahamn. Det är inget svårt att hitta tampar med brottgränser på runt 1000 kg som är 8-10 mm och därmed ganska smidiga och sköna att hantera, finns starka tåtar som är betydligt tunnare än så, men tycker de blir kinkiga att arbeta med. När båten går upp i storlek blir det väl snarare tvärtom, att man vill ha en hanterlig grovlek och då hamnar på en brottgräns som är betydligt under båtens totalvikt. Oavsett vilket är det ju som bhemac skriver, hellre fler tampar än att lite till enbart en.... Fler tampar innebär ju också att det är lättare att justera så att båten ligger bra i olika vindförhållanden. I övrigt håller jag med om att man ofta ser båtar som är slarvigt förtöjda med undermåligt material och som dessutom inte har någon direkt tillsyn....

Det är förstås olika om det viktigaste för dagen är målet eller resan....det skiljer även med en motorbåt. Det kan vara fantastiskt roligt att köra på i hög fart, känna vinden och vågorna, lyftet och suget i magen när man lättar från toppen av en våg och dunsar ner i nästa...det händer att man kör en extra sväng innan man är framme vid målet, bara för att det är så kul..... Men visst kan det vara mysigt att åka långsamt även med motorbåt, vi har en typisk planande båt, men långtifrån alltid kör vi planingsfart. Är vädret skönt, det finns något trevligt att titta på eller samtala om och vi inte har någon särskild tidsplan åker vi ofta i 3-4 knop och bara njuter av livet....dricker en kopp kaffe, tuggar på en macka och tar oss tid att verkligen uppleva omgivningen...

Dyneema är ju en väldigt stark fiber..... har fiskelinor på rullarna som har brottgräns på 20-30kg, fast de är tunna nog att kasta iväg ett skeddrag för att lura gäddan med........

Tveksam till om jag skulle stucket ner en propeller i det vattendjupet..... räcker ju med en sten som sticker upp så kvaddar du propellern....gamla tiders bogsering från land skulle det funka? Finns det någon stig eller väg längs vattenleden eller är det buskar och träd i vägen. När jag höll på mycket med kanoter i sjösystemen här i södra Sverige ville jag ibland slippa att lasta ur och bära kanoten. Då tog jag ett rep i fören och ett i aktern på kanoten, och gick på land och bogserade kanoten uppför åarna..... genom att styra kanotens vinkel mot strömmen med repen kunde jag få den dit jag ville samtidigt som jag fortsatte upp till nästa paddlingsbara sträcka....

Jo så är det nog, själv blev man ju skolad i det där med att alltid förtöja för storm. På hemmaplatsen två förändar och stöldskyddskätting, och två akterändar, där var och en av tåtarnas brottgräns överstiger båtens totala vikt. Känns nästan absurt ibland när man lägger förända, akterända och spring vid tillfällig förtöjning på badbryggan i skärgården, o man ser andra båtar hänga och svaja i en flagglina eller ett fendersnöre..... som sagt, olika är vi.......

Som jag skrev innan, ungefär mitt emellan riggen och trimplanet.....och som du själv föreslog rakt under kanten på fästplattan blir säkert jättebra.....

Fören lyfter väl oftast ur vattnet på en planande båt, då får du ingen signal alls eftersom lodet inte kan mäta genom luft. Givaren måste placeras så att den alltid har kontakt med vattnet. Man brukar rekommendera på den bakre tredjedelen av skrovet på en planande båt.... I de allra flesta fall finns det lite grunt vatten en bit innan en grundgående snurrebåt riskerar att köra på, så man hinner sakta ner. Konen är inte så bred att lodet ser särskilt långt föröver på ett vanligt lod utan man får räkna med att det djupet man får är någonstans under givarens placering, på stora djup blir konen givetvis större, men på grunda områden riktigt liten.... I vår båt har jag satt ett larm som piper när vi har 1.5 meter till botten från skrovet räknat, i 99 fall av 100 har vi saktat ner lååångt innan det larmet ljuder.... I en segelbåt med köl som inte lättar ur vattnet hade jag däremot placerat givaren för om kölen och kanske till och med något framåtriktad för att få information så tidigt som möjligt.....

Om jag får komma in lite... Nu gäller det ju inte att "dra i sig några pilsner och hävda att grabben för befälet" utan att låta sonen lämnar och hämtar vid sjökrogen eller hos vänner som har fest. Jag tycker detta agerande från föräldrar är både ansvarsfullt och vägledande för en tonåring för hur man bör bete sig. Mackey Precis min mening! Jag ser ingen anledning till att samtliga i en båt som kan framföras av en ensam person skall vara nyktra. Att båten är ett redskap för transport är för många det mest naturliga i världen, att frugan, dottern, sonen, eller vilken annan kompetent person som helst kan hämta/lämna på skärgårdskrogen, eller skeppa båten hem efter en trevlig grillning på favoritön inklusive alkoholhaltiga drycker känns inget konstigt alls, utan som Mackey skriver, att lämna ifrån sig befälet tyder väl snarare på mognad och gott omdöme. Kan jag inte överlåta befälet till en omyndig person när jag är onykter, kan jag inte heller låta en omyndig person framföra båten, mopeden, traktorn på egen hand vid något annat tillfälle heller om vi ska följa Jankens resonemang......

Själv har jag inombords givare för att inte få den förstörd när jag kör i is, men det låter som en rimlig placering. På det avståndet borde trimplanet inte störa..... kika annars in på fiskesnack.com där finns hur mycket som helst om ekolod och givare.....

Jag kan förstå ditt tänk, men samtidigt är vi många som mycket väl kan tänka oss att släppa iväg en kompetent 16 åring att ensam "skeppa" en båt som faller under 0,2 lagen...... Det är ju långtifrån alla fall som handlar om " stora fina båten" utan är kanske oftare en snabb snurrebåt..... Kontentan av det är ju rent principiellt att samma 16 åring kan agera befälhavare när jag är ombord...... Nu är min grabb fyllda 20 så jag ser inga problem med tydligheten där, men jag har två yngre döttrar som börjar visa intresse för båtkörande..... och de kommer förmodligen att kunna köra självständigt innan de är myndiga. Nu måste man ju skilja en del på straffrätt och civilrättsliga ansvarsfrågor...... Annars skulle vi inte heller låta omyndiga personer köra EU-moped, lätt motorcykel eller en 60 tons last med betor eller potatis efter traktorn, som vi faktiskt gör nu..... Jag är benägen att hålla med dig i stort, men det finns en hel del inkonsekvenser i gällande lagstiftning och kanske vore det allra bästa att införa kompetenskrav och åldersgräns på olika båttyper??

Jag skulle valt att placera den mitt mellan motorns rigg och trimplanet, sedan finns väl en instruktion med i förpackningen om lämplig placering i höjdled i förhållande till botten på båten......

ursprungligen postat av Janken " Ligger det inte lite i tiden att vara stressad och ha kontroll på varje minut? Då funkar det inte riktigt att ligga i bleke och sippa kaffe i fyra timmar. Inte heller att kryssa genom ett smalt sund. Nä då räknar man: Om vi sticker efter att ha skjutsat Lisa på fotboll och gör Sju knop, 15 nm! Hmmm! två timmar. Då tänder vi grillen klockan två och måste hemåt vid fyra så att vi hinner hem och duscha innan vi ska till morsan på middag." Så är det ju faktiskt för många av oss, och utan att känna så mycket stress av det så skulle det just nu vara svårt att hinna med några sköna grillningar på öarna i skärgården över huvud taget om man vi inte kunde räkna med en marschfart på 20 knop i de flesta fall. Det gör inte vårt båtliv sämre, utan vi har accepterat situationen och genom att ´välja rätt båt för oss får vi ett avslappnat och härligt båtliv som passar vår livssituation just nu. Ursprungligen postat av Janken "Sen finns det naturligtvis de som värdesätter stunden ute på klippan, i viken eller vid bryggan mer än själva färden och därför vill ta sig dit så effektivt som möjligt. Men i det fallet är det en gåta för mig varför man inte köper sig en motorbåt i stället?" Just nu är det så för oss, därför har vi motorbåt. Men jag kan också tänka mig en situation när vi semestrat ombord i veckor i sträck och då valt segelbåt. Lediga dagar , kvällar eller helger hade vi förmodligen ändå motoriserat ut till favoritöarna för badet, grillningen umgänget, så det ena utesluter nog inte det andra. För övrigt gillar jag att segla som du beskriver, att när tiden finns faktiskt göra det utan motor i möjligaste mån, en sport att segla till boj och kaj, så tillfredställande att manövrera båten dit man vill utan att använda propellern....