Offeranod i sötvatten

[DaBone 0]

Jag startar en ny tråd

Tänkte bara höra då man är relativt ny i båtvärlden om hur det är med offeranoder.
Köpte en plastbåt modell DC och till den en utombordare som gått i havet.
Då jag bara kör i sötvatten, sa en av mina vänner att det inte behövdes någon offeranod och jag lät den gamla anoden för saltvatten sitta kvar.

Nu lästa jag i en annan tråd att det finns offeranoder för sötvatten. Måste jag ha det?
När, var och varför måste man ha dessa? För att reda ut detta en gång för alla.

[Thomas-1 310]

En gång för alla finns redan. Eller iaf en bra inledande översikt över korrosions-problem...

http://www.sxk.se/tekniska/btf/korrosion/korr.pdf

Citat:
Magnesium
Magnesium ligger under zink i spänningskedjan och används i speciella fall, särskilt i sötvatten.

Ingen antydan om vad speciella fall innebär konkret, men rostfria utbytes-propellrar, och elfel antingen i egna eller grannbåten eller i 220V-nätet, är nog bra speciella fall-kandidater.

Finns i forumet flera trådar i ämnet som antyder att just dessa orsaker är troligast, så använd gärna sökrutan.

Håller man regelbunden kontroll på eventuella avgnagningar så kan man avgöra om magnesium-anoder behövs, alltså metall-avgnagningar på rigg etc. Undantaget är elfel, då kan det gå rysligt fort. 

Zinkanoder i sötvatten avgnags tyvärr knappt, de offrar sig alltså för långsamt, vilket ju är hela poängen i skyddet. Då de avgnags levererar de samtidigt elektriska laddningar till sitt skyddsobjekt och förhindrar därmed dess oxidering. Saltvatten innehåller mer laddade joner, så en magnesium-anod tar slut innan säsongen, inte heller bra.

Nåt sånt, inledningsvis....

Senast ändrad av Thomas-1 | 26 januari 2010 | 17:05

[DaBone 0]

De trådar och artiklar som jag läst handlar bara om stål, aluminiumbåter eller segelbåtar. Ingen plastbåt som jag har. Jo, en som hade en plåt i rostfritt stål på akterspegeln, vilket inte jag har. 
Motorn har ju inte tagit någon skada ännu, men nu när man blev lite osäker på hur det är, tänkte jag i alla fall fråga innan det är försent i sådana fall.

[DaBone 0]

Håller man regelbunden kontroll på eventuella avgnagningar så kan man avgöra om magnesium-anoder behövs, alltså metall-avgnagningar på rigg etc. Undantaget är elfel, då kan det gå rysligt fort.

Så enda anledningen till offeranod i mitt fall är om jag skulle få något elfel i båten?
Då inga synliga skador finns efter 2 år i sjön, kan jag vara lugn?

[Thomas-1 310]

Ja, jag är benägen att hålla med på att du kan vara lugn!

Men även anodernas avgnagnings-hastighet är intressant. Syns dessutom mycket bättre än motsvarande under färgen på tex riggen. De skall normalt ligga lägst i spännings-serien av de metaller man har under vattenlinjen, och de bör alltså normalt ätas upp snabbast.
Äts de av mycket, så kan de försvagas mekaniskt så de sista resterna i smyg ramlar av i stora klumpar. (Kan ju f.ö. ställa till flödesproppar vad gäller anoder i slutna motorkyl-system.)

Antar att du är ute efter en sorts enkel och allmängiltigt universalregelverk map offeranoder, i synnerhet för sötvatten?

Själv, med den kunskap jag just nu besitter, skulle sammanfatta en sån så här:

1. Portalparagrafen...skyddsanoden måste ha god elektrisk kontakt med sitt skyddsobjekt. Kan inte understrykas nog. Var zink/magnesium-anoden befinner sig rent fysiskt, hur lång sträckan till skyddsobjektet är, spelar egentligen mindre roll. Men god elektrisk kontakt uppnås lättast ifall avståndet är litet.

2. Försök ha lite koll på vad som händer under vattenlinjen, vid tillfälle under säsongen. Kika om möjligt närmare på metalldelarnas ytstruktur map gropighet, färgsläpp eller materialbortfall. Kontrollera särskilt offeranodernas materialförlust, är den i paritet med säsongen? Lagom skall det helst vara. Vid förändringar vid hemmabryggan - där ju båten trots allt mest befinner sig - ta en funderare på vad det kan betyda korrosionsmässigt.

3. Offeranoder skall offra sig, och det under den tid (vanligen sommar-säsongen) de är avsedda att verka. Anodens ytarea avgör för ett given offermetall dess skyddsverkan, och dess volym hur länge den räcker. Onödigt stor volym bör nog undvikas i alla fall för snabba motorbåtar, så tätare bytesintervall och rätt offermetall bör väljas.

4. Vilken offermetall är rätt? Oavsett om båten byter farvatten/salthalt eller andra väsentliga parametrar (kan ju ställa till dimensionerings-bekymmer) så skall rätt offermetall hinna offra (vid given ytarea etc) sig helt (men utan att falla sönder) under säsongen.
Inte innan eller efter, lagom är bäst. Innan innebär bortfall av skydd i slutet av säsongen, och efter innebär(?) sämre skydd än vad som är möjligt.

Ha gärna synpunkter, är detta ett vettigt förenklat regelsystem ??...

//Thomas

Senast ändrad av Thomas-1 | 26 januari 2010 | 21:07

[inka 0]

Hej läste  tråden, och idag kan man ersätta zink,magnesiumanoder med aluminiumanoder,det fungerar både i salt,bräckt,sötvatten,levereras på nya utombordare,inombordare idag,enkelt att det fungerar för ALLA vatten.

[Terrafobica 68]

Nej, nej, nej!

Hade själv ett helvete med korrosion på förra båtens drev med felaktiga anoder.  Aluminium är till för svagt salt (bräckt) vatten och inget annat.  Har du en aluminiumanod i sötvatten så får den ett tunt lager oxid på ytan som gör att den inte fungerar alls när du kommer ut i saltvatten.

Zink = saltvatten.  Aluminium = bräckvatten.  Magnesium = sötvatten.

Inte alls bra att ge råd som kan kosta stora pengar i reparationer.

 

 

[Terrafobica 68]

Läs Volvo pentas råd:

http://www.volvopenta.com/volvopenta/se/sv-se/marine_leisure_engines/parts_service/faq/Pages/FAQ_corrosion_1.aspx

[inka 0]

Det jag har lärt mig så,är så kallade aluminiumanoder(en blandning) ger fullgott ,fungerande skydd ,i både salt,bräckt och sötvatten,har läst på www.performancemetals.com .

Eller är det fel?

[inka 0]

Tror inte att det är osant det jag menar om aluminiumanoder

[Terrafobica 68]

Ska man ha en anod så bör den ligga så långt bort som möjligt från katoden i den elektrolytiska (eller elektrokemiska kanske det heter?) skalan.  Men å andra sidan, ligger den för långt bort som t.ex. magnesium i saltvatten så äts den upp oerhört fort samtidigt som den skyddar oerhört bra den korta tiden den finns kvar.  Aluminium ligger ungefär mittemellan zink och magnesium i skalan och fungerar, men bara halvbra åt båda hållen så att säga, ett billigt sätt för motorfabrikanterna att smäcka på samma anoder på alla motorer, dessutom är magnesium väldigt dyrt.  Kompromisser är sällan bra.

[inka 0]

Man kan lugnt montera Aluminiumanoder det ger fullgott skydd i alla vatten.

[Terrafobica 68]

Varför fortsätter du att skriva så här?  Om du vill använda aluminiumanoder i alla vatten så gör det, men rekomendera inte andra att göra det. Här har du läsning.

Länken är dum för den innehåller ett mellanslag som MG inte godtar.  Skriv in www. före den här länken, kopiera och klistra in i adressraden.

mgduff.co.uk/pdfs/MGDuff Products_Swedish.pdf

 

Senast ändrad av Terrafobica | 30 januari 2010 | 15:21

[Terrafobica 68]

Ett urklipp från länken:

Vissa båtar rör sig ibland mellan salt- och färskvatten, andra ligger förtöjda i marinor innanför tidvattensspärrar där vattnet är inhägnat och troligen bräckt eller så gott som färskt. Båtägare måste vara medvetna om effekterna detta kan ha och montera korrekt katodisk skyddssystem för att undvika rost.
Det är inte alla anoder som är lämpliga för alla miljöer. Om till exempel en zink- eller aluminiumanod lämnas i färskvatten, bildas ett benvitt oxidlager på anodytan vilket effektivt hindrar den från att fungera även om den sätts tillbaka i saltvatten. Zinkanoder löper liknande risk till och med i bräckvatten, medan aluminium fortsätter att fungera effektivt i flodmynningar och andra bräckvattensområden. Konsekvenserna av en sådan passivisering av anoden blir att nästföljande mest anodiska objekt inom det anodiska länkningssystemet börjar offra sig själv, vilket naturligtvis kan bli mycket allvarligt.
Därför är det mycket viktigt att kontrollera anoder av zink och aluminium efter alla båtturer i
färskvatten, och vid behov ta bort oxidlagret eller byta anod.
Om en båt rör sig i färskvatten i mer än två veckor rekommenderar MGDUFF ett alternativt
anodsystem som är avpassat för färskvattenanvändning.

 

[inka 0]

Aluminiumanoderna är självrensande från att det bildas ett oxidlager,den rensar ytan på anoden själv,efter den varit i annat vatten.Jag skall ej skriva något mera här,men jag vet att jag inte ljuger,tack för mig.

[Thomas-1 310]

Tack Inka, för ditt ursprungliga påpekande och länk! Jag tror dig fullt ut vad gäller goda avsikter...

Men frågan är ju i grunden riktigt riktigt intressant och antagligen förbaskat komplicerad. Kan det finnas offeranoder med mer universellt goda egenskaper för den, som enligt frågeställaren, befinner sig i bästa tänkbara sötvattenmiljö. Magnesium - liksom zink - verkar annars ha sina negativa egenskaper ifall man lämnar sin hemmahamns-miljö. En förmodad kompromiss förvisso, men kanske vettigt ibland ändå?

Båtar i relativt utsläpps-skonade insjöar, där dessutom inga näraliggande elinstallationer kan ställa till det, kan nog utan minsta tvekan satsa på magnesium-anoder, vad jag begriper.
(De verkar särskilt lämpade att skydda de - spänningsserie-mässigt svårskyddade - drev/rigg-metallerna i permanent sötvattensmiljö. Men de kan tydligen bli så förbaskat aktiva att de utsöndrar vätgas under drevets/riggens färglager ifall de kommer i saltvatten, enl Inkas sajt.)

Men många kanske har hemmahamn vid havet, fast ändå i en sötvatten-älvmynning mm. Man kan knappast byta/putsa anoder vid varje båttur, så bästa kompromiss kan nog vara intressant för många.

Till saken: Inkas sk aluminium-anod är i själva verket en speciallegering kallad Navalloy, 95% aluminium och näranog 5% zink plus lite spårämnen. Smältan sätts dessutom under tryck (enl wikipediaordet die-casting).

Nu är ju legeringar speciella eftersom metaller som normalt borde bekämpa varann, enligt spänningskedjans värden, kan förenas och då faktiskt helt ändra egenskaperna hos legeringen som helhet. De behöver alltså inte med nödvändighet snabbt förgöra sig själva så fort de når metallytan och därmed elektrolyten (sjövattnet).
Själv har jag exempelvis propeller plus axel i nån gulaktig mässings-legering sen 30 år tillbaka, i saltvatten utan offeranod, och den verkar trots detta faktiskt närmast helt oskadad. Mässing består av koppar och zink plus ev nån ytterligare metall.

Legeringar verkar alltså kunna ha överraskande egenskaper, med tanke på de ingående grundämnena.
Så det är nog för tidigt att döma ut Navalloy, tycker jag.
Har sökt användar-referenser förgäves, kanske är anodtypen för ny på fritidsbåts-marknaden?
Priset verkar okej, i paritet med befintliga. Produkten används tydligen av usa:s militär, och de finns ju som bekant i alla tänkbara och otänkbara farvatten.

Så, kan det faktiskt vara nåt att ha, och för vem i så fall...?

För produktinfo i Inkas sajt: Performance metalls/ products (vänster) / Basic info about sacrificial anodes (överst).
//Thomas

Edit: Mässings beståndsdelar

 

Senast ändrad av Thomas-1 | 01 februari 2010 | 14:26

[iceman356 1]

Ok.

Jag ligger i Mälaren med min bå och vi brukar vara ute i skärgården ca 2-3 veckor i sträck att man åker ut lie då och då.

Vad ska jag då ha för anoder ??

Mycket tacksam för svar.

Mvh

Tomas

Senast ändrad av iceman356 | 04 april 2010 | 09:25

[Gusta 0]

Hej,jag ska kanske ligga i Gavleån,Gävle alltså,där är det ju bräckt vatten,men när jag åker ut sen,är det zink som gäller eller.En annan sak,tänkte målamitt drev,ska färgen bli kvar under anoden,eller tas bort

Senast ändrad av Gusta | 04 april 2010 | 09:59

[Thomas-1 310]

Offeranoden måste alltid ha god elektrisk metallkontakt med sitt skyddobjekt ,dvs här riggen. Med detta avses avbrottssäker snarare än lågohmig kontakt, enligt tidigare tråd här på MG.
(Strömstyrkan är nämligen så liten att spänningsfallet i ledningen normalt är försumbar, alltså även jämfört med spänningsseriens iofs också rätt små skillnadsvärden.)

Skulle nog därför undvikit att ta bort skyddsfärg under anoden, och litat till att själva fästskruvarna leder tillräckligt hela säsongen.

Val av anodmaterial är lite knepigt som ju framgår av tråden i övrigt, vågar därför inte ha nån åsikt. Men att gå runt lite i hemmamarinan och titta - och ev fråga båtägare - angående avätning och deras val, förefaller vara ett okontroversiellt tips!?

[Bowman 0]

När skall man byta offeranoden? Den som sitter på min motor ser ut som kriget, Håller den så länge den finns kvar?

Och om man har båten på kärra utan när man använder den, är det lika noga med anoden då?

[Thomas-1 310]

Ett vanligt råd är byt när 2/3 till 1/2 finns kvar, och se till att den inte har ytbeläggningar när båten sjösätts. Det är sas meningen att anoden skall bytas varje säsong för att få full skyddseffekt, äts den inte till närheten av denna gräns så bör man kanske överväga en annan och känsligare anodmetall. Offeranoden är väl trots allt inte riktigt lika dyr som skyddsobjektet ... 

Edit: Risk finns ju även att anodresterna plötsligt faller av, ifall avätningen gått för långt. I slutna kylsystem kan detta blockera, men skyddseffekter försvinner ju oavsett.

Senast ändrad av Thomas-1 | 04 april 2010 | 19:01

[Bowman 0]

Ja ok, tack för svaret, skall köpa mig en ny för att vara på den säkra sidan!

[Thomas-1 310]

Ifall man lyfter sin båt ofta har man ju iofs bra koll, och en plötsligt bortfallen anod upptäcks raskt.
Anodens ytarea har direkt betydelse för hur mycket skydd den kan ge, men i elektronernas värld räknas väl också minsta skrovlighet. Hmm ... blir väl sas en enorm yta ifall minsta lilla skrovlighet på molekylnivå kan tillgodoräknas, även om anodklumpen förefaller liten?

Problemet blir kanske istället att bekvämt hålla rent ifrån ytoxid om ytan är extremt ojämn. Vanlig stålborste kommer väl åt skapligt, men är nog ändå inte att rekommendera.
Kan minnas helt fel, men just järnet ifrån stålborsten kanske fördärvar skyddseffekten på nåt sätt. Rostfri stålborste eller annan metod kanske är bättre i så fall ??    

[iceman356 1]

Och vad ska jag ha för en som ligger i Mälaren (sötvatten) och ska ut i skärgrågen 3-4 veckor i sommar då !

Man ska väl knappast behöva byta för att åka ut i saltsjön eller ?

Jag har haft zinkanoder tidigare men den ser nästan ny ut efter en sommar så något är ju fel.

Och jag kan ju inte vara ensam om denna fundering för det ligger ju lite båtar i Mälaren och andra sötvatten som åker ut i saltsjön lite då och då.

Jag var på Erlandssons brygga i dag och då passade jag på att fråga 2 st säljare men de hadde ingen aning !

//Tomas