raol

Kan det vara en sammanblandning mellan "mites" och "mice", som uttalas snarlikt?

Blixtar har inte en enda styrka, utan det är ett väldigt stort spann, från några miljoner volt till nån miljard volt, med snittet nånstans runt 100-300 miljoner volt. En svag blixt ger så klart inte samma skador som en kraftig blixt. Sen är det väl främst genom aluminiummasten som blixten leds, där motståndet är mycket lägre än i stålvajrarna.

Nu får du hålla ordning här. Jag har inte fört fram uppgiften om en på tusen som risk. Jag kommenterade att uppgiften om en på en halv miljon är för låg för situationen båt under pågående åskväder. Och risken är säkerligen större om båten är till havs med få saker omkring, än i en hamn där andra båtar, byggnader, eventuella träd och annat kan fungera som laddningsspridare och minska risken lokalt.

Helt irrelevant för detta - det där är risken att alls bli träffad av en blixt under ett år sett över hela befolkningen. Om man är på en båt på havet och det åskar ovanför, är risken självklart väldigt mycket större.

Ja, är det åska i prognosen (riktiga åskriskprognoser, inte en blixtsymbol under ett moln på SMHI:s översikt) ska man inte vara på havet, och helst inte i båten i hamn heller. I princip kan man anta att en högre punkt skyddar inom en kon som har 45 graders sidor. Om ens egen båt har en mast på 12 meter och grannbåtens mast är fyra meter bort, behöver den masten vara uppåt 17 meter för att med hyfsad säkerhet "sno" en blixt på den sidan. Å andra sidan är redan det avståndet farligt nära. Blixten kan hoppa över eller få sidoblixtar, och fältet i sig kan skada elektronik eller till och med orsaka kroppsliga problem. Och sen ljudet på det... Och brandrisk... Nä, åskrisk = hamn och helst ur båten och inomhus i ett riktigt hus.

Jag har aldrig förstått mig på det där resonemanget. Vem fan vill ha vintern, liksom? Hade jag kunnat ha 15-20 grader, mestadels uppehåll, året runt, så hade det varit fantastiskt. Jag har inte så dålig fantasi att jag behöver må dåligt i sju månader för att kunna må bra i fem.

Så är det (har själv lösningen med Axiom och Element). Men det behövs inget nätverk för detta.

För lite drygt 7000 kr får du en komplett plotter till, med en avancerad givare. Då har du en plotter för navigering, motordata och liknande, sen en helt separat för ekolodet som du kan ha på hela den skärmen. Dessutom är det en plotter i sig själv, så den kan vara backup i nödfall. https://www.svb24.com/en/raymarine-element-7-hv-buttons-with-hypervision-sonar-and-hv-100-transducer.html

Vad för typ av ekolod? Nåt enkelt som bara ger djup, eller vill du även ha "bild"? I så fall hur avancerad?

Under presenningarna var det de virkeshögar som omtalas i det citerade inlägget. Så här såg det ut från samma plats i juli i år:

Min båthistoria... Min första kontakt med båtlivet var genom morfar, som hade varit skeppare på egen skuta under flera årtionden tills det inte gick att få ihop ekonomin i det pga nya och moderna båtar som han inte hade råd med, så han började jobba på land och "skalade ner" till en liten båt för husbehov. Han hade en träjulle, klassiskt klinkerbyggd. En ganska liten, med liten mast för att fästa dörjestag i, och ett dörjestag på var sida om den. Tändkulemotor. Ett ekolod modell röda dioder i ring som blinkade till när den fick ett eko på det djupet. Vet inte exakt modell, men ungefär som på den här bilden jag hittade: Jullen hade en plastad ruff (möjligen nåt morfar hade gjort själv) som kändes enorm för lilla femåriga mig, men som nog var knappt en meter hög inuti. Där fanns också en gammal radio för 27 MHz-bandet, en Lafayette, sannolikt HB-23, se bild: Den åkte vi ut på ofta, och fiskade. Dörj med dörjstagen ute, fiske med nät på botten och sen hummerfiske när det var säsong för det. Minns väldigt tydligt den långa väntan på att motorn skulle värmas upp med blåslampan, och hur morfar drog ut en pinne på det stora svänghjulet och stampade till, tills motorn dunkade igång. En underbar tid. Tyvärr dog morfar när jag var sex år, han blev bara 70, så det kapitlet i mitt båtliv tog slut där. Jullen såldes till en person i en närliggande ort våren som följde, 1986, och den är högst sannolikt skrotad och upphuggen sen många årtionden. Parallellt hade jag en uppblåsbar badbåt som jag nog fick vid 4-5 års ålder, och älskade att ro runt i. Redan när jag var kanske 6-7 år fick jag ro runt i den i hamnen, under uppsikt av nån förälder eller mormor, som bodde precis intill, och nåt år senare fick jag ro runt på egen hand, utan nån som övervakade. En fantastisk frihetskänsla för ett litet barn. Det var det bästa jag visste då, att ro runt, komma till platser i området jag aldrig hade varit på eller kunnat komma till på annat vis. Jag var ett försiktigt och förståndigt barn, så man litade på mig. När jag var en bit upp i mellanstadieåldern blev lagningarna så många på båten att det var ohållbart, och den kasserades. Årorna tror jag fanns kvar i sjöboden fram till början av 2010-talet... När jullen var såld använde mina föräldrar pengarna till att delvis finansiera en ny båt. En ny, eller väldigt fräsch begagnad (vet inte riktigt), knallorange Crescent 465 med frontruta och till att börja med en 20 hk Johnson. Kul med ny båt och det blev en hel del turer i närområdet med familjen, men Johnson-motorn väsnades så vansinnigt att den byttes ut mot en lika stark Mariner, som var mycket tystare. Jag fick så klart köra stundvis när vi var ute, och nånstans i 12-årsåldern var jag betrodd att använda den på egen hand. Jag orkade knappt dra igång motorn, klenis som jag var, men det gick oftast till slut. Båten maxade runt 15 knop, så det var inget fartmonster, men det kändes härligt att köra runt i området. Ibland med nån kompis. Samtidigt gick jag i lokala föreningens (SFS) seglarskola tre somrar i rad, tror jag var 10, 11 och 12 år. Det var nästan bara optimistjollar på den tiden, men vi var ute med föreningens 606:or enstaka gånger. (På den tiden fanns inga andra båtar där, men i dag har de många moderna modeller.) Det var där jag lärde mig segla. Oerhört roligt, inte bara när vi seglade, utan också när vi satt i "klubbstugan" och hade lektioner och genomgångar. Ungefär när jag var 14-15 sålde vi Crescenten, och köpte en större båt, byggd av en bekants släkting som jobbade på en lokal båtbyggarfirma. Ca 5.4 m, nog dubbelt så tung som den förra och mycket bredare. Stabil. Den hade en Mariner på 30 hk (fortfarande inte elstart så tung som satan att starta), men maxade bara runt 13 knop eller så och kunde inte ens plana fullt ut. Förmodligen var nån motorvinkel felinställd, men det visste jag inte på den tiden, och inte föräldrarna heller tydligen. Den användes väldigt mycket, och jag hade nu ett kompisgäng där vi ibland åkte ut till öar i området, och ibland övernattade vi. Väldigt kul att ha den friheten och kunna göra såna saker. Fiskade ibland också, då främst makrillmete för ankar. Mot slutet av mina tonår hade jag gått ut gymnasiet och börjat jobba, och båten användes knappt alls av nån i familjen. Sista året jag bodde hemma var båten inte ens i sjön under sommaren, och den förblev liggande på land i flera år tills den såldes. Då hade jag hunnit bo utomlands några år och flyttat hem igen, och jag hade då för första gången inte tillgång till "egen" båt. Åren gick och så var det 2012. Ena brorsan hade varit ute på en turbåt och började längta efter hav och båtliv igen. Vi tre bröder bestämde oss för att skaffa en segelbåt ihop. Efter ganska lite letande blev det en Seacat, en mycket liten men stabil sak. Utombordare på akterspegeln. Antika segel. Det mesta var nog original, tidigt 70-tal, så 40+ år. Men den var toppen att lära/återuppväcka seglingskonsten i, och jag seglade den en hel del 2013, 2014 och 2015. Men det hade ju varit kul med en större båt. När pseudonym här på MG skänkte bort sin Dominant 78 nappade vi på det, och i september 2015 tog jag över den och seglade upp den till nya hemmahamnen (den berättelsen finns här: https://www.maringuiden.se/forum/topic/79696-hemseglingen-av-vår-dominant-78/ ). Den var sportig och snabb och hade många trimmöjligheter som jag lärde mig utnyttja. Det blev fyra fina somrar med massa segling med den och även några båtsemesterturer utöver all dagsegling. 2020 var jag bara ute med den en gång, pga hälsoproblem och hela situationen med covid. Men 2020 var också ett år där ena brorsan och jag hade snackat om att skaffa en större och fräschare båt. Dominanten var väldigt fin på utsidan, men den var ju vattenskadad rejält på insidan, så den kändes inte så rolig att bo i. Dessutom bara runt 1.5 m ståhöjd, så inte så bekvämt där heller. Vi gjorde en lista var med egenskaper vi ville ha och inte ville ha, och jämkade samman dem hyfsat, och vi bestämde oss för en budget för inköp. Sen gick det ett halvår eller så, och då hittade jag en annons på Blocket för en till synes fräsch båt som uppfyllde nästan alla krav vi hade, till ett pris som var en bra bit under taket vi hade satt. Jag ringde runt till bröderna, vi konfererade och sen ringde jag till säljaren. Bokade in en visning dagen efter, och ena brorsan och jag åkte dit, med tredje brorsan på standby vid telefonen. Båten uppfyllde förväntningarna och vi skrev kontrakt. Jag och en bror körde upp den i början av oktober 2020, en väldigt blåsig dag. Sen har det blivit en hel del segling med denna, nästan bara jag pga att de andra har för mycket att göra med familj, bostad och jobb. Den är oerhört styv jämfört med föregående båtar. Väldigt bekvämt. Dock mycket långsammare. Toppfarten jag lyckats nå är en dryg knop lägre än för Dominanten, med samma typ av segeluppsättning, till stor del säkert pga fast, trebladig propeller jämfört med uppfälld utombordare. Men, fart är inte allt. Resan ska vara bekväm också, och där vinner den nuvarande, en Beason 311 (Beason 31 men med partialrigg). Den här båten lär det förbli under överskådlig framtid. Min privatekonomi har inte utvecklats positivt de senaste tre åren, pga yttre omständigheter, och det gör att nån uppgradering inte är möjlig. Dessutom vill brodern som hittills delat på kostnaderna minska drastiskt på det hela, så då får jag ta en större andel, kanske nästan hela framöver. Så det är denna eller ingen alls, som det ser ut nu. Men, det är en trevlig båt, och i dag var jag ute på en härlig tur, en av väldigt få den här säsongen.

Så här såg det ut (bilden från mitten av 70-talet), precis som du skriver. Badhuset precis i kanten av bilden till höger.

Det finns ändå en del regleringar. Befälhavaren ombord på ett fartyg som samtidigt är längre än 12 m och bredare än 4 m måste ha ett certifikat, som väl kan jämföras med körkort (praktiskt övning och teoriprov). Förare av vattenskoter måste ha förarbevis för det. Sen innebär ju inte förarbevis eller körkort att man blir en bättre förare, det räcker att se hur folk kör bil för att konstatera det. Säkert två tredjedelar av alla förare jag ser dagligen kör över gällande fartgräns, åtminstone på vägar skyltade högre än 50. Farliga omkörningar, total avsaknad av blink vid svängar, kör ut från korsningar med alldeles för små marginaler till korsande trafik, släckta lampor bak (ibland även fram), filbyten utan att se sig för, på tok för hög fart där sikten är skymd, osv, osv. Så jag har inga höga tankar om körkort/förarbevis/certifikat när det gäller att få bättre förare eller minska risker, för så blir det inte. Det enda är att man får en sak att dra in när nån missköter sig, men utan övervakning händer det inte. Alkoholgränsen och toatömning har du redan nämnt. Försäkring är visserligen inget lagkrav, men den som saknar ansvarsförsäkring kan vid en olyckshändelse drabbas av skadeståndsbelopp som handlar om tiotals till hundratals miljoner om man har otur. Det innebär ekonomisk ruin livet ut. Motorer är reglerade vad gäller utsläpp, inte retroaktivt, men när de är nya. En gammal motor får fortsätta användas, men nya måste vara renare. Utombordare som är tvåtakt är de facto förbjudna (de jure inte, men utsläppsreglerna gör det omöjligt att sälja en tvåtaktare). Bottenfärger är extremt hårt reglerade, och redan nu är det många hamnar som ställer hårda krav på bevis på att inga otillåtna färger används. Inom kort kommer i stort sett alla att göra det, även här på västkusten. Grefab ska börja 2027, och de har väl hand om kanske 80 % av fritidsbåtarna i Gbg-området. CE-regleringen för fritidsbåtar som trädde i kraft under 90-talet är rätt strikt vad gäller båtars utformning och vad man får göra med dem som ägare (om man vill kunna sälja via mäklare eller sälja till ett företag). Egenbyggda båtar måste uppfylla kraven och certifieras (vilket är orimligt dyrt, antar jag), annars råder en karenstid på fem år innan de får säljas vidare (kanske generellt byta ägare, även om inga pengar är inblandade). Fartgränser råder på många håll, framför allt i hamnområden, kanaler och förbi känsliga miljöer. Försäkringsbolagen lägger i praktiken på extra regler, framför allt på saker som motoreffekt i förhållande till vad båten är godkänd för från tillverkarens håll. Samma sak med skick rent allmänt, där avdragen på ersättningar minskas dramatiskt om båten inte skötts om tillräckligt bra. Samma sak i ansvarsfrågor, där den som agerat vårdslöst får minskad eller ingen ersättning. Det finns säkert politiker och tjänstemän som vill se en hårdare reglering, men utan en matchande övervakningskapacitet fyller regleringen ingen funktion. Vi har väl en handfull polis/KBV-båtar för hela landet. Jag har sett en polisbåt och en KBV-båt (och det var KBV010, som knappast jagar fritidsbåtar) på hela 2025 års säsong, och då är jag ändå i Gbg-området. Med några hundratal polisbåtar och flera tusen sjöpoliser i ständig tjänst, skulle man kanske kunna övervaka på den nivån som skulle krävas.

En AI-översikt är helt meningslös. Läs inte sån skit och sprid den för allt i världen inte!

Det är väl mer korrekt fråga om "påsitionering".