heimlaga

Det där är en uppenbar självmordside men med litet tur skulle det kanske gå att ta sig över till Shetland. Fast sannolikt får du inte tag på tillräckligt med bränsle i en krissituation och all extra lastkapacitet tas upp av familj och vänner. Bästa sättet att skydda sig mot Putin och hans tjuvgäng och deras stackars hjärntvättade hantlangare är att stöda Ukraina och samtidigt göra allt vi kan för att stärka försvaret och samhällsberedskapen och skapa lämpliga allianser medan ryssarna har fullt upp i Ukraina. Vi har litet tid på oss men det skall ske nu. Att fly är en absolut sista utväg när fronten börjar kollapsa och då får man räkna med bränslebrist och utrustningsbrist. En bra flyktbåt är gråmålad och okomplicerad och har låg bränsleförbrukning och stor lastkapacitet. Själv skulle jag väldigt gärna vilja ha båten i skick nu men jag har tyvärr inte råd. Plötsligt en dag gick det upp för mig varför han som byggde båten målade en vanlig fredlig liten fiskebåt militärkamoflagegrå. Han hade varit tre år i kriget så han visste någonting.

På större snickerier har de stora pressar i storleksklassen 1,5x3 meter. Två stora järnplattor som pressar ihop med hydraulik. Det brukar finnas elektriska värmeslingor i plattorna för att skynda på härdningen. Min fanerpress är en liten gammal primitiv modell antagligen från strax efter kriget där man lägger plankor som mellanlägg och pressar ihop manuellt med skruvar. Det finns speciella lim för fanering som används i möbelindustrin. De härdar färdigt på några minuter i värme men de tål inte väta. I kryssfanerfabriker använder de något lim som lär vara fenolbaserat och som kommer som stora papper som man lägger mellan skikten och som aktiveras av värmen i pressen. I mindre skala för båtändamål skulle jag använda något recorsinol/fenollim till exempel Aerodux 185.

Jag säger som faderullan och Rascal. Den där båten är en halvplanare byggd för en motor på gissningsvis mellan 4 och 8 hästar. Eftersom dagens motorer är lättare och har högre varvtal och mindre propeller så tror jag att en nutida 10-hästare blir bra och då kan du rentav få litet mer fart ur båten än då den var ny. Med lätt last går den troligtvis att få upp i något slags planing sådär halvt om halvt. I bästa fall kan den gå att få upp i 10-12 knop skulle jag gissa. Utgående från skrovforman gissar jag att den kommer att vara en mycket säker och bra sjöbåt för sin storlek. En båt som man tryggt kan färdas med när moderna båtar i samma storkeksklass stannar i hamn. Den kommer att kännas rank på platt vatten (liten initialstyvhet) men jag skulle tro att den har stor slutstyvhet så att när suden närmar sig vattenytan kränger den inte mer och välter alltså inte. Med sjö från sidan kommer den att rulla litet mer än folk är vara vid i dag. Jag tror att du kommer att förvånas av hur lätt den glider fram genom vattnet och hur mjukt den rider på vägorna. Jag är ingen båtkonstruktör men jag har alltid varit intresserad av att iaktta hur olika skrov rör sig i vattnet. En kamrat har en båt och en annan kamrat har haft en annan båt med liknande skrovform och jag har ju sett hur de rör sig i vattnet.

I sian det vill säga mellan landen förrän man nitar ihop brukar man lägga bomullsvadd och antingen tjära eller kokt linolja.

Om du vill komma och låna min långbandsputs att slipa med så säg till. Det samma gäller fanerpressen.

Min uppfattning är den samma att en träbåt måste få andas inåt och därför inte får ha någon tät ytbehandling på insidan. Däremot så är jag hyfsat säker på att riktig trätjära av god kvalitet är mer fuktgenomsläpplig än även den tunnaste linoljefärgen förutsatt att man inte tjärar alldeles huvudlöst tjockt. Tjäran skall spädas ut och strykas tunt om den skall fungera bra på insidan. Koltjära däremot är inte alls genomsläpplig och den användes en del på 60-70-talet när dina fiskargubbar var i välmakten. Båtar som har blivit koltjärade invändigt har ruttnat bort på ett par år. Sannolikt tänkte gubbarna på det. En massa såkallade linoljefärger (nästan alla som säljs färdigblandade) innehåller andra ämnen förutom kokt linolja och pigment och blir alldeles för täta på insidan av en båt. Jag vågar inte uttala mig om vilken blandning som är bäst. Min uppfattning är att olika blandningar av tjära och linolja och terpentin är bäst på insidan. De rinner ned i nåten och impregnerar drevet på nytt.

Det går ofta att reparera spruckna motorblock men man måste plocka sönder hela motorn. Sedan svetsar man sprickan med nickelelektroder. Svetsar en centimeter och hamrar så fogen sväller medan den svalnar och låter kallna och svetsar en centimeter igen. Det lyckas inte alltid men oftast går det. Har du tillgång till ett oskadat block i gott skick är det enklare att byta block.

När en klinkbyggd båt börjar läcka i nåten beror det oftare på att spanten är för ruttna eller att motorbädden är söndersprucken eller att stamlasken har börjat röra på sig än att nitarna är lösa. Det klinkade skrovet är ju som ett elastiskt skal och när det finns dylika skador som påverkar styvheten i någon del av båten blir det stora påkänningar och rörelser i någon del av skalet och då börjar det läcka just där. Linolja och tjära brukar täta mycket. Då man dränker insidan impregneras också det gamla drevet i nåten och båten tätnar.

Jag håller på med litet liknande reparationer på en Göteborgseka åt en kund. Skulle inte direkt kalla mig för båtbyggare men jag kan så pass mycket att arbetet blir fullgott gjort. Ryktet om att konsten skulle vara död är betydligt överdrivet.

Tack men jag fick redan tag på nitar. Claessons hade slutsålt för tillfället. Jag beställde av träbåtsbyggarföreningen i Kuopio https://kuopionpuuveneveistajat.blogspot.com/p/blog-page.html Kari som sköter beställningarna visade sig kunna svenska och leveransen kom snabbt och priset var hyggligt.

Normalt gör man ju durkar av bräder med springor emellan just för att vattnet skall kunna rinna igenom och söka sig genom våghålen till "öjstin" där man öser eller pumpar ut det.

Vi beställde från Aero-Seibert i Tyskland. Ville inte göda Amazon som både dumpar löner och anser sig stå över lagen. Svenska importören Savontech kunde tyvärr bara sälja Aerodux 185 i 28kilosdunk.

En båt skall få två hela och två halva nya bord som skall nitas fast i vrängrin. En annan båt skall få ungefär 15 nya basade spant. Det blir en del långa nitar.

Hur är det med tillgången på resorcinollim till exempel Aerodux 185 för båtbyggnadsändamål? Vem säljer sådant? Jag vill inte använda epoxi för att jag har svårt att hålla en tillräckligt hög och jämn temperatur tillräckligt länge och jag vill inte använda polyuretan eftersom det inte går att basa efter limning.

Tack. De har 4x100 kopparspikar i kilos lådor och lämpliga brickor i halvkilos lådor. Om jag inte hittar på närmare håll beställer jag av dem.

Nej inte sådana. De ser ut som vanliga båtnitar men större och framför allt längre.

Jag håller på och byter några bord i en båt. Jag fick tag på nitar och brickor att nita borden med men vrängren (sågade spant) är fastnitade med betydligt större kopparnitar. Var får man tag på sådana?

Jag provade att tillverka den här norska modellen men friktionenen mäktar inte hålla excentern låst så det blir någon smärre omkonstruktion. Jag misstänker att norrmännen nyttjar något träslag med större friktion än björk.

Tror inte att du kan få det gjort under 10000 kronor om det gäller hela bordet från stam till stam. Bara som en gissning. Det beror väldigt mycket på hur lättåtkomligt det är från insidan.

Att tillverka själv är inget problem. Den där grundkonstruktionen skulle kanske fungera om man ändrade den litet. Just den där ser åt att vara en stamp som man håller mot spikarna med.

De finns men de är tunga och ohanterliga och dessutom dyra. Jag har en sådan Bessey och den är ett åbäke.

Ja det är den där sorten som jag tänker på och undrar om det finns något modernare alternativ. Det räcker om gripvidden är 6 cm men de skall nå ned över ett 30 cm brett bord.

Är det någon som har en bra modell på båtklåvar? Det vill säga tvingar som man spänner fast borden med då man klinkbygger. Vi känner ju alla till den gamla vanliga modellen av två plankbitar som hålls ihop av flatjärnsbitar på mitten och som man slår in en kil emellan i övre ändan. Vi känner också till den nya modellen som väl kom någon gång i början på 1900-talet med en skruv i mitten. Jag har några sådana och skall se om jag klarar mig med dem med det kan bli att tillverka fler om de som finns inte räcker till. Jag skall byta översta bordet på båda sidorna på en båt. Rimligtvis borde någonting bättre ha blivit uppfunnet under de 100 åren som har gått sedan dess. Jag har möjlighet att tillverka nya båtklåvar av antingen trä eller metall så frågan är bara vad som är en bra modell.

Färgen under durkarna liknar blymönja. Lär ha fungerat bra på sin tid eftersom den dels är giftig och dels extremt diffusionsöppen men den är förbjuden sedan 20 år eller mer. Det finns en risk att någon redan har målat om med någon färg som liknar blymönja till utseendet men har sämre egenskaper. Jag skulle skrapa bort färgen invändigt och sedan hålla mig till en blandning av tjära och linolja så skrovet kan andas inåt. Om färgen och lacken sitter fast någotsånär på utsidan tycker jag du skall fortsätta med samma produkter som är där och bättringsmåla och lacka når det behövs. Onödigt att renskrapa om det inte flagar. Det ser ut att vara mycket mahogny i båten och mahogny fryser sönder lätt. Den skall alltså upp tidigt på höstarna. Om bordläggningen är av mahogny ända ned skulle jag föreslå att den dagen nedersta borden fryser sönder så byter du till furu eller gran.

En fjärd lika litet som en fjord behöver inte ens vara en vik med fastland å tre sidor. Den kan lika väl vara vilket vattenområde som helst som är av måttlig storlek och har land på flera sidor så att den är litet avstängd från öppet hav. De flesta österbottniska fjärdarna är sådana. Harapoisfjärden mellan holmarna Harapois och Värlax och Dömasören och fastlandet. Köklotfjörden mellan Köklot och Värlax och Hylpet och så en något oklar övergång till Skinnarfjärden mellan Köklot och Lillöjen och Furuskäret och Hylpet och fastlandet. Storfjärden mellan Replotlandet och fastlandet. Revifjärden mellan Björkö och en hel rad med holmar som har vuxit ihop med Replotlandet. Både i Norge och på Färöarna används fjord på liknande vis. Skúvoyarfirður och Skópunarfjørður och Hestfjørður är verkligen inga havsvikar.