raol

Så, nu är båten på land. Det var en hel del påväxt, och ganska mycket havstulpaner faktiskt. Men, den låg trots allt ett halvår i saltvatten förra vintern, så inte så konstigt kanske. Det mesta försvann med hamnpersonalens högtryckstvätt. Blir lite manuellt skrap här och där i efterhand, men inget större.

Eftersom du inte ska återanvända impellern, kan du ta ut den "destruktivt" med en tång (vilken som helst som är smal nog). En del tar ut och sätter in samma igen, men det förstår jag mig inte på. En impeller kostar nån hundring eller två. Se det som förbrukning precis som bränsle.

Två minuter på tomgång, utan belastning, hinner motorn inte bli särskilt varm på, men fem minuter är en annan sak. Ändå, om motorn går normalt nu efter, med kylvatten på, är det förmodligen ok. Det som kan hända utan kylning är att saker expanderar olika och får en kolv att fastna eller ge kraftigt ökad friktion och slitage. Impellern bör nog bytas. Den mår inte bra av att köras torr. Jag har aldrig förstått mig på beteendet att stänga kylvattenintaget annat än om man ska göra nån service på kylsystemet när båten är i vattnet. Lämna det öppet, så behöver du aldrig fundera på detta igen.

Det kommer inte att bli i närheten av rättvisande om man gör mätningen på korta avstånd, för spilljus och reflektioner från interna delar kommer att ge falsk breddning av ljusbilden på nära håll. Ska det göras vettigt behöver lanternan placeras utomhus (eller i en stor, nedsläckt idrottshall eller lagerlokal) och sen får kameran vara minst några tiotals meter bort, helst mycket längre. Jag föreslår att den tejpas fast på en stolpe (inte en belyst!) och att vinkeln mäts upp med ett snöre som sträcks ut i rätt vinkel. Sen kan man ta en serie bilder med några graders mellanrum från där ljuset är starkt och tydligt, tills det är helt mörkt (eller färgerna ändras, om det är en sektorlanterna där ljuset syns i alla riktningar).

Funderade mer på detta med defekt färgseende (jag har felfritt färgseende, men jobbat och pluggat med folk som har defekten) och körde bilden genom ett filter som simulerar hur det ser ut för personer med de olika varianterna av defekt färgseende. Här har jag först med de fyra vanligaste, som täcker in ca 99.99 % av alla med defekt färgseende. Varianterna med defekten i den blåa delen utgör mindre än en hundradels procent av de drabbade (och bara en tusendels procent av befolkningen i stort och ännu färre har total avsaknad av färgseende, dvs ser bara "gråskala"), men som bilden, sist i listan, visar bör de inte ha några problem med att skilja på rött, grönt och vitt, åtminstone inte när ljuskällan är glödlampa eller varmvit diodlampa. Siffrorna gäller för män. Förekomsten är mycket lägre hos kvinnor eftersom generna som styr färgseendet sitter på X-kromosomen. För en man, med bara en X-kromosom, blir det fel direkt med bara en uppsättning, medan en kvinna måste ha defekten i båda X-kromosomerna för att drabbas. Den enda variant som drabbar kvinnor i nån större utsträckning är den första i listan här, nedsatt grönkänslighet, där 1/300 kvinnor har det. Övriga varianter är i storleksordningen 1/5000. Nedsatt grönkänslighet (deuteranomali), ca 58 % av de med defekt färgseende): Nedsatt rödkänslighet (protanomali), ca 15 % av de med defekt färgseende): Frånvarande rödkänslighet (protanopi), ca 14 % av de med defekt färgseende): Frånvarande grönkänslighet (deuteranopi), ca 13 % av de med defekt färgseende): Frånvarande blåkänslighet (tritanopi), ca 0.01 % av de med defekt färgseende):

Jag tog mig friheten att lägga samman alla bilderna i en enda bild för att lättare kunna jämföra de olika färgerna och intensiteterna. Jag tycker det blir mycket tydligare hur de skiljer sig åt nu. Den mer blågröna tonen i den gröna sektorn hos glödlampan och den varmvita diodlampan är nog ingen slump, utan en medveten färgskiftning för att göra det lättare för personer med klassisk röd/grönfärgblindhet att skilja på rött och grönt. Om min misstanke är riktig, innebär det eventuellt att den trefärgade diodlampan, i tredje bildserien, faktiskt försämrar genom att den har ett mycket varmare, renare grönt ljus utan dragning åt blått. Den kallvita tonen på den vita sektorn skulle, i värsta fall, kunna tolkas som en grön lanterna om man tolkar blåa/kalla toner som grön sektor snarare än vit sektor (som med traditionell glödlampa är gulaktig). Men jag vet inte hur de upplevs i verkligheten i detta fallet.

Syftet är att få en bild av båtliv. Om två tredjedelar av de som svarar INTE har båtliv alls, är det väl en extremt felriktad enkät.

Men tänk då om man skulle skicka ut en enkät till 25 000 slumpvis utvalda hushåll där man frågar om jakt, eller tennis, eller körsång. Skulle ni som ser detta sättet att fråga om båtliv som rimligt, tycka att det vore lika rimligt? Vill man ha information om en aktivitet så måste man söka upp utövarna av aktiviteten i första hand.

Bodde den halvan vid Östersjön, där det är, i alla fall gränsfallsmässigt, möjligt att ha giftfria bottenfärger?

En helt värdelös undersökning eftersom den besvarats av folk som inte har båt eller koppling till båt, och därför inte har en chans att förstå frågorna eller konsekvenserna av det de vill se ändras. Två tredjedelar av de som svarat har inte åkt båt, och tre fjärdedelar har ingen båt. Detta är ett beställningsverk, uppsatt för att få de svar man vill ha, inte för att få ärliga svar från berörda. Det är alltså ingen båtlivsundersökning, det är en undersökning om allmänhetens ytliga åsikter om båtliv.

Lyfter om ett par veckor. Det ska bli intressant att se hur det ser ut. Målade ett lager under våren 2024 med marknadens starkaste tillåtna färg (Micron Superior med drygt 30 % koppar), med kanske 20 % förtunning för att få den till att inte ha sirapskonsistens. Sen en säsong i sjön där den tillbringade nästan hela tiden i sötvatten (båtplatsen är några sjömil in i en älv), förutom de gånger den användes, enbart för turer över dagen. Vinterförvaring i sjön, i saltvatten strax söder om Göteborg. Därefter tillbaks för en säsong i sötvatten, enligt samma mönster som föregående säsong. Och nu ligger den sen en vecka i saltvatten i väntan på att lyftas. Jag väntar mig inga havstulpaner alls (det fick vi inte ens förr, när sommarhamnen var i saltvatten, säkert tack vare bra bottenfärg), men mycket grönbrunt "ludd" och slem. Det är vad jag kan se nära vattenlinjen och vad det såg ut som när jag stoppade ner en inspektionskamera (sån där på styv kabel med nån millimeter stor frontlins) och vevade runt lite runt roderblad, drev och propeller mitt i sommaren i år. Det ska också bli intressant att se hur drev och propeller ser ut, eftersom de målades med drevfärg baserad på koppartiocyanat (med barriärlack under för att förhindra galvanisk korrosion i möjligaste mån).

Snälla, normalisera inte att fråga korkade chattmaskiner. Resultaten är helt opålitliga.

På vår motor är båda filtren sidomonterade, så det lär rinna diesel utan dess like om man skulle skruva loss det. Men bränslefiltret sitter så omöjligt till att jag inte kan tänka mig att det nånsin har bytts sen 2005 när motorn installerades. Jag tror inte det finns människor med de fem leder i armarna som krävs för att nå...

På vår båt är själva oljebytet relativt enkelt. Det sitter en handpump på ena sidan för att tömma med. Den hade väl kunnat ha en liten slang på mynningen, men det går att tejpa dit en. Bara att sätta en tomdunk under och pumpa loss, helst med varm motor då. Men filtret. Alltså, dessa jävla motortillverkare som ska sätta filter och annat man behöver komma åt på de omöjligaste ställen. Jag kan inte komma åt att skruva loss oljefiltret. Ena brorsan kunde, med massa besvär, nå och få loss en gång. Tror det är enda gången vi har bytt filtret. (Bränslefiltret sitter för övrigt ännu dummare till, men finfiltret på en diesel med grovfilter innan lär inte vara ett problem.) Oljan bytte vi de första fyra höstarna, men inte senaste hösten. Jag kommer nog byta olja i år, men av förklarliga skäl inte filtret denna gången heller. Oljan brukar se fin ut när den byts, så jag är inte orolig. Hade gärna haft en motor där alla servicedelar satt på fronten. Pumphus/impeller, remmar, oljefilter, bränslefinfilter och oljetömningspump. Det fanns ett kit till vår motormodell, men butiken har slutat med såna produkter och det hade ändå inte fått plats så som vår båt är byggd, tyvärr. Hade det funnits en bra standard för filterfästen, så hade det nog gått att hitta en filterförflyttare, men det finns ett par triljoner olika filterstandarder (dvs, det finns inga standarder, varje motormodell har i princip en egen utformning) och inte beteckningar att gå på, så den vägen är inte möjlig. Hade man haft en full mekanisk verkstad hade det nog gått att mäta upp och svarva till ett fäste som passar, men det har jag inte... Maxi 95, som var en modell vi övervägde, hade varit drömmen - motorn monterad under bordet mitt i salongen, med perfekt åtkomlighet till allt! Men 95:an har andra nackdelar... I år har det varit en skitsäsong. Maj och juni blåste bort, var knappt ute alls med båten. Juli och augusti var det åskrisk nästan varje dag, eller ösregn, eller både och, så där blev det inte heller mer än nån enstaka tur. Först i september och början av oktober blev det äntligen bra seglingsväder. Skulle tro att båten varit ute 15 gånger sen april. Säg 30 motortimmar. Så det är inte en hårt arbetande motor...

Nä, omöjligt är det inte, bara krångligt och dyrt. Du måste ju i praktiken se till att allt som är fryskänsligt hålls varmt, oavsett vad som händer. Elvärme är dyrt, och det kan bli strömavbrott, antingen pga en säkring som går eller leveransbortfall i området. Då behövs en apparat som larmar om det så man kan åka dit och få igång en elnätsoberoende värmekälla, t ex en dieselvärmare som går på batterier i båten. Man skulle väl kunna tänka sig nåt system där man kan koppla på svag tryckluft på kylslingan för att blåsa ut vattnet som är stående där. Alternativt att man riggar en lösning för att kunna fylla på en glycerol-vatten-blandning i slutet av varje körning så man i praktiken konserverar kylslingan varje gång man lämnar båten. Om man inte kör ofta under vintern är det kanske ett alternativ. Skulle tro att merkostnaden per tur då hamnar runt 150-200 kr. Värmekabel runt genomföringar kan nog vara där permanent, bara att man kopplar i när man lämnar båten och kopplar ur när man ska åka. Med en grenkontakt så kan alla anslutas med en enda kontakt till landström. Räkna med ganska många tusenlappar för el under vintern. Tror det stannade på drygt 3000 kr för oss sist, och då var det en mild vinter med få dagar under fryspunkten.