Svajankring med ankarband?

[Bayliner1954 0]

Hej!

Satt och studerade SXK:s presentation om ankring, där det står: Nej, nej, nej....aldrig vid svajankring om att använda ankarband. Vad är det som talar emot detta jämfört med lina?

/Henrik

[Paliswe 3]

Någon båttidning gjorde en en hållfasthetstest med ankarlina som var 10 år gammal och upptäckte att 90% av hållfastheten hade försvunnit. Det var solens UV-strålar som försvagat bandet.

Bandet är också för stumt, man får inte den fjädrande effekt som en kätting ger, rekommendationen i nämnda skrift är 40 m kätting och 40 m tågvirke.

Ett problem med ankring är att få ankaret att fästa och där ger SXK:s förtöjningsplatser råd om vilket eller vilka ankare som passar på den platsen. Nu har man väl inte en hel arsenal med ankare att plocka ur, men det som har ekolod kan med lite träning se på ekosvaret vilken typ av botten som det är, mycket fransar: sjögräs, väldigt upp och ner: bergigt och stenigt, distinkt svar från ett avstånd: platt botten med sand eller lera.

Senast ändrad av Paliswe | 27 februari 2012 | 22:26

[Pentax 724]

Inte svar på din fråga men kanske något att tänka på angående band i allmänhet.

Tog upp en båt på trailer för något år sedan en ganska ordinär vattenskidbåt, när båten var i det läget där den väger över och det går som tyngst att veva går bandet till winshen av med störtsjösättning som följd.

Bandet var ett svart vanligt som sitter på många trailer, som blivit försvagat av solen.

 

Kalle

[Bayliner1954 0]

Ja, det kan nog vara så att ankarbandet anses för stumt för att svajankra med, eftersom det anses som bäst att akterankra med där man önskar minimalt med töjning. Irriterande dock att en förklaring inte skrivs ut... 

[forgus31 140]

Kätting behövs vid svajankring då lina kan skäras av om det är stenbotten och båten far runt i vinden. 

Bara kätting går bra så länge det är vettiga vindar.

Vid kraftigare vind blir det ingen töjning alls vilket är OK så länge det inte är vågor. Ligger båten i där det går sjö dras ankaret loss eller ger skador på båten, där kommer det fina med att ha iskarvad lina som kan fjädra ut rycken som blir när fören/aktern åker hiss i vågorna. 

Enbart kätting som är helt utsträckt av vindens kraft på skrovet är stel som en stålstång. 

[Paliswe 3]

Det står i texten andra sidan, vänstra kolumnen femte stycket: Han vill inte rekommendera ankarband vid svajliggning eftersom det är för stumt.

[toaen 510]

Det beror ju på vad man har för båt och under vilka omständigheter man ankrar.

En lite lätt båt en vindstilla natt vid Ulön-Dannemark så duger ju vad som helst.

En kulingnatt med en 14 tons stålbåt vid Gotska Sandön kräver helt andra doningar - om man vill ligga kvar - och dessutom ankringsteknik.

[Lasse-L 341]

Med dubbelankare och ankarband ligger jag tryggt.

[Ormen 7]

Hej,

Som sagt tidigare är bandet stummare än lina. Det borde dock gå att kompensera för genom att använda en s.k. ankarvikt. Det finns färdiga sådana att köpa i båttillbehörsbutiker. (Jag ankrar alltid med lina utan kätting och brukar använda en 5 kg dragg som ankarvikt om jag ligger utsatt för vind eller vågor.) Efter det att du ankrat kan du ta en stor schackel och hänga ankarvikten på den och trä den över bandet. Fäst en klen lina i schackeln och fira ner vikten så långt som möjligt dock utan att den hamnar på botten förstås. Du får då en fjädrande förbindelse mellan ankaret och båten.

Senast ändrad av Ormen | 29 februari 2012 | 10:20

Senast ändrad av Ormen | 29 februari 2012 | 10:22

[Pentax 724]

Jag använder alltid ankarvikt.

Kommer ihåg när jag låg på Läsö och när jag sänkte ner ankarvikten kommer en man svänger runt min akter och skrattar och säger har du så dåligt ankare så du måste använda tyngd här inne i hamnen, mindre än en minut senare har han grannbåtens ankarlina insnord i propellern.

Skrattar bäst som skrattar sist.

 

Kalle

[toaen 510]

Det där med ankarvikt.

Använder sällan ankarvikt. Har dock en fabrikstillverkad ombord. En tidigare ägare till en av mina båtar tycktes ha köpt en pryl av varje som fanns i båttillbehörskatalogen. 

Kom från Luleå och skulle ut till Rödkallen. Året var 2004

Det blev ett riktig skitväder. Det regnade nåt fruktansvärt. Fick se en brygga på en ö och gick in och la mig långsides (som den bohusläning som jag är). Efter att jag fått av mig dom blöta kläderna och fikat, la jag mig på kojen i väntan på bättre tider och somnade naturligtvis.

Blev bryskt väckt av ett gäng båtar som inte alls uppskattade att jag lagt mig där de hade tänkt ligga, och därtill långsides. Rodde ut ett ankare och la båten med fören mot bryggan. Min placering på bryggan uppskattades inte den heller. De båtarna som kom ville ligga intill varandra. Nu fick två båtar lägga sig på insidan och en på utsidan. För att de som skulle läga sig på insidan inte skulle få problem med min ankarlina, hängde jag ut min ankarvikt.

Det började bli rikigt skapligt väder och jag kände för att segla vidare mot Rödkallen. Kastade loss och började dra mig ut med ankarlinan. Ankarvikten hade jag glömt och det bar sig inte bättre än att kroken på ankarvikten fastnade i ankarlinan till båten på utsidan och jag lyckades rycka loss hans ankare. Ägaren till båten var dessutom killen som var argast för att jag lagt mig som jag lagt mig. Dessutom var han inte kvar ombord. Han hade åkt ut med en eka han hade på släp för att lägga garn. Gick, med båten, bort till en av båtarna i gänget och talade om för killen som var ombord vad som hänt, varpå jag avseglade mot Rödkallen. 

Det känndes ganska skönt att komma därifrån. Normalt har jag upplevt norrlänningar som lugna och sansade folk - dock inte denna gången.

Jag har inte använt min ankarvikt sen dess.

Rödkallen dock var en upplevelse.

Senast ändrad av toaen | 29 februari 2012 | 16:21