heimlaga

Om du vill komma och låna min långbandsputs att slipa med så säg till. Det samma gäller fanerpressen.

Min uppfattning är den samma att en träbåt måste få andas inåt och därför inte får ha någon tät ytbehandling på insidan. Däremot så är jag hyfsat säker på att riktig trätjära av god kvalitet är mer fuktgenomsläpplig än även den tunnaste linoljefärgen förutsatt att man inte tjärar alldeles huvudlöst tjockt. Tjäran skall spädas ut och strykas tunt om den skall fungera bra på insidan. Koltjära däremot är inte alls genomsläpplig och den användes en del på 60-70-talet när dina fiskargubbar var i välmakten. Båtar som har blivit koltjärade invändigt har ruttnat bort på ett par år. Sannolikt tänkte gubbarna på det. En massa såkallade linoljefärger (nästan alla som säljs färdigblandade) innehåller andra ämnen förutom kokt linolja och pigment och blir alldeles för täta på insidan av en båt. Jag vågar inte uttala mig om vilken blandning som är bäst. Min uppfattning är att olika blandningar av tjära och linolja och terpentin är bäst på insidan. De rinner ned i nåten och impregnerar drevet på nytt.

Det går ofta att reparera spruckna motorblock men man måste plocka sönder hela motorn. Sedan svetsar man sprickan med nickelelektroder. Svetsar en centimeter och hamrar så fogen sväller medan den svalnar och låter kallna och svetsar en centimeter igen. Det lyckas inte alltid men oftast går det. Har du tillgång till ett oskadat block i gott skick är det enklare att byta block.

När en klinkbyggd båt börjar läcka i nåten beror det oftare på att spanten är för ruttna eller att motorbädden är söndersprucken eller att stamlasken har börjat röra på sig än att nitarna är lösa. Det klinkade skrovet är ju som ett elastiskt skal och när det finns dylika skador som påverkar styvheten i någon del av båten blir det stora påkänningar och rörelser i någon del av skalet och då börjar det läcka just där. Linolja och tjära brukar täta mycket. Då man dränker insidan impregneras också det gamla drevet i nåten och båten tätnar.

Jag håller på med litet liknande reparationer på en Göteborgseka åt en kund. Skulle inte direkt kalla mig för båtbyggare men jag kan så pass mycket att arbetet blir fullgott gjort. Ryktet om att konsten skulle vara död är betydligt överdrivet.

Tack men jag fick redan tag på nitar. Claessons hade slutsålt för tillfället. Jag beställde av träbåtsbyggarföreningen i Kuopio https://kuopionpuuveneveistajat.blogspot.com/p/blog-page.html Kari som sköter beställningarna visade sig kunna svenska och leveransen kom snabbt och priset var hyggligt.

Normalt gör man ju durkar av bräder med springor emellan just för att vattnet skall kunna rinna igenom och söka sig genom våghålen till "öjstin" där man öser eller pumpar ut det.

Vi beställde från Aero-Seibert i Tyskland. Ville inte göda Amazon som både dumpar löner och anser sig stå över lagen. Svenska importören Savontech kunde tyvärr bara sälja Aerodux 185 i 28kilosdunk.

En båt skall få två hela och två halva nya bord som skall nitas fast i vrängrin. En annan båt skall få ungefär 15 nya basade spant. Det blir en del långa nitar.

Hur är det med tillgången på resorcinollim till exempel Aerodux 185 för båtbyggnadsändamål? Vem säljer sådant? Jag vill inte använda epoxi för att jag har svårt att hålla en tillräckligt hög och jämn temperatur tillräckligt länge och jag vill inte använda polyuretan eftersom det inte går att basa efter limning.

Tack. De har 4x100 kopparspikar i kilos lådor och lämpliga brickor i halvkilos lådor. Om jag inte hittar på närmare håll beställer jag av dem.

Nej inte sådana. De ser ut som vanliga båtnitar men större och framför allt längre.

Jag håller på och byter några bord i en båt. Jag fick tag på nitar och brickor att nita borden med men vrängren (sågade spant) är fastnitade med betydligt större kopparnitar. Var får man tag på sådana?

Jag provade att tillverka den här norska modellen men friktionenen mäktar inte hålla excentern låst så det blir någon smärre omkonstruktion. Jag misstänker att norrmännen nyttjar något träslag med större friktion än björk.

Tror inte att du kan få det gjort under 10000 kronor om det gäller hela bordet från stam till stam. Bara som en gissning. Det beror väldigt mycket på hur lättåtkomligt det är från insidan.

Att tillverka själv är inget problem. Den där grundkonstruktionen skulle kanske fungera om man ändrade den litet. Just den där ser åt att vara en stamp som man håller mot spikarna med.

De finns men de är tunga och ohanterliga och dessutom dyra. Jag har en sådan Bessey och den är ett åbäke.

Ja det är den där sorten som jag tänker på och undrar om det finns något modernare alternativ. Det räcker om gripvidden är 6 cm men de skall nå ned över ett 30 cm brett bord.

Är det någon som har en bra modell på båtklåvar? Det vill säga tvingar som man spänner fast borden med då man klinkbygger. Vi känner ju alla till den gamla vanliga modellen av två plankbitar som hålls ihop av flatjärnsbitar på mitten och som man slår in en kil emellan i övre ändan. Vi känner också till den nya modellen som väl kom någon gång i början på 1900-talet med en skruv i mitten. Jag har några sådana och skall se om jag klarar mig med dem med det kan bli att tillverka fler om de som finns inte räcker till. Jag skall byta översta bordet på båda sidorna på en båt. Rimligtvis borde någonting bättre ha blivit uppfunnet under de 100 åren som har gått sedan dess. Jag har möjlighet att tillverka nya båtklåvar av antingen trä eller metall så frågan är bara vad som är en bra modell.

Färgen under durkarna liknar blymönja. Lär ha fungerat bra på sin tid eftersom den dels är giftig och dels extremt diffusionsöppen men den är förbjuden sedan 20 år eller mer. Det finns en risk att någon redan har målat om med någon färg som liknar blymönja till utseendet men har sämre egenskaper. Jag skulle skrapa bort färgen invändigt och sedan hålla mig till en blandning av tjära och linolja så skrovet kan andas inåt. Om färgen och lacken sitter fast någotsånär på utsidan tycker jag du skall fortsätta med samma produkter som är där och bättringsmåla och lacka når det behövs. Onödigt att renskrapa om det inte flagar. Det ser ut att vara mycket mahogny i båten och mahogny fryser sönder lätt. Den skall alltså upp tidigt på höstarna. Om bordläggningen är av mahogny ända ned skulle jag föreslå att den dagen nedersta borden fryser sönder så byter du till furu eller gran.

En fjärd lika litet som en fjord behöver inte ens vara en vik med fastland å tre sidor. Den kan lika väl vara vilket vattenområde som helst som är av måttlig storlek och har land på flera sidor så att den är litet avstängd från öppet hav. De flesta österbottniska fjärdarna är sådana. Harapoisfjärden mellan holmarna Harapois och Värlax och Dömasören och fastlandet. Köklotfjörden mellan Köklot och Värlax och Hylpet och så en något oklar övergång till Skinnarfjärden mellan Köklot och Lillöjen och Furuskäret och Hylpet och fastlandet. Storfjärden mellan Replotlandet och fastlandet. Revifjärden mellan Björkö och en hel rad med holmar som har vuxit ihop med Replotlandet. Både i Norge och på Färöarna används fjord på liknande vis. Skúvoyarfirður och Skópunarfjørður och Hestfjørður är verkligen inga havsvikar.

Kunde man modernisera det en aning utan allt för stora ingrepp?

Jaha....... nu då jag fick se bilden börjar jag förstå ritningen. Tack! Fungerar det där systemet även på slör och läns utan att man trasslar in rorkulten och sig själv i alla skot?

Jag håller på och riggar en ny göteborgseka åt en kund och har svårt att få någon ordning på hur storskotet skall vara riggat. Fästet för blocket har jag redan svetsat fast i bomnocksbelaget och där skall skotet vara enligt riggritningen men där är ju rorkulten i vägen. Spontant skulle jag lösa det med en ledvang av ett grovt rostfritt rundjärn över rorkulten men alla fotografier jag har visar något annat system som jag inte förstår. Jag har aldrig förr riggat en ny båt och det är över 20 år sedan senast jag seglade med bermudarigg. Tacksam för tips och råd om storskotet!

Tack för varningen Mackey. Du hindrade mig från att begå en dumhet. Jag skall försöka få tag på en anslutning och tillverka en rensnål för munstyckena. Har man med sig skruvnyckel och rensnål går det ju att rensa munstyckena i fält och då är stockningar ett mindre problem. Det visade sig att just det här gasköket sannolikt har tillhört min farbror någon gång på 70-talet. Världen är liten.