heimlaga

På mitt språk är det där en stefapackning medan packboxen är hela paketet med mässingsdelar och allt. Därför tyckte jag det lät vettlöst att byta hela packboxen när det bara är stefapackningarna som är dåliga. Tydligen har en del av er ett annat språkbruk än jag.

Vi skall börja med att fråga om båten är klinkbyggd eller kravellbygd? Det är helt olika metoder.

Vi kan väl vara ganska säkra på att båten skall på land, packboxen öppnas och det som är fel repareras, och smörjning ordnas genom lilla slangen. Ingenting att börja springa och köpa dyra delar för. Det är nästan säkert bara tätningsringarna som behöver bytas. Inte hela packboxen.

Senast jag köpte överblivna båtspikar betalade jag 20 euro kilon

Vanlig galvaniserad båtspik. Troligen tillverkad av Mustadfors. De här spikarna är speciellt utvecklade för klinkbygge. Man slår spikarna genom landen och viar dem på insidan. Starkare än kopparnitar och framför allt blir båten slät på insidan. Nylonnät och kopparnitad båt är ingen trevlig kombination. I stora delar av Norrland och Österbotten har man spikat båtarna på det där viset sedan urminnes tid. Fram tills slutet på 1800-talet var spikarna handsmidda men med ungefär samma form. Numera när träbåtsbyggandet är i kris så är efterfrågan liten. Hur långa är spikarna? Vad kostar de per kilo? Var finns de?

Man brukar väl korta och slipa om bladen och justera stigningen tills det blir bra ihop med båten. Inte vet jag men så har jag fått lära mig att göra då man anpassar propellern till båten.

Att plasta in trä och plywood är inte alltid så bra. Det är därför min fina plastsnipa står övertäckt med gamla takplåtar i skogskanten år ut och år in. Det inplastade träet har ruttnat och frostprängt laminatet runtomkring. Det är tyvärr mycket inplastade träförstärkningar i den båten och jag har brist på tid och pengar.

Nå så mycket utrustning är det inte. En bra sticksvets med likström, några vinkelslipmaskiner, och en gassvets/skärbrännare. En stadig arbetsbänk med skruvstycke. Man behöver också ha tillgång till en bra pelarborrmaskin som klarar stora hål. Kanske en kraftig handborrmaskin. Två bitar järnvägsräls och en slägga och en stor klubba att forma plåt med. En stor improviserad ässja och om man måste nytillverka vinkeljärnsspant av den gamla sorten. Är skrovet nitar behöver man en trampässja att värma nitarna i och en bra nithammare och ett mothåll och en skålad dorn att jämna upp nitskallarna med..... och en kamrat som håller emot. Jag har aldrig arbetat med järnbåtar men jag har byggt och reparerat traktorredskap och byggt en del industrimaskiner ute på vedbacken och det är inte så svårt.

Att renovera en slutkörd gammal motor är inget problem. Med nya underdimensionslager och nya kolvar och kolvringar och cylinderfoder och ventiler och ventilstyrningar och kanske ny oljepump och renoverad insprutarpump blir de flesta gamla motorerna som nya. Själva arbetet är inte så alldeles svårt. Den ena stora frågan är om det finns nya reservdelar att köpa. Måste man börja gjuta kolvar och tillverka cylinderfoder och passa in ventiler som är tänkta för någon annan motor och svarva ny kolv till vattenpumpen då blir det både svårt och oerhört tidskrävande. Där går gränsen. Den andra stora frågan är om blocket är sönderrostat inifrån och i så fall om man kan få tag på ett annat motorblock. Sötvattenkylning är alltid bättre än saltvattenkylning. Gällande gamla träskrov går det mesta att reparera. Träd växer i skogen och resten är bara vanligt arbete. Gränsen som kommer emot är hur mycket arbetstid man kan satsa. Den gränsen kommer snabbare än man tror. 1000 arbetstimmar går åt snabbt på en litet större båt även om man bara håller arbetsbåtsfinish på båten. Gällande storleken på båten så ökar kostnaderna och arbetet med att ta båten på land väldigt snabbt när skrovet blir större. Allting blir mer komplicerat. Ingen har råd att hålla på i elva månader och byta bord i botten på en skuta som är så stor att den måste stå på en kommersiell slip. På en mindre båt i 8-9meterklassen kan samma arbete gå på tre månader medan båten står på en hemsvetsad trailer byggd av ramen från en skrotad lastbil. På en båt i 6-metersklassen går samma arbete kanske på en månad och går att göra under tak i någon gammal hölada. Gränsen för hur stor båt man har tid och råd att äga är lägre än folk oftast tror. Plastade träbåtar är sällan mer än flytande vrak. Mycket svåra att reparera och om de inte redan är ruttna under plasten så ruttnar de oftast ganska snabbt. Undvik dem. Ett bra byggt plastskrov eller järnskrov går att reparera nästan för evigt. Nackdelen med plast är att hartsen kräver sommartemperaturer för att härda. Svetsa kan man året runt.

I så fall borde hon med bilen och han med båten enkelt ha kunnat bevisa genom vittnen att de normalt använder egendomen själva. Jag skulle inte ha något problem att få fram 30 sinsemellan oberoende vittnen på vilken bil och vilken båt och vilken traktor och vilken traktorkärra jag äger och använder.

Normalt vänder tillverkarna stefapackningarna bakpå naven med läppen inåt så de skall hålla kvar fettet i navet. När man vänder läppen utåt håller den vatten och skit ute ur navet i alla fall någotsånär. Har man då en fastskruvad eller fastspänd navkopp på utsidan med smörjnippa i kan man pressa in fett där och så pressas det yttersta fetter ut under läppen på stefapackningen. Fördelen är att när det är för mycket fett i navet pressar överskottet ut när man kör. Nackdelen är att man måste smörja regelbundet eftersom navet hela tiden förlorar litet fett. Problemet är hur du skall klara av bromsarna....... här i trakten har de flesta inga bromsar på båtkärrorna eftersom det normala är att sjösätta med traktor. Att få överskottsfett och saltvatten i bromstrumman är inte så bra för bromseffekten.

Där har du en poäng. Det finns en del sådana masonitfasader från 40-50-talet som hänger kvar än i dag även om de nu är vid slutet på sin tekniska livslängd. Sedan finns det faktiskt olika slags Masonit så som Hybro säger. Det finns eller åtminstone fanns sådan som var oljehärdad på båda sidorna och den lär vara betydligt hållbarare. Kanske masonitdäck är en riktigt bra ide om man kan få tag på en bättre kvalitet.

Det är inget problem att sjösätta en mindre snipa på ramp. Så gör nästan alla här i trakten. Så gjorde jag med min 22 fots träsnipa när jag hade denDet gäller bara att ha ett tillräckligt kraftigt dragfordon. De flesta använder någon gammal traktor. Och förståss en ramp med vettigt vattendjup för aktern sjunker ju lågt då man drar upp fören på kärran. En sak att tänka på är att du måste backa ut så långt det någonsin går. Naven skall vara precis ovanför vattenytan. Vissa djupa tunga snipor går inte att få på kärran om man inte backar ned naven under vattenytan. Då gäller det att ha smörjnippor utanpå naven och bakframvända stefapackningar bakpå naven så man får pressa dem fulla med smörjfett före man backar ut och så pressa in ännu mer så vattnet pressas ut när du är uppe igen.

Sånt där förekommer ju hela tiden. Man har fört ett lass stockar till sågen och far hem med traktorn och hämtar nästa kärra medan den första står kvar vid sågen. Man har egendom i hyrt utrymme. I mitt fall en kipphyvel inhyrd i tröskhuset vid en ödegård i byn och hela snickeriet med all utrustning i en hyrd lokal. Eller traktorn parkerad på andras mark över natten medan ett arbete pågår. Gör ni inte sådant i Sverige? Det låter ju för jävligt om det inte duger att bevisa sitt ägande med kvitton och vittnen.

Till saken hör att jag brukar reparera träbåtar som bisyssla men jag vill inte riktigt kalla mig båtbyggare för jag har aldrig byggt en båt från början till slut.

Välkommen till forumet! Masonit är inte speciellt väderbeständigt men tack vare att båten stod i båthus tycks det ha hållit likväl. Var det gjort så kanske det går att göra det igen Jag skulle annars föreslå bumullsduk. En tid fanns det vinylduk att köpa som däckbeklädnad men den visade sig vara omöjlig att få tät i skarven och där under ruttnade träet när fukten som kom in inte kunde torka. Var försiktig med att blanda in epoxy eller polyester och glasfibermatta på en gammal träbåt. Jag vet att det är modernt men min erfarenhet är att inplastat trä ruttnar snabbt.

Du får ett totalt sett betydligt bekymmersfriare båtägande med totalt sett mindre arbetsinsats om du lyfter ur den gamla motorn och plockar isär den och antingen borrar cylindrarna eller byter cylinderfoder beroende på hur den är byggd, sätter in nya kolvar och kolvringar och kolvtappar pch kolvtappsbussningar och ventiler och oljepump och spridare. Slipar vevaxeln till undermått om det behövs. Helt enkelt en vanlig motorrenoverng. Jag gjorde en sådan genomgång på traktormotorn för två år sedan och räknat i problem och arbetstid och krångel var det grovt räknat samma tid som gick åt som skulle gå åt på din föreslagna ombyggnad av Monarken. Till saken hör att jag är timmerman och snickare och aldrig hade helrenoverat en motor förr. Jag fick litet konsulthjälp av en kamrat och av min farbror och så lämnade jag bort bearbetningsarbetet och spridarinställandet till en motorverkstad. Resten var bara vanligt arbete. Efter det har den gamla motorn varit bekymmersfri. Vill du ha det enkelt och välfungerande skall du inte sätta en massa tid på att skapa en båt som inte fungerar ordentligt i vattnet.

Jag håller med No-jah

Jag har hört sägas att ju fortare man tar ut en nylaminerad båt i kylan destu större är risken att den får böldpest på undervattensskrovet när den blir gammal. Stämmer det?

Absolut. Jag tog nu bara ett dåligt valt slumpexempel. Här är en lättdriven deplacementsnipa med hygglig komfort: https://www.findit.fi/sv/1934912.htm Tar man bort bärplanet skall den där gå bra i 7 knop med en 20hästarsmotor. Halvplanarna du länkade till kräver betydligt större motorer.

Monark 670 är för kort och bred för att gå bra i vattnet i deplacementfart. Den djupa och breda gaveln drar upp mycket virvlar så det krävs mycket motorkraft samtidigt som den har för mycket bärighet och får fören att dyka i vågorna på ett både farligt och obehagligt vis. Samtidigt som den lilla propellern på en mindre snurra tappar greppet i vattnet och du har svårt att komma någonstans. Deplacementskrov och planande skrov är två helt skilda saker. Helt olika formade för olika ändamål. Som en motorcykel och min Massey-Ferguson 165. Det finns ingen motorcykel som fungerar något vidare att spänna för en plog eller ett 5 tons vedlass som skall ut ur skogen. Att köra långresor med en äldre långsamtgående och skakig traktor blir ganska slitsamt det vet jag av erfarenhet. De är gjorda för olika saker. Min rekommendation är att du antingen håller fast vid den motorn och installationen som du har eller köper ett annat skrov som går bra i deplacementfart. Här är ett exempel på en mycket välformad och prisvärd deplacementbåt som är till salu just nu. Marschfart kring 6 knop med 8-15 hästars motor: https://www.findit.fi/sv/2040080.htm Extremt sjöduglig i deplacementfart.

Som finländsk medborgare med finländsk adress och telefonnummer är jag inte berättigad att skriva på men jag håller med dig Mackey. Jag anser att Öresund borde stängas så att endast fartyg som har klarat en ordentlig säkerhetsgranskning får fortsätta om de har mer än några kubikmeter olja ombord. Oberoende av nationalitet. Det är ju lika för alla så ryssarna har ingenting att gnälla om. Dels skulle det bli omöjligt för diverse oljelastade rostholkar att trafikera och dels skulle det bidra till att kväva Putinregimen i Ryssland och få ett slut på kriget. Försöker de forcera spärren skall fartygen uppbringas och säljas till högstbjudande skrothandlare och pengarna går till en fond för minröjning och miljösanering i Svarta havet efter kriget. Annars är jag skeptisk till Greenpeace som ofta går ett steg för långt och gör dumheter av en god sak. Den här gången håller jag med dem fullt ut.

Hade du inte redan gjort det för flera dagar sedan? Den gick inte att öppna trots många försök.

Jag håller fast vid min tidigare åsikt om eldrift. För att det skall vara möjligt att köra på elektricitet så blir det automatiskt en fråga om extremt lättdrivna deplacementsnipor av den sorten som byggdes under perioden 1925-1960 när motorerna var små och bränslet ansågs dyrt samtidigt som folk accepterade att puttra fram i mellan 3 och 7 knop. I många fall utrustade med hjälpsegel för att spara bränsle och minska rullningen på långa turer i lämpligt väder. En 23-fotare bör kunna klara sig med 8 och 12 hästar och en 19fotare för kunna klara sig med mellan 3 och 6 hästar. Då landar dieselförbrukningen på någon eller några deciliter sjömilen med en inombordsmotor på rak axel. Som man kan byta ut mot elmotor så snart det finns förnuftiga lösningar att tillgå för ett rimligt pris vilket inte finns i dag. Oberoende om det blir eldrift eller någon annan energiform i slutändan så är det i den riktningen vi måste gå för att kunna fortsätta köra motorbåt i en tid med energibrist och global uppvärmning och stigande bränslepriser vad än vi kör på.

Den mahognyn som finns att köpa i dag är inte vattentålig i vårt klimat. När man började använda mahogny i båtar var det i länder som England och Frankrike och Nederländerna där det aldrig fryser ordentligt på vintern. I alla fall inte vid kusten. Därför gjorde det inte så mycket att mahogny förvandlas till flis om den fryser när den är våt. Man använde mahogny från Mellanamerika, i första hand Honduras och Kuba där det växte mahogny som inte suger upp speciellt mycket vatten. Nu är den mahognyn antingen utrotad eller fridlyst överallt. Det lilla som kommer ut på marknaden är olagligt hugget av kriminella gäng. I stället har man börjat använda afrikansk mahogny som suger vatten som en svamp och står ganska dåligt mot röta om man inte dränker den fullständigt i rå linolja. Jag brukar föreslå ek som inredningsmaterial utomhus i finbåtar. Där det inte duger med furu eller gran. Gällande kryssfaner (plywood) så finns det sorter som tål att användas utomhus i båt men de sorterna är inte billiga. De vanliga billigare sorterna med ädelträyta har kärna av något billigt trä som suger vatten som en svamp och ruttnar medan man är på matpaus. Ädelträytan på de billigare sorterna är ofta kring 0,5mm tjock och tål varken väder eller stötar.