Kåseri, historier, anekdoter

[Jingo 6]

Hej kamrater!

Nu när en del av sommaren gått tycker jag att vi måste dela med oss av tokigheterna vi vart med om under båtåkandet på semestern. Vi som bärjat jobba behöver något att roa oss med när vi tittar ut genom kontorsfönstret och drömmer tillbaka på sommaren blå himmel och varma vatten.

Jag själv som är en ny bliven 50-taggare och är upp växt med Gits Olssons berättelser (ex. http://www.gitsolsson.se/Kaserier i skargardsmiljo/tre_man_och_en_motor.htm ), Stig Sandelins med fleras motsvarande saknar platser att läsa/skriva roliga, tokiga båtkåserier.

Vi som skriver på Angöring Nämdö har skrivit ner några från hemön.
http://www.maringuiden.se/forum/;thread=348161#

Men jag tycker att vi ska dra igång en tråd med historier nu.
Om vi börjar så brukar det bara bli bättre ju fler som skriver. Kom igen nu

Jingo

[Jingo 6]

Akta er för blåsten!

En blåsig Junidag för en del år sedan skulle den lokala snickaren Tompa hjälpa en stugägare med att sätta nya innerväggar i sovrummet. Detta var på den tiden då spånplattan hade en monopolställning för denna typ av arbete.

Tompa tog således materialbeställningen och åkte in till Vindö bygg för att handla. 
Tillbaka igen på Nämdö hade stugägaren som var av småländsk härkomst kommit på en id'e. Betala snickaren för att bära spånskivor det är ju onödigt, det är billigare att be honom gå på lunch när han är tillbaka från brägårn och bära upp skivorna själv.
När Tompa la till vid ångbåtsbryggan stog stugägaren med en termos och ett paket bredda mackor och sa att nu tar du lunch så bär jag upp materialet.
Tompa tittade misstroget på den förvisso storväxte men snåle stugägaren och sa Ok då men det är på ditt ansvar.
Stugägaren som såg besparing på åtminstone en arbetstimme sade Inga problem, varpå Tompa gick och satte sig i skuggan med matsäcken.

Stugägaren som hade finaste jobbarhandskarna på sig och den nyinköpta NMT-mobiltelefonen av youghurtförpackningsstorlek i sitt hölster i bältet hoppade vigt ner i båten för att börja bära.
En spånplatta på 220 x 120 cm kan ju vara rätt otymplig att bära, men den storväxte stugägaren visade sin förmåga och tog 2 st i första vändan. Efter ett mödosamt kliv upp från båten på bryggan började vinden ta tag i spånskivorna. Stugägaren gick fyra steg och började sedan dras ut mot kanten på bryggan vartefter han försvann med ett plask.
Tompa och vi grannar störtade fram för att se hur det gick, stugägaren låg i vattnet brevid sina spånplattor och svor som bara en smålänning kan.
Vi hjälpte honom upp och Tompa sa tröstande till honom, När jag ätit kan jag åka in till Vindö och hämta några nya, men jag kommer ta timbetalt men det är väl ingen fara.
Stugägaren sa jaja med svarta ögon och lommade upp till stugan. När han försvann runt hörnet hörde vi ett skrik och då förtod vi att han upptäkt sin nybadade mobiltelefon.

Stugägaren pratade aldrig mer om id'eer för att spara pengar.

/Jingo  

[Jingo 6]

De knappt 25-åriga partygrabbarna Robban, Anden och ett par till skulle för några år sedan dra till Sandhamn och kolla storbildsbio och dra ett par bira. Efter några bira och ett par pilsner samt nån öl var det dags för hemfärd. Gänget kravlade ombord på båten som var uppdragen på stranden och konstaterade att någon nog måste putta ut den lite.
Jag tar det sa Robban och hoppade iland.

Robban som är synnerligen stark tog tag och knuffade ut båten en meter i taget. När Anden tittade bakåt såg han att dom var på djupare vatten och vände sig om för att ropa till Robban att hoppa ombord. Då såg dom bara huvudet och armarna på den förfriskade Robban som ivrigt fortsatte puttandet.
Anden och dom andra klev fram till fördäck och sa till Robban att det räcker nog nu. Dom drog upp den dyblöta Robban i båten där han omedelbart somnade.

När dom (på något sätt som knappast gillades av sjöpolisen) lyckats ta sig hem till hemma bryggan och det var dags för tilläggning vaknade Robban.
Jag tar förtampen sa han direkt och ställde sig beredd. Anden gjorde en försiktig gir och lade till med styrbordssidan mot bryggan, då hoppade Robban med ett vigt kliv från båten. Dock hoppade han av åt babordshållet och försvann med ett plask i vattnet med förtampen i handen. Anden och de andra hjälpte Robban upp på bryggan och ledde honom hemåt för att fortsätta det behövliga sovandet.

Dagen efter när dom träffades nere vid bryggan sa Robban att det var kul igår fattar bara inte hur kläderna kunde vara så våta. Regnade det när vi åkte hem??

Efter det beslutade gänget att alltid ha en fyllchaffis som skötte både körning och tilläggning på Sandhamnsturerna. 

/Jingo (fri tolkning)

Senast ändrad av Jingo | 04 augusti 2010 | 10:19

[Gäst Gobben]

Det där med båtspråk; En del fattar allt, även om de inte förstår ett skvatt, men ibland så är det tvärtom att någon fattar fel.

Jag brukar berätta historien om Söderlund i viken som hade fått fel på sin fingeling. Alla båtmänniskor vet förstås att  en fingeling är det marina ordet för de gångjärn, på vilket man hänger båtens roder. Det finns i allmänhet två fingelinger och två maljor på varje plattgattad båt, och även på somliga spetsgattade.

Söderlund ringde på hos varvsägaren, men endast varvsägarens hustru var inne. Söderlund sa;

- Snälla fru Nyberg, jag har fåt fel på min fingeling och det är lördagkväll, vad skall jag göra?

Varvshustrun slog igen dörren mitt framför näsan på Söderlund. Hon öppnade köksfönstret och röt;

- Otäcka karl, ni får väl skriva till Inge & Sten som alla andra!

Så ligger det till i båtvärlden.

 

[Gäst Gobben]

Det sa klafs klafs om stövlarna på Oskarsson när han med händerna i fickorna kom klivabnde genom den upptinande strandleran.

- Här sitter du och glor på din jävla utsikt, sa Oskarsson på udden. Han säger aldrig hej eller tjänare eller tjänicken på dicken, han säger alltid här sitter du och glor...

- Ja, men det är en vacker utsikt, sa Söderlund stilla.

- Va är det för vackert med den? sa Oskarsson. samma vass, samma gamla brygga, samma gamla stenbumlingar som du har glott på i femton år. Utsikt, ha! Att du inte lessnar?

Utsikt?...Du sa ett ord, sa Söderlund.

- Hemma på udden ser jag åtminstone ut över farleden, sa Oskarsson.

- Kan vara, sa Söderlund, men när jag vill se på utsikt, då ska det verkligen vara en utsikt som är värd att se på. Då går jag upp på utsiktsberget. Där uppe så ser man två mil.

- Två mil?

- Jajamen, en dag som den här när sikten är klar som Koskenkorva, då kan man se när Waxholmsbåten går från Utö.

- Tokfan sa Oskarsson.

- Nej, jag menar allvar.

- När båten går från Utö? Det får du aldrig i mej.

- Ska vi slå vad om en hundring?

- Absolut sa Oskarsson. det blir den mest lättvunna hundring jag vunnit i mitt liv. Sen gick vi!

Först marscherade Söderlund, sen kom Oskarsson, Öberg, Pettersson och jag. Fem tjocka drumlar i gummistövlar på väg upp för berget. det såg ut som Cederströms tavla Karl den XII:s likfärd.

- Se sa Söderlund och slog ut med handen när vi flåsande i vår gubbkondition nådde toppen.

Och visst var det granna saker. Åt söder utbredde sig hela Mysingen.Sjöfågeln höll skrattande och snattrande i Sandskärshålet. Åt norr segade sig en paragrafare över Jungfrun för att hämta last i någon norrlandshamn. Ute på Nämndö fjärd så vilade en av dessa evinnerliga oljetankers som en fet svan.

- Så vackert så att man bara håller käften, sa Öberg.

- Vilka färger sa Pettersson.

- Men ingen Waxholmsbåt, sa Oskarsson på udden. Du sa att här uppe kan man se när  Waxholmsbåten går från Utö?

- Visst kan man  se det, sa Söderlund och tog upp turlistan ur fickan. Det ser man här. Den går går från Gruvbryggan kl. 17.15. Ro hit me hundringen.............

(från Gits Olssons böcker)

 

 

Senast ändrad av Gobben | 07 augusti 2010 | 21:12

[Jingo 6]

Janne på Uvö som är nybliven pensionär tillbringar de flesta varma sommardagarna drickandes några öl på hamnkrogen som ligger i anknytning till öns affär. En dag kom grannenMatte och slog sig ner och frågade hur pensionärslivet var?
Då berättade Janne om att han hade sett otaliga paddlare som kommit för att handla och äta. Men när dom ska lägga till med kajakerna så är det ett väldigt petande och gnällande om att det inte är slät botten och svåra förhållanden. Matte och övriga kroggäster höll med, Det mjäkas för mycket med dom var allas åsikt.
Nu hade Janne tröttnat på gnället och skulle minsann hjälpa dom på traven berättade han för Matte. Du ska få se när det kommer några sa han med glimten i ögat.

Sedan gled samtalet över till en del annat men helt plötsligt hoppade Janne upp från stolen och trampade iväg ner till sin båt och hoppade ombord och startade den.
Jannes båt som är en gammal sjömätare som toppar 14 knop men låter som ett flygplan och gräver vågor värre än Waxholmsbolagets båtar backade sakta ut från bryggan och lade sig hundra meter ut.
Grannen Matte och en del andra kroggäster undrade vad som tog åt Uvö-Janne, han springer ju bara runt midsommarstången för att han vet att så fort midsommardansen är klar väntar sill nubbe.

Då såg dom ett sälskap på inte mindre än 5 kajaker på väg in till affären sakta glidande för att undvika stenar och hitta lämpligt ställe att dra upp kajakerna på.
Det hördes ett muller som när åskan går från Jannes båt som lyfte fören och sköt framåt i den fulla fart ekipaget klarar av. Han styrde mot bryggan och gjorde en kraftig gir utåt igen, och styrde bort och la till vid bensinbryggan. Svallvågor av klart respektingivande storlek styrdein mot det intet ont anande kajaksällskapet. Kroggänget ropade Se upp ner mot kanotisterna som tittade förvånat upp mot krogen. Sekunden efter kom svallvågorna in, kajakerna och dessbesättningar sköljdes upp på land där dom då låg i en hög.

Janne kom struttande med ett leende som man inte sett på mannaminne. Kanotisterna som hade rest sig svärande på tyska såg väldigt vimmelkantiga ut. Janne gick ner till dom och försökte förklara på en blandning av skoltyska och stockholmska att han inte hade sett dom men gärna bjöd på en bira som kompensation. Kanotisterna tackade varpå Janne gick tillbaka till grannen Matte.
Det var värt fem bira att få visa var skåpet ska stå. Janne blev dagens hjälte.

[Jingo 6]

I slutet på 90-talet var barnen var på auktion på Nämdödagen och ropade in årets båtfynd. En konverterad optimistjolle i playwood utan mast men med nästan nymonterade årtullar och illröd. Efter hård budgivning lyckades sonen vinna och köpa båten för en ovikt 20-lapp.
Båten släpades hem och döptes till det passande namnet Röda Svärdet eftersom den såg så snabb ut (nåja). När färgen torkat efter namnsättningen sjösattes båten och det roddes febrilt  under resten av dagen. Sommarlovet tog slut och båten drogs upp.

Året därpå skedde sjösättning första semesterdagen genom att båten släpptes ner från bryggan. 30 minuter senare kom sonen och frågade efter öskaret vilket vi hittade i källaren.
Efter att båten var öst hoppade sonen i med ett vigt språng och satte årorna på plats.
Ca två årtag senare sade det brak och bägge årtullarna lossnade inklusive en en större del playwood. Sonen frågade efter en utombordare eftersom båten inte gick att ro längre.
Svaret blev en lång räcka förklaringar vilket slutade med att pappa köpte båten för 20 kr och lade den på toppen av majbrasan.

En timme senare kom sonen med ett leende och sa att han hört att det skulle vara en båt på auktion vid årets Nämdödag. Nu var det bara att börja spara pengar och titta på det förväntade nya objektet.
Den båten visade sig vara knappt sju meter lång och ha ett enormt hål i botten så det blev ingen ny affär. Efter det avtog båtintresset.
Får hoppas att det kommer tillbaka vad det lider och att han aktar sig för playwoodbåtar.

[SeaManiac 37]

Får väl dra mitt strå till stacken. Har inget från i somras, men detta hände för ganska många år sedan en vacker sommareftermiddag i Trosa gästhamn. En stor tvåvånings motorbåt hade parkerat i den inre hamnbassängen. På övre planet satt ett sällskap välfriserade och välklädda  personer i medelåldern och avnjöt sina eftermiddagsdrajor. En liten, lika välfriserad, pudel, även den välklädd i tjusig flytväst, for omkring och tiggde godbitar från bordet. Till synes väl medvetna om sin status tittade sällskapet ibland ner på den lilla oansenliga träsegelbåten som var närmsta granne. Besättningen där bestod av skeppare och hund, båda stora, otrimmade och allmänt lufsiga.

Så hände det sig att den lilla pudeln behövde kissa. Matte trippade ner för lejdaren bärande pudeln i flytvästens handtag. Hon lyckades få det att se ut som en Pradaväska med hundhuvud och dito ben. När pudeldamen kommit ner på kajen vaknade hon till och det gjorde den stora lufsiga jycken på grannbåten också. Det visade sig nämligen att den lilla damen löpte och några sekunder senare hade Lufsen satt på Lady. När Ladys matte försökte stoppa tillställningen visade Lufsen en rad huggtänder och morrade. Lufsens husse sa att han inget kunde göra, flinade förnöjt och tyckte väl att hunden också skulle ha lite semesternöje. Då brast det för Ladys matte. Hon började springa omkring och fäkta med armarna och ropa på hjälp. Hjäälp, hjäälp! Våldtäkt! Han våldtar min lilla älskling. För att bli våldtagen verkade den lilla älsklingen att må alldeles utmärkt. Hjälpen från grannbåtarna inskränkte sig till applåder åt Lufsens prestationer.

Mvh/Sea Maniac

 

[tfrisk 1]

Det var sista kvällen på semestern, i naturhamnen vid fina klippan. Och förståss dök det upp en riktigt stor och fin båt, inga fendrar, full rulle in, ett himla körande med bogen som ylade som en gammal tvåtaktare, och sedan försvann det sista av friden när två nästan lika stora och vackra kompisbåtar dök upp. Eftersom de som lagt sig bredvid oss hade mittsittbrunn högt placerad skulle förståss drink intagas där. Att tala med dämpade röster och njuta av kvällen var inte riktigt deras grej, ju pråligare skepparkavaj desto högre röst verkade det som. Och det var ingen hejd på skrytet om senaste plottern, elektriska wincharna och nya belysningen i bommen, perfekt till kräftskivan etc.

För vår del blev det lättast att inta middagen i kajutan. Och som sagt, sista dagen på semestern var det, och vi hade bara blodpudding och varma koppen kvar. Blodpudding är ju dessutom uppskattat av barnen, så sagt och gjort. Nu låg vi i lovart om de drinkande sällskapet, och vi har tre barn, så det var rätt mycket blodpudding som stektes. Är ingen expert doftspridning, men av kommentarerna att döma, först rätt ironiska, av typen radhusbiff etc, sedan mer dämpade och fyllda av invektiv... så förstod vi att de fick rätt mycket av stekoset på sig.  Så pass mycket att hela sällskapet flyttade iland, med drinkglas och skepparkavajer. Så det kan gå.

På morgonen efter skulle bogpropellern demonstreras igen, och efter ett par rätt ljudliga och vattensprutande piruetter kom de på rätt kurs ut ur viken. Varvid skeppare nummer två i sällskapet, när ettan passerade, med hög och tydlig röst ropade till nummer ett: Vad fick du mer i julklapp?

//T

 

[Thomas-1 310]

Fuskar litet och länkar till en historia (sid 2). Många underliga och tragiska dykbeteenden finns det ...

http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:HmHFOrGO1RIJ:minhamn.se/j15/rbpdf/rb401.pdf snabbfäste båtkapell&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESiDWcNFsUhpXlXLceZTgoCZbpexCFUJE0sYIoP3LNejZAdcKAtkMeWazaiRJibwB6mlpqTTOOmcV05jr85LkykgSB7SWZ64TirMupqLT63SuZSrvguasEGHnyNXdPOUK04IabCO&sig=AHIEtbRV-lgu9qU7dtfblgZnIH9wt-2A4Q

[Jingo 6]

På sjuttiotalet hade skogsvandraren Salebo bestämt sig för att köpa flytbrygga. Den skulle placeras intill en liten stenpir och nås via en drygt 3 meter lång landgång.
Salebo betällde ut bryggan och beordrade sönerna på plats för bryggbygge. Waxholmsbolagets fraktbåt lyfte i flytbryggan, som paddlades på plats av sönerna.
Salebo's fru sa att när det här är klart ska det firas med nybakt Toscatårta och vandrade upp till köket.
Nere vid sjön bankades det ner rör, lades ut bojsten och landgången spikades ihop.
När det började närma sig eftermiddagskaffe föreslog äldsta sonen att det dricker vi på bryggan. Bra id'e sa Salebo

Eftersom landgången inte var helt klar, det fattades ett par dubbar i berget för att hålla fast den, lade sönerna landgången på plats. Den yngre ca. 6 år gick ut och hoppade på den några gånger och sa det känns bra.
Fru Salebo kom ned till sjön med kaffebricka och Toscatårta, som ansvarig byggherre tog Salebo själv brickan och skred ut mot bryggan.
Efter tre steg ut på landgången vinglade denne till och gled ner i sjön med ett ryck. Salebo gav upp en svordom av gammal hederlig karaktär, samtidigt som brickan for  rakt upp i en båge och ner i sjön på ena sidan och Salebo själv på den andra sidan.
Salebo kravlade upp på berget samtidigt som sönerna hoppade vattnet och började plocka upp koppar och fat. Toscatårtan var utom all räddning, däremot uppfattade öns alla fiskmåsar att det betydde fest för dom. Trettitalet måsar åt tills dom var proppmätta och flög upp och satte sig på bryggan där dom sket ner så att det såg ut som om någon tappat en burk vit färg.

Salebo vandrade tårögd upp till huset samtidigt som hustrun beordrade upp sönerna att hämta skurborstar för att skura bryggan. Lillebror sa till den större att ”Det här fårt du göra själv, det var din id’e”.
Den äldre sonen skurade på och noterade att måsskit syns bra på en ny flytbrygga trots idogt skurande.
Salebo själv blev aldrig riktigt kompis med bryggan efter det och föredrog dom sköna skogspromenaderna istället.

[Marrexxx 66]

Kul historier jag läser gärna fler. du borde skaffa dig en blogg..

[jan_af_lisoe 179]

Kanske inte passar riktigt här, men jag skrattar åt den varje gång jag läser den, trots att första gången var kring 2002:

Pudeln som kom in från rävfällan.

En lantbrukare hade problem med grannens pudel. Den släpptes varje morgon ut fritt för att pinka och satt också varje morgon i rävfällan och skällde för att bli utsläppt. Grannen var en äldre ensamstående tant. Hon gillade djur mer än människor. Varje försök att lösa problemet samtalsvägen var dömt att misslyckas.


Men en kviga skulle slaktas och det gröna våminnehållet togs tillvara.
På en undangömd plats fick det stå och surna i två veckor. När pudeln nästa gång togs ut ur fällan gneds den omsorgsfullt in med den stinkande blandningen. Den försvann glatt hemåt, krafsade på dörren och blev insläppt.


Numera pinkar grannens pudel varje morgon i en ny hundgård. En äldre finrumssoffa har också farit med sopbilen.
Och det fångas rävar i fällan.

Senast ändrad av jan_af_lisoe | 21 september 2010 | 15:41

[sorken88 0]

 

Sverige:
En ung snygg blondin var deprimerad. Så deppig att hon skulle ta sitt liv genom att kasta sig ut från en bro. Hon tog sig till bron, och var just på väg att kasta sig ut, då en ung snygg sjöman såg henne. Han undrade varför hon stod där och grät.

Sjömannen tyckte synd om henne och sa:
- Se, du har massor att leva för. Jag far till Amerika i morgon bitti, och om du vill så kan jag smuggla med mig dig på skeppet.
Han flyttade sig närmare henne, la en arm runt henne och tillade:
- Jag gör dig lycklig, om du gör mig lycklig...
Flickan snyftade fram: - Ja. Vad hade hon egentligen att förlora?
Senare samma natt, så smugglade sjömannen henne med sig ombord, och gömde henne i en av livbåtarna. Därefter så kom han till henne varje natt, med smörgåsar och frukt, och sen så älskade de passionerat till gryningen.
Tre veckor senare, under en rutininspektion, så blev hon upptäckt av Kaptenen.
– ”Vad gör du här”? Frågade Kaptenen. Hon började förklara:
- Jag har gjort upp med en av sjömännen. Jag får mat och en resa till Amerika, i gengäld så får han sätta på mig varje natt.
Kaptenen tittade allvarligt på henne och sa:
- Då har han verkligen lyckats. Detta är Helsingborg-Helsingörsfärjan

[Jingo 6]

Birger i Berg hade på höstkanten köpt en fin furusnipa med Albin O20-dunkare kallad Öckan som han sidan slipan och fernissat under vintern. Under våren och försommaren hade Birger finåkt under några timmar och njutit av den nyförnissade båten. Men han tröttnade snart på finåkandet och när han pratade med bonden som sa att flundrorna började gå till vid grynnan utanför Mörtö kom id'en att nu ska det fiskas istället.

Båten in till stan och köpa nät och snabbt tillbaka ut igen med fyra flundrenät och två bojar.

Dottern och mågen var på besök och lite fiske tackade inte mågen nej till. Så det bar ut på den lite blåsiga nämdöfjärden med bojar och nät. När dom kom fram till grynnan undrade mågen om det fanns några åror men Birger sa att förr styrde man upp mot vinden och gled med vinden samtidigt som man la näten. Således är åror helt onödigt. Bojarna knöts fast och näten bands ihop enligt instruktionsboken. 
Mågen gjorde sig klar med näten och birger styrde upp mot vinden och la ur växeln. Bojen åkte i och mågen började lägga nät så fort han kunde, efter två nät började båten vrida sig varpå mågen måste börja röra sig läng sidan och Öckan medan han fortsatte att lägga. Birger lade då i backen för att räta upp båten, rycket när backen gick i gjorde att mågen snubblade till och tappade näten i båten som självklart trasslade till sig.
Mågen fortsatte  att lägga medan Birger började trassla upp, men nu gled båten ganska fort så Birger släppte näten och la i växeln framåt samtidigt som mågen nästan var på väg över relingen med näten. Skicka i näten innan du faller över bord skrek Birger till mågen. Mågen lyckades få loss nätet som nu trasslat in sig i flytvästen, ankaret och slutbojen och skickade det över bord samtidigt som gnisslande hördes från propellern.

Strax efter det stannade motorn med ett stön. Birger tittade ner mot propellern och såg bojen till nätet i oroväckande närhet. Förbannat också, självklart satt bojlinnan snodd runt propelleraxeln. Mågen beordrades i med moraklniven i högsta hugg samtidigt som grynnan närmade sig. Han skar loss trasslet och knöt ihop bojlinan med nätet och lyckades kravla upp i båten med Birgers hjälp. Motorn startades och det bar av hemåt, med Birger muttrandes en kaskader av svordomar på sörmlandsdialekt. När dom kom hem pratade inte Birger med någon resten av kvällen och stämningen var lite tryckande.

Nästa morgon var Birger på topphumör igen och dom gav sig iväg för att bärga fångsten. När mågen började dra upp första bojen och nätet kom var det 10 flundror dom första  metrarna av nätet sedan kom det trassel, hål, trassel,hål och trassel ända till sista bojen. När dom kom hem igen och hängde upp näten kom några öbor förbi och kommenterade med ett leende om det var ubåtar på fjärden. Birger svarade inte utan plockade ur flundrorna och kastade näten i soptunnan.

Våren därpå sågs en annons på Blocket om en nyrenoverad snipa som kallas Öckan och var till salu alternativt byte mot robbåt med åror. /Jingo

Senast ändrad av Jingo | 03 oktober 2010 | 19:06

[666D3 64]

Alltid skoj att läsa denna tråd. Hoppas att det någon gång ska handla om en sommargäst på Uvön som kallades Nicke. Gammal granne från barndommen som köpte ett ställe där för ganska länge sedan.

[Jingo 6]

Det var underhållning på krogen en fin Julikväll. Frun och jag tog med brorsans familj på promenad för att ta en Irishcoffe och glass till barna och sedan lyssna på underhållningen som visade sig vara en trubadur. Han var specialist på Cornelis och Taube, det var inte bara texterna som satt som smäck, rösten hade han säkert tränat på samma sätt som orginalartisterna. Publiken var rätt sparsam med några familjer från grannön och lite grabbar baksidan som vi brukar kalla stugområdet som ligger direkt ut mot fjärden. Dock på första parkett satt två herrar från Uvön som förvärmt medan trubaduren jobbade med att sjunga i samma stämma som gitarren var stämd i.  Herrarna som applåderade allt intensivare för varje låt. Med smäktande känsla spelade trabaduren vidare med allt säkrare självförtroende låt efter låt. Applåderna och visslande blev bara högre, herrarna från Uvön tjoade på mer och mer. Brorsönerna tittade storögt på farbröderna som tyckte att låtarna var bra. Efter en timmes spelande måste trubaduren svalka stämbanden med en öl eller två, men herrarna på första raden tjoade efter mer musik och det kunde inte trubaduren stå emot. Nu kunde han inte låta bli att låta herrarna önska några favoriter varpå skrek Personliga Persson i kör.  När trubaduren sjungit en halv vers började den ena av Uvö-herrarna gråta en bit in på andra versen hade gråten övergått i ren förtvivlan. Han hulkade och tårarna rann ur ögon, näsa och mun och han ropade gråtande, Du är fantastisk. Sedan grät han vidare och snöt sig med en trumpetstöt. Brorsönerna kom fram till mig och viskade, Varför går farbrorn inte hem om han tycker att han spelar så dåligt så att han blir ledsen? Jag sa att han tycker att det är fint, det är därför han gråter. Den större av brorsönerna (då 7 år) tittade på mig med viss skepsis. Menar du att lillbrorsan brukar gråta för att han tycker att det är så kul att borsta tänderna.   Njä men det här är annorlunda sa jag och sökte efter orden. Jag tycker att han spelar jättetråkiga låtar sa storebror Vi går hem. Lillebror som inte sagt någonting tittade lite pillimariskt på den gråtande och sa tröstande Du ska inte vara ledsen för att din mamma vill att du ska borsta tänderna.  Den gråtande mannen tittade förvånat åt vårt håll, vi förklarade inte mer utan strosade hemåt i sommarnatten.

[Jingo 6]

En gammal goding från Nämdö

Eller varför inte JJ som tycker att fast tank är onödigt. När man tankar är det så lätt att lyfta ur 22 literstanken på bryggan så slipper man få något bensindräll ini båten.

När JJ köpt sin halvplanande båt och skulle åka och tanka för första gången blev det lite kalabalik på macken. Den halvplanande båten drev väldigt i sidled när JJ skulle lägga till och det var centimetrar från att bli en smärre kollision. Nåväl med lite hjälp från den lätt skärrade mackägaren lyckades JJ förtöja och på sedvanligt maner lyfta ur 22'an och fylla den.
Efter att ha betalt och stått och pratat med mackägaren en stund för att få honom på bra humör igen var det läge att bege sig hemåt igen. JJ hoppade i sin båt, lade ut och gav god gas därifrån. Efter 150 meter hostade motorn till och stannade. Förskräckt vänder sig JJ om och ser att utrymmet där tanken ska stå är fasansfullt tomt!!!

Något rött står kvar på bryggan vid macken. Således fram med paddeln och ta sig tillbaka till macken där mackägaren som nu var på mycket gott humör viftande ropar att Du glömde något innan du åkte härifrån.

Så kan det gå, det där med fast tank kanske inte är så dumt ändå.

/Jingo

[Jingo 6]

och ännu en

Häromsistens skulle JJ och hustrun besöka några vänner på en grannö med den nyinköpta välbegagnade motorbåten (utan hajfena/ pulpit att hålla sig i). Dom ankrade upp i rejäl sidvind och hoppade i land för god mat och dryck. På småtimmarna när dom skulle hem hade vinden tvärtemot praxis, ökat och inte mojnat. Dessutom var det en präktig dagg på fördäck.
Båten drogs med stor möda nära bryggan och en minst sagt vådlig ombordstigning startade.

Först lyckades JJ likt en överviktig padda kravla fram över fördäcket för att precis lyckas nå takräcket och ta sig in i båten.
Motorn startades och nu skulle hustrun fås ombord så att avfärden skulle kunna ske.
Vare sig JJ eller hustrun har några påvisbara släktskap med Sparven från Minsk så hustruns vådliga ombordstigande kantades av vilda skrik. Efter en del möda kom hon ombord och dom kunde smyga ut ur viken och ta sig hem.

Dagen efter frågade vännernas välvillige granne som har grundläggande psykologiutbildning om dom ville prata ut om gårdagens familjedispyt. Vännerna tittade konfunderat på varandra och undrade vad som avsågs.
Psykologen hade anat ett praktgräl nere vid bryggan och var oroad över om nävarna vart uppe då dom vaknade av hjärtskärande kvinnoskrik som bara kan tyda på en våldsam misshandel enligt instruktionsboken.

JJ har nu skyndsamt monterat en hajfena på den nyinköpta båten.

[Jingo 6]

ja vi tar väl en tredje

Kan även berätta om projektledarkamraten (PL) som hyrde stuga och fick låna hyresvärdens motoriserade roddbåt för en tur till den lokala mataffären.
PL startade den lilla 6 hk evinruden och puttrade iväg.
Han tyckte att den gick mer än brukligt segt i början men när han kommit en bit så gick den lite bättre. PL kom fram till matbutiken och handlade och tog för säkerhets skull en öl på hamnkrogen för att få rätta knycken i startsnöret.
När PL kom ner till båten låg den konstigt rakt ut precis som han lagt den när han kom. När han klev ombord för att åka iväg kände han hur det spände i aktern på båten.
Han lutade sig över akterspegeln och såg en spänd tamp ner i vattnet.
PL drog i linan och upp ur vattnet kom hyresvärdens uttjänta och stenfyllda tvättmaskinstrumma som används som bojsten.

Det visade sig att den båtovane PL hade missat att knyta loss aktertampen och således bogserat bojstenen till affären. Lätt rodnande lyfte han ombord bojstenen och åkte skyndsamt därifrån, med en del förvånade blickar från hamnkrogens gäster i bakhasorna.
Båten gick iallafall rätt hyggligt nu utan den stenfyllda tvättcylindern hängandes i vattnet.

[Jingo 6]

Den sista historian jag hämtat från Tokiga historier från....

AÖ som är öbo satt på hamnkrogen och berättade med en lätt öldoftande andedräkt en dag att han vart på en grynna lite lätt några kvällar tidigare. Inte så farligt men ändå.

TS som var bästa pilsnerpolare till AÖ kommenterade då att så lätt var han väl inte på. När jag kom och skulle dra loss honom kunde jag gå runt båten utan att bli blöt om fötterna. Han stog på land.
Så var det slut på den diskussionen. AÖ sa att jag tar nog en öl till. 

[Jingo 6]

Sjösättningen En Majdag med soligt men blåsigt väder bestämde sig Jingo (jag) för sjösättning. Båttrailer lånades (omöjligt att hyra i Stockholmsområdet 2011) och sonen bokades för medhjälp. Pålastningen av min FjordWing gick bra och vi fyllde båt och sonens V70 med grejer som skulle med. Ut till båtklubben där sjösättningen gick lysande, alla grejerna i V70'n lastades ur och skulle börja packas i båten. Då ropar sonen, Pappa skynda dig iväg nu, det står en på kö som ska sjösätta. Således startades båten och resterande grejer kastades i båten, nu fanns plats för drygt 100 kg Jingo på förarplatsen. Resten av båten såg ut som en flyttbil, grejer överallt samt en solstol i oformlig förpackning som låigger extremt ivägen. På tomgång puttrade jag ut från båtklubben samtidigt som GPS slogs på. Då märkte jag att GPSen prompt ville tillbaka upp på land...... .... 

Vill ni läsa klart kåseriet om min sjösättning, håll koll på Bryggsnack, Krönikor där kommer det snart. /Jingo

Senast ändrad av Jingo | 20 juni 2011 | 21:45

[Jingo 6]

Ähh, här kommer det nu.

Sjösättningen En Majdag med soligt men blåsigt väder bestämde sig Jingo (jag) för sjösättning. Båttrailer lånades (omöjligt att hyra i Stockholmsområdet 2011) och sonen bokades för medhjälp. Pålastningen av min FjordWing gick bra och vi fyllde båt och sonens V70 med grejer som skulle med.   Ut till båtklubben där sjösättningen gick lysande, alla grejerna i V70'n lastades ur och skulle börja packas i båten. Då ropar sonen, Pappa skynda dig iväg nu, det står en på kö som ska sjösätta. Således startades båten och resterande grejer kastades i båten, nu fanns plats för drygt 100 kg Jingo på förarplatsen. Resten av båten såg ut som en flyttbil, grejer överallt samt en solstol i oformlig förpackning som låigger extremt ivägen. På tomgång puttrade jag ut från båtklubben samtidigt som GPS slogs på. Då märkte jag att GPSen prompt ville tillbaka upp på land, hade visst satt på den innan vi lämnade huset hemma. Det var bara att lägga ut en ny rutt till ön men, då märkte jag att vintern vart lång, GPS'en ville absolut inte till ön utan tillbaka till huset i Huddinge. Efter 10 minuters tryckande slogs GPS'en av och jag fällde ner gasreglaget för att få känna hästsparken av min 25 år gamla 90-hästare.   Men ingenting hände, båten puttrade vidare på tomgång som om inget hade hänt. Efter en del pumpande med gasen och chokande började jag fundera över de nya tändstiften inköpta på Marinshopen för en dagslön. Kan det vara så att dom inte är riktigt rätt ändå. Dom gamla stiften ligger i verktygsbagen, så även tändstiftsnyckeln. Nu var det bara så att äver verktygsbagen ligger 5 säckar matjord, ett trädgårdsbord och hustruns ny solstol. Det var bara att börja flytta ruynt grejerna för att nå verktygen, sedan flytta runt dom igen för att nå motorn. Hängandes över motorn i hyfsade vågor utfördes tändstiftsbytet med andan i halsen. Lätt stressades provstartade jag igen, jodå nu gick den som den skulle. Kvartsgas förbi Dalarö och så fullt tryck ut på Jungfrun   Halvvägs över till ön dog motorn med en suck. Med en lätt förtvivlan och rejäla vågor tittar jag bak mot motorn och ser en platt blåsa på bensinslangen, nu slår det mig att det gick så fort med packningen att jag glömde skruva upp vakumskruven på tanken. Rejält gungande satte en ny ompackning igång, fyra matkassar, ett plasttak, en väska med nytt tågvirke och solstolen flyttades runt så att jag kunde få in en arm och precis nå tanken. Upp med skruven och en ljudlig pust lät varpå blåsan såg ut som vanligt. Motorn startade direkt och fräste iväg tills jag var utanför Rögrund då den dog igen med en suck. Stressen och blodtrycket började nu nå oanade höjder, motorn startade och puttrade fram på tomgång igen. Bara att ställa in siktet på Rögrund och puttra dit för att förtöja vid bryggan och börja en ny omlastning trädgårdsbordet, tre påsar plantor, ett skottkärrehjul och solstolen. Då visade det sig att anslutningen till bensinslangen lossat vid tanken när vakumskruven lossats. När den satts på plats och motorn startades igen puttrade jag ut från bryggan, då hostade motorn till. Jag vände blixtsnabbt på huvudet och blängde till på motorn, samtidigt vred jag på ratten och gick på skärgården tydligaste grynna. Med hjärtklappning, tårar i ögonen och andnöd lossade båten och tack och lov med hyfsat hel propeller lyckades jag ta mig till bryggan hemma på ön. Jag gick raka vägen upp till stugan för att med gråt i halsen ringa hustrun som tröstande sa åt mig att laga lite mat, ta två whisky och sätta mig och kolla på lite TV en stund. När middagen var uppäten slog jag på tv'n som självklart var stendöd som följd av att det blev strömavbrott på hela ön. Kl 21 somnade jag med kläderna på i sängen efter den värsta dagen som båtägare någonsin. När jag vaknade på morgonen lastades alla grejer ur båten och så även solstolen med sin förpackning som nästan log åt mig. /Jingo