Stort tack till Niklas på Skärgårdsassistans, Alandia med flera

[firefish 245]

Igår när jag låg i farleden sydost Grinda stannade motorn efter att ha gått sämre och sämre under en kort period. Lagom hann jag få upp motorluckan innan första deltagaren i Poker Run dammade förbi – perfekt att få stopp mitt i ett högfartsrace.

 

Efter att båtarna passerat, tog en stund, kunde jag återigen fokusera på min döda maskin. Med fru, fyra ungar och en hund i båten var jag måttligt road av det hela, särskilt som varenda segelbåt som passerade irriterade sig på att jag inte väjde för dem (man kanske borde ha en flagga för maskinhaveri, som om någon skulle kunna tyda dem...). Efter en stund hostade maskin igång – tack och lov för bra batterier – och jag kunde lämna farleden och ta mig till lugnare och grundare vatten och ankra.

 

Eftersom jag nyss gått genom förgasaren, tankat fullt och monterat bränsletrycksmätare kunde jag avfärda soppaproblem (okulärt verifierat genom att glutta ner i förgasaren under pådrag – bra med bränsle och fin sprutbild). En klapp på tändspolen resulterade i en smärre brännskada och några oljiga fingrar – inte bra.

 

I det här läget blir det bekymmersamt. Jag har alltid med verktyg och en lager med fixardelar som slangar, klämmor, kablar, kabelskor, tätningsmedel osv men extra tändspole – nix.

 

Efter en stunds funderade ringer jag försäkringsbolaget, Alandia, för att se vad de bistår med och jag får svaret att min försäkring täcker (bland annat) bogsering till säker hamn vilket underförstått kan tolkas som hamn på fastland där det finns både kommunikationer och möjlighet till reparation. Jag får också numret till Skärgårdsassistans som kan hjälpa mig.

 

Sagt och gjort, jag ringer Niklas på Skärgårdsassistans som är på väg till Korsö för att bärga S-1 Sverige. Men då Korsö ligger vägg i vägg med Sandhamn föreslår jag att de, i stället för att bogsera mig till en säker hamn, hämtar upp en ny tändspole och lämnar av den till mig. Jag får numret till Attila på Björnes verkstad (på Sandhamn) som nosar upp en ny spole i sitt lager. Jag återkommer till Niklas som säger att han ska hämta upp den efter att S-1 är bärgad och sedan lämna den till mig efter att han gjort en insats uppe vid Finnhamn. Fint.

 

Under tiden har tändspolen kallnat och jag besluter mig för att söka en hamn. Tvärs över vattnet ligger Stora Delholmen som efter lite googling (gilla 4G) visar sig vara Turebergs Båtklubbs holme. Med viss oro för motorstopp tar vi oss över fjärden (säg kanske en styv nautisk mil) och lägger till utan problem. Frun stod beredd med ankaret hela tiden om maskin skulle stanna.

 

Folket från Tureberg var mycket vänliga och hade inget emot att vi snikade på deras klubbhamn. Skönt att ha en trygg brygga att ligga vid (och en ö för hunden att kissa på) i denna om inte nödens så i alla fall problemens tid.

 

Efter ett par timmar ringer Niklas på Skärgårsassistans och meddelar att de är på väg från Finnhamn med en tändspole i bagaget. Tyvärr har de också drabbats av ett haveri, den inre axeln på deras DPH-drev har gått av och de linkar mot mig i fem knop på bara den främre propellern. Trots det väljer de att ändå komma till mig med spolen, en Ciera-ägares gosse med lite gummibåt skjutsar ut mig till deras båt när de kommer då de inte kan gå in i hamnen då de inte kan backa, och jag kan ta emot min efterlängtade tändspole. Deras drev låter illavarslande "kraschigt" och oljeringarna bakom deras båt ytterligare bekräftar deras situation. Klockan är nu knappt 2200 och Niklas meddelar mig att de 0700 ska få ett nytt drev monterat i Åkersberga (hemmahamn). Jag säger att de får ringa mig om de får totalhaveri på drevet, jag har ju ny spole nu. Fast de ringde aldrig så jag antar att det gick bra.

 

Så vad vill jag säga med detta? Jo, att det är skönt med lösningsorienterade, hjälpsamma, medmänskliga personer som litar på en när man är på sjön. Så tack till Alandia för krångelfri hänvisning och hjälp, stort tack till Skärgårdsassistans (särskilt Niklas) som helt klart kan sägas ha gjort mer än vad som normalt sett krävs för att hjälpa mig och givetvis ett tack till Björnes och Attila som lämnade ut en tändspole utan mer än en telefonsamtal. Och så ett tack till Turebergs Båtklubb som lät hela familjen röja på deras ö i knappt 24 timmar.

 

Vad slutnotan blir återstår att se. Jag tror att en del går på försäkringen, att köra ut en tändspole torde vara billigare än att bogsera mig, och Björnes skulle skicka en faktura (jag måste ringa dem och ge dem min adress för de vet ju inte vem jag är). Men kostnaden är inte det väsentliga, det som räknas är att man inte är ensam där ute utan att det finns vänliga människor som hjälper till.

 

Och båten? Jo, den går fint igen och ligger ny tryggt i hemmahamn i Viggbyholm igen.

[ChristerN 2 838]

Roligt att läsa och bra att du uppmärksammar dessa fantastiska medmänniskor.

Hoppas du får en problemfri fortsatt semester!