heimlaga

Där tror jag att du har en bra poäng. Egentligen är det väl ingen generationsfråga utan det är hela samhället som har vant sig vid "extra allt". Det ser man ju när folk bygger också. Alla extrafinesser skall det vara. Det leder ju ofrånkomligt till att de flesta stannar på land av rent ekonomiska skäl. Tänk om man kunde få igång någon slags motrörelse.........

Här i trakten har båtåkandet minskat radikalt. I synnerhet dagsutflykterna med båtar av det mindre och billigare slaget. Det är helt uppenbart att folk i min ålder (37 år) och nedåt inte alls färdas på sjön så mycket som de äldre gjorde när de var i samma ålder. Det finns säkert många orsakssamband men jag har en känsla av att sjölivet helt enkelt har blivit för dyrt för de flesta. Samtidigt som skärgården har bundits ihop med vägar och broar överallt så folk lär sig inte köra båt på väg till och från sommarstugor i skären.

Jag råkar vara en politiskt aktiv och frispråkig människa med åsikter av det slaget som automatiskt hamnar först på dödslistorna i diktaturstater så jag har goda skäl att försvara den personliga integriteten. Därför bojkottar jag facebook. Som jag ser det är den mest oroväckande internettrenden att allt fler förväntar sig att deras alternativa "sanningar" skall betraktas som sanning eftersom den sägs vara sanning. På ett öppet forum finns det ju ofta en bredd av människor med olika specialkunskaper och erfarenheter som kan säga till då någon har fått någonting om bakfoten och på köpet lör sig allihop mer. När diskussionen flyttar till slutna grupper av personer som tyvärr ibland lider av den moderna bekräftelsesjukan är det lätt hänt att de förenklade strömlinjeformade "sanningarna" tar över. Samtidigt som erfarenhet från människor som har gjort saker från grunden blir nedhackade eftersom de lösningarna inte passar in i ett allt snabbare flöde av allt mindre kunskap. Någon gång måste den trenden svänga om vi inte skall gå tillbaka till medeltiden..... och den dagen 'är vi forumister föregångare!

Imponerande projekt och snyggt resultat! Jag har ju litet pippi på det här med skrovformer och jag tycker om formen på din båt.

Jag tycker också att en utgrävd vändcirkel låter bra. Annars något system med linor och en granstock som ligger och flyter utlagd mellan stenen och land. Att dra upp eller sjösätta en båt på en ramp på oskyddad strand i pålandsvind och sjögång låter inget vidare.

Japanerna brukar inte använda 3/8"x24 UNF eller 3/8"x20 BSF som ju annars är fingängor som man får misstänka. Metrisk fingänga gissar jag också.

Lunds jaktkanot torde såvitt jag kan bedöma på ögonmått vara en närmast idealisk roddbåt för öppen skärgård om man beställer ett exemplar utan mast och seglingsutrustning. Jag vet att sådana jaktkanoter förekommer men jag vet inte om de är från Lunds Båtar. http://www.lunds-boat.com/ Jag skulle personligen tro mer på Crecent 42 än på 444 om du vill ha en kombinerad rodd/snurrebåt........ 444an ser så flatbottnad ut. Kasse ser också ut att ha någon modell som inte är helt omöjlig att ro http://www.kasse.ee/product/kasse-430-r/

Jag tvivlar....... har experimenterat med det redan....... Just den båten har extremt stor krökning på kölen så att akterspegeln är så gott som helt över vattenytan. Jag har funderat på att fylla ut med divinycell och helt enkelt plasta på kölen och nedersta bordet nedåt för att få en bra form. Har bara inte kommit till skott.

Nu har jag ingen erfarenhet av just Terhi Saiman men jag har rott en del med samma typ av båtar från andra tillverkare. Jag skulle inte kryssa mellan kobbarna med dem...... de är mer lämpade för insjöar av den sorten som Finland och Sverige är fulla av. Typen härstammar ju från insjöarna. Då man ser på bottenformen så ser man att de nedersta "borden" är mycket utlagda midskepps. Det gör båten grundgående och hyggligt stabil på platt vatten men gör samtidigt att den rullar väldigt och blir rank i sjögång. Roddsnipor byggda för öppnare vatten har bottenborden mindre utlagda så de blir mer djupgående och faktiskt känns rankare på platt vatten medan de i praktiken är stabilare i sjögång.

Jag kom att tänka på en sak Fanns det inte någon Askeladden roddbåt som hade akterspegeln nästan helt ovanför vattenytan och skarp botten akterut så den gick någotsånär att ro? Gissningsvis en 70-talsmodell?

Tack för tipset. Jag använde bilvax en gång. Simonitz hårdvax. Det fungerade så arbetet blev gjort men det var långt ifrån bra. Tydligen får jag vädra plånboken nästa gång. Intressant att se hur du gör. Jag fick ut sista vindfallet ur skogen i torsdags så nu släpper stressen för mig....... men då blev det en hejdundrande magsjuka i stället. Skulle gärna komma och ta en titt på ditt projekt och passa på och fånga upp fler tips och lärdomar när jag har tillfrisknat och blivit ofarlig att umgås med.

Jag har ingen egen erfarenhet av Crecent42 men sådär på ögonmått utgående från skrovformen skulle jag säga att den till skillnad från många andra "roddbåtar" faktiskt går att ro men akterspegeln är för bred och djup om man vill ha en verkligt bra roddbåt. Hyfsad men inte bra. De fiska insjöroddbåtarna till exempel Suvi och allt vad de heter är i allmänhet rent fenomenala så länge man rör sig på smärre insjöar. Jag har rott med några olika modeller. De går lätt och håller kursen. Fungerar bra i såna där branta småvågor som brukar finnas på insjöar. I större sjögång är de däremot ganska värdelösa. Bottenformen är olämplig. Här vid kusten brukar de därför gå under namnet "finndränkare". Jag vet att jag låter som en gnällig besserwisser men jag har en ryggskada som jag sköter om och långa roddturer är en viktig del av träningen. Eftersom jag ror så pass mycket så är det ju naturligt att jag börjar ställa krav på båten. Annars skulle träningen bli olidligt tråkig.

Det blev en begagnad packbox med talgband. Nya ägaren till min gamla båt skulle tydligen inte ha packboxen så jag bytte den till mig för överblivna båtgrejor värderade till 20 euro.

Det går egentligen inte att bygga en båt så att den både planar och är lättrodd. En båt som skall gå att ro på ett vettigt vis skall ha eventuell akterspegel helt ovanför vattenytan. Den skall också vara ganska skarp i bottnen akterut och ha en liten köl för att inte svänga som en dörrklinka. Det är inget nöje att ro om man måste korrigera kursen för varenda årtag. Jag tycker om att ro och har en 13 fots roddbåt som tyvärr inte är tillräckligt skarp i bottnen akterut....... och det är ett stort irritationsmoment. "Fadeullan" här på forumet håller på och bygger en bra roddbåt som också skall gå att köra med en liten snurra....... men det finns ytterst få sådana båtar att köpas.

Karkapan eller hårdskiva eller hårdkartong heter masonit i Sverige. Vad är det för vax som du använder så delarna inte skall klibba fast?

Haha....... Nej jag kan väldigt litet och vet väldigt litet om sånt här......... men jag försöker alltid skaffa mig de bästa möjliga grejorna som jag på något vis har råd med. Det är precis samma slutmål som de flesta av er har men jag går min egen väg för att nå dit. Av orsaker som var och en är fullt logiska och hänger ihop i fullt logiska samband men som skulle kräva flera långa inlägg för att förklara. Skulle jag idka båtägande på "normalt" vis med nya köpevaror skulle min ekonomi i bästa fall räcka till en kajak av billigaste slag........ och eventuellt en paddel;-) Jag har fortfarande ingen aning om jag skall leta efter en oljesmord packbox med gummitätningar eller en fettsmord med talgband. Vilken typ är bättre? Finns det andra typer av kvalitetspackboxar på begagnatmarknaden? Det är sådana frågor som jag vill diskutera.

Hela min tanke på att byta till en mer pålitlig tätning kom av om man skall dra ut axeln så långt att man kan dra av axelflänsen och trä på en ny tätning måste rodret loss och rodret löper i en hylsa i akterstäven. Jag vet av tidigare erfarenhet att axelflänsen som hör till Bukh motorn är så gott som omöjlig att få loss hel utan en rejäl utdragare när den har suttit på plats några år. Nå... det blir väl två genomföringar totalt som kan sänka båten. Kylvattenintaget och packboxen. Hade tänkt idiotsäkra båda så gott det går. Avgasröret mynnar ut högt ovanför vattenytan så det är ofarligt. Jag har en gång efter ett motorhaveri med en annan båt tagit mig iland på en holme och fällt en ganska stor al med täljkniv och riggat den som mast och segel på båten och så slörade jag hem. Små haverier behöver inte bli dramatiska....... men det underlättar om man är litet förberedd..... Fast jag erkänner att jag kanske gick till överdrift den här gången.

Nästan allt jag äger är gamla kvalitetsvaror som enligt andra borde ha blivit kasserade och oftast också har blivit kasserade och som jag sedan har renoverat och förbättrat så de fungerar i ur och skur. Min tanke är att en Black Jack som spricker till sjöss är nästan omöjlig att täta så man kan köra hem. Slangstumpen mellan hylsröret och en klassisk mässingspackbox går alltid att täta nödtorftigt så man kan köra hem. Det går enkelt att dra upp båten med aktern på en strand och byta talgband men att byta en stefapackning eller Black Jack kräver att man tar loss både rodret och propelleraxeln. Är jag på fel spår?

Grundproblemet är att jag inte riktigt vet om jag vågar lita på en Black Jack. En ordentlig fettsmord packbox med talgband är inte billig https://marinexpress.se/artikel.php?kid=642-775-1150&sok=&id=6253 eller https://www.hjertmans.se/produkter/motor-tillbehor/propelleraxlar/propellershylsrorstatningar/propellerhylsrorstatning-fettsmord-25mm

Ja precis det. Gummistrumpan ser ut som en Black Jack. Båten är en 23 fots snipa som gissnigsvis går 6 knop i medvind. Motorn som skall installeras i den är en Bukh DV10 på 10 hästkrafter. Axeln snurrar ganska långsamt med dagens mått mätt. Orsaken att jag tänker på begagnat är att jag inte tycker om att simma så jag vill satsa på bra genomföringar. Metalldelarna på bättre sortens packboxar brukar vara mässing eller brons som inte åldras i första taget och resten brukar ju vara standarddelar som går att byta. Jag tänkte att om jag kan hitta en begagnad packbox och byta gummidelarna och/eller fettbanden så skulle pengarna räcka till bättre kvalitet än om jag köper nytt. Begagnade packboxar brukar gå att få tag på när folk skrotar ruttna plastade träsnipor.

Det visade sig att packboxen på propellerhylsan behöver bytas på min nyinköpta motorbåt. Någon sorts egendomlig gummistrumpa som är påkrängd på hylsan och börjar se tvivelaktig ut efter nästan 40 år. Nu är jag alltså på jakt efter en begagnad packbox för 25mm axel och flexibel montering med gummislang mot hylsröret. Helst en ordentlig sak av mässing eller brons som går att renovera när den blir sliten. Yttre hylslagret är ett vattensmort plastlager och det vill jag helst återanvända. Att gjuta nytt babbitslager är inget problem. Jag har 50 kilo babbitstackor i en lada och kan konsten. Vilka typer av packbox är köpvärda och vilka bör jag undvika? Tips mottages med tacksamhet!

Förutom lilla roddbåten med trehästarssnurra har jag bara kört snipa med rak axel........ utom en gång då jag skulle köra grannens stora planande snurrebåt en liten bit och in till bryggan. Jag höll på att skrämma skiten ur honom eftersom jag körde som jag är van. I en snipa med rak axel och lång köl måste man ha styrfart på båten om den skall gå att manövrera. Ju mer fart ju bättre styr den. Man glider in till bryggan med motorn frikopplad och slår i backen och bromsar när båten skall stanna. Båtägaren som på den tiden bara körde snurrebåt var tydligen van med ett annat sätt att manövrera. Själv tyckte jag snurrbåten var svårkörd för den vinglade fram som en försupen hembrännare på midsommar. Ingen kursstabilitet alls. Dessutom hade den ingen roderverkan när motorn var frikopplad. Det handlar om två olika körtekniker. Tycker att min upplevelse illustrerar skillnaden väl.

Allt beror på hur mycket som är ruttet i den. Vi behöver fler bilder....... och någon träkunnig behöver undersöka båten på plats. Traditionellt byggda träbåtar har den stora fördelen att varje enskild bit går att byta. Det finns faktiskt enstaka gamla båtar ute i världen där inte en enda liten bit av originalet finns kvar eftersom allt är bytt minst en gång. Trä som material har den stora fördelen att det växer i skogen så man är inte beroende av vilka dimensioner som finns att köpa. Jag har själv någon gång valt ut båtvirke på rot i skogen och grävt upp stubbar till spant och då får man exakt det virke man vill ha. Den stora nackdelen med traditionellt byggda träbåtar är att det är en hel del arbete att byta de ruttna delarna och att man vanligtvis behöver byta betydligt fler delar än man trodde när man började. Krasst räknat var bruksbåtar byggda för att hålla i bästa fall 40-50 år och de flesta har ju passerat den gränsen. Vill man förlänga livet på en träbåt efter det så får man räkna med att byta ruttna delar. Då är det lätt hänt att det blir som med min träbåt. Till slut tvingades jag inse att jag inte hade kapacitet att både slutföra renoveringen och därefter underhålla båten ordentligt varje år så jag sålde träbåten och köpte en nästan likadan plastbåt. Att byta något bord är egentligen inte så svårt. Att byta bord är ju den enda vettiga lösningen när laskarna har ruttnat. Jag har gjort det och jag är timmerman och någon sorts snickare men absolut inte båtbyggare. Det tar väldigt mycket tid när man gör det första gången men det går!

Det låter väldigt intressant och jag skulle vara väldigt tacksam för litet praktikmöjligheter...... fast jag vet inte om jag hinner den här helgen. Tre traktorlass skårved ligger färdigt vinschat i skogen och väntar på att bli lastat och utkört. Föret håller på att ta slut. Vägen är byggd med granris och snö. Om ryggen tillåter måste jag försöka få ut veden.

Det var ju synd. Det borde ha blivit fler exemplar av den där båten. Av någon konstig orsak dräller det ju av plastroddbåtar med totalt misslyckade skrovformer men det är sällan man ser en som är bra.