toaen

Hade äldsta dottern jobbat med motorkonstruktion/utveckling på Skandiaverken så vi inte haft så långt att hälsa på barnbarnen - å andra sidan hade hon varit arbetslös redan innan hon föddes. Elida II (Rita från Hamburgsund) var i "Tarrens ägo" 1966 -1981. Skulle tänka mig att de bytte motor runt 1969 - första gången. http://www.elida.se/viewNavMenu.do?menuID=188 Den första Volvo Pentamotorn har jag för mig var på 150 Hk. Den var som sagt inte 100% pålitlig. Vi ungdomar från Kungshamn fick ofta följa med som besättningsmän på kortare och längre turer. Var själ med på en resa till ett barnhem i Tyska Eckernförde första sommaren. Skulle nog kunna skriva ihop, om inte en roman, så i alla fall en novell, om denna för mig äventyrliga resa. Fast då fanns ju den trygga Skandiamotorn kvar Värre var det egentligen en sommar som jag var med på en tur till Lysekil. Ganska långt ut i hamnen drog Tarren ner motorn på tomgång, varvid den stannade. Sen gick den inte att starta igen. Den levande kraften på en sån båt är ganska stor. Hamnen var full av båtar i alla möjliga storlekar. Ganska rakt fram fanns det ett bit ledig kaj på ca 10 meter. Tarren styrde båten och satte stäven rätt in i kajen. Inga andra båtar kom till skada, men Elidas förstäv splittrades till en del. Det var därför Elida II förstäv därefter var stålbeskodd. Det var visst inte första gången den motorn krånglade och den blev utbytt under vintern efteråt. Har för mig att den krånglande motorn renoverades och hamnade i fd fiskebåten Weiler från Kungshamn som gick som missionsbåt i Stockhoms skärgård under namnet Christa. Hade under många år kontakt med skepparen Lasse Lindqvist. Gjorde en hel del eljobb på båten. Den renoverade motorn "gick som en klocka" under alla år som Lasse hade kvar båten. Tyvärr föll Lasse för samma storhetsvansinne som sin förebild. Men då var jag inte längre välkommen ombord på nån av båtarna.

Släng i alla fall inte prylarna. Auktioner ut dem på tex Tradera eller liknande siter. Ebay!? Du behöver ju inte sätta utropspris så högt. "Navigator lanterna eller vad man kan kalla den." Jag skulle kalla det ett Nakterhus http://sv.wikipedia.org/wiki/Nakterhus http://www.fotogenlampor.com/store/category/kompasser-nakterhus-182905 Vi hade en "klent begåvad" man här i vårt sammhälle. Det finns många tänkvärda uttryck efter honom; "folk ä inte kloka" är ett. Jag har en gammal gitarr (som jag aldrig någonsin kommer att sälja) Jag köpte den sommaren 1963 för 1200 kr, när jag var 14,5 år -pengar som jag sparat till en moped. Jag fick aldrig nån moped. Har reparerat gitarren tre gånger för sammanlagt ca 12 000 kr. För ett par år sen gick plektrumskyddet sönder pga ålderdomssvaghet. Sökte efter nåt att ersätta det med och fick tag på en som hade ett dylikt. På hemsidan rekommenderade de att kolla på Ebay om man ville veta vad ens gamla instrument var värt. Det fanns två sådana gitarrer som min till salu. Det högsta budet när jag tittade var på den ena styvt 38000 kr.På den andra, som tillhört en berömd Amerikask gitarrist, var högsta budet just då - 3 miljoner kronor. Dina prylar kan ha ett högt värde för rätt köpare.

Skärgården söderut förbi Trosa Oskarshamn Arkeund, är ju inte Stockholms skärgård, men nästan finare och kanske lite mer ostörd. Tyvärr har jag bara transportseglat genom området. Det börjar bli en hel del bra tips i denna tråd. http://www.maringuiden.se/forum/topic/76159-valdemarsvik-stockholm/ Sådan här odjur kan förfölja en när man jäktar förbi - Västra Stendörren tror jag det var.

Det gjorde jag inte heller tills att börja med - tills jag fick se vad han skrivit. "Hade jag inte varit uppvuxen på västkusten, bokstavligt talat i båt, hade jag aldrig gjort detta val. Det finns inte ett spår av förnuft bakom, bara ett svårförklarligt sug." Jag undrar hur många i det kustsamhälle där jag bor som inte har nån form av båt. Det finns naturligtvis ett antal, men det är inte många.

Några tusen hästar och uppåt ... På Elida (1?) hade de väl behållit den ursprungliga tändkulans propeller, koppling mm. Man gjorde så i en del skutor, tog ur halva originalmotorn och ersatte vevaxeln med en rak axel. Sen drev man detta med kilrep från ett par "smådieslar". Jag vet att man i några fall satte hydraulik för att kunna ställa om propellern. När Tarren hade köpt Rita från Hamburgsund - den båten som blev Elida II - hade hon en tändkulemotor på 2x65 hk. Det hade Elida II ytterligare i ett par år. Elida hade ett bryggmöte i Bovallstrand. Kopplingen slirade och Tarren bad en kompis om han tillsammans med mig kunde spänna kopplingen. Jag hade inge aning om motorer, men kompisen ingick mer eller mindre i den fasta besättningen och visste hur man gjorde. Direkt efter mötet skulle man gå till ytterligare ett annoserat bryggmöte på Mellankajen i Hunnebostrand. Vi gjorde jobbet under en taktfast sång i bryggmötet. Har för mig att man spände kopplingen genom att slå med en slägga på en stor nyckel. Vi slog i takt med musiken. När vi skulle gå hade vi spänt för mycket, så vi två "skyldiga" stod uppe i styrhytten och pressade in den långa kopplinsspaken allt vad vi orkade. Precis när vi skulle lägga till i Hunnebo hade väl kopplingen slitit till sig och spaken gick in i läge. Sen orkade vi inte lossa den. Det blev ett förfärligt vevande på reverseringsratten när vi skulle lägga till. Efter några år med tändkulemotor bytte man till en 150 Hk Volvo Penta med backslag. En motor som inte fungerade helt tillfredsställande i alla läge. Jag tror att man bytte både propelleraxel och propeller vid motorbytet. Jag kommer i alla fall ihåg att det hände nåt och man krökte propelleraxeln. Var och hur och när har jag ingen aning om. Men Elida bogserades i alla fall till Roparebackens slip (Kungshamn) och togs på land. Det var en mekaniker som jobbade på Djupviks varv som var mycket engagerad i Elida. Hans bror hade en mekanisk verkstad på Rönnäng. Mekanikern ställde sig och svarvade en ny axel på Rönnäng, medans man skar av och på lockade ur den gamla axeln. Jag har starkt för mig att jag var med och transporterade hem den nya axeln. Om du sätter gränsen vid 1000Hk, så borde i stort sett alla fiskebåtar med tändkulemotor, ha reversering med koppling, så även de flesta snipor och jullar. Så antalet båtar med reversering som inte har koppling är nog ett ytterst begränsat antal.

Vad menar du med stora motorer!? Båten på bilden nedan hade en 2x65 Scandiamotor. Den hade frikoppling - det vet jag alldeles bestämt.

Nu öppnade jag bara länken och stängde den igen. Det var ju på utrikiska, så för mig som aldrig ens kunnat lära mig svenska ordentligt är dylika inget alternativ. När du reparerar skador ovan vattenlinjen där du skall reparera gelcoat skall du endast använda polyester - aldrig epoxy. Du vill ju kunna återställe gelcoaten så bra som möjligt. På undersidan brukar nog varvet måla över med topecoat. Dvs gelkoat med vaxlösning iblandad. På den är det inger bra finish, men de täcker ju i alla fall över glasfiberlaminatet. Sen har jag haft ett par båtar med innerline även under däcket. Dvs en formgjuten inredning. Havsfidra och Storfidra. När man ägnar sig åt håltagning får man väl ha viss försiktighet.Borrar man eller sågar bör det ju ske under någorlunda försiktighet Du har inte bilder på ditt jobb. Det påstås att en bild säger mer än tusen ord. Gjorde ett liknade jobb på min båt - fast jag satte in ett par solcellsventilatorer. http://thallatha.blogspot.se/2011/10/franluft.html

Fast det finns väl en frikoppling på de allra flesta båtar med reversering. Jag har i varje fall aldrig stött på nån båt med reversering som inte haft frikoppling - men jag har förstås inte segla Vega.

Jag är inte riktigt säker på att vi tolkar det gamla visdomsordet på samma sätt när det gäller kvinnor och sjölivet. Av dom kvinnor i bekanskapskretsen vars män har skapliga havsgående båtar, verkar det som om kvinnorna tycker att sjön är nåt farligt som man skall hålla sig långt ifrån. Min fru tycker så, ändå är hon med ombord betydligt mer än de andra fruarna i bekantskapskretsen. Att hon följer med mer efter pensioneringen innebär att jag måste "sitta på nålar". Det får inte gunga, inte luta. Det får aldrig inträffa något oförutsett. Såna saker bevisar ju hur livsfarligt det är på sjön. Om man då har andra prioriteringar i livet. en vecka 14-dagar i Thailand. En vecka/14 dagar i den grekiska övärlden. En veckas skidåkning i Alperna. En veckas skidåkning i de Svenska fjällen. Mina barn och dina barn och våra barn och deras aktiviteter. Ha två krävande heltidsjobb, Villa och två bilar och kanske tre hundar mm mm. så är det inte lätt att få ihop livet. Om det då är bara den ena parten i ett sånt förhållande som har ett visst intresse för båtar och segling då är det med all sannolikhet båtlivet som får stryka på foten. Jag har ju en helt annan syn på båtlivet. Det är ju båten, seglingen och vår fantastiska skärgård.

Det spelar nog ingen roll vad det är för typ av båtintresse det rör sig om. Killar är ofta intresserade, sällan tjejerna........ -----och att "kvinnans list övergår mannens förstånd" visste redan den som nedtecknade de orden i en "bok" för ca 2 200 år sen.

Nu tror jag inte ens att du tror på att anledningen till att ungdomar är mindre intresserade av båtlivet på det sättet som vi gamla stofiler var under 1960 och 70-talet, beror på att det finns lokala ordningsstadgor i de olika kommunerna där de häftigaste gästhamnarna finns. Om mitt intresse för båtar och båtlivet skulle bygga på att ligga i de häftigaste gästhamnarna och ur bautastora musikmaskiner spela musik på en högre ljudnivå än vad skulle va tillåtet på en arbetsplats och dessutom efter kl.23.00, då har jag missat nåt väsentligt i båtlivet. Nu bygger ju mitt fyrtiotalistiska båtintresse på nåt helt annat. Båtar, segling och att uppleva vår Svenska skärgård. Dagens ungdomar är ju splittrade (ihjäljagade) på så fruktansvärt mycket annat. När jag byggde min första havsgående segelbåt (27 fot) var den en av de största i Kungshamn. Här ute har väl de allra flesta nån form av båt, men av mina bekanta är det få som har övernattingsbara båtar och det är ytterst få av dem som går bortom närområdet. Vi som är födda på 1940-talet har ju ibland kallats för "jätteproppen Orvar" för vi är ju så många. Tittar man på Sveriges befolkningspyramid så är det ju ingen pyramid utan snarare ett torn, med en väl uppblåst överkropp. Tittar man här lokalt så finns det enormt mycket fler båtar än på 1970 och 80-talet och det finns dessutom enormt många större båtar då än nu. Det kanske tom är så att båtintresset är mycket större nu än i slutet av förra seklet, fast det tar sig ett helt annat uttryck. Mycket mindre och snabba båtar som man flyttar med sig på trailer kors och tvärs. Dessutom - hur många ungdomar är det inte som köper sig en gammal "Vega" och seglar runt hela eller halva jorden. Jag har egentligen ingen aning, men jag tror att man måste mäta med en helt annan "tumstock" än min. (och kanske många andras mätverktyg också)

Fast jag undrar hur "kul det är" Har ett flertal bekanta och äldre släktingar som bor helårsboende intill Smögenhamnen. Några av dem flyr sitt hus och tar in på vandrarhem på fastlandet ibland när det är som värst. En del försöker värna sina hus och de minimala tomterna från ungdomar som pinkar, skiter och spyr runt över allt. Att sova under vissa nätter är det inte tal om. Det är naturligtvis synd om alla skötsamma båtåkare, som bara vill ha hamnen fylld av häftig musik. Ortsbefolkningen som bor i området bör man väl fullständigt skita i. De är ju förövrigt bara infödda Smögare. Det gäller ju för de som arrenderar hamnen att dra in så mycket pengar som möjligt. När jag försökte gå in på Smögens Gästhamns hemsida för att kolla omdirigerades jag hit. Klickar man på bilden blir den större och läsbar. Lite kul i sammanhanget tycker jag. Själv har jag inget problem med det oväsendet som ibland råder på Smögenbryggan och dess närmaste omgivningar. Dels hör jag förfärligt illa och dels bor jag så långt från Smögenbryggan man kan komma - på andrasidan vattnet - längst nordost i Kungshamn

Var det inte tom två båtmässor på Älvsjö: En på våren och en på hösten!?

Det där är ju inte ovanligt. När Kalman och jag seglade en båt förra våren hände nåt liknande. Hade passerat Gustav Dalen och hade kurs mot fyren Landsort. Seglade för styrbords halsar. Jag satt till rors och och en båt som kom från havet seglade för babords halsar. Bäringen ändrade sig inte, men jag trodde i det längsta att den andra båten skulle gå akter om oss. Nu hade han inte en tanke på detta att vika ner sig, utan seglade efter regeln "Störst går först" I väldigt sent skede blev jag tvungen att gira styrbord och gå akter om den väjningsskyldige. Vi passerade alldeles akter om honom och när jag påpekade att han borde lära sig väjningsreglerna, fick jag ett "godag yxskaftsvar". Inte mycket att hetsa upp sig över. "Även den bäste kan fela - det har hänt även mig" Vad menar du med att han hade "Kaptens Grad"? Var det en stor passagerarfärja eller kryssningsfartyg!?

Hittar du nån fungerande länk? http://www.sxk.se/sxk-riksforeningen/drommen-om-langseglingen Nu var väl det dessvärre på Lördag - Söndag "Folkskygg" som jag är föredrar jag att gå på vardagar.

Hittar du nån fungerande länk?

Jag funderade på storleken när jag köpte gummijolle för mer än 10 år sen. Köpte en på 2,1 meter, med uppblåsbar durk. Seglar i regel själv och svajankrar mycket (eller ligger i kryssarklubbens bojar - om det finns nån ledig) För mig själv duger den gott, men om nån skall med blir det trångt. Skulle jag köpa en annan skulle det bli betydligt större. Kompisen, som har en Albin Balad.Har byggt en targabåge längst akterut, som han har dävertar på där han hissar upp gummibåten. Jag har ett par bilder nånstans, men brukar aldrig hitta dem när jag behöver dem. Din båt är ju 3,8 meter bred, så något kortare än det. Dävertar eller fästen att sätta på akterspegeln/badbryggan och fälla upp gummibåten mot aktern - Snap-davit http://www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=80055 Det där med barn som far runt med gummibåt i naturhamnar har jag ingen större erfarenhet. Jag är ju så pass "folkskygg" att jag gärna lägger mig i små naturhamnar. Dessutom har jag den stora fördelen att jag hör förfärligt dåligt. Det är bara vid ett tillfälle som jag uppmärksammat detta fenomen. Vi hade svajankrat i den nordvästra stora viken på Kymmendö. Kan den heta "Myrängsflaket"!? Hade rott iland och gått en promenad på ön, varvid vi uppmärksammat en kiosk. När var på väg med vår dinge tillbaka till båten, Kom det en yngling i en gummibåt i "full sprut" på väg västerut från en båt som hade landförtöjt. Jag sa till frugan;"han skall nog till kiosken och handla godis". Jag hade inte förr uttalat orden förrän gossen vände och körde tillbaka mot "sin egen båt".Hade han måne glömt pengarna!? Närhan var nästan framme mitt emellan våra båtar vände han igen och körde västerut. Så höll han på tills långt fram på kvällen. I kvällningen kom en ganska stor stålbåt och gick längre in i viken i lovart om oss och svajankrade. På natten väckte frugan mig. Det var nån som ropade. Gick upp i sittbrunnen. Det var paret i den landförtöjda båten med son och en gummibåt förtöjd vid sidan som ropade så mycket de orkade. och enligt frugan hade de ropat länge. Den stora stålbåten draggade och höll på att driva upp på ett grundflak. Insåg att det inte var nån ide att ropa, så jag klev ner i min gamla pioneerjolle och rodde bort till stålbåten. Jag fick banka länge innan en mycket sömndrucken kvinna kom upp på däck och så småningom även mannen. De startade motorn, drog upp ankaret och gick tillbaka ock ankrade om. Kom förövrigt på att det var sista gången jag använde min pioneerjolle. Samma höst, 2003, hamnade den i en container på Hagbytippen - den hade tjänat ut och gick inte att reparera mer. Nedanstående bild visar min pioneerjolle och min dåvarande båt - en havsfidra - förtöjd på stora Saeö under en seglats 1994 på Norska Sörlandet.

Förr hade SXK föredrag i sin monter hela dagarna. Det var ganska skönt för en trött gammal man att sätta sig ner ett par gånger under dan och lyssna på nån intressant talare. Tyvärr la väl SXK ner den delen av sin utställning för ett par år sen. Det har väl varit andra typer av föredrag under båtmässan av lite olika slag. De gånger jag varit på dylika har de alltid varit mycket välbesökta. Senast var det väl Sven Yrvind Har försökt att leta på "Allt för sjöns" hemsida utan att hitta nåt över huvud taget. Jag lever ju under den friheten att jag kan gå på vardagar - Måndag tom Torsdag - och då kan man ju lägga sitt mässbesök efter nåt som intresserar en. Finns det inget dylik så måste man ju bestämma själv vilken dag man skall gå. Nån som är bättre på att leta än jag!?

Jag tycker precis tvärt emot. I med mer prylar,fast det gäller att få balans på förbrukningsbank och förbrukare. Även förbrukningsbank laddning,fast detta brukar bara bli bättre desto större batteribank man har. Inom vissa ramar så klart. Jag är benägen att hålla med Anders_St Fast man blir väl yrkesmässigt påverkad på olika sätt. Själv har jag genom åren blivit allt mer allergisk mot allt som har med el och mekanik att göra. Det är ju en sak att ha en massa mätvärde - det är en helt annan sak att begripa vad de betyder .

Du skulle bara våga annat - än att återkomma med en rapport. Tommy Som har ett otroligt bra minne - men kort.

Dom som började segla för 100 år sen var nog "nödd och tvugna".Antingen tog de seglen till hjälp när de skulle ut med strömmingssköten i stället för att ro. Eller så seglade de på nån fraktskuta eller med nån bark/fullriggare som gick på vetetraden jorden runt. Det var nog inte nåt romantisk liv alla gånger. De som nöjesseglade på den tiden var rika grosshandlare ock liknande - och kungen. Jag är född i slutet på 1940-talet och uppväxt under 1950-talet och lärde mig segla i början av 1960-talet. Det var nog den bästa tiden. Fattigt och eländigt före och en hel del elände i allt mer tilltagande efteråt. Fast allt var naturligtvis inte bättre för. Jo en sak vet jag med bestämdhet som var bättre förr - JAG. Av de små "glinen" så fyllde hon till vänster och i vagninsatsen (bilden från 1975) 40 år förra veckan. Bägge brås på sin mor och är totalt ointresserade av båtar och segling. När den yngsta - hon som läser sjökortet - sökte ett jobb på en fabrik som tillverkar propellrar, fick hon vid anställningsintervjun frågan om hon kände till nåt om båtar, svarade hon lakoniskt;"Jag är i stort sett uppväxt på en segelbåt". Hon fick jobbet. Bilden med sjökortet är arrangerat. Vi låg i nån gästhamn, möjligtvis Resö, längs kaj som det anstår en bohuslänning. Jag var var nere i ruffen då jag fick höra ett välbekant ljud. När jag tittade upp höll yngsta dottern på att skota hem Genuan. Själva seglet låg ju beslaget efter mantåget, men i leken kan man ju befinna sig på kryss runt Kap Horn eller nåt annat spektakulär ställe. Fick fram kameran och hann ta ett suddigt kort - jag blev upptäckt - och sen var den leken förbi.

Fördelen, som jag ser det, är att man kan placera AMG batteri på vilken led som helst. Våta blybatteri skall ju i din båt stå längs med, för att undgå att cellerna står torra, vilket ju tar död på den delen som inte omsluts av syra.

Då ska ni ha en jolle med utombordare,ingen knatte tycker det är tråkigt då oavsett väder. Barnet får då också ett bra självförtroende och för evigt en bra koppling till skärgård,båtar och vatten. Lite Montessori för blivande båt-tokar.... =).... skaffa jolle med motor. Det kan leda till uppror här på forumet och även ute på sjön i alla fall om du åker till ett ställe dit "alla" åker, många just för att det finns många andra där så man slipper sitta i tystheten 300m längre bort. Det verkar finnas många som gör allt för att hitta någon att reta upp sig på. Din jolle kommer att uppfattas av dessa som något du planerat, du har t.o.m. planerat att skaffa barn, bara för att djävlas med just denne..... Kör så det ryker å håller fullt med om att ungarna ska får "explora" så mycket som möjligt på egen hand. Å visst blir dom självklart duktigare på tekniska saker om dom tränar på tekniska saker... Skepp å hoj.... tänkte jag när jag la till på ett ställe där dom hade långframgaffel- MC- träff. Funkade bra det åxå hoj som hoj. Personligen kan jag inte tänka mig att segla utan nån form av dinge. Jag har haft ett antal av olika sorter sen mitten av 1970-talet. En sommar var jag utan - det var ett elände. Min nuvarande, sen 2004, efter att min pionerjolle överlevt sig själv i väldigt många år, är en mycket liten gummijolle. Det fanns en liten akternurra i en av de tidigare båtarna. Har servat och konserverat och kollat att den fungerat, samt burit ner den till båten under många år, samt burit hem den på hösten utan att den har används. De senaste åren har den legat kvar i garaget året om. Jag tar det med ro - trotts att jag använder gummibåten väldigt mycket. Barnen hade väldigt roligt med dingen från skolåldern och uppåt - även om de bara hade åror att tillgå. Att skaffa en gummibåt med snurra bara för att sysselsätta en 5-åring under en veckas seglats från Valdemarsvik till Stockholm tror jag är lite "overkill". Det är inte under besöken i naturhamnar och gästhamnar som det kan vara sysselsättningsproblem - det är under själva färden. Då är det nog bättre att satsa på Hink och Håv, som Peter föreslog.

Det låter nästan som Stockholms skruvcentral i Åkersberga. http://www.skruvcentralen.se/?content=start