Ledartavla

Den "extrajorden" som finns möjlighet till på många instrument och elektronik är med största sannolikhet nödvändig för att de skall klara EMC-gränserna i CE-kraven för "påstrålad" störning. Ibland också utstrålad (dvs "skit" som kan störa t ex VHF-radion). Manualen i TS fall exemplifierar det t.o.m. med just tålighet mot ombordvarande kortvågssändare (dvs 0-30MHz och vanligen minst 100W uteffekt). Men för att denna jord skall fungera (som då elektriskt skall fungera som just jord, även om den oftast "bara" är en anslutning till minus via enhetens chassie eller interna jordplan) krävs en tämligen kort anslutning till någon riktig "jord", såsom kopparplatta utanpå skrovet, blykölen eller liknande. Och här diffar teori och verklighet oftast, eftersom den kabellängden som då behövs i praktiken oftast blir för lång för att göra någon egentlig nytta *). Således kan man (oftast) lika gärna skippa denna extra "jordanslutning", varvid man också slipper alla problem med hur den verkligen skall anslutas till något "jordiskt" nära vattnet. Och så slipper man dessutom en risk för felströmmar som kan ge elektrolytisk korrosion. *) En ledare/kabel är i sig en induktans på ungefär 1nH/mm. Induktanser bromsar högre frekvenser och snabbare transienter/spikar (leder dem dåligt, många Ohm), medan en kapacitans/kondensator är tvärtom. Om man då räknar på det så kommer t ex en 3m lång ledning/sladd (från instrument ner till jordplatta på skrovet eller kölen) att vid 150MHz (Marin VHF) ha en reaktans (motsvara ett motstånd) på nästan 3000 (!) Ohm. Totalt och fullständigt elektriskt avbrott, alltså. Och vid kortvågsfrekvenser, låt säga 10MHz, är denna 3m-kabel ändå så mycket som 200 Ohm. Fortfarande utan någon "jordande" funktion alltså. Ibland anges även blixt och ESD (statisk urladdning) vara skäl till denna "jordning". Men dessa elpulser/transienter har en väldigt snabb stigtid, och den långa sladden ses av precis samma anledning som ett totalt avbrott vid dessa korta pulstider, och fyller i princip ingen funktion. Men i ett testlabb, där det bara är 5-10cm ner till testbänkens jordplan och anslutningen dit dessutom kan ske med en bred jordfläta (som har mycket lägre induktans per längdenhet än en sladd), så blir det något helt annat. Och det enda som då krävs är att det tydligt står i manualen att enheten skall "jordas", så är det ok ur kravens perspektiv. Att det sedan inte går att få till praktiskt i båtinstallationen är en annan sak..... EDIT: Resistans (R) = likströmsmotståndet, det som t ex mäts med en enkel multimeter. Reaktans (Xc, Xl) = växelströmsmotståndet, det ohmtal som en signal med en viss frekvens "ser" i en kondensator eller induktor (ledningen). Dessa kan skilja dramatiskt !

Om inte tre parallellkopplade 75Ah AGM-batterier räcker, så funderar jag på hur friska batterierna är. Hur gamla är de, har de varit ordentligt urladdade några gånger ? Alternativt om du har dålig kontakt/spänningsfall någonstans, som @Mercury_44XS. Själv har jag t ex kört 3x100Ah AGM som försörjt både bog- och akterpropeller samtidigt (2x 4hk) utan några problem med att de dippat för mycket. Du får mäta lite med en multimeter/voltmeter för att försöka kartlägga spänningsfallen. Börja med att mäta direkt över själva batterierna under last - under förutsättning att de inte riskerar att vara ett antal år gamla och därmed inte längre helt krya. För då är det byte som är första åtgärden.

Kan ju vara så att någon förre ägare har sitt dit dessa "tätningar" på ventilskaften i tron att de skulle täta slitna styrningar eller nåt. Styrningarna får glappa 0,04–0,065 in och 0,05–0,075 avg. Max tillåtet spel är 0,15. Men det borde väl verkstan som slipade ventilerna märkt isf. //Pär

såklart, tänkte inte så långt, 2.5 mm^2 ska räcka mer än väl, några 200 ampere kommer aldrig gå igenom där oavsett, är mer last än hela säkringsdosan har in till sig, skulle allt. vara på samtidigt i båten som går via dosan tror jag det kanske blir 50 ampere nedan sträcka på 10 cm är ju överdriven med är väl mer 2 cm

En liten bit kabel med en ringkabelsko i båda ändarna duger bra! Beroende på belastningen väljer du kabelarea, men utan att räkna på det räcker det säkert med 2,5mm2 som du ju ändå har hemma. Elektronerna bryr sig inte om vad det är för färg på kabelisoleringen, men det kan ju alltid vara praktiskt att välja rött till plus. Till minus brukar man välja svart, brunt till minus är också vanligt.

Japp, de är bra. De säljer nya, inte utbytesvarianten

LÖST fick loss hjulet genom att ta stora kofoten och vrida loss det. ordentligt fastrostat. Nu är det uppsmörjt och fullt fungerande.

Ja, Wema och Biltemas är identiska, liksom KUS, såvitt jag har kunnat se. Dom är väl utförda av någon litet bättre legering än rent kinesium. Tja, dom är säkert bra, men Biltemas givare funkar väldigt bra och kostar ungefär hälften av vad Moorys kostar, nej jag har inget vinstintresse i Biltema, men tycker att marintillbehörsbutikerna tar ut för mycket. Sedan måste man vara vaksam på vad man köper hos Biltema, det finns kvalitetskillnader från skräp till riktigt bra produkter, dessa givare är bra! (om dom nu inte bytt sortiment eller leverantör sedan jag köpte mina…) Dom 10 ohm som skiljer Moorys givare från Biltemas har i praktiken ingen betydelse, skulle tro att det motståndet ligger inom felmarginalen, om man precisionsmäter på flera olika givare. När man studerar tankmätaren när man exempelvis fyller vatten i tanken, kommer visarnålen att röra sig stegvis uppåt, det beror på givarens konstruktion med flera fasta motstånd som påverkas av en magnet i flottören och reedkontaker i röret kopplade till motstånden.

Om du har järn- eller blyköl kopplar du en kabel med ringkabelsko i en kölbult. Oavsett segel- eller motorbåt så skall man egentligen ha en sintrad kopparplatta under vattenlinjen. Plattan har (minst) en genomgående skruv i vilken man på insidan kopplar signaljorden i. Det finns dom som ”jordar” i motorblock, backslag eller i någon punkt i propelleraxelhylsan, det funkar, sägs det, men blir inte lika bra som med sintrad kopparplatta.

Snyggt jobbat och felsökt😃💪 Trösten är, som @Hybro var inne på, att man lär sig maskinen. Bra att du delade resultatet här, någon annan kommer ha nytta av det.

Jag hittade Raymarines handbok och installationsbeskrivning på svenska. https://erlandsonsbrygga.se/documents/Manual_63678_LightHouse Sport (Axiom) Handbok 81388-1-SV (1).pdf Visserligen till Element(?), men om du söker litet hos samma källa som finner du en till Axiom också. Nu är vi där igen, ”jord”. Minus är inte jord. Ansltningskabeln har plus, minus och ”signaljord”, ground. Minus och signaljord är inte samma sak, följ instruktionerna om var och hur den skall kopplas…. jag kollade i min manual och där sammankopplar man då signaljorden med minus, så det blir motsägelsefullt. Denna signaljord är viktig då man har plotter med touchkontroller, pekskärmar, sade en kunnig kille hos generalagenten till mig. Det kan tydligen i vissa fall uppkomma störningar när man pekar på skärmen om denna kabel inte är ansluten enligt uppgift. Men anslut den då till minus enligt instruktionen. Koppla anslutningskabeln via säkringsdosan med korrekt pressade kabelskor, som tidigare nämnts, minuskabeln till en minusplint. 2,5mm2 räcker gott och väl. Plottern är inte speciellt känslig för spänningsfall, min börjar att balla ur vid 10 volt. Däremot är Raymarines Quantumradar känsliga för spänningsfall, min klarade 11,8 volt men inte 11,7…. Och det är ju då nätverksanslutningen som fallerar, en känd akilleshäl.

Jag kastar mig in i diskussionen då jag i princip gjort samma kopplerimisstag. Jag har en batterilåda till den elektriska utombordaren, den är en f.d militär batterilåda. Jag har två genomgående M8 A4 anslutna med ringkabelskor till batterierna på insidan och mutter, brickor och vingmuttrar på utsidan, utombordaren har nu nya korrekt påpressade ringkabelskor. Jag mäter upp drygt 40A på sista körläget, full parallell, och efter en kort stund blir anslutningarna varma, om vingmuttrarna är dåligt åtdrgagna bränner man sig, men annars då varma som nybryggt kaffe… Rent ovetenskapligt har jag inte mätt temperaturen. Alltså ett elektriskt motstånd i anslutningarna som ger en effektförlust som då blir värme. Sannolikt hade det inte hjälpt att gå upp till M10, utan det är mer sannolikt att det är kontaktytorna i skruvförbandet. Det blev bättre när jag ökade anläggningsytorna med större brickor på båda sidorna av ringkabelskorna. Jag hade först även taggbrickor för att få bättre kontakt, men det blev inte bra då det blev mindre kontaktyta. Kopparsskruv… njae, kanske mindre motstånd med massiva guldskruvar eller iallafall guldpläterade skruv, muttrar och brickor, men sådana är direkt svåra att få tag på och dyra!😇 Jag minns från min värnplikt, TGB 11 och 13 som jag både framförde och servade, där fanns det snabbkontakter till batterierna möjligen Abkati, och runda natodosor med lock avsedda för startkablar, de sistnämnda finns att köpa i Alingsås hos en firma som lagerför reservdelar till dessa fordon, Tatanka parts. Men det blir ju alltid några tiondels ohm eller mer sådana typer av anslutningar, och när det blir förhållandevis höga strömmar över tid blir det ju varmt hur man än kopplar. Möjligen är det bättre i början av säsongen innan det hunnit oxidera i kopplingspunkterna…? Bäst är väl då att inte ha några kontakter öht men det blir ju direkt opraktiskt. Jag har bara snabbt tittat på Minnkotas originalkontakter, och säger väl som Baloo, ”oh jösses” så klena kontaktdon kan ju inte klara speciellt många ampere över längre tid. Men @Davatesta att klämma fast kabelskorna mellan dubbla stora rostfria karoseeribrickor, både på insidan och på utsidan där du ansluter motorn. Det blir iallafall inte sämre, det gäller enligt mig, att få så stora kontaktytor som möjligt.

En svåger till mig var på väg tvärs över Vänern. Plötsligt stannade motorn. Sjöräddningen ryckte ut. Svågerns bror, mekaniker fann snart felet. Slangen från lägre liggande bränsletanken, var full i torrsprickor. Själv tankar jag numer alltid B0 på OK, då sjömacken bytt ägare flera gånger. Sägs ha bra lagringskapacitet, så jag har typ 30 liter hemma til elverket. Tar med till båten allt eftersom.

Det finns ett högre vinschstativ att köpa från fogelsta. Det är den nedre delen man byter till en högre (ca 70cm istället för original 40cm). Kolla artikel nr: 102639 Vi bytte när vi monterade elvinsch.

80–85 grader är det vad instrumentet visar? Har du en IR-termometer, om inte köp en. Finns billiga och hyfast bra på Biltema, Kjell mm. Med IR-termometern kan du kolla överallt på motorn om den blir varmare på något eller vissa ställen. Tempgivare och tempsensor/tempvakt sitter på termostathuset men kommer inte ihåg vilken som är vilken. Det är alltså 2 olika... Tror jag har en länk sparad till VHB för dessa, ska kolla om det finns med något av nytta där. Kolla även alla jordanslutningar på motorn, är där glapp eller oxider så kan såna här fel uppstå. //Pär