heimlaga

Jag håller på och byter kölen och nedersta borden i en 19 fots tvåstamma båt (kallas snipa i Sverige). Ännu har jag bara påbörjat projektet men då jag drog ut propellerhylsan slog mig tanken om det fortfarande är en blandning av beck och klövfett som gäller eller om det har kommit något modernare tätmedel som är bättre? Annars måste jag skaffa grisklövar i god tid.

Bara en tid i början. Sedan blir de gamla de också.

En propeller ger dålig verkningsgrad jämfört med ett par åror. Det borde gå bra att ro en vanlig segelbåt om man har långa åror och en bänk att lägga tvärs över sittbrunnen. Ror man en vid var åra blir det ganska mycket drivkraft.

Minor från 80-90-talet brukar vara riktigt bra båtar. De går verkligt bra i sjön och propellern är väl skyddad och motorn brukar vara hyfsat åtkomlig. Targa byggs inte så långt härifrån men jag vet ingenting om dem annat än att kvalitetskraven brukar vara höga på allt som skall till Botnia Marin. Ingen jag känner har råd med sådana båtar.

Jag har aldrig förstått meningen med stora utombordare. Då det börjar gå över 20 hästkrafter så ser jag inga betydande fördelar jämfört med en inombordare med rak axel. -Få utombordare håller mer än 20 år i användning medan en bra sötvattenkyld inombordare lätt hänger med i 50 år i många fall uppåt 70-80 år. Med tanke på vad motorer kostar blir det en väldigt stor skillnad i årlig kostnad. -Här i steniga Österbotten är det närmast ofrånkomligt att köra på sten ibland. Med rak axel och ett ordentligt fiskjärn under propellern brukar det räcka med litet reparationer i botten och så kanske man får rikta upp fiskjärnet. Med utombordare blir det i bästa fall att byta hela riggen förutom reparationerna i bottnen. -Viktfördelningen blir fel i båtar med stor utombordare. Det ser man då de kör i dåligt väder. Båtarna blir påtagligt ostadiga i vattnet och ibland ser man att de helt enkelt inte kan hålla upp fören mot sjön på ett kontrollerat vis. Sedan är det en annan sak. Många av konstruktörerna och båtbyggarna som håller på med inombordsmotorer har bundit ris för egen rygg i åratal. Det behöver inte vara sådär omöjligt att bygga ett åtkomligt motorrum. Jag har sett flera bra lösningar i hembyggda båtar och i båtar från mindre byggare. Tyvärr skiter de flesta byggarna helt i om inombordsmotorn går att serva och reparera och då blir det som det blir. Bara mina åsikter........ här blir det 10 hästars inombordare på rak axel då jag någon gång får motorbåten i skick. Tills dess ror jag. Mina tankar kring driftsekonomi i motorbåt handlar om att skrovet från första början skall vara konstruerat för att fungera med begränsad motorstyrka. Man sparar mycket på att klara sig med 10 hästar i stället för 60 eller med 100 hästar i stället för 300.

Trä eller plastskrov?

Det där är ena orsaken till att man inte skall plasta en träbåt. Andra orsaken är att det blir svårt att reparera själva träbåten. Gjort är gjort och nu får man göra det bästa av det. Jag har aldrig reparerat någon plastad träbåt men jag har sett andra ta bort den lösa plasten och plasta på nytt där det hade släppt. Om vidhäftningen är riktigt riktigt usel över hela båten kan det möjligen gå att ta bort hela plastskalet.

Det var en sak som det blev diskussion om. De gamla träbåtarna ruttnar och försvinner i rasande takt. Om ett par årtionden kommer det att vara svårt att hitta ett bra skrov att malla av om någon vill bygga en ny träbåt eller för den delen en plugg för plastbåtsbygge med en mer traditionell skrovform. De riktiga båtbyggarna är snart döda eller åtminstone i pension allihop så det finns inte så många som har formen i huvudet och kan borda upp en 23 fots rätstamna motorsnipa eller en 15 fots fäljolla på fri hand utan ritningar eller mallar och kan få rätt vinkel på första bordet beroende på om båten skall bära mycket last eller vara stadig i sjön. Om man någon gång skulle ta sig för att malla av några gamla träskrov med bra form och göra en utslagstabell och en enkel ritning med materialdimensioner så att någon kan bygga åt sig likadana båtar om de vill. Eller bara som dokumentation av en tradition i kris. Skulle det finnas intresse av att köpa dylika ritningar eller någon form av publikation?

Ovanligt snyggt träarbete gjort på en riktigt välformad båt. Kan det bli bättre än så.....

Man brukar slipa ned tjockleken runt hålet så att det blir som en snedlask mellan nytt och gammalt laminat. Sedan lägger man på större och större bitar glasfibermatta lager för lager och mättar dem väl med polyester.

Det vet jag faktiskt inte. Jag är dålig på det här med ekor. Våra lokala tvåstammade båtar förstår jag mig litet bättre på och brukar kunna komma med hyfsat bra gissningar om var då är byggda. Jag vet bara att den här är byggd i Kaskö 1965 enligt ritningar från Göteborgs Segelsällskap

Efter att ha sett en del påståenden om att träbåtsbyggarkonsten skulle vara död eller att arbetet skulle kräva någon mytisk specialkompetens tänkte jag visa några bilder av en träbåtsrenovering som jag nyligen fick färdig åt en kund. Jag är ingen riktig båtbyggare men om man kan vanligt träarbete från grunden är det inte så svårt att reparera en träbåt. Det är litet liknande tankesätt som när man byter stockar i en gammal timmerstomme eller när man täljer till någon axel till en väderkvarn eller när man passar in nya delar i gamla möbler eller i gamla dörrar eller fönster. Man glömmer alla moderna fantasier om jämna standardmått och räta vinklar och så bara snickrar man så det blir tätt och symmetriskt och jämna kurvor utan hack.

Du hamnar troligen någonstans mellan 8 och 12 hästkrafter med en 12 tums propeller i deplacementfart. Varvtalet kan jag inte räkna ut så där snabbt

Värre skador har folk lappat ihop med gott resultat men det är mycket arbete att slipa upp alla skador och plasta inifrån och sedan slipa upp från utsidan tills man möter nytt laminat och så plasta från den sidan.

Om man är mån om att hålla kostnaderna nere kan man gå till skogs och hugga en inte alltför stor undertryckt gran till rorkultsämne. Allra starkast blir den om man har kärnan i mitten och ringbarkar ämnet så det torkar långsamt och inte spricker så mycket. Underväxta granar i tät skog är extremt starka och sega. Vill man satsa pengar är det rakvuxen ask eller kanske ek. Man kan laminera för att sprida ut eventuella svagheter och växtfel så det inte blir någon svag punkt.

Den där skrovformen kommer att "bloåk" det vill säga slå med fören i motsjö. Intressant projekt. Lycka till!

Jag skulle fundera allvarligt på om det är enklare att snickra en ny.

Det är vanligen det som båtbyggarna använde då de byggde litet finare båtar. På arbetsbåtar var det bomull och tjära. Det är sant att den kokta linoljan härdar och blir ganska hård så det är väl inte helt idealiskt men det fungerar ju bevisligen endå, Riktigt gamla båtar brukar ha djurhår från något garveri och tjära i sian.

Det är gott om bensinmackar på Atlanten. Shetland, Färöarna, Island, Grönland och Labrador. I fredstid är det inget större problem så länge navigationen är så bra att man hittar dem och vädret tillåter en hyfsat rak kurs och motorn fungerar. Problemen kommer i krigstid när det knappast går att få köpt mer än någon liter bensin i hela Reykjavik. Därav faller hela tanken på sin egen orimlighet.

Ursäkta.

Det där är en uppenbar självmordside men med litet tur skulle det kanske gå att ta sig över till Shetland. Fast sannolikt får du inte tag på tillräckligt med bränsle i en krissituation och all extra lastkapacitet tas upp av familj och vänner. Bästa sättet att skydda sig mot Putin och hans tjuvgäng och deras stackars hjärntvättade hantlangare är att stöda Ukraina och samtidigt göra allt vi kan för att stärka försvaret och samhällsberedskapen och skapa lämpliga allianser medan ryssarna har fullt upp i Ukraina. Vi har litet tid på oss men det skall ske nu. Att fly är en absolut sista utväg när fronten börjar kollapsa och då får man räkna med bränslebrist och utrustningsbrist. En bra flyktbåt är gråmålad och okomplicerad och har låg bränsleförbrukning och stor lastkapacitet. Själv skulle jag väldigt gärna vilja ha båten i skick nu men jag har tyvärr inte råd. Plötsligt en dag gick det upp för mig varför han som byggde båten målade en vanlig fredlig liten fiskebåt militärkamoflagegrå. Han hade varit tre år i kriget så han visste någonting.

På större snickerier har de stora pressar i storleksklassen 1,5x3 meter. Två stora järnplattor som pressar ihop med hydraulik. Det brukar finnas elektriska värmeslingor i plattorna för att skynda på härdningen. Min fanerpress är en liten gammal primitiv modell antagligen från strax efter kriget där man lägger plankor som mellanlägg och pressar ihop manuellt med skruvar. Det finns speciella lim för fanering som används i möbelindustrin. De härdar färdigt på några minuter i värme men de tål inte väta. I kryssfanerfabriker använder de något lim som lär vara fenolbaserat och som kommer som stora papper som man lägger mellan skikten och som aktiveras av värmen i pressen. I mindre skala för båtändamål skulle jag använda något recorsinol/fenollim till exempel Aerodux 185.

Jag säger som faderullan och Rascal. Den där båten är en halvplanare byggd för en motor på gissningsvis mellan 4 och 8 hästar. Eftersom dagens motorer är lättare och har högre varvtal och mindre propeller så tror jag att en nutida 10-hästare blir bra och då kan du rentav få litet mer fart ur båten än då den var ny. Med lätt last går den troligtvis att få upp i något slags planing sådär halvt om halvt. I bästa fall kan den gå att få upp i 10-12 knop skulle jag gissa. Utgående från skrovforman gissar jag att den kommer att vara en mycket säker och bra sjöbåt för sin storlek. En båt som man tryggt kan färdas med när moderna båtar i samma storkeksklass stannar i hamn. Den kommer att kännas rank på platt vatten (liten initialstyvhet) men jag skulle tro att den har stor slutstyvhet så att när suden närmar sig vattenytan kränger den inte mer och välter alltså inte. Med sjö från sidan kommer den att rulla litet mer än folk är vara vid i dag. Jag tror att du kommer att förvånas av hur lätt den glider fram genom vattnet och hur mjukt den rider på vägorna. Jag är ingen båtkonstruktör men jag har alltid varit intresserad av att iaktta hur olika skrov rör sig i vattnet. En kamrat har en båt och en annan kamrat har haft en annan båt med liknande skrovform och jag har ju sett hur de rör sig i vattnet.

I sian det vill säga mellan landen förrän man nitar ihop brukar man lägga bomullsvadd och antingen tjära eller kokt linolja.