IvarN

Läppen från utsidan. Hålet till höger är för infästningen av relingslisten, hålet till vänster är någon typ av dräneringshål. Av märkena att döma så verkar det ha runnit vatten ur det.

Läckage på insidan. Det svarta är smuts som följt med det inläckande vattnet.

Hej, tack för tipset. Inte all omöjligt, men blir inte klok på i så fall var. Det finns inga andra genomföringar än skruvarna till relingslisten, topcoaten på däck är i fint skick. Skulle det kunna vara så att vattnet går horisontellt genom divinycellen och porlar ut genom första bästa hål i ployestern (antaget att vattnet kommer in i skruvhålen)? Bifogar lite bilder nedan.

Hej, På min snipa läcker det in vatten i vinkeln mellan däck och skrov i ett par punkter. På skarndäckets ovansida finns en eklist monterad, den är fäst med mässingsskruv som skruvas underifrån genom läppen där däck och skrov möts. Märkligt nog så kommer det in vatten i övergången mellan skrov och däck. Jag lossade relingslisten igår då jag trodde att detta berodde på att vattnet kom in genom skruvhålen som fäster relingslisten, men det fanns ingen skruv i direkt anslutning till läckaget. Övergången mellan skrov och däck är plastad snyggt och fint, så det finns inget som synligt förklarar läckaget. En ytterligare märklig sak är att det är borrat någon typ av dräneringshål på undersidan av läppen, ur vissa har det runnit vatten. Dräneringshålen är inte genomgående, de går inte genom dcket. Vattnet som runnit in har tagit med sig en hel del smuts, väldig lik den smuts som fanns under relingslisten. Någon som har några tips?

Jag kollade med leverantören av den bottenfärg jag köpt, de sade att det gick bra att måla på hösten men att båten skulle stå täckt så att det inte rann vatten på bottenfärgen. Har målat nu på hösten och noterat att färgen pulvrar av sig en smula, är nog en bra idé att kolla med leverantören innan man börjar.

Grymt, snyggt jobbat! Hur många timmar hittills?

Det kan ju alltid vara bra att kolla hur mycket fukt det egenligen är. Om man köper en sådan här: http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=146953084, så kan man se vilken maxnivå man uppnått då man sovit, att jämföra med då ruffen varit tom på människor (på så vis ser du fukttillskottet). Hög fukt kan (förenklat) uppkomma på två sätt; sänkt temperatur eller ett fukttillskott. De flesta gillar ju att ha rätt svalt då man sover, så det blir till att försöka hitta ett sätt skapa luftomsättning. Kanske förpiksluckan på glänt med ett myggnät?

Vilken toppentråd, förstahandsinformation från någon med egna erfarenheter av kinamotorn. Tack för att du delar med dig av detta! Ballad_Kopian; Om du vetat det du vet idag, skulle du ändå ha köpt motorn eller lagt till de ytterligare 30kkr som krävs för en motor från någon av de i Europa mer etablerade fabrikaten?

Kalas, tack för hjälpen. Mvh Ivar

Tack för svaret. Min är också gjuten, men den bär tydliga spår av att vattnet runnit in från akterdelen. Måhända vid sjögång. Lukten kommer nog knappast från vattnet i aktern, det är nog från det oljespill som blivit kvar i förliga delen. Om jag förstår dig rätt så har du ett tvärskott med ett hål i. Hur stort är hålet?

Hej, På min snipa är kölsvinet öppet hela vägen mellan för och akter, dvs vatten kan rinna fram och tillbaka obehindrat. Detta är ju bra om det rinner in vatten i förliga delen så att det kan rinna mot aktern där länspumpen finns, men det medför även att oljespill mm rinner in i förliga delen och luktar illa. Hur har ni löst detta på era båtar? Är det vattentäta skott mellan förliga och aktre delen? Backventil? Tacksam för tips. Mvh Ivar

Åtgärd 4, sy nya dynor. Till skillnad från att sy kapelläcklet så var arbetet med att sy dynorna riktigt trevligt, jag blev dessutom väldigt nöjd med resultatet. De dynor som skulle göras nya var galondynor i sittbrunn, ryggstöd i galon i sittbrunn samt dynorna i ruffen. Konstlädret och tyget till ruffdynorna samt stark sytråd köptes på Ohlsson tyger på Sveavägen i Sthlm, blixtlåsen köptes på Erlandssons brygga. Ryggstöden i sittbrunnen gjorde jag av tunn marinplywood (de är böjda), ljus galon/konstläder samt 50mm skumplast. Jag borrade ut nyckelhål i plyfan, där den större delen av hålet var i hålets nederkan och blev smalare uppåt. Efter detta borrade jag upp skruvhålen in i båten i hålets överdel. Sedan skruvade jag in rostfria skruvar halvvägs in i båten. På så vis kan jag pressa plyfan stora hål över skruvskallarna och därefter pressa hela härligheten nedåt så hålls plyfan fast men är demonterbar. Tror att det finns särsklilda bleck man kan köpa, funkar säkert också jättebra. Jag var nöjd med att få ordentliga ryggstöd utan synliga skruvar, de nya ryggstöden gjordes även dubbelt så höga och tjocka. Tog loss plyfan från skruvarna, markerade på plyfans konturer på skummet och sågade ut med sticksåg. Det funkar bra att såga skum med sticksåg om man kan förhindra att skummet rör sig med bladet (upp och ned). Limmade fast skummet på plyfan med kontaktlim (hade fått in fin vana efter att limma skrovbeklädnad), det satt som en smäck. Efter detta spändes galonet/konstlädern över hela härligheten och sattes fast med rostfri klammer. Den rostfria klammern är snuskigt dyr, men den räcker å andra sidan hur länge som helst. Jag pluggade på denna beskrivning om hur man syr dynor: http://www.centica.com/portals/12/PB0409018_020.pdf , och skred därefter till verket. För dynorna i sittbrunnen så använde jag konstläder till ovandelen och ett markistyg till nederdelen. Jag använde den i länken beskrivna enkla metoden. Den funkar bäst på raka dynor. Gjorde dock först fel vid mallningen och fick slänga ca 2m konstläder eftersom jag tänkt fel på vilken sida som blir synlig. Jag rekommenderar absolut att man inte stressar sig igenom detta arbete, räkna med att det tar en rejäl stund (minst dubbelt så lång tid som man trott). Lite bra musik och ett glas med bra whiskey gör det hela väldigt trevligt. Tag även gärna regelbundna pauser för att tänka igenom att man gör rätt, det är inte särskilt svårt att ta misste på vilken sida som kommer upp eller ner, till höger eller till vänster. Det trevliga med att sy dynor är att det (till skillnad från kapellsömnaden) inte gör särskilt mycket om det blir fel. En dold söm som måste sprättas och sys om är bara bra erfarenhet, är sömmen synlig eller om det blev något generalfel så är det inte hela världen att man får slänga en bit tyg och göra om. För dynorna i ruffen så valde jag den avancerade metoden i länken ovan, vilket är ett måste dynorna är svängda (t ex längs skrovet) i såväl djup- som längsled. Tycker dock att den var rätt lätt att jobba efter, bara att ta det lugnt och göra regelbundna pauskoller för att se till att man tänkt rätt. Till skillnad från rekommendationerna i länken valde jag att sy blixtlåset längs en kortsida istället för i bottnen. Jag valde blixtlås som var längre än kortsidorna, på så sätt var det väldigt mycket enklare att montera in skummet i det färdigsydda tyget. Blictlåsen placerades så att de inte syns när dynorna ligger på plats. Jag valde ett enfärgat tyg till dynorna i ruffen, mest för att det var snyggt men även för att slippa mönsterpassa. Man bör dock ha i åtanke att vissa tyger har ränder i strukturen även om de är enfärgade, vilket man bör tänka på vid tillskärningen. Ser man ränderna ur olika vinklar så kan det se ut som att dynorna har olika färg. Så för den som är intresserad av att få nya dynor till en billig peng så kan jag varmt rekommendera detta. För mig som inte sytt något sedan syslöjden i skolan (25 år sedan) så var det dessutom rätt roligt att bli duktig på att sy. Tror att jag faktiskt skulle kunna klä om vår soffa när man tröttnat på det gamla tyget, tack vare det jag lärt mig under arbetet med att sy dynor. Sammanfattningsvis lite råd: Köp rejält med extra tyg. Gör du fel så är det skönt att kunna ta en ny och snygg bit istället för att använde en som är delvis förstörd. Om barnen (eller man själv) skulle råka kvadda en dyna i framtiden så är det lätt att sy en ny. Välj ett bra tyg som du känner dig nöjd med till 100%. Jag var själv nära att ta ta första bästa tyg vid flera tillfällen (man tröttnar rätt snabbt) på att springa och leta efter tyg i olika tygaffärer), men hittade tillslut de tyg jag sökte. Inte kul att sitta och jobba med något som från början är dömt att ge ett halvdant resultat. Gör pauser och tänk regelbundet igenom vid tillskärning, fästning och sömnad hur bitarna är och skall bli orienterade. Stressa inte. Gör detta när du har tid och ro, se det som en trevlig utbildning som du dessutom får ut något bra av.

Om listerna är i bra skick så kan du eventuellt spara dem, annars så brukar det gå rätt lätt att hitta nya. Glasmästarer/firman du anlitar kan med största säkerhet hjälpa dig med detta. Lycka till!

Jag köpte nya rutor samt montering av Nacka Bilglas. Rekommenderar dem gärna: http://maps.google.se/maps/place?rlz=1T4ADRA_enSE352SE353&um=1&ie=UTF-8&q=nacka glasmästeri&fb=1&gl=se&hq=glasmästeri&hnear=Nacka&cid=18276735653134468008 Senast ändrad av IvarN | 15 augusti 2010 | 23:55

Och beklädnad i tak i doghouse:

Ny skrovbeklädnad i ruff:

Bild med tillåten storlek denna gång:

Före bytet av skrovbeklädnad. Notera hur läckert de brunröda pälsen på skrovsidorna matchar med de lejongula dynorna...

Kände mig missnöjd med passformen på taket, så jag sydde på ett lock. Slapp därmed synliga sömmar i takdelen samt fick en bättre passform.

Det tar rätt stor plats när man syr kapell...

Åtgärd 3, sy kapell. Om blodtrycket var högt vid momentet med att limma skrovbeklädnad, så tror jag faktiskt att det peakade vid kapellsömnaden. Här jag jag bara ett egenligt råd: lej bort jobbet! Om man nu (precis som jag) tänker att sådär jävla svårt kan det väl inte vara så råder jag till att man är säker på att ens symaskin verkligen klarar att sy flera lager kapellväv. Man bör ha i åtanke att bra kapellväv är rejält hård, man får ta i bara för att sticka en knappnål igenom den. Min symaskin klarade 2-3 lager skapligt, men funkade betydligt sämre vid fler lager. Så greja en rejäl maskin, har man väl påbörjat jobbet så vill man kunna slutföra det med bra resultat. Det finns rätt mycket bra tips här på forumet för den som vill sy sitt eget kapell, man kan även kolla på www.frewi.se. Tipset med dubbelhäftande tejp funkade dåligt för mig, nålen kletade fast mot tyget och tråden gick av. Har hört att vissa använder häftapparater. Låter smidigt, men jag undrar om det inte blir för stora hål. Jag körde därför med knappnålar. Om man använder knappnålar, se till att sätta dem tätt. Eftersom tyget är så styvt och ytorna är stora så är det risk att man syr snett om det inte är bra fastsatt. A propos knappnålar; den andra laddningen knappnålar jag köpte var inte lika bra som den första. De kassa nålarna hade den lilla egenheten att plasthuvudet sprack då man tryckte in dem i tyget. Att få nålsändar i fingertopparna är inte skitskönt, att få nålsändar under naglarna ger en ytterligare dimension på smärta. Dessutom blodar man ner kapellet en hel del. Körde därefter in de flesta nålarna med tång, men hoppade över det ett par gånger med känt resultat som följd. Kapellet bliv inte särsklit estetiskt tilltalande, men såhär långt så verkar det som att det är tätt och bra. Eventuellt kommande kapellarbeten kommer jag dock att lämna bort till fackmän och ägna mig åt roligare renoveringsarbeten.

Hehe, instämmer helt i att Satan måste haft något finger med i spelet då metodiken med att limma skrovbeklädnad tog form. Kul att höra att det finns flera som är inne på samma helrenoveringstema. En trevlig bieffekt som jag märkt med att gå igenom rubbet från för till akter är att man faktiskt lär känna sin båt väldigt väl. Vid det här laget så tror jag inte att det finns en enda kabel eller rör som jag inte vet var den hör till, kommer från eller är på väg. Edit: Tack för peppningen! Senast ändrad av IvarN | 15 augusti 2010 | 23:50

Tack och bock! Det är en Knobben, en rätt bukbred och trevlig snipa. Finns lite fakta att läsa här: http://www.maringuiden.se/forum/;thread=9116&highlight=knobben Lite mer berättelser/tips: Åtgärd 2, limma fast skrovbeklädnad. Den som har högt blodtryck bör tänka sig för innan man ger sig på att limma skrovbekädnad, arbetet har ett par moment som kan orsaka viss frustration. Inledningsvis skulle jag limma fast beklädnad i taket på doghouset. Efter att ha läst instruktionerna på limburken så insåg jag att häftlimning skulle bli det bästa, dvs där man låter limmet torka ett tag så att det fäster bums. Till taket valde jag 1,5mm duk med 5mm skum. Den första lärdomen var att det gick åt hysteriskt mycket lim, då skumgummit drar åt sig en hel del. Limmet lades på med tandad spackel, jag väntade ca 30minuter och tryckte därefter upp duken i taket. Det största misstaget var att försöka göra detta själv. När jag märkte att det gick åt h-e när de delar av duken som jag inte tryckte på släppte och föll ned så försökte jag diskret ropa på hustrun, som dessvärre var inne i huset och gjorde annat. När hon inte hörde (hade båda händerna i taket, så jag kunde inte ringa) så försökte jag successivt höja rösten utan att göra mig till alltför stort åtlöje i grannskapet (jag lät rätt ynklig i mina halvkvävda rop på hjälp). Till slut hörde dottern mina kvidanden och hämtade hustrun som himlade med ögonen åt min totala oförmåga att planera, och hjälpte mig att pressa fast duken. Dessvärre visade sig 30 minuter vara alltför kort tid, stora delar av duken släppte från taket under de kommande dagarna. Efter lite utprovning så visade sig 1 timme vara betydligt bättre torktid, så jag rev ner duken, limmade och tryckte fast ånyo. Denna gång satt det betydligt bättre. Lärdomar: Se till att du har rejält med lim att tillgå om det behövs. Var fler än en vid montaget. Därefter var det dags att limma skrovbeklädnad i ruff. Om blodtrycket var högt vid limningen i doghouset så var detta ingenting mot vad som komma skulle. Den gamla beklädnaden var lyxig brunlila päls a la tysk vuxenfilm från 70-talet. I taket satt det minst lika lyxig brunrutig plastbeklädnad. När jag inledningsvis lättade på pälsen så såg det snyggt och slätt ut under, men när jag rivit ur rubbet så visade sig skrovsidorna vara allt annat än släta. Av någon anledning så hade man drällt en väldigt massa polyester på insidorna, så någon typ av åtgärd krävdes. Ett alternativ var att limma samma typ av beklädnad som jag valt till taket i doghouset, men jag avstod detta eftersom jag bedömde väven som alltför tunn och känslig att ha på en skrovsida. Istället valde jag att tillbringa två arbetsdagar med att slipa limrester och plastrinningar. Ett eldorado för de som tycker att arbete i en drygt 30-gradig ruff med härligt glasfiberkli runt kroppen är livet på en pinne. Kan utan att överdriva nämna att jag fler än en gång funderade över tingens ordning samt att detta inte riktigt stämde med min idealiserade bild av båtrenovering i motljus med en pripps blå vid min sida. När jag väl fått insidan jämn och sanerat ut slipdammat så valde jag en 3mm skrovbeklädnad. Fördelen med denna är att den är töjbar och lätt att forma, vilket var bra då mitt plastskrov är klinkbyggt. Även här lät jag limmet torka drygt en timme (det var rätt varmt, man bör prova sig individuellt fram med vad som passar). Jag lade skarvarna omlott och skar längs en stållinjal genom båda lagren av duk. Det gick åt många rakblad (surprice?!), provade först med mattkniv men bytte sedan till vanliga industrirakblad. En hållare till rakbladen är bra om man inte vill att fingertopparna skall se ut som Hasselbackspotatis. Det gick åt mycket mer lim än jag först trott, ca 13kg till ungefär lika många kvadratmeter duk. Det borde inte gå åt så mycket, lade ut limmet med tandad spackel vilket gör att det blir som spaghettistrån av lim, så det kändes inte som att det kom överdrivet mycket lim. Ett bra tips är att man kan köpa samma limsort i 10-litershinkar på byggvaruhus till betydligt lägre pris än på båtäffärerna. Att få in de förlimmade våderna i båten utan att fastna på fel ställe och kladda ned allt med lim är ruskigt knivigt. Feta svordomar innan duken kom på plats. I detta moment hade jag turen att få hjälp av hustrun från början, vilket gjorde det hela otroligt mycket lättare. När man väl skall få till anliggningen mot skrovet så får man jobba en hel del, eftersom ytorna inte är tvådimensionellt plana. Jag tyckte att det var bäst att börja fästa någonstans någorlunda i mitten och därefter fästa ut mot kanterna, då kunde man dra lite i duken för att få den att passa. Jag kan inte påsta att det blev kanonsnyggt, sämst blev skarvarna, men det blev i alla fall väldigt mycket snyggare än tidigare och duken sitter bra. När jag skulle montera den sista våden så märkte jag att jag i min hets att ta lunchpaus lagt på limmet på fel sida av duken. Eftersom limmet torkat in så var det bara att slänga skiten och åka till affärn för att köpa ny duk. Tog drygt en timme till affärn i eftermiddagstrafiken, 45 minuter på att stå och vänta vid deras notoriskt underbemannde disk och därefter drygt en timme hem. Sagt och gjort, skar ut en ny våd, limmade och väntade en timme på att det skulle torka. Efter detta limmade jag och hustrun in våden, det gick rätt smidigt trots att jag var rätt putt över det extra arbetet. När våden väl var på plats frågade hustrun om det verkligen skulle vara så stor nyansskillnad mellan den våd vi nyss limmat fast och resten av duken. Det visade sig att genierna bakom kassan gett mig ljusgrå duk istöllet för off-white (vilket jag bett om och också var det som stod på kvittot). Tillbaka till affärn med lika mycket trafik igen samt ännu högre blodtryck. Jag behövde inte betala för någon av våderna... Sammantaget så skulle jag nog inte dra mig för att limma duk i en annan båt om jag skulle ge mig in i ett nytt renoveringsprojekt i framtiden. Jag skulle dock köpa rejält med lim från början, lägga lite mer tid på att se till att skarvarna lades där de inte syntes, samt kanske testa lite provbitar med olika torktid för att se vilka som blev bäst.

Färdigt doghuose. Skarvar och anslutningar klara, slipat, topcoatat och rutorna på plats.

De plastade sidorna på plats. Spännbanden på sidorna för att få stadga innan jag satt ihop delarna med varandra.