BSven

Eller så tar du en sväng till Danmark och köper öl och bottenfärg.

Bara alla har en dieselgenerator ståendes i garaget för de tillfällen när allt ändå slutar fungera.

"Britican" visade ju hur appliceringen betyder allt. Det första funkade inte alls, förbättring av vissa fläckar funkade jättebra och när Cc själva gjorde om hela skrovet så funkade det jättebra. Jag har också förstått att de som försökt göra egen med lamineringsepoxi och kopparpulver haft varierande resultat så det ligger nog en del utvecklingsarbete bakom också?

Jag tror inte man behöver leta "konspiration" i den här frågan. Alla antifoulingfärger fungerar på samma sätt och testmetoden är baserad på antifoulingfärger. Man gör sitt bindemedel så svagt som är praktiskt möjligt (man vill ju att det skall målas om varje år) och blandar i så mycket av den aktiva substansen som testet godkänner. Titta på listan över godkända färger så är de närmast identiska med samma mängd koppar(I)- eller koppar(II)oxid.

Det är företaget som står bakom Coppercoat som lämnat den informationen. De förklarar att det finns två godkännanden, först ämnet - koppar och sedan den specifika produkten. Man gör inte ett nytt test på varje produkt i varje land utan man tittar på dokumentationen för produkten. Finns ingen dokumentation så gör man ett test/uträkning enligt formeln. KemI var snabba med att svara på varför de inte godkänt Cc, att de inte har fått in någon ansökan, så jag misstänker att de har ett standard "copy - paste" svar på den säkerligen vanliga frågan? De har ännu inte svarat på frågan om Cc möjligen har missuppfattat deras testmetod så det svaret tar kanske längre tid att skriva? Eftersom Cc faktiskt är godkänd i alla(?) EU-länder så låter deras förklaring rimlig.

Såhär har jag fått veta att det ligger till: - Svenska kemikalieinspektionen följer samma regler, gränsvärden och testmetoder som övriga EU. - Testmetoden som används i hela EU ger ett resultat som visar att Coppercoat ligger över tillåten gräns för utlakning av koppar. - Coppercoat är godkänt i samtliga EU-länder där ansökan om godkännande gjorts. Hur kan detta komma sig? Eftersom testmetoden ovan inte ger ett korrekt värde på faktisk utlakning, utan är en uppskattning baserat på ett antal antaganden, så godtar andra länder oberoende labbtester som visar den faktiska utlakningen av koppar hos en produkt. Detta nekar svenska Kemikalieinspektionen att göra. Trots diskussioner med företaget och påtryckningar från Svenska kommunala miljöinspektörer har Kemikalieinspektionen hittills nekat att godta dessa oberoende tester. Alternativet som ligger är att företaget ansöker om att Kemikalieinspektionen bedömer produkten utifrån dessa, oberoende labbtester och om KEMI nekar så får företaget ta frågan vidare till EU-domstolen. Företaget har detta öppet men hoppas fortfarande på att Kemikalieinspektionen skall ändra sitt avvikande ställningstagande. Det är inte ett gränsfall där man försöker runda ett gränsvärde utan en storleksordning lägre utlakning jämfört med "traditionella" kopparfärger.

Wikipedia säger att "Redan i små doser är giftverkan stor. Naturvårdsverket anger 1 ng/l havsvatten som säkerhetsgräns." Den kritiserade rapporten som inte tar upp halter i vatten eftersom "analystekniken inte kunde visa några halter" säger att "Miljökvalitetsnormen för TBT i vatten är 1,5 ng/l i vatten och vår mätning visar på strax under denna halt trots att tidigare undersökningar visat på mycket höga halter i bottensedimenten i Fiskebäck." (Proverna är tagna under Juni-Juli dvs. när alla kvarvarande TBT-båtar ligger i vattnet och tillför TBT till ytsedimenten.) Så jag vidhåller att jakten på kvarvarande TBT, hur juridiskt och moraliskt rätt den än är, är av akademisk snarare än praktisk karaktär. Effekten på vattenlevande organismer är försumbar. Effekten på människor är noll. Det är vad vetenskapen säger och det är det riktiga skälet till att vi inte skall muddra bottnar i marinor.

En period roade jag mig med att föda upp geckoödlor. Dessa matar man gärna med levande insekter och jag odlade därför även ex. syrsor. Syrsorna matar man med grönsaker och frukt. Gjorde man misstaget att ge dom en bit köpt gurka som inte var "ekologisk" så låg snart 90% på rygg. Det hjälpte inte att tvätta gurkan noga. Att skära bort den yttersta centimetern fick bort det mesta men inte allt. Att något är "giftigt", "hormonstörande" etc. utan att specificera noggranna kriterier är inte vetenskap eller fakta. Det är ju inte för att människor äter för mycket TBT som det klassas som gift men hur mycket behövs det för att märka effekter av "hormonstörning" hos 50% av någon vattenlevande organism och hur mycket bioackumulation behövs för att påverka människor? Frågan är retorisk. Jag är faktiskt inte intresserad av svaret just nu men vill man hävda att något är vetenskap eller fakta så är det det. "Giftigt" betyder väldigt lite.

Jag tar stafettpinnen och har skickat frågan tillbaka till KemI men i Mellgards EU-dokument så är det första jag läser om testmetoden: Redan här så ser vi att de gör antaganden utifrån produkter vars funktionssätt skiljer sig från Coppercoat så där tycks Cc ha rätt. Ex. Hempel's Basic 11 vikt% Koppar(I)oxid Cc gissningsvis 70 vikt% Koppar Blir Cc godkänd om man antar att 70% av kopparpulvret löses upp i samma takt som 7,7 % Koppar(I)oxid? Knappast. Har man då gjort något undantag vid bedömning av Cc i övriga EU? I så fall om, eller varför inte KemI gör lika? Fortsättning följer.

Jag utelämnade ett stycke ur mailet från Ewan Clark eftersom det inte var relevant just då:

Jeremy Clarkson från programmet "Top Gear" funderade en gång kring om detta är slutet för gamla, klassiska bilar men funderade vidare att om vi äter och klär oss klimatsmart, åker kollektivt, använder sol- och vindkraft till så mycket som möjligt så kanske naturen tål att vi kör några mil med en Mustang '69 på helgen, bara för att det är roligt? Det kanske kan omsättas till båtlivet också? Jag har en diesel i min båt. Jag seglar och har solpaneler men min främsta nödutgång för både framdrift och el är diesel. Jag tror naturen tål det.

Jo, det hela tycks handla om just, och enbart, semantik? Detta är ju inget nytt utan har varit uppe i över ett decennium. Företaget har fått internationella utmärkelser som miljövänligt och det är godkänt i praktiken överallt. Svaret jag fick från Coppercoat säger ju att i Sverige antar man att all koppar i en produkt lakas ut under två års tid vilket kanske är rimligt för de flesta antifoulingfärger men Coppercoat fungerar inte så.

När jag skrev botten avsåg jag sjöbotten. Det är ju där som decenniers utlakning/avflagning av TBT finns. Nu är ju det till minst 90% redan avklarat så när är det dags att ta tag i den stora mängden? Och under tiden så går det ju bra för båtklubbarna och deras förtroendevalda att ignorera de båtägare som använder produkten? Det är nog så att man "mäter och räknar" likadant i hela EU men i Sverige så har vi strikta definitioner. Man målar på det, alltså är det en "färg" - bläddrar i pärmen efter F... färg - "Innehåller kopparhaltig biocid som urlakas helt under två år. Total mängd koppar/m3 får då inte överstiga... Nu är Coppercoat inte en biocidfärg utan små bitar av kopparplåt som limmas fast med epoxi men den sidan saknas i KEMI's pärm och tills det finns möjlighet i regelverket att rätta sig efter verkligheten så kan man bara förlora på att skicka in en ansökan.

Nej det är vetenskapligt men jag kan låta bli att ta upp det. Mellgard vill riva upp fattade beslut och lagar. Det vill inte jag. Jag ser det inte som otroligt eller orimligt att kommunen skulle ålägga båtklubbar att sanera sina bottnar om det är motiverat för att skydda miljö eller människor. Det regleras av miljöbalken och det finns tillräckligt med fakta för att kunna handlägga frågan. Det enda hindret jag ser är att opinionen mot det skulle bli alldeles för obekväm. Min fråga kvarstår. Bortsett från att det ena redan är lagstiftat om och det andra ännu inte är det, vilka sakliga skäl finns det för att vi skall ta bort TBT från båtarna men inte proaktivt ta bort den TBT som vi vet ligger någon meter under din och min båt? Vilka argument som framförts för att sanera båtarna gäller inte för att sanera botten?

Mackey, du är inte dum men din hjärna spökar med dig. Du förstår intellektuellt men din hjärna vägrar att ändra en åsikt som är baserad på känslor. Hade det varit baserat på fakta så har hjärnan ingen svårighet att ändra sig om det uppdagas andra fakta. 1. Är båtklubbarnas tvång mot medlemmarna att undersöka och sanera sina båtar baserat på konkreta, direkt relevanta mätningar eller är de baserade på försiktighetsprinciper, gissningar och löpsedelsliknande argument? Du trodde, och vill fortfarande tro, att det förra är fallet för det är så du känner att det skall gå till och du vill tro att det har gjort så. "Första steget måste vara att få fram fakta" skriver du nu. Det har ju sida upp och ner hävdats att det fanns fakta och att alla beslut i frågan är baserade på det. Nu har det visat sig att det faktiskt inte var så. Nu är tydligen fakta den första och viktigaste frågan? 2. Har beslutsgången från EU- via kommuner, (Västkuststiftelsen?), båtklubbar till enskilda ledamöters agerande gått rätt till eller har man rundat eller försökt runda rättsliga regler eller principer? Det har jag inte klart för mig ännu och tydligen inte Mellgard heller och jag tänker inte hävda vare sig det ena eller det andra förrän vi har tittat efter. Det finns konkreta mätvärden på att det finns såväl TBT som koppar och andra gifter kopplade till bottenfärger i alldeles för höga halter i sedimenten under våra båtar. Med det kraftigt ökade båtlivet finns skäl att anta att risken för att detta virvlas upp och frisätts är hög. Varför skall vi inte snarast och på eget initiativ se till att undersöka och sanera detta innan det händer något allvarligt? Känns båtklubbars ansvar plötsligt inte lika stort? Känns det hormonstörande giftet TBT inte riktigt lika skrämmande längre? Känns det jobbigt att jag, som inte har TBT på min båt ändå har ett ansvar i både skuldfrågan och kostnaden för återställande. Polluter pays, var det inte så? Känns det annorlunda?

Menar du att man gör en liten men spektakulär insats med tveksam nytta för att undvika att dra uppmärksamheten till det stora, belagda problemet med avsevärt allvarligare konsekvenser?

Coppercoat har nog full koll på vad KEMI gör. Att skicka in en ansökan och få sin produkt dokumenterad som underkänd är ju negativ reklam. Bättre då att vara prisbelönt miljöprodukt i hela världen utom i Sverige.

Jag mailade kemikalieinspektionen om antingen Coppercoat eller någon produkt av den typen (kopparpulver i bindemedel) är godkänd i Sverige. Detta är vad de svarade: Jag mailade då Coppercoat och frågade varför de inte ansökt om godkännande i Sverige: Så, eftersom jag bryr mig om miljön så tänker jag ta bort min giftiga bottenfärg och ersätta den med Coppercoat. Frågan är om jag kan göra det till våren på båtklubbens uppställningsplats eller om jag bör göra det här hemma i smyg och hoppas att man vid sjösättning misstar den för någon mycket giftigare, men tillåten färg? Eller gör jag fel som använder en produkt som inte är tillåten?

Kanske inte helt rätt tråd men istället för att starta en ny. Min båt hade enligt förre ägaren krackeleringar i gelcoaten så han lät en firma blästra och epoxibehandla botten samt måla med bottenfärg. Jag vill ta bort den svarta bottenfärgen och måla på Coppercoat. Vilken förbehandling behövs? Jag antar att det blå är den gamla gelcoaten så är det röda epoxibehandlingen?

Mellgard har två spår, det ena är den vetenskapliga faktamässiga kring vad vi vet om olika gifter relaterade till bottenfärger. Den andra är vad som är juridiskt rätt och inte rätt när det gäller regler och tvång inom en båtklubb. Den förra ägnades flera sidor åt att försöka "vinna en diskussion" tills det var uppenbart att Mellgård faktiskt hade rätt. Menar du allvar med det du tidigare skrivit om demokrati så hjälp Mellgard att få tydliga svar på sina frågor istället för att försöka "vinna" även den andra punkten. Jag anser att det är viktigt att handläggning, beslut och genomdrivande av frågor görs på korrekt sätt och att detta skall gå att följa för den enskilde oavsett om det gäller Sveriges Riksdag eller en liten förening. Tvärt emot vad jag vill tro så vet jag genom erfarenhet från mitt yrke att så ofta inte är fallet, i synnerhet när det kommer till miljöfrågor. Innan Peter börjar raljera så är min utbildning och mitt yrke miljö- och naturvård. Jag jobbade, fram tills jag blev sjukskriven, på en statlig myndighet med- och mot enskilda, privata markägare, små och stora bolag, kommuner, länsstyrelser, föreningar, stiftelser och samfälligheter. Utbildning, rådgivning och lagtillsyn men även praktisk planering och genomförande av naturvård.

När Mellgard startade den här tråden så var de första kommentarerna att den skulle raderas av olika skäl. Även jag tänkte vid första påseende att den inte var särskilt meningsfull. Nu har det ju visat sig finnas mycket korrekta fakta i Mellgards version. De flesta som läst den har lärt sig både fakta och omständigheter som de inte visste, eller hade missuppfattat tidigare. Det hör definitivt till forumet. Är det ointressant eller obekvämt så låt bli att läsa. Raljerande, förolämpningar och falska faktapåståenden är mer i överensstämmelse med Flashbacks profil.

Om skrovet är enbart deplacerande så är ju vattenlinjelängden den största begränsningen. Den våta ytan är kraftigt bromsande så mindre våt yta ger möjlighet till högre fart. Är skrovet delvis, eller helt planande så minskar man den våta ytan och kommer över bogvågen och då är väl vikt och segelyta det som påverkar mest? Lång, smal båt ger mest vattenlinje för minst våt yta. För smal så blir den instabil så då sätter man ihop två eller tre smala skrov på bredden.

Det är nog rätt att båtklubben är skyldig att redovisa för markägaren/myndigheten att reglerna uppfylls och att den enskilde båtägaren ansvarar för sig och sin båt och även får stå för ev. kostnader. Den markerade meningen däremot tror jag inte finns något stöd för om den inte är direkt citerad från en högre instans och den som skrev det vet sannolikt inte vad orden har för innebörd? Om det ryms inom båtklubbens nuvarande regler så kan de ex. besluta att "om du inte uppfyller kravet på intyg, mätning eller sanering så får du inte ha din båt här from. nästa årsskifte" Ryms det inte inom nuvarande regler så får de ändra klubbens regler inför nästa år.

Det är intressant om man vill veta fakta. Det finns kanske inget större värde i att veta hur det ligger till? Ämnet är förbjudet. Det minskar efterhand i sedimenten. De sista båtarna/resterna kommer att försvinna efterhand utan att att det märks vare sig till eller från. Enda viktiga är kanske som Mackey påpekade att det hanteras rätt vid båtskroten? Däremot kan det vara viktigt att reda ut varför det inte minskar lika snabbt, eller i ett par fall ser ut att kanske öka, i Östersjöns djupsediment? Beror det på en omrörning eller har det tillkommit en utsläppskälla?

Sammanfattningen från SXK säger: Läser man i själva rapporten så står det att mätningar gjorts under tre säsonger och att "Denna undersökning är till delar en uppföljning av de mätningar som utfördes under säsongen 2018." Jag antar att stycket om mätning av TBT i vatten finns med i den förra rapporten? Under 3.3 (sid 9.) så står det om sedimentprovtagning av TBT: "Lite förvånande är att halten TBT är så låg." Det har jag heller inte påstått. Det jag påstått är att tvånget att skrapa bort TBT från båtbottnen före 2021 inte tycks baserat på några konkreta fakta kring småbåtar i svenska marinor utan tycks baseras på ganska luftiga antaganden och allmänt, miljörelaterat tyckande utifrån rådande medietrend? Ju mer vi letar desto starkare tycks detta faktum vara.