Eilean

Brucekopior har genomgående och utan undantag placerat sig dåligt i test, en del med rent katastrofala resultat. Inte ens Bruce orginal är något vidare. Och kopiorna blir inte bättre. Lägg en kopia bredvid ett orginal så ser man direkt att ankaret inte ens är en kopia, utan något som mer eller mindre liknar orginalet. Vinklarna är annorlunda, godtjockleken likaså och kopiorna saknar den vassa egg som gör att orginalet skär genom växtlighet och hårda bottnar. Vikten stämmer oftast inte och gjutfel är inte ovanliga. Dessutom varierar de över tiden - den kopia en butik sålde förra året kan vara något helt annat än det som saluförs i år. Dessa ankaren gjuts av mängder av små gjuterier ute på kinesiska landsbygden, man kopierar varandra, har ingen kvalitetskontroll och använder ospecifierat stål. Att många sedan är nöjda med sina brucekopior beror på att man helt enkelt inte utsätter sitt ankare för påfrestningar. Man akterankrar vid land så att ankaret hamnar på en mjuk, växtfri uppförsbacke där snart sagt allt gräver ner sig och får visst fäste. Båten ligger i lä, mer eller mindre i vindögat och skulle vinden vrida och öka flyttar man båten. Kort sagt, Brucekopiorna är välkända skräpprodukter - och kostar därefter. Ännu dummare är att köpa en brucekopia i rostfritt - då får man betala samma pris som för ett erkänt bra ankare. Det är blankt och snyggt, men presterar ändå undermåligt. Vill man ha ett erkänt bra ankare till lägsta möjliga pris, köp Delta. Finns även i RF. Annars finns ju Spade, Rocna, Manson, CQR, Bügel m.fl. Men till betydligt hgre priser.

Det är en mycket slitstark maskin. Den och Perkins 4.236 är båtmotorernas evighetsmaskiner. Ett företag som heter Lehmann i USA brukade utrusta dessa med turbo. Kanske en ledtråd för ytterligare info.

Tittar man på bilderna ser den ju bra ut, ja riktigt fin. Men frågan är om följande, kopierat från instruktionsboken, inte är att ta i: 6.4.1 Söt vattenkyld motor

Jag tycker ni är taskiga mot Scharab.

Nej, det tror jag inte. Problemen är nog mer relaterade till installationen och kanske driftscykler. Och kanske i någon grad att många elverk är monterade på ett vis som gör att man inte frestas till daglig översyn. Motorrumstemperaturen är nog också ett problem när man eftersträvar extremt tyst gång. Ett exempel, Har en god vän med ett elverk, varvsmonterat vid nybygge av hans Malö. Inget skräpvarv som tillverkar lågprisbåtar precis. Det elverket hade ständiga problem, fick lyftas ur efter varje säsong då det så småningom vägrade starta då avgasventilerna rostar. Det visar sig så måningom, efter flera säsonger att avgasslangens dragning och vattenuppsamlaren var feldimensionerade. Varvet och tillverkaren av elverket skyller på varandra. Problemen täcktes av garantin, men det var likväl ett stort besvär för båtägaren. Liknande probem har en annan bekant, en mycket kunnig man och långseglare som själv byggt sin stålbåt. Här var det också problem med rostande ventiler. Exakt vad som var orsaken vet jag inte. Kanske felinstalation av båtägaren? Men det är en kille som både vet hur man gör saker och sällan fuskar. Jag menar inte att elverk är kassa. Oceanis skriver ju till exempel om enbart goda erfarenheter. Men det måste finnas en anledning till att elverken toppar listor som mest opålitliga tillbehör. Många tänker kanske att köper man en grej för 100.000 istället för 3000 skall det vara 'fit&forget'. Men man skall nog vara vaksam, göra en väldigt noggran och genomtänkt installation och följa tillverkarens anvisningar till punkt och pricka. Alternativt låta en yrkesman göra jobbet - då har man i alla fall någon att sätta press på om det inte fungerar som tänkt.

Fisher Panda, Mastervolt Whisper och många andra. Men förutom prislappen får man inte glömma att dessa inte är underhålls- och problemfria. Tvärtom. Det har gjorts enkäter bland långfärdsseglare om 'mest problematisk' utrustning. Och generatorer brukar vinna. Konstigt nog strular de oändligt mycket mer än en diesel för framdrivning. Sedan brukar de inte vara vara en social hit i naturhamnarna

Att vara 'inspärrad'i en konventionell väst i varmare vatten är inte kul. Särskilt inte om den har integrerad sele. Vilket den skall ha, sele är ju avgjort viktigast på lång- och havssegling. En konventionell väst, som man skall orka bära en längre tid, saknar krage. En nackdel om man blir liggande längre tid i vattnet. Fastnar den uppblåsbara västen när det är dags att hissa upp MOB, sätt kniven i den. Ofrivillig uppblåsning har jag också råkat ut för, när den hängde i en garderob (!). Jag fick rådet att byta ´ pillret' årligen. Sedan dess har det inte hänt. Att den fastnar beror nog på typen och eventuellt slarvig packning. Alla fall våa är utformade så att handtagen omöjligt kan fastna. Vi kör upplåsbart sedan 6 år och vill inte byta tillbaks.

Jag har en Nasa Clipper navtex sedan många år. Mycket enkel att använda, enkel att filtrera och många gånger bättre mottagning är dyrare konkurrenter. Försumbar strömförbrukning. Nackdelen är att navtexsystemet bara ger 24-timmarsprognoser För just en sådan resa du gör rekommenderar jag NASA Wetherman. Bra 5-dygnsprogoser 4 ggr /dygn i samma förpackning som deras Navtex.

Nej. Spänningsfallet pga belastning sker inte kablarna (om de inte är gravt feldimensionerade) utan i batteret. Så det spelar ingen roll var du kopplar in mätaren. Så länge du mäter utan någon förbrukare påslagen. Men det är riktigt så långt att är huvudbrytaren av i ditt förslag avlagen kommer du mäta batteriets spänning vid noll belastning. Men du har väl strömbrytare på eller för de olika förbrukarna du har ombord och kan slå av på dem istället? För att få tillförlitliga värden skall batteriet fått vila några timmar. Jag tycker att man i princip skall låta bli att koppla in något överhuvudtaget före huvudströmbrytaren. Huvudströmbrytaren är en säkerhetsdetalj och skall den kuna fungera som en sådan skall den bryta all förbrukning.

www.maringarderoben.se

Man kan ju undra om hettan var så hög att laminatet kanske skadats. Jag skulle begära dit en besiktnngsman.

Men det finns ett stort 'men' också. Många båtar med fylliga, runda och bäriga förskepp har problem att ta sig fram i krabb sjö - vågorna stoppar upp båten och hon kräver mycket segel för att kunna få god framfart. Vilket i sin tur kräver styv båt som klarar att föra nog segel i hård vind. Alla spetsgattade, runda, bulliga och vid första anblicken 'sjövärdiga' båtar uppfyller inte ovanstående krav.

Ja. Och även nej. Visst är det så, skall man enbart av spänningen kunna avgöra laddningsgraden måste batterierna ha vilat några timmar. Men, när man 'kan sin anläggning' kan man även få en hygglig uppfattning om laddningsstatus när man har förbrukare man ofta använder inkopplade. Man 'vet' t.ex att lanternorna sänker spänningen med t.ex 0,2V när de är inkopplade med fulladdat batteri. Bäst är ju naturligtvis om man också har en noggrann amperemätare i systemet. Då får man efter en tid ännu bättre känsla för laddningsläget vid en given belastning. Och dessutom får man bonuseffekten av att kunna bilda sig en uppfattning hur mycket man har stoppat tillbaka under pågående laddning. Och ser tydligt när det är fullt. Senast ändrad av Eilean | 15 februari 2010 | 18:44

Fläkten kan mycket väl sitta där för att se till att motorrumstemperaturen hålls tillräckligt låg. Förutom att vädra ut motorrummet innan start om det är frågan om en bensinmotor. Koppla inte bort den utan att ha koll på temperaturerna efteråt.

Men exakt vad är det den här mojen gör: Det är en högst grov voltmätare som mäter batterispänningen. Grön diod för spänning över X volt, >90% Gul för spänning runt Y volt, mellan 40-90 %. Det är stor skillnad mellan 45 och 85%, men det säger instrumentet inget om, det visar samma värde. Och Röd för under Z volt, under 40%. Då är batteriet alldeles för djupt urladdat för att det sal må bra. Alltså är instrumentet alldeles för grovt för att ge någon egentligt användbar information. Då har du större glädje av en analog voltmätare för under hundralappen även om analoga mätare också är för onoggranna. En digital voltmätare som visar ner till hundradels volt är vad du behöver för att kunna se hur mycket kapacitet du har kvar på batterierna på 10% när. Över hela skalan mellan fulladdat och helt urladdat. Men då får du nog räkna med litet mer än 300.- om du inte händig. Resonemanget att du har en båt utan generator och därför inte behöver behöver någon avancerad övervakning låter helt fel i mina öron. Tvärtom skule jag säga. Den som har generator kan ju starta motorn om det börjar krisa med ström. Och omedelbart vara på grön kvist. Men vad gör du? Du måste ju få varning i god tid innan batterierna är urladdade. För sedan sitter du ju där, mellan stenarna vid Gillöga. Senast ändrad av Eilean | 12 februari 2010 | 17:01

Sätt den vid styrplats. Tveklöst.

Smögen också. Men där var det annat som drog ner betyget.

Var är ni nu?

Här hållar jag inte med dig på en punkt. Jag upplever det som positivt att man bir anvisad plats av några 'marineros' efter att ha checkat in. Med de priser man får betala även här hemma, särskilt med en större båt, blir jag hederligt förbannad när platserna som är anpasade för större båtar är upptagna av små för de tycker att det är bekvämare att ligga där. Eller inte tänker. Och man blir tvungen att klämma in 15 ton mellan små ynkebommar som slutar midskepps, eller förtöja i en boj som hamnar i sittbrunnen när linan tajtas upp. Samtidigt så ligger 30-fotare med 8 meters mellanrum långsidesförtöjda på de enda platserna som finns för större båtar. Och detta för att en s.k. hamnkaptenen inte orkar masa sig ut ur sitt kontor utom när det är dags att gå inkasseringsrundan. Ett exempel, jag minns Simrishamn för några år sedan - långsidesplatserna markerade 'över 12 m' var alla fulla, de flesta av båtar under 12 m. Några låg i dubbla lager. Massor med lediga platser med bommar fanns, men inga som tar över 4 m bredd. Vi lyckas få tag på en tjej som gick runt och tog betalt och skulle föreställa hamnkapten. Hon ville inte störa dem som låg fel på storbåtsbryggan (konflikträdd 16-åring) utan hänsvisade oss längre in i hamnen där det låg flera stora motorbåtar. Bang! Vi gick på grund innan vi ens kom halvvägs fram... Vid det laget hade hamnkaptensbruden gömt sig. Då surnade jag till och bad en av de mindre båtarna som inte hade någon på utsidan på storbåtsbryggan att flytta. De vägrade trots att de bildligen var förtöjda i stolpen med skylten 'Reserverat för båtar över 12 m' och hade sådär 4-5 meter mellan sig och nästa båt och bryggnock, bekvämt utbredda. Ok, sa jag, bev riktigt sur och började förbereda mig för att lägga mig utanpå dem, en HR32. De ville vägra oss det, de tycte vår båt var för stor, men jag sa att det skiter jag i, klaga hos hamnkapten. Jag läser bara på skylten. Då flyttade de... Sedan hade hamnkaptenen mage att komma och klå oss på 350.- tror jag det var. Vi var ju över 12x4 och skulle ju betala för det.... I sådan lägen saknar jag service med väntbrygga och incheckning och anvisad plats. Eller ännu bättre som det är i många brittiska eller kanalö-hamnar. Det kommer ut en RIB med en gubbe ombord och möter med ett: 'Are you looking for a berth, sir?' 'Yes!' 'For how many nights, sir?' 'One, thank you' 'Please flow me, sir' Och så leder han oss till en plats som passar. Det ihop med fina anläggningar och el-vattenuttag till varje båt gör att man tycker att £40 är billigt. Jämfört med att dra 20-tals meter kabel och 4 båtar samsas om ett 6A uttag, en skitig toa med myntdusch och vatten vid en separat bryga. Men det kostar ju bara 250.- Angående pappersexercisen får man inte glömma att många medelhavsländer har mycket större bekymmer med smuggling, illegal invandring och besökare från länder utanför EU än vad vi har i våra vatten.

Nej. Däremot båtar som seglat längre söderut slits mer pga ökad UV-strålning. Och många gånger för längre säsong.

Jag har hängt med i den här tråden. Inte för att den angått mig (lyckligtvis) utan för den har haft ett 'allmänintresse'. Alltid lär man sig något. Och det är rätt trevligt att se att någon med faktisk erfarenhet okså skriver något. Jag menar ine att att de övriga inläggen varit fel. Men de har ju (som så ofta på forum) handlat om mycket troende och tyckande.

Det där var en 110. Här är en 115: http://www.theyachtmarket.com/boats_for_sale/57722/ och http://uk.yachtworld.com/boats/1987/Southerly-115-2156803/United-Kingdom eller http://portsmouth.boatshed.com/southerly_115-boat-15000.html

Hmm. Då har jag nog missförstått något. Jag trodde att vingarna satt på den rörliga delen och att den sedan drogs in vertikalt i båten. Den svänger alltså kring en lagring i framkant och vinarna är på den fasta delen? Det är ju bra om man smäller på. Någon båt för 3 mille har vi inte råd med. Då spricker planerna på att dra iväg för gott inom 6-7 år. Dessutom har dagens modeller produktvecklats väl mycket, fått en släng av marinaanpassade inredningar och har långt ifrån samma hantverk Southerly hade förr. Trots priset... Vi funderar på en 10-15 år gammal Southerly 115, de hamnar mellen 0,8-1 mille.

Jag är böjd att hålla med dig. Förra omgången jag kikade på båt skippade jag Medelhavet rätt snabbt och köpte i England istället. Där fanns större urval av båttyper jag ville ha och vanligen mer välutrustade Nu, när det snart är dags igen satsar jag nog på nordeuropa, Tyskland, Holland, norra Frankrike och England. Om inte annat så blir resorna enklare och kortare. Sist, och inte minst viktigt. Skall båten hem till Sverige så kan man segla hem den under en sommarsemester från nordeuropa. Från Medelhavet talar vi månader eller mer. Och en transport massor med pengar.

Poko skriver: ...Oceanis'en är även den bygd för att stå på botten. Just nu står den dock på land med enbart en stötta på varje sida ifall kraftiga vindar under vintern. Med bred vinge under kölen och dubbla förtärkta roder står den hur bra som hälst... Du har nog både rätt och fel. Den klarar att stå på botten om den är slät, hård och skyddad från sjögång. Men man skall ha inspekterat platsen vid ebb och vara säker på att ingen sjögång kommer in. Går det inte litet dyning så att båten står och hugger ett slag, eller att det finns ojämnheter, stenar eller gropar, mjuka dyhål som går att belastningen kan bli onormalt hög exempelvis på ena rodret eller att båten hamnar i en farlig lutning blir saken en annan. Jag har undersökt problematiken rätt noga och dessa båtar är byggda för att främst vara grundgående och ibland torrsättas under kontrollerade former. Vilket är jättebra för många men som inte passar mig. Jag vill ha en båt att långfärdssegla med i tidvattenområden som Skottland, Bretagne, Kanalöarna, Scillies och atlantkusten i övrigt. Då måste man chansa en del på bottenförhållandena och räka med att dyning oftast kryper in. Och det klarar bara Southerly, Ovni, en del udda aluminiumbåtar med lyftköl och en del dubbelkölade båtar. Dessutom ser jag klara fördelar med en köl som svängs in i båten framför en som hissa upp vertikalt. Missförstå mig inte - jag är inte ute efter att såga din, eller andra franska båtar. Men alla båtar har sitt användningsområde som de är bäst lämpade för.