Mellgard

I ett rättssamhälle handläggs miljöbrott av åklagare och domstolar. Men i svenska samhället handläggs och straffas vissa påstådda miljöbrott av styrelser i båtklubbar och marinor. Intressant förresten att Bullandö Marina (saltsjön) kräver sanering/blästring om i genomsnitt mer än 50 µg/cm2 tenn vid XRF-mätning. Medan Stockholms stad har gränsen 100 µg/cm2. Att flytta sin båt från mälarsidan (dricksvattentäkt) i Stockholm till Bullandö kan bli dyrt. Anarki. (blev tydligare efter att anarki står i nytt stycke)

Dårskapen består i att båtägare låter sig hunsas till att ta bort all bottenfärg. Grundat på indikation om kvarvarande rester av färg lagligen påmålad för mer än trettio år sedan. Gott Nytt År !

Exempelvis miljöbalkens skälighetsregel. Eller proportionalitetsprincipen.

Det intressanta var de skäl som lämnades obeaktade eller som åtminstone inte är nämnda i beslutet. Tror att jag till departementet sänt in ett tiotal skrivelser och med omkring fyrtio bilagor. Det materialet kan komma till användning av mig och andra i den fortsatta granskningen av skumraskaffärerna.

Att jag rapporterade regeringsbeslutet (brev) först efter tre veckor berodde på att jag behövde en ny scanner och pdf-program. Beslutet var välskrivet och innehöll inget oväntat. Regeringen kunde inte upphäva eftersom båtfolket i annat fall kunnat yrka på ersättning för onödigt arbete med färgborttagning. I beslutet finns öppning för att använda spärrfärg.

Bevis för förekomst av aktivt TBT på min båt saknas. Däremot finns det indikationer på frånvaro av aktivt TBT.

Å andra sidan avlastar ideella båtklubbar rättsväsendet genom att ta ansvar för rättsskipning. 😉

Svenska myndigheter missbrukar AFS-förordningen. Utdrag ur skrivelse till Infrastrukturdepartementet 2022-08-24. Bestämmelserna i AFS-förordningen utformades så att sjöfartsnäringen kunde undslippa krav på aktiv borttagning av bottenfärg. Men med Transportstyrelsens tolkning krävs det att jag måste låta aktivt ombesörja borttagning av bottenfärg. AFS-förordningen tillkom på initiativ av FN:s sjöfartsorganisation IMO. Genom att det i förordningen gavs fem års frist mellan senast tillåtna påmålning av TBT-färg (år 2003) och förbudet mot förekomst av aktivt TBT (år 2008) räckte det att låta tid förlöpa. För bottenfärger innehållande TBT var av självpolerande ("bleeding") eller ablativ typ och hade en uppehållstid på som högst fem år för fartyg i trafik. Se exempelvis sid 23-2 i bilaga nr 2. AFS-förordningen och förarbetena är inriktad på fartyg som är längre än 25 meter. För fartyg såsom fritidsbåtar eller fiskebåtar av kortare längd ansågs problemen med TBT lösta genom nationella förbud 10-20 år tidigare. Se bifogade publikation (bilaga nr 3) från IMO "Focus on IMO: Anti-fouling Systems (2002 paper) for background information" och med mina färgmarkeringar. I AFS-förordningen står "För fartyg som har en längd på 24 meter eller därunder krävs det inga särskilda föreskrifter om besiktning eller försäkran, eftersom dessa fartyg, huvudsakligen fritids- och fiskebåtar, redan omfattas av direktiv 76/769/EEG." I Sverige infördes försäljningsförbud 1989 för bottenfärger för fritidsbåtar innehållande TBT, och någon sådan bottenfärg har aldrig använts på min båt efter mitt inköp av båten i juni 1990. AFS-förordningen är utformad med hänsyn till sjöfartsnäringens intressen. Det verkar inte ha beaktats att det på fritidsbåtar kunde råka ske övermålning av TBT-färg med konventionell bottenfärg. Samt att sådan övermålning skulle ge fullständig eller nästan fullständig spärr mot utläckning av TBT och därmed som för min båt motverka eller helt förhindra spridning av TBT.

Har inte fått några signaler om att regeringsföreträdare såg mig som oseriös. Regeringsbeslut.pdf

Båtklubben hade sluppit kostnader och besvär om man låtit mig sjösätta våren 2021 för att efter förnyad XRF-mätning på hösten visa att ingen utläckning av TBT hade skett. Nu får de självförvållat ökade problem (se bilaga). Svea_HR_T_11494-22_Slutligt_beslut_(ej_särskilt_uppsatt)_2022-11-03.pdf

Så de flesta båtklubbar i Stockholmstrakten är klara med något som inte är deras ansvar? Hade SBU varit intresserat av att begränsa åligganden och ansvar för båtklubbar hade man täckt upp för de i Sollentuna överklagande båtklubbarnas advokatkostnader.

Pröva gärna själv att besvara den frågan. Ett förslag är att googla degradation+tributyltin

Det är välkänt att TBT är "självförstörande" i vatten och i närvaro av syre. TBT bryts också ned av solljus (UV) och mikroorganismer i mark och vatten. De flesta länder har slutat mäta TBT i sjöbottnar. Eftersom halten i sediment stadigt minskar. Vidare är halten i vatten alltför låg för att kunna mätas.

Har nu bl.a. fått en omfattande skriftväxling mellan miljöinspektör och ett miljöombud för en av de fem båtklubbar som överklagade till Länsstyrelse. Det var upplysande och det kliade i fingrarna att återge. Men avstår av hänsyn till inblandade.

Exempelvis står det "Spärrfärger rekommenderas inte av SBU (miljöprogram fastslaget 17/11 2018) och av nationella myndigheter (Skrovmålet). - Gift kvar på skrovet. - Försämrat andrahandsvärde" Miljöprogrammet har inte fastslagits för det var endast beslutat av unionsstyrelsen och blev inte framlagt för prövning av årsstämman Båtriksdagen. https://batunionen.se/wp-content/uploads/2017/11/SBU-Miljoprogram-2018.pdf Bristen på årsstämmobeslut hindrar inte SBU att med stöd av texten i miljöprogrammet och försiktighetsprincipen hävda att "Det är förbjudet att sjösätta en båt med TBT-rester på sin botten ..." https://batmiljo.se/mala-baten/valja-bottenfarg/tbt-och-andra-biocider/ Har någon kommunal miljöförvaltning hävdat sjösättningsförbud? Min båtklubb försökte utan framgång få Botkyrka kommun att införa sjösättningsförbud.

Det villkoret uppfyller min båt med råge. Båten blev inköpt i juni 1990 och har under mitt ägarskap aldrig bottenmålats med någon TBT-färg. Efter ett försäljningsförbud infört i Sverige 1989 fick TBT-färg endast säljas i behållare på minst 20 liter (fartygsfärg). Har hört att TBT-färg på sin tid endast fanns i rött. Kan det stämma?

Båten är i praktiken osäljbar eftersom båtklubben vägrar sjösättning. En intresserad köpare förhindras kontrollera seglingsegenskaper, motordrivning med mera.

Planen är att sjöledes exportera båten till Norge. Något som båtklubben försöker förhindra. XRF-mätning förblir nog en "förmån" för båtägare i det här landet.

Båtunionen är tydligen ett ämbetsverk som kompletterar Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Transportstyrelsen och andra myndigheter. Se bilaga 4 sist i protokollet. https://batunionen.se/wp-content/uploads/2022/12/2022_13_protokoll_epostjusterat.pdf Att båtklubbarnas samarbetsorganisation verkar för ökade pålagor på båtklubbar och båtägare tyder på att något inte står rätt till.

Återkommer när jag fått besked om de förnyade krav mot båtklubbar i Sollentuna som är nämnda på andra sidan i det länkade protokollet. Saneringsintyg i stället för mätning? Villkor i arrendeavtal?

Tror inte det behövs någon förklaring till varför ordföranden i SMBF intresserar sig för ärendet. Se bilaga 3 nederst i protokollet från unionsstyrelsens möte. https://batunionen.se/wp-content/uploads/2022/12/2022_13_protokoll_epostjusterat.pdf Har inte den bilaga med karta och markering du nämner.

Båtunionen har genom sitt XRF-projekt gett legitimitet åt sådan mätning på fritidsbåtar. Av bilagan framgår (sid 3-4) hur Sollentuna kommunstyrelse tänker utnyttja detta till att kringgå beslutet i Länsstyrelsen. Bilaga 1. Avtalsmall lägenhetsarrende för bryggor i Edsviken.pdf

Utdrag nedan från svar till mig på en skrivelse ställd till chefsjuristen på Transportstyrelsen. "Länsstyrelsens beslut handlade om att en miljönämnd inte bedömdes kunna förelägga en båtklubb att klubben ska mäta båtägarnas skrov för att avgöra TBT-förekomst mm, eftersom klubben saknar rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet (klubben saknar alltså rådighet över båtarna). Vi tycker inte att det är något konstigt med det resonemanget som förs i Länsstyrelsens beslut, utan vi håller med. Mailet som du refererar till handlar däremot om en annan sak. Det handlar om båtklubbens rådighet över att inte sjösätta båtar som inte har scannats för TBT. Där bedömer vi att klubben har rådighet, dvs klubben bör kunna neka att sjösätta båtar som inte kan visa att de är TBT-fria, för att på så sätt följa miljöbalkens bestämmelse om försiktighetsmått." Att tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen håller med om riktigheten av Länsstyrelsen Stockholms beslut medför väl att det är osannolikt att någon annan länsstyrelse skulle komma att fatta ett annat beslut. https://batunionen.se/aktuellt/detta-innebar-lansstyrelsen-i-stockholms-beslut-for-batklubbarna/

Kanske var man medveten om att båtklubbar inte är ansvariga. Något som nyligen bekräftats. Att döma av beviljade LOVA-bidrag från länsstyrelser bedöms statens ansvar till mellan 50-80 procent. Ska uppmärksamma handläggarna i regeringsärendet på det.

SBU:s medlemmar är båtklubbar. Att miljöprogrammet beslutats av unionsstyrelsen och utan medlemmarnas hörande är inte förenligt med en demokratisk ordning. Unionsstyrelsen ansåg sig tydligen ha befogenhet att åsidosätta senare delen i AFS-förordningen lydande "... eller så måste de vara täckta med en beläggning som utgör en spärr för sådana föreningar som läcker ut från det förbjudna antifoulingsystemet.”