Varför är det så mycket snärjtång (lång brunalg)?

[Axelzander 0]

La mig vid Ulön-Dannemark häromveckan. Två vackra öar som är sammankopplade med en strandbank. Släppte ankaret och kort därefter så dog motorn (5hk utombordare) för att den fastnat i för mycket snärjtång/sutare som växer i princip överallt i bukten och med sina långa trådar som sträcker sig 2-4m upp till ytan, uppenbart är en fara! Jag låg vid Ulön-Dannemark senast för 15 år sedan, då va det vacker strand som sträckte sig hela vägen från strandkanten ner till 6m och mer, samt fint grönt ålgräs. Nu va ålgräset helt täckt av brunalgen. När blev det såhär? Och varför?

[Georg_Ohm 5 107]

Klimatpåverkan? Kanske har kanadagässen ätit upp allt ålgräset till fördel för kolasnörerna?

 

Men vad jag erfarit har det de senaste åren varit mycket sådana här bruna trådalger här.

Jag fick både propellern och bogpropellern insnärjda en gång, sedan fastnade dom i toalettens pump också.

[raol 2 494]

För mycket näring, för fattig fauna som håller efter, obalans i flora och fauna jämfört med förr.

 

Såg nästan aldrig såna som barn. Senaste 10-12 åren var det extremt mycket i förra hemmahamnen, en knapp mil söder om hamnen du är i.

Jag fick också propellerproblem för runt tio år sen under en hemkörning av en "ny" segelbåt, som jag berättat om här på forumet i en "reserapport".
 

2015-09-27 vid 10:05 skrev raol:

Efter ett tag kom jag fram till Sotekanalens inlopp, och eftersom där råder segelförbud var det dags att dra igång motorn och ta ner seglen.

 

När jag fällde ner motorn kom snabbkopplingen i kläm och bröts av vid slangen! Snabbt ner i ruffen för att hämta den andra slangen. Den gick inte att få på på tanken! Trots till synes identisk anslutning var det omöjligt. Jag hämtade vår tank, som drar tjuvluft i anslutningen, och fick äntligen igång motorn. Jag var ju tvungen att segla under tiden också, i den lilla triangelformade bukt som ligger utanför inloppet. Med motorn igång kunde jag ta ner seglen och börja styra inåt. Bara tio sekunder senare sjönk motorns varvtal drastiskt på ett ögonblick. Jag pumpade till på slangen men det hjälpte inte. Jag stoppade motorn och kollade bakåt. Propellern var inlindad i brun tång!

 

Jag drev nu i medvind och medström med drygt två knop in i kanalen. Jag försökte få grepp om en utskjutande träavbärare, men kraften i båten var för stor. Så fick jag syn på en lämplig privat brygga med trästockar som jag skulle kunna kasta lasso runt. Jodå, jag styrde in mot den och slängde över en ögla i den aktre förtöjningstampen. Det knarrade till i bryggan och så var båten stilla.

 

Motorn hissade jag upp och fällde fram, och tillbringade sen nästan 40 minuter med att, hängande halvt utanför båten med motorn som stöd, veva ur all tång. Propellern var som en kolasnöreautomat! Vrid ett varv, och få ett kolasnöre. För tången såg ut som gröngulbruna kolasnören. Jag trodde aldrig det skulle ta slut! Att det kan rymmas så mycket inne i propellerhöljet!? I efterhand har jag tagit reda på att det troligtvis hade räckt att slå back för att blåsa ut allt, men eftersom motorn var lånad vågade jag inte experimentera.

 

Med all tång borta, och fingrarna stinkande av bensin och propelleraxelfett, startade jag så motorn och tuffade vidare genom kanalen. Vid bron fick jag vänta några minuter i låg fart innan den öppnades, och sen var det bara att köra hemåt. Vid det här laget hade solen hunnit gå ner, och jag hade inga lanternor. Däremot var det mina hemmavatten, så där har jag allt memorerat.