Segelbo

Vårt korkdäck var inte lackat - bara naturellt. Höll sig väldigt fint och var lätt att tvätta av med t.ex. såpvatten.

Jag kan inte priset. men förre ägaren till vår Vindö nåtlimmade korkribborna själv. Du hittar en lista på svenska återförsäljare på tillverkarens hemsida.

Fundera på kork. Vi hade det på vår förra båt. Ingen imitation av teak utan ser ut som vad det är. Behagligt att gå på, inte halt, blir inte hett i solen för bara fötter, lättreparerat vid skador, underhållsfritt, betydligt lättare än teak. Heter Marinedeck 2000. Här är länken till tillverkaren: http://www.stazo.nl/html/marinedeck_2000.html Bifogar en bild på vår gamla Vindö som av förre ägaren försågs med detta däck. Vi gillade det.

Vi ska också ha båten i sjön under vintern. Ligger också på västkusten. Man kanske skulle starta en vinterseglarklubb... Här är en länk till en tråd på fendern.se där det finns en del att läsa. http://forum.hamnen.se/seglar-snack/15664-lata-baten-ligga-i-oever-vintern.html Senast ändrad av Segelbo | 24 september 2008 | 13:21

I år ligger vi kvar i sjön och njuter av höst-, vinter- och vårseglingar. Skall bli härligt!

Kan varmt rekommendera denna fenomenala site: http://www.sailingissues.com/ Har finns allt och litet till om segling i Grekland. Kan också rekommendera Rod Heikell's bok Greek Waters Pilot och/eller hans bok East Aegean Senast ändrad av Segelbo | 19 augusti 2008 | 10:01

Liksom för Malö-båtarna från 70-talet. Under 80-talet hade Malö skrovlängden i decimeter, t.ex. Malö 116. Från 90-talet och framåt heter Malöbåtarna skrovlängden i fot.

Skulle tro att det enda som fungerar i det läget är en axelbroms. Om det är lämpligt i ditt fal får man kolla med någon mekaniker som är förtrogen med den aktuella typen av installation.

Jag blir också förvånad hur många som lämnar sina rullgenuor inte ens helt inrullade, utan där skothornet sticker ut litet akteröver. Jag ser till att jag har såpass kvar av revlinan på rullen att jag kan rulla skoten minst 3-4 varv, låser sedan skoten i vinscharna samt, inte minst viktigt, belägger revlinan runt en knap. Det skall man alltid göra även om man har en avlastare till den. Senast ändrad av Segelbo | 11 juni 2008 | 14:52 Senast ändrad av Segelbo | 11 juni 2008 | 14:53

Du hittar en fin beskrivning av en världsomsegling med en Monsun på Jerk Oldenburgs mycket läsvärda site: www.vindela.se

Detta system diskuterades på fendern.se i vintras: http://www.fendern.se/segla/index.php?showtopic=6110&hl=rullfock

Fräckt! Och när man skall lägga ut, så bara man vänder polen på magneten och vips skjuter magnetkraften ut båten från kajkanten...

Och framför allt, spola Furlex-rullen ordentligt med sötvatten efter varje seglats, fra. om det stänkt saltvatten upp över förstäven. Saltavlagringar är inte bra för rullens inre delar.

Vi sjösatte 11 april och har småpysslat sedan dess. Idag sticker vi till Läsö över Kristi Himmelsfärdshelgen.

Det är en allvarlig procedur att döpa om en båt om man för tro gammalt skrock. Att byta namn kan man däremot göra hur ofta som helst - det gör t.ex. de flesta rederier när de köper båtar av varandra. Det betyder att fartyget behåller sitt urpsrungliga dopnamn men kallas något annat. Det lär inte förarga skeppsrået och havsguden på samma sätt som om man lättvindigt döper om båten...

Det är inte säkert att du behöver byta trissorna. På Seldens rullmast t.ex., fungerar trissorna till både wirefall och tågvirke. Är du osäker så ring tillverkaren och fråga.

Ja, det är klart att det är skrivfel! Två gånger dessutom... Sorry! Tittade på värmare på båtmässan och tror att jag ändrar mig och satsar på en Eberspächer istället. Ingen större skillnad i pris. Det var en väldig skillnad i kompetens och bemötande från representanterna. Fick en bestämd känsla av att Eberspächer är rejälare grejor och driftsäkrare. Wallas bygger ju på samma koncept som deras fotogenvärmare och tydligen är det inte helt problemfritt att få dem att gå utan störningar på diesel. Särskilt om man tar bränslet från båtens huvudtank, vilekt ju är den elegantaste lösningen.

Ja, men den är ju naturligtvis reglerbar. I detta fall från 800 till 3000 kW.

Vi står i begrepp att byta värmare - vår gamla har gett upp. Har kollat litet och jämfört Webasto, Eberspächer och Wallas och tror att jag kommer att satsa på Wallas. De verkar vara prisvärda och är dessutom väldigt tystgående. Om du inte skall övervintra i polartrakterna tror jag att du klarar dig med modell D30 (3000 kW)

Hans Christian är ju ganska lika t.ex. Tayana 37, också från Taiwan (Ta Yang-varvet). Tunga, gedigna långfärdsbåtar med otroligt fina inredningssnickerier. Tittade på en sådan i höstas som för ovanlighetens skull var till salu i Sverige. De är ovanliga i Europa, men desto vanligare USA. Vet inte om den fortfarande är till salu, men hemsidan finns kvar: http://www.geocities.com/tayana37jena/ Som sagts ovan, inget för svensk skärgårdssegling kanske, men på Nordsjön och Atlanten finns det väl inte så mycket i denna storlek som är sjövärdigare skulle jag tro...

Huvet på spiken andpal. Ack vad man känner igen sig. Nej, det gäller att inte skrämma bort partner och barn från båtlivet. Så jag låter gärna min fru fegskota storen när det börjar luta för mycket och ja, vi går ofta för motor när det blåser emot, trots att vår båt kryssar ganska duktigt. Skall jag segla på allvar gör jag det själv. Som nu i helgen när min fru är bortrest. Trots att det just börjat regna som bara den i Göteborgs-trakten. Att stå i regn i sittbrunnen bara för att det är så himla kul att segla och att vara ute i den underbara del av vår natur som skärgården utgör, även om vädret är piss, kan man aldrig begära att någon annan ska uppskatta. Var det inte Sven Wollter som sade i en intervju i någon båttidning häromåret: Jag vill inte vara ute på sjön tillsammans med någon som hellre vill vara i land. Och: På min båt är det den som är räddast som bestämmer. Ligger mycket i det...

Åjo, sista resebrevet är från 30/4 skrivet på Azorerna. Men visst har man undrat över hur sista etappen gick, men man får förstå grabbarna. Entusiasmen kanske lägger sig efterhand som hemmahamnen närmar sig och vardagen skall ta vid efter detta stora äventyr. Det är då det stora vemodet rullar in... Hade varit kul att ta emot dem efter att ha följt hela deras resa på nätet. Men själv skall jag vara med i armadan av fritidsbåtar som tar emot ostindiefararen Götheborg i morgon...

Vilket som bromsar mest, en löst eller fritt roterande propeller har diskuterats mycket. Spontant kan man tycka att den som roterar bromsar minst, men jag är inte så säker. För att få någon som står still att röra på sig, i det här fallet rotera, kräver tillförsel av energi. Den enda energi som finns till hands för propellern att utnyttja är ju båtens rörelseenergi relativt omgivande vattenmassa. Med andra ord så används en del av båtens kinetiska energi till att driva propellern runt - energi som annars skulle kunna användas att flytta båten framåt. En helikopter vars motor stannar faller betydligt långsammare med frikopplad och roterande rotor än om rotorbladen är låsta. I det senare fallet faller helikoptern som en sten, medan den kraft som går åt för att sätta bladet i rotation tas från den rörelseenergin som gravitationen åstadkommer på helkoptern - dvs helikptern rör sig långsammare genom luftmassan. Jag tror att en fast propeller som är låst bromsar en hyfsat stor båt i mycket ringa grad. Dessutom slipper man de biljud som gärna blir följden av en roterande propeller. Detta är mina tankar. Jag kan ha helt fel och ser fram mot avvikande uppfattning för vidare diskussion. Senast ändrad av Segelbo | 22 maj 2007 | 13:21

Här är ett omfattande ankartest: http://www.ussailing.org/safety/Studies/1994sfanchortest1.htm Efter att ha läst detta och även andra test, samt tagit del av andras erfarenheter, är jag rätt sugen på att byta mitt 15 kg Bruce mot ett Delta-ankare... Och här är själva konklusionen, för dem som inte orkar läsa hela testet: Conclusions 1. Our test looked at the ability of popular anchor designs to penetrate and hold in a sand bottom. We attempted to measure the tension that an anchor could withstand without perceptible dragging. This is difficult, however, since it is hard to measure the point at which an anchor begins to drag without observing it underwater. It is even difficult when the anchor can be observed, since it is frequently so deep in the seabed as to make observation impossible. 2. It is difficult to surmise the failure mode of an anchor from the surface. Either observation by SCUBA diving or shallow water testing is necessary to determine what happens. 3. Similar bottom conditions may have widely varying results, based on our experience with the Performance anchor. It is difficult to explain why it would not set on one side of the wharf, yet is set easily on the other side, nor is it possible to explain why it set better with reduced scope. 4. Anchors which come highly recommended, even those which are successful in the marketplace, may not perform in the real world. The most confusing results were those of the Hans-C, which seems like it should work, yet never has in our tests. Perhaps we should test a larger version. 5. Anchor stability, once the anchor has engaged, is as important as high tension ratings. The FOB rotated out of the bottom after recording loads over 800 lbs. This might cause a false sense of security when an anchor appeared to be set securely. The Max anchor bent after withstanding 740 lbs. and would not re-set. 6. An anchor needs to meet various criteria to work well for boaters. Most anchors have some strengths and some weaknesses, and an anchor that works well in one application may fail in another. For example, we did not credit anchors for their ability to be retrieved in snag-prone bottoms like reservoirs. Anchors like the Mushroom, River, Economy, and Navy might be better suited to this use than the higher holding power yachtsmans anchors. 7. An anchor should also engage the bottom quickly, every time it is deployed. It should not set on some occasions and not on others. It should also be capable of remaining in the seabed as the vessel veers in the wind and current. And anchors should not be upset by minor debris in the seabed. 8. One area where we need to do more testing is the effect of anchor weight on consistency of performance. Some anchors appeared to skid along the bottom without getting initial penetration, and we suspect that the larger version of each of these anchors might engage much more consistently. In other words, the holding power to weight ratio may not be a smooth relationship, but may have a discontinuity in the curve at a particular weight. Other anchors, like the Delta, grabbed every time they were used, even though they were small sizes. We suspect that this might be due to the central fluke tip, which can exert high localized pressures on the bottom due to the small surface area. 9. The Danforth-type anchors, as a class, appeared to hold tenaciously and continue digging as load was applied. Several demonstrated roll instability, and appeared that they would have popped out of the bottom had we continued to pull on them with increased tension. Senast ändrad av Segelbo | 22 maj 2007 | 10:20

Jag kan verkligen rekommendera Owatrol. 20-30 lager D1 (vått i vått) och sedan ca 5 lager D2 (ett om dagen). Jag gjorde så på min sittbrunnsdurk. Det blev mycket bra och efter en sommar såg det forfarande helt nygjort ut. Senast ändrad av Segelbo | 14 februari 2007 | 13:40