nilsnobbing

Han som gjorde detta antagande är den som vet mest om incidenten. Kanske var det färgavskrapningar, kanske en kantig skada i gelcoaten, inte vet jag. Men den modige seglaren i Albin 57:an vet troligen bäst, även om han kanske inte vet säkert.

Det är lustigt ändå när man tänker sig tillbaks och drar sig till minnes de allra bästa seglingarna. Två turer kommer upp som bubblare. Först något så oglammigt som en segling från Härnösand till Sundsvall med min televerksfärgade IF Majsan, en sträcka på 30 nm. Nordlig vind, 6-8 m/s, inga vågor. Solen sken. Jag satt lutad mor masten med gitarren i knät, min bror Erik styrde liggandes lojt över akterdäck, och Peter, min kompis, låg på fördäck med kuddar och en motorcykeltidning (han tog kortet dagen innan avfärd), knaprandes på ostbågar. Allt medan Majsan tågade söderut i 6 knops fart. Underbar dag! Segling nr två som jag vårdar ömt i mitt minne var när jag och min fru seglade från Holmön och norrut mot Skellefteå, Två dagar av totalt stiltje när de 8 hästkrafterna knappt behövde arbeta för att putta BD-kryssaren Vilda norrut i 4-5 knop. Dimbankar och disigt solsken. Segling? Nej, men ändå minnesvärt. Så totalavslappnat att bara dricka kaffe, läsa böcker, äta, dricka och bara ta det lugnt. Gott liv! Hmm.... får nog revidera mina tidigare drömresemål. Det är resan som är målet 🙂

För en sådan resa dröms det om en katamaran. Men det är bara drömmar. En långsegling i verkligheten är bortom horisonten.

Fina fisken! Opererade in en mekanisk hjärtat för några år sedan och knaprar waran sedan dess, men det tickar och går. Allt lugnt 🙂

Sant sant. Litorina är ju namnet på det innanhav som senare blev Östersjön, man kanske inte ska lämna denna pöl. Fast iofs, jag kan ju rulla ner till värmen i Kroatien jag också 🙂

Precis så. Bild på båten är det som gäller 🙂

Lofoten tror jag, det vore läckert. Och kanske en roundtrip i Indiska oceanen; Seychellerna, Maldiverina, Madagaskar... Och kanske Patagonien med dess berg och glaciärer..... Och kanske Polynesien..... Och kanske de japanska öarna norr om huvud ön, ser ut som sagoöar. Och kanske....

Och här hittade jag en intressant artikel i Yachtingworld som djupdyker i ämnet. I slutklämmen står att läsa: "Containers are out there, they can float, but the likelihood of colliding with one is vanishingly small". Jag tror det stämmer, men vill nog påstå att tappade containrar, vars existens få förnekar, utgör ett hot ändå. Inte mot segelbåtars bräckliga skrov men våra havs bräckliga ekosystem.

Inte något bevis detta heller, men seglaren ombord är väl den som har bästa gissningen. Hur som helst, skrämmande. Undrar om det inte är bättre med lite rejälare båtar ändå...

En annan regel är att man ska ta allt man läser på nätet med en nypa salt. Seglarvärlden är full av berättelser om långseglare som inte bara överlevt, utan till och med trivts utan att ta hänsyn till denna regel 🙂 Men nu handlar ju inte denna tråd om långsegling. N.N

Rimligt ändå. 🙂

Snyggt seglat! Kul attt se en tävling från ovan. N.N

Hoppas det är fler än jag som finner detta spännande, men det händer saker i denna "tävling". Kjell Litwin kämpar vidare, men tycks ha tagit beslut om att gå i land i Tasmanien, Hobart. Orsakerna tycks vara två: vattenbrist samt kraftig beväxning som minskar möjligheterna att hålla god fart. På den länkade sidan, klicka på "Meddelanden" så kan man läsa korta kommentarer från Kjell. Spännande läsning! Om Anders Eriksson kan man läsa i På Kryss. Han har startat igen med ett försök att ta sig jorden runt nonstop. Denna gång med Kanarieöarna som start och mål. Även Magnus Reslow skulle ju göra ett försök, men, enligt Pseudonym längre upp i tråden, inte förrän till våren. Återstår att se. Vad Sven Yrvind planerar är lite otydligt (för mig), men troligast inte en resa nonstop runt klotet. Även här återstår att se om han kommer iväg. Man kan i alla fall konstatera att jakten på ära och berömmelse fortsätter, och att ingen har medaljen i sin ficka än. mvh Nils Nobbing

Nope, men det ska jag göra. Tack för tips!

Adventures of Tarka Underhåller tråden med en vlogg om en ung kille som utan förkunskaper ger sig ut på drömseglatsen. Resan börjar i Västindien. Båten? En Vega så klart, ungdomarnas val. Den har visst redan gjort ett varv runt jorden. Mycket trevligt gjord och väl berättad.

Helt rätt, billig var den inte, men bra. Köpte först ett liknande kök för 400 kr. Det såg ut som två Biltemakök hopmonterade. Dålig passform, kärvande reglage och vassa plåtkanter. Kort sagt, jag kände på mig att jag inte skulle bli nöjd och att hållbarheten skulle vara kort. Primus produkter har gott renommé och många kök är fullt användbara 30-40 år efter inköp. Jag har dessutom användning för det när vi bilsemestrar och bor på campingar så jag unnade mig (oss) en bra och hållbar produkt. Vi använder köket max 2 veckor per år som det ser ut nu, så vad gasolen kostar är irrelevant för oss. Man behöver förstås inte köpa Primusgas, det går lika bra med andra märken bara anslutningen är rätt, t ex Biltemas. Viktigast ändå är att jag blev nöjd med mitt inköp 🙂 N.N

Det har jag haft i 30 år. Galet! Till diskussionen, även om trådskaparen troligen köpt sitt kök, vill jag puffa för Primus Kinjia. Köpte ett sådant till båten i somras och det fungerar riktigt bra. //N.N

Där tankern dessutom, får man förmoda, delar sin position på AIS.

Och istället hänge sig åt en USA-kult? Det finns folk till allt. Gillar din gröna syn på tillvaron, en fin färg! En gammal bekant inredde sin gamla Vega i 60-talsstil. Riktigt kul att komma ner i den 🙂

God eftermiddag! Jag skulle vilja dryfta ett ämne som håller mig sysselsatt under sömnlösa nätter. Varför tycks många båtägare hysa en önskan om att luta sitt solbrända huvud mot Amerikanska motiv? Som mångårig blocketknarkare har det inte undgått mig att den Amerikanska flaggan, eller motiv med snarlikt utseende, är kraftigt överrepresenterade när det gäller kategorin "kuddar med flaggor". Faktiskt har jag bara sett två flaggor som kuddar; Amerikanska och Brittiska. Någon Armenisk, Finsk, Boliviansk eller Burmesisk har jag inte sett (än). Eller Svensk! Här finns ett tydligt exempel som inte får passera obemärkt. Eller som här, med tydliga amerkainfluenser. Två exempel i mängden som knappast representerar vräkiga amerikanska båtar där det möjligen varit rimligt. Kanske kan du, käre forumdeltagare, bidra med fler. Varifrån kommer denna vurm? Kapten Nils Nobbing

Jag ska vara lite krass och säga: räkna inte med att ni kommer fram. I fyra knops hastighet innebär det 42 timmars segling, dvs 14 timmar om dagen. Tuff start! Och det bygger dessutom på att ni hela tiden har vind och kan hålla kurs mot mål. Plus att 4 knop kan vara lite högt räknat, jag räknade alltid med 3 knop när jag hade den något långsammare Amigo 23:an. Tight, om du frågar mig. Men å andra sidan.... improvisation är seglarens bästa vän. Kommer ni inte ända fram finns ju fler hamnar och fler helger. Allt går att lösa. Sen vill jag komplettera tipsen ovan med att alltid kroka fast er när ni går upp på däck för segelskifte. Så här års är man nog nästan stekt om man går överbord, det är kallt i vattnet och man har kort tid på sig att fiska upp någon. Se till att det finns minst en sele med tillhörande lina. //Nils Nobbing

Förstår nog att det är lättsammare, men det är inte för mig. Jag vill ha det enkelt, inte lätt 🙂

Som en utvikning/utvidgning av ämnet så suckas det och pustas från mitt håll när jag läser detta. Jag förstår så klart att man ska göra vad man kan för att trygga framfarten på böljan den blå, det är bra med teknik som gör tillvaron säkrare. Men samtidigt betraktar jag min båt som ett av de få ställen man undviker vardagens teknikhets. Kort sagt, jag vill ha så lite teknik som möjligt ombord; ingen tv, ingen dator, ingen surfplatta. Navigationen sköts på traditionellt vis med sjökort i papper, kurslinjal, passare och kompass. Två gamla (men fungerande) GPS:er ger position som backup. För stunden har jag ju en mindre båt, vilket gör det hela ganska naturligt. Man får helt enkelt inte plats med så många saker, men jag har haft samma tänk i alla år. Nu vet jag att jag är en bakåtsträvare i båtvärlden, men det beror på att vardagen är så full av sociala medier, teknik och skärmar. Jag vill ut i verkligheten och tampas med väder och vind. Tekniken är för mig ett filter som lägger sig emellan och stör. Vad vill jag nu med detta? Inte en aning. Bara visa på att det finns sådana som jag också.... 🙂 //N.N

Kul, det blev en Maxi! Grattis till båtköpet! Jag skulle säga att en vagga till en Maxi 68 bör ha runt 2,5 - 3 meter mellan stöden i längdled ungefär. Inte supernoga med måttet, det beror ju helt på hur den ser ut. Är det kortare längdmått kan man alltid stötta under för och akter för ytterligare stabilitet. Med något hemmabyggt eller något i stil med Tyresöstöttan. Ju mer flexibel vaggan är desto bättre. Svårt att säga något om vaggan till Bavarian, man vet ju inget om den. //N.N

Kul läsning! Jag som tidigare funderat över möjligheten att byta ner mig till 2,5 hk. Tack för länk!