Passagerare illamående långt efter tur!

[Azguz 105]

Tjena!

I torsdags förra veckan seglade vi 4 st till Öregrund. På lördagen seglade vi hem! ca 45 sjömil.

 

Än idag onsdag känner sig ena personen dålig. Det gungar och hon mår stundtals illa! Är det något att oroa sig för eller kan det vara så så länge? Var inge sjuk under resan.
 

[ChristerN 2 692]

Jag är definitivt ingen expert men funderar så här:

Har personen seglat förr i lite vågor i 10 timmar i sträck? Hur mådde hon då efteråt?

Om hon inte seglat förr kan det vara något som sitter i ett tag.

Jag hade sk kristallyrsel för ett tag sedan. Även sedan yrseln var borta (botad via Epley's manöver - hur häftigt som helst!) kände jag mig lite snurrig och illamående i flera veckor. Det sas mig att hjärnan (hjärnans tolkning av balansorganen) inte var riktigt säker på sina intryck och därför "gick ner i felsäkert läge", dvs jag kände mig lite ostadig och satte gärna en hand i väggen för att vara säker på att jag inte skulle falla. Det var fö ett råd jag fick. När det yr, sätt ner bägge fötterna i marken och riktigt känn hur stilla de står. I sängen, ta tag i en kant och känn att sängen står stilla. Detta hjälper hjärnan att komma tillbaka till normalt läge.

Hursomhelst finns det inget som säger att personen skulle behöva uppleva samma sak igen om detta var den första längre turen. Hjärnan vänjer sig.

 

Sen finns det visst infektioner som slår på balansorganen men det ska vi väl inte gå in på här.

 

[Azguz 105]

Jag är definitivt ingen expert men funderar så här:

Har personen seglat förr i lite vågor i 10 timmar i sträck? Hur mådde hon då efteråt?

Om hon inte seglat förr kan det vara något som sitter i ett tag.

Jag hade sk kristallyrsel för ett tag sedan. Även sedan yrseln var borta (botad via Epley's manöver - hur häftigt som helst!) kände jag mig lite snurrig och illamående i flera veckor. Det sas mig att hjärnan (hjärnans tolkning av balansorganen) inte var riktigt säker på sina intryck och därför "gick ner i felsäkert läge", dvs jag kände mig lite ostadig och satte gärna en hand i väggen för att vara säker på att jag inte skulle falla. Det var fö ett råd jag fick. När det yr, sätt ner bägge fötterna i marken och riktigt känn hur stilla de står. I sängen, ta tag i en kant och känn att sängen står stilla. Detta hjälper hjärnan att komma tillbaka till normalt läge.

Hursomhelst finns det inget som säger att personen skulle behöva uppleva samma sak igen om detta var den första längre turen. Hjärnan vänjer sig.

 

Sen finns det visst infektioner som slår på balansorganen men det ska vi väl inte gå in på här.

 

Tack för svaret! Hennes familj har alltid ägt båt, motorbåt, och varit ute på havet men men misstänker att det bara varit dagsturer och inte "heldygns". Vi sov ju även i båten från torsdag-lördag och det var häftig sjögång så den gunga ju tämligen bra då

[raol 2 467]

När jag varit ute och seglat en halvdag brukar det gunga resten av dagen på land. Även efter att ha åkt bil eller buss ett par timmar gungar det lite när jag går på fast mark nån timme efter. Jag känner inget som helst obehag av det, utan konstaterar bara att det är så. Men jag tror säkert att ett par dygn i sträck med sjögång kan sitta i flera dygn.

 

[toaen 510]

När jag varit ute och seglat en halvdag brukar det gunga resten av dagen på land. Även efter att ha åkt bil eller buss ett par timmar gungar det lite när jag går på fast mark nån timme efter. Jag känner inget som helst obehag av det, utan konstaterar bara att det är så. Men jag tror säkert att ett par dygn i sträck med sjögång kan sitta i flera dygn.

 

Jag är ju ganska van vid sjön och har aldrig ont av sjösjuka (men jag kan snubbla på mina egna fötter på en asfalterad trotoar  )

 

Precis som för raol brukar det gunga för mig när jag kommer iland, men det bruka gå över inom nåt dygn.

 

Din kompis bör kanske va observant om det inte går över - det kan ju va nåt annat

[Azguz 105]

 

När jag varit ute och seglat en halvdag brukar det gunga resten av dagen på land. Även efter att ha åkt bil eller buss ett par timmar gungar det lite när jag går på fast mark nån timme efter. Jag känner inget som helst obehag av det, utan konstaterar bara att det är så. Men jag tror säkert att ett par dygn i sträck med sjögång kan sitta i flera dygn.

 

Jag är ju ganska van vid sjön och har aldrig ont av sjösjuka (men jag kan snubbla på mina egna fötter på en asfalterad trotoar  )

 

Precis som för raol brukar det gunga för mig när jag kommer iland, men det bruka gå över inom nåt dygn.

 

Din kompis bör kanske va observant om det inte går över - det kan ju va nåt annat

 

 

Därför jag frågar här om någon här som hållt på med båtliv länge hade erfarenheter. Det är ju ingen garant att man får något bra svar av en doktor...

Tycker jag oftast på ställa min egen diagnos, berätta vilka prover jag ska ta och sen propsa på att de ska göra de proverna när man går till en läkare, annars får man ju oftast bara en alvedon och en faktura.

 

Då håller vi koll och om det inte blir bättre rätt snart så får det bli läkarådgivning.

[raol 2 467]

Jag ska passa på att berätta om en erfarenhet från mitt förflutna, som kan ha relevans.

 

I början av 00-talet bodde jag på Irland, men åkte hem och hälsade på i Sverige då och då. I februari 2003 var det ett sånt tillfälle. För att spara pengar åkte jag så jag flög sent på kvällen från Säve till Stansted, övernattade där och flög sen vidare på morgonen till Cork.

 

Jag hade aldrig tidigare flugit på natten. När vi kom upp ovan molnen var det kolsvart ute. Man hade kanske kunnat ana en horisontlinje från en annan plats i planet, men jag satt strax bakom vingroten, och rakt utanför fönstret var styrbordvingens strobelanterna. Varje blink från den dödade effektivt mörkerseendet. Världen utanför flygplanet var alltså i praktiken osynlig för mig.

 

Ute över Nordsjön kom vi in i ett område med långvågig turbulens. För mig blev det väldigt obehagligt, för helt plötsligt saknade jag yttre referenspunkter att stabilisera sinnesintrycken med. Trots att jag är flygnörd av svårartad grad och vet precis vad som händer, och vad som INTE händer, så kunde inte intellektet övervinna skräcken. Jag blev väldigt rädd och fick mild panik. Balanssinnet talade om för kroppen att vi gjorde en negativ loop. Att vi var uppåner. Hur mycket jag än försökte övertala mig själv om motsatsen var det så det kändes.

 

Turbulensen avtog efter 10-15 minuter och vi landade en halvtimme senare.

 

Jag tänkte inte så mycket på det väl på marken igen, utan somnade ovanpå mina väskor i vänthallen på Stansted. På morgonen flög jag vidare till Cork, och var oberörd under flygturen.

 

Tre månader senare, i maj, skulle jag flytta till Sverige igen, och då flyga. Dagen efter turbulenshändelsen kändes det som om marken gungade. Jag kände mig nästan yr. Jag förstod att det var rädslan från händelsen som spökade, men det hjälpte inte att medvetandegöra det. Svajandet var där ändå. Ibland blev jag tvungen att lägga mig på sängen för att det kändes som om huset skulle rasa (jag bodde på femte våningen).

 

Denna känsla växte och förvärrades under månaderna fram till avfärd, och när planet lyfte mot London i maj 2003 var jag skräckslagen. Som tur var hade jag en trevlig granne, en munter engelsman, på sätet intill, som jag kunde prata med för att slippa älta skräcken hela tiden. Efter bytet i London blev det ännu värre, men även då hade jag grannar (ett medelålders par från Gråbo) som lät mig prata på. Jag överlevde. Så klart. Men sen flög jag inte igen förrän september 2012, och då i terapisyfte, Göteborg-Stockholm. Och åkte tåg hem.

 

Det var en lång historia för att få fram en poäng, och det var att det kan vara så att gungandet är en rent psykologisk effekt, orsakad av en stark känslomässig reaktion ombord. I så fall är det kanske inte en läkare som behövs, utan snarare samtal och i värsta fall terapi. Pejla läget, är mitt tips. Fråga hur det kändes under båtfärden och om hon var rädd. Var då pedagogisk och förklara så gott du kan.

Ett tips är då att snabbt få ut henne på båten igen. Att vänta tre månader till nästa flygtur, som i mitt fall 2003, tillät hjärnan att älta och förstora känslorna så de blev övermäktiga. Bättre då att avdramatisera och normalisera snabbt.

 

[Mackey 4 800]

För mig gungar landbacken upp till ett dygn, men jag blir inte illamående. Jag har träffat på de som har gung i nästan en vecka.

 

Det är som sagt konflikten mellan balanssinnet och andra intryck som gör att man blir sjösjuk och om det gungar på land trots att allt är fast och stilla blir deet ju som sjösjuka, fast tvärt om.

 

Jag skulle personligen avvakta några dagar med ett läkarbesök.

 

Mackey

[toaen 510]

 

Då håller vi koll och om det inte blir bättre rätt snart så får det bli läkarådgivning.

 

 

En tanke som slog mig. Det kan inte va en "åkomma" som enbart drabbar kvinnor och som inte är nån sjukdom!? 

[Gäst Kalman]

Nja...Toaen....det tror jag inte.......

 

...men jag har läst om en kvinna som följde med  jorden runt, låg under däck i princip hela tiden  pga sjösjuka tills man närmade land då hon blev pigg igen. Så visst har psyket en viss betydelse.

 

Men kan avslöja för alla här på MG att jag blir åksjuk om jag åker bil med andra. Samma för buss! Samtidigt har jag busskörkort å kört buss yrkessmässigt ganska mycket. Tåg tål jag inte, X2000  räcker att åka en station så äre kört. Men se flygplan går alldeles utmärkt. På sjön kan jag bli lite blek om nosen, kanske t.o.m spy första dagen om jag inte varit ute på länge. Sedan är det borta.

 

Efter vår 2 veckors seglats med Toaen till Härnösand så kunde jag känna när jag satt på  toalettstolen hemma att badrumsgolvet rörde sig. Men kände absolut inget sådan ombord.

 

Så visst kan det finnas kvar lite "efterdyningar" även när man fått sk sjöben.

45 sjömil över till Gävle måste ju sätta sina spår. Inget att oroa sig över. Nästa gång går det över mycket fortare.  Skulle tro att de tär borta redan nu.

ut å segla mer.

Önskar bra sommar.

 

[Azguz 105]

 

 

Då håller vi koll och om det inte blir bättre rätt snart så får det bli läkarådgivning.

 

 

En tanke som slog mig. Det kan inte va en "åkomma" som enbart drabbar kvinnor och som inte är nån sjukdom!? 

 

 

Haha, nej, nej så är det inte! Ojoj, nej nej, inte än!

[toaen 510]

 

 

 

Då håller vi koll och om det inte blir bättre rätt snart så får det bli läkarådgivning.

 

 

En tanke som slog mig. Det kan inte va en "åkomma" som enbart drabbar kvinnor och som inte är nån sjukdom!? 

 

 

Haha, nej, nej så är det inte! Ojoj, nej nej, inte än!

 

 

Är du absolut sker på det!?

 

Du vet väl vad Evert Taube skrev om västanvind och kvinnor!?