Mälarvatten

[Edestig 1]

Jag ska villigt erkänna att jag inte ofta åker båt i Mälaren men under två dagar hade jag chansen att ta båten upp till Sigtuna. När jag skulle lägga till vid en brygga som jag bara hade sett från land tidigare kunde jag bara konstatera, när jag skulle lägga till, att jag inte såg ett jota vad som fanns under vattenytan. Allt var bara brunt. Jag hissa upp drevet så mycket jag kunde för tänk om det fanns en sten där 50 cm under vattenytan.

Min fråga är, hur gör ni som åker i Mälaren och andra stora insjöar, när ni närmar er land och där ni aldrig har lagt till förut? Är ni inte rädda att köra sönder något, för inte kan ni väl chansa hela tiden?!

Mats

[Suckan 1]

Vattnet är inte lika brunt och grumligt överallt i Mälaren, så ofta går det faktiskt att se stenarna ändå, om man kikar lite mer noga... 

 

Men annars brukar jag slå på ekolodet när jag närmar mig, hissa motorn och känna mig för med stäven, som i mitt fall är förstärkt med en rejäl stävskena i metall! 

[Terrafobica 68]

Mälaren är ju både en stor och djup sjö.  Och faktiskt inte ens en sjö egentligen, utan en uppdämd havsvik.  Det är en tredjedel längre från Arboga till Stockholm än från Stockholm till Svenska högarna längst ute i havsbandet, det säger en del.  Vattenkvalitén är otroligt olika beroende på var man befinner sig likväl som i saltsjön.

[ciaraud 31]

Som seglare med köl som tar i först är det lite lättare i Mälaren jmf motorbåtsåkare. Man kollar på lodet och provar sig fram. Dunsar man i får man väl backa och försöka någon annan stans.

Men det är lika skönt varje år att komma ut i saltsjön där man bara genom en koll ner i vattnet kan se om det går att lägga till.