En klassiker: Att sitta fast i lerig, stenig botten, simma i land.. vad gör man? tips..

[Mauritx 16]

Gjorde en klassiker idag, lastade båten från Västerås i en lastbil i ställe att ta den genom strömsholmskanalen som det var planerad (Ville undvika fastna/gå på grund i kanalen), och det första jag gör efter att båten sjösatts i smedjebacken är köra fast på botten,  barnen var med och tyckte det var inte kul alls.  

 

Vad gjorde jag? Försökte med motor men det var stopp, så jag hoppade i vattnen och började simma mot bryggan med en rep i handen,  bredvid brygga finns det självklar en hamnkrog som var fullsatt. skitskul alltså. 

 

Jag hål på en timme med att dra i repen ifrån bryggan, först satt repen i akten, det gick inget vidare,  roder satt fast, sedan försökte jag dra den via fören och det gick bättre, till slut fick båten lös, men det var riktig jobbit. 

 

Jag fastnade i en lerig underlag, jag kände lite grand när kölen snuddade sanden men brydde mig inte, sen märkte jag att båten rörde sig inte.  

 

Sen vid brygga var det massor med stenar på boten,  båten låg jämsides med bryggan, sen fastnade den igen på den steniga grunden,  jag fick typ med benen och genom att att luta mig mot bryggkanten  "sparka ut" båten  för att komma ut från bryggan och undan stenar. Jag är så slut....

 

 

Nu till frågan:  finns det någon teknik? tips och hur man gör när man sitter fast? eller är det att hoppa, simma och sparka som gäller? 

 

Sedan funderar jag om det kan  bli skador på kölen/roder?  jag hade inge fart när jag fastnade i den leriga grunden, jag kände aldrig någon smäll, utan det var plötslig stop. Det var med handkraft jag fick ös båten både från sanden och stenar,  roder satt fast några gånger med. Vad tror ni? 

 

 

Tack på förhand. 

 

 

[trewq 576]

Jag har en gång kört fast i lera, skarvade i en extra tamp i spinnakerfallet, fäste tampen i en brygga, ankare hade nog också gått bra, winschade omkull båten och backade ut med motorn.

[toaen 510]

Efter att ha läst dina inlägg på MG under några år vet vi ju att du är "sjukligt harig"

 

Hur många gånger under årens lopp har man inte tagit i botten när man sakta trevat sig in i naturhamnar. Under förra veckans seglats var jag på åtminstone två gånger. Första gången var i nån mjukare botten och jag satt fast rejält. Jag fick backa ganska mycket med motorn innan båten till slut började röra sig bakåt. Andra gången var det mot en Bohuslänska graniten. Det tog bara tvärstopp.

 

Hade den inte lossnat hade man ju fått tillgripa metoden att kränga båten för att minska djupgåendet. Där har vi seglare ju en fördel framför motorbåtar genom att vi har vant att hänga sig i. Jag seglar ju i regel själv och det har hänt att jag med motorn på full back fått gå fram till vanten på ena sidan, ställa mig på relingen och hänga mig så långt ut från båten som möjligt. Jag har ju den fördelen att jag är både lång och tung.

 

Har man då  redan kastat ankar så finns ju risken att man backar över ankarlinan och får den i propellern. Då blir den ena villan värre än den andra. Det måste man till varje pris undvika. 

 

Har man ankaret ute och sitter fast, så kan man ju försöka lägga ankarlinan på skotvinschen (om man inte har ankarspel) och vinscha hem.

 

 

Min första dokumenterade grundstötning, då vi nästan inte höll på att få loss båten från leran i Sotekanalen. Nu var det ju en liten båt, så problemet var ju inte så stort. Jag försökte kränga i vanten och kompisen tog av sig byxorna och klev ner i vattnet och försökte baxa båten. Till slut kom vi loss. 

 

Dom reporna som eventuellt uppstår har ju praktiskt taget ingen betydelse. Det är en väldig skillnad att få repor i området som täcks av bottenfärg och om man får det på den synliga delen av gelcoaten. Får man en lite djupare repa under vattenlinjen ar det ju bara - i samband med vårutrustningen - att spackla i dem med epoxyspackel. 

 

Hur många gånger har man inte  genom åren, fått laga krosskador i framkant på kölen pga riktiga grundstötningar. Riktiga grundstötningar - man går på grund i hög fart, och det plötsligt och oväntat. En sån grundstötning beror naturligtvis på en navigatorisk tabbe. Man bör ju ha en båt som tål att gå på grund med. Dvs en långkölad båt. Att gå på grund med en fenkölad båt kan ju få stora konsekvenser.

 

När det gäller rodret så är det ju en känslig del, speciellt om det är ett frihängande spadroder - som jag har på min nuvarande. Visserligen då med en halv skädda framför. Har man ett spadroder utan skädda så skall man nog va väldigt försiktig.

 

Din båt är långkölad med rodret i akterkant på kölen. Man skall naturligtvis va försiktig med rodret, men det är inte alls lika känsligt som om det var frihängande utan något skydd framför.

 

Går man på grund och sitter fast skall man ta sig loss samma väg som man tog sig in. Dvs backa. Där har det ju varit djupare vatten. Att försöka dra båten över grundet är kanske inte det smartaste.

 

Oro och rädsla för att något skall hända är den största faran.

 

Jag har en kompis som är så fruktansvärt rädd att det skall börja brinna hemma. Det är den enda personen som jag känner - där det just börjat brinna hemma. 

 

 

 

 

Redigerad 1 Augusti , 2014 av toaen

[Mackey 4 209]

Kränga och gunga i vanten med lite motorgång funkar ofta bra.

 

Räcker inte det så dra omkoll båten i ett fall, från land eller från en annan båt - en liten snurrbåt räcker - eller med ett ankare du själv ror ut.

 

Ytterligare ett alternativ är att fylla jollen med vatten och hissa upp den i bommen med storfallet.

 

Lycka till nästa gång.

Mackey

[Mauritx 16]

Efter att ha läst dina inlägg på MG under några år vet vi ju att du är "sjukligt harig"

 

Hur många gånger under årens lopp har man inte tagit i botten när man sakta trevat sig in i naturhamnar. Under förra veckans seglats var jag på åtminstone två gånger. Första gången var i nån mjukare botten och jag satt fast rejält. Jag fick backa ganska mycket med motorn innan båten till slut började röra sig bakåt. Andra gången var det mot en Bohuslänska graniten. Det tog bara tvärstopp.

 

Hade den inte lossnat hade man ju fått tillgripa metoden att kränga båten för att minska djupgåendet. Där har vi seglare ju en fördel framför motorbåtar genom att vi har vant att hänga sig i. Jag seglar ju i regel själv och det har hänt att jag med motorn på full back fått gå fram till vanten på ena sidan, ställa mig på relingen och hänga mig så långt ut från båten som möjligt. Jag har ju den fördelen att jag är både lång och tung.

 

Har man då  redan kastat ankar så finns ju risken att man backar över ankarlinan och får den i propellern. Då blir den ena villan värre än den andra. Det måste man till varje pris undvika. 

 

Har man ankaret ute och sitter fast, så kan man ju försöka lägga ankarlinan på skotvinschen (om man inte har ankarspel) och vinscha hem.

 

sotekanalen007.jpg

 

Min första dokumenterade grundstötning, då vi nästan inte höll på att få loss båten från leran i Sotekanalen. Nu var det ju en liten båt, så problemet var ju inte så stort. Jag försökte kränga i vanten och kompisen tog av sig byxorna och klev ner i vattnet och försökte baxa båten. Till slut kom vi loss. 

 

Dom reporna som eventuellt uppstår har ju praktiskt taget ingen betydelse. Det är en väldig skillnad att få repor i området som täcks av bottenfärg och om man får det på den synliga delen av gelcoaten. Får man en lite djupare repa under vattenlinjen ar det ju bara - i samband med vårutrustningen - att spackla i dem med epoxyspackel. 

 

Hur många gånger har man inte  genom åren, fått laga krosskador i framkant på kölen pga riktiga grundstötningar. Riktiga grundstötningar - man går på grund i hög fart, och det plötsligt och oväntat. En sån grundstötning beror naturligtvis på en navigatorisk tabbe. Man bör ju ha en båt som tål att gå på grund med. Dvs en långkölad båt. Att gå på grund med en fenkölad båt kan ju få stora konsekvenser.

 

När det gäller rodret så är det ju en känslig del, speciellt om det är ett frihängande spadroder - som jag har på min nuvarande. Visserligen då med en halv skädda framför. Har man ett spadroder utan skädda så skall man nog va väldigt försiktig.

 

Din båt är långkölad med rodret i akterkant på kölen. Man skall naturligtvis va försiktig med rodret, men det är inte alls lika känsligt som om det var frihängande utan något skydd framför.

 

Går man på grund och sitter fast skall man ta sig loss samma väg som man tog sig in. Dvs backa. Där har det ju varit djupare vatten. Att försöka dra båten över grundet är kanske inte det smartaste.

 

Oro och rädsla för att något skall hända är den största faran.

 

Jag har en kompis som är så fruktansvärt rädd att det skall börja brinna hemma. Det är den enda personen som jag känner - där det just börjat brinna hemma. 

 

Ja,  men det handlar om att man inte vet, man har inte erfarenhet för att veta vad som kan och inte hända och konsekvenserna av det, om man gör på en visst sätt eller inte.  Den här är första gången jag fastnar i grund på den här sättet.

 

Du är ju expert på att plasta så för dig är det en barnlek att fixa sådana skador, därför kanske du tar större risker?  men för mig som inte kan blir det inte lika kul och onödigt dyrt.

[raol 2 192]

Man kanske skulle eftermontera några motordrivna hjul under kölen? Nästa grej efter bogpropeller.

 

[trewq 576]

Mauritx: "För mig som inte kan...", du kan visst! Köp en burk epoxispackel på biltema och prova, lovar att du kan. Billigt och ganska kul. Livet går ut på att samla kunskaper och färdigheter.

[happysix 44]

Det värsta som kan hända är nog att man tar hjälp av en främling utan att gå igenom ersättningen innan.

Och den hjälpsamme främlingen sedan kräver bärgningsersättning.

 

Och dessa regler är internationella och 

är nog skrivna i första hand för den kommersiella sjöfarten,vilket gör att det kan bli dyrt.

Det beror förstås på vilket försäkringsskydd man har på båten/fartyget.

[bhemac 2 859]

Det värsta som kan hända är nog att man tar hjälp av en främling utan att gå igenom ersättningen innan.

Och den hjälpsamme främlingen sedan kräver bärgningsersättning.

 

Och dessa regler är internationella och 

är nog skrivna i första hand för den kommersiella sjöfarten,vilket gör att det kan bli dyrt.

Det beror förstås på vilket försäkringsskydd man har på båten/fartyget.

 

Nja, det är nog ingen större fara att det ska bli så dyrt. Det är bara bärgning om det föreligger fara för fartyget eller dess last, då blir det bärgarlön.  Annars är det assistans. Vid tvist får det avgöras i domstol. Förr stod det "bärgarlön ska ej vara ringa" dvs bärgarlön är dyrare än assistans. Innan man sätter igång bör man ha klartecken från sitt försäkringsbolag.

Det omvända är värre. Det finns rättsfall på det, en segelbåt på grund ber en motorbåt om hjälp. Man drar i riggen och den faller. Segelbåten begär ersättning för den förstörda riggen med hänvisning till att motorbåten var oaktsam.

Innan man hjälper någon ska man gjort upp, inte bara om ersättning utan vem som ska betala ev skador. Enklast genom upprätta en LOF (LLOYD'S OPEN FORM).

[toaen 510]

 

Du är ju expert på att plasta så för dig är det en barnlek att fixa sådana skador, därför kanske du tar större risker?  men för mig som inte kan blir det inte lika kul och onödigt dyrt.

 

 

Den typen av skador som du kan få i botten om du i låg fart söker dig in i en naturhamn tex består i  huvudsak bara av skav bottenfärg. Skulle det uppstå nån liten repa i gelcoaten, så har det ingen betydelse.

 

Dammar du på en klippa i 6-7 knop kan det ju bli krossskador på kölens framkant, på en långkölad båt med inplastad köl. Själva reparationen är ju inte så märkvärdigt. Slipa rent på ett relativt stort område och slipa bort allt löst. Sen laminera med epoxylaminat. Det duger egentligen med polyester, men epoxyn har vissa fördelar som vi kan ta en annan gång.

 

Det stora problemet med en sån skada är om det trängt in vatten mellan plasten och barlastkölen - att få torrt.

 

Hur en reparation under vattenlinjen ser ut spelar ju ingen som helst roll. Den täcks ju i regel av bottenfärg.

 

Att laga en gelcoatskada på friborden kräver däremot betydligt mer kunskap - om man skall få samma färg som skrovet i övrigt.

 

Jag hör inte till den del av mänskligheten som tar stora risker- snarare tvärt om - men det är klart att man måste kunna bedöma vad som är farligt och inte farligt.

 

Jag har visserligen gått på grund några gånger under mina 50 år som seglare - aldrig värre än att jag tagit mig loss för egen "maskin". Varje grundstötning har ju sin egen historia med orsak och verkan. Jag tror att jag kommer ihåg alla. Hur och varför och ungefär när.

 

Däremot kommer jag inte ihåg alla fina seglingsdagar när man glidit fram i skärgården på en behaglig slör. 

 

Så man borde gå på grund lite mer, få motorproblem lite mer, få tampar i propellern lite mer, välta med gummibåten lite mer, bryta masten lite mer, få krångel med båttoan en fin sommardag lite mer osv, osv. Det är ju sådana dagar man minns.

 

Härliga seglingsdagar kan kvitta - de glömmer man ju bara bort ganska snart. 

[Mauritx 16]

Härlig inlägg. Det stämmer nog av man kommer ihåg det dagarna man har gjort tabbar och inte det fina dagar. 

 

Jag måste nog kunna ta mig fram till naturhamnar och jag antar att det inte finns någon annan sett än att prova sig fram med kölen,  det är därför man skaffar sig långkölad segelbåtar, för att kunna ta sig fram... Jag skulle bli väldigt förvånad om det skulle bli mer än bara färg som gick bort, även om det var stenar under, roder borde också tåla det, men hänsyn till att båten hade noll fart och jag drog med en rep.

 

Jag har båten i en pytteliten insjö och det kommer garantera att hända att jag går på grund på riktig, det är bara en tidsfråga... Så..

 

 

 

 

 

Du är ju expert på att plasta så för dig är det en barnlek att fixa sådana skador, därför kanske du tar större risker?  men för mig som inte kan blir det inte lika kul och onödigt dyrt.

 

 

Den typen av skador som du kan få i botten om du i låg fart söker dig in i en naturhamn tex består i  huvudsak bara av skav bottenfärg. Skulle det uppstå nån liten repa i gelcoaten, så har det ingen betydelse.

 

Dammar du på en klippa i 6-7 knop kan det ju bli krossskador på kölens framkant, på en långkölad båt med inplastad köl. Själva reparationen är ju inte så märkvärdigt. Slipa rent på ett relativt stort område och slipa bort allt löst. Sen laminera med epoxylaminat. Det duger egentligen med polyester, men epoxyn har vissa fördelar som vi kan ta en annan gång.

 

Det stora problemet med en sån skada är om det trängt in vatten mellan plasten och barlastkölen - att få torrt.

 

Hur en reparation under vattenlinjen ser ut spelar ju ingen som helst roll. Den täcks ju i regel av bottenfärg.

 

Att laga en gelcoatskada på friborden kräver däremot betydligt mer kunskap - om man skall få samma färg som skrovet i övrigt.

 

Jag hör inte till den del av mänskligheten som tar stora risker- snarare tvärt om - men det är klart att man måste kunna bedöma vad som är farligt och inte farligt.

 

Jag har visserligen gått på grund några gånger under mina 50 år som seglare - aldrig värre än att jag tagit mig loss för egen "maskin". Varje grundstötning har ju sin egen historia med orsak och verkan. Jag tror att jag kommer ihåg alla. Hur och varför och ungefär när.

 

Däremot kommer jag inte ihåg alla fina seglingsdagar när man glidit fram i skärgården på en behaglig slör. 

 

Så man borde gå på grund lite mer, få motorproblem lite mer, få tampar i propellern lite mer, välta med gummibåten lite mer, bryta masten lite mer, få krångel med båttoan en fin sommardag lite mer osv, osv. Det är ju sådana dagar man minns.

 

Härliga seglingsdagar kan kvitta - de glömmer man ju bara bort ganska snart. 

 

 

[toaen 510]

 

Härlig inlägg. Det stämmer nog av man kommer ihåg det dagarna man har gjort tabbar och inte det fina dagar. 

 

Jag måste nog kunna ta mig fram till naturhamnar och jag antar att det inte finns någon annan sett än att prova sig fram med kölen,  det är därför man skaffar sig långkölad segelbåtar, för att kunna ta sig fram... Jag skulle bli väldigt förvånad om det skulle bli mer än bara färg som gick bort, även om det var stenar under, roder borde också tåla det, men hänsyn till att båten hade noll fart och jag drog med en rep.

 

Jag har båten i en pytteliten insjö och det kommer garantera att hända att jag går på grund på riktig, det är bara en tidsfråga... Så..

 

 

 

 

Det finns kölskydd.

 

http://linjett37.blogspot.se/2011/05/kolskyddet-pa.html

[happysix 44]

 

Det värsta som kan hända är nog att man tar hjälp av en främling utan att gå igenom ersättningen innan.

Och den hjälpsamme främlingen sedan kräver bärgningsersättning.

 

Och dessa regler är internationella och 

är nog skrivna i första hand för den kommersiella sjöfarten,vilket gör att det kan bli dyrt.

Det beror förstås på vilket försäkringsskydd man har på båten/fartyget.

 

Nja, det är nog ingen större fara att det ska bli så dyrt. Det är bara bärgning om det föreligger fara för fartyget eller dess last, då blir det bärgarlön.  Annars är det assistans. Vid tvist får det avgöras i domstol. Förr stod det "bärgarlön ska ej vara ringa" dvs bärgarlön är dyrare än assistans. Innan man sätter igång bör man ha klartecken från sitt försäkringsbolag.

Det omvända är värre. Det finns rättsfall på det, en segelbåt på grund ber en motorbåt om hjälp. Man drar i riggen och den faller. Segelbåten begär ersättning för den förstörda riggen med hänvisning till att motorbåten var oaktsam.

Innan man hjälper någon ska man gjort upp, inte bara om ersättning utan vem som ska betala ev skador. Enklast genom upprätta en LOF (LLOYD'S OPEN FORM).

 

Jag har pratat med en motorbåtsägare som fick betala 5000€ för att komma av en sandbank,ingen fara för liv eller egendom.

Givetvis vart detta belopp bestämt i en domstol,jag kommer ej ihåg om det var 5% eller 10% av värdet på båten.(Fairline targa 52)

Detta hände utanför Makkum i Ijsselmeer,Nederländerna.

 

Men att det är vanligt vill jag ej påstå.

Men det kan hända.

[raol 2 192]

Jag har pratat med en motorbåtsägare som fick betala 5000€ för att komma av en sandbank,ingen fara för liv eller egendom.

Givetvis vart detta belopp bestämt i en domstol,jag kommer ej ihåg om det var 5% eller 10% av värdet på båten.(Fairline targa 52)

Då är det en fördel att ha en billig båt!

[bhemac 2 859]

Jag har pratat med en motorbåtsägare som fick betala 5000€ för att komma av en sandbank,ingen fara för liv eller egendom.

 

 

 

 

Givetvis vart detta belopp bestämt i en domstol,jag kommer ej ihåg om det var 5% eller 10% av värdet på båten.(Fairline targa 52)

Detta hände utanför Makkum i Ijsselmeer,Nederländerna.

 

Men att det är vanligt vill jag ej påstå.

Men det kan hända.

 

 

I Sverige går det inte till så. Handlar det om bärgning, dvs om det föreligger fara för fartyget eller dess last, så ska bärgarens arbete, skicklighet, risken mm belönas. Föreligger ingen risk är det assistans och bäraren ska ha betalt för sitt arbete. Oavsett ska ersättningen vara skälig.

 

Man ska alltid vara överens innan, det är grundprincipen!

[happysix 44]

 

Jag har pratat med en motorbåtsägare som fick betala 5000€ för att komma av en sandbank,ingen fara för liv eller egendom.

 

 

 

 

Givetvis vart detta belopp bestämt i en domstol,jag kommer ej ihåg om det var 5% eller 10% av värdet på båten.(Fairline targa 52)

Detta hände utanför Makkum i Ijsselmeer,Nederländerna.

 

Men att det är vanligt vill jag ej påstå.

Men det kan hända.

 

 

I Sverige går det inte till så. Handlar det om bärgning, dvs om det föreligger fara för fartyget eller dess last, så ska bärgarens arbete, skicklighet, risken mm belönas. Föreligger ingen risk är det assistans och bäraren ska ha betalt för sitt arbete. Oavsett ska ersättningen vara skälig.

 

Man ska alltid vara överens innan, det är grundprincipen!

 

Som tur är.