FinMick

Nå, där har ju en poäng Men ensamseglare av idag, hur sover dessa?

Nu talar jag ju inte om nån helnatt, utan nån timmes vila ibland under nattsegling ensam. Uppsikt hållsom än något nedsatt genom gps/ais. Folk som seglar ut på större vatten kan ju inte heller hålla uppsikt 24/7...

Har läst lite här och där på ämnet mastlutning, men inte kommit till någon konkret slutsats. Ska masten stå rakt upp eller krumma åt nåt håll? Har inte som jag sett på andra båtar ett snabbt justerbart akterstag med block, så jag antar det ska ställas in enligt nån gyllene medelväg. Sidostag funderar jag också på: Läste nåt om att läsidans vajrar ska slacka först vid ca 30° lutning. Har en vantskruv där låsmuttrarna lossnat några gånger, är osäker på dess spänning. Är egentligen osäker på allt Havsfidran ska ju inte vinna några race, men en ojämnt spänd rigg blir väl en riskfaktor.

Verkar som om ingen nappade på detta 2013... Har testat för första gången i Havsfidran Einvis att ligga bi för att koka. Farten blev därkring 1kn, svängrummet på platsen räckte till för att koka ett mål mat, men inte att äta. Är ju fortfarande novis med segelbåt trots åtskilliga sjömil mellan Gävle och Jakobstad. Sitter nu hemma vid köksbordet och klockan har gått förbi start-tiden = jag hinner inte i hamn innan mörkret längre. Då funderar jag på möjligheten att helt enkelt segla ut i skymningen tills det finns sjörum (hur mycket som nu då behövs?), dreja bi och krypa till kojs. Nån som praktiserar sådan segling?

Kul! Säg till om du behöver sällskap på hemvägen! Hade jag haft tidigare erfarenhet skulle jag eventuellt ha följt rådet jag fick längre upp i tråden och gått den långa sträckan över till finska sidan direkt. Hundratusentals laxar kan ju inte ha fel: Norrut längs finska kusten, söderut längs svenska...

Inte för att det har med själva hemseglatsen att göra, men fortfarande med att "lära sig" Bekantade mig med dimma tre timmar igår kväll. En navigationskonst jag hittills bara gjort teoretiskt. Ta ut kurser för löjligt korta sträckor, mäta i tid snarare än distanser för att sedan stirra in i töcknet efter ostpricken jag inte riktigt minns om isen tog i vintras. Inte hitta pricken och gira ändå på utsatt tid utan att egentligen veta var jag befinner mig... Givetvis med elektroniska sjökort framme för att inte gå på grund, men utan att använda dem för annat än nödfall och risksituationer! Behovet av en deviationstabell lyftes upp några steg i prioritet när jag trots rätt kurs i kompassen under merparten av en tjugo minuter lång sträcka obönhörligen närmade mig stenhögen som ligger mitt i sundet. Skymningen kom innan hemmahamnen, men vid det laget hade jag avslutat analognavigeringen och lyft fram pekskärmen istället. Sikten varierade mellan 50 och 100m under hela turen. Fotot taget av KjellB (som inte längre är alldeles aktiv här i forumet och knappast kommer att se detta)

Bryggan där jag ligger just nu är mätt till 1,6m. Har inte själv lodat där, har bara kört på samma logik som Soderholm här ovan: Större båtar har legat där. Djupaste bryggan i hamnen landar ändå bara på 1,9m... Jag får nog klara mig med mycket mindre marginaler om jag ska slippa undan med mindre än en timme i bilresor varje båtbesök!

Det var intressant! Hur länge på förhand ska det göras då? Du har inte en länk att dela med dig av?

Maj och oktober hade blivit knepiga i detta diagram över vattenståndet häromkring. Ingen har ännu formulerat någon princip för minsta djup? T.ex. 110cm - Båtens djupgående +50cm - Största variation i vattenstånd +20cm - marginal för vågrörelser + ??cm - marginal för att slippa växtlighet från bottengyttjan? --------- = 180cm minsta djupkrav Siffrorna är dragna ur hatten för att visa vilken typ av information jag söker...

Det är en flytbrygga utan desto mer grävande omkring. Klev över en båt som var förtöjd och lodade ända ut utan större variationer i djup. Vattenståndet har under de föregående somrarna ibland gått ner till -45cm under ett par veckor i gången. Med vågor på det, blir det inte en ganska djup grop?

Funderar på båtplats till nästa år. I princip enda (pris-)vettiga alternativet hittills är vid en flytbrygga med djup på 1,4m vid normalt vattenstånd. Botten är sand med lösare sediment över. Viken är ganska skyddad för allt utom nordan, men inte ens då kan jag tro på större vågor än max 40cm Havsfidran vill väl ha 1,1m. Har googlat lite lätt på ämnet utan att hitta några definitiva rekommendationer... Kan expertisen dela med sig av sina tankar på ämnet? Som sista utväg blir det väl att placera ut en boj mitt i viken och ta en mindre båt för skytteltrafik...

En liten uppdatering: Seglade tre dar i sträck i förra veckan (har äntligen tagit mig ända fram till blivande hemmahamnen!) Första 24h medicinerade jag mig mot sjösjukan med Postafen, men testade att lämna bort pillren efterhand. Lite illamående märkte jag av första dagen utan, men inget jag inte tålde. Hade faktiskt tillochmed aptit så det räckte till mer matlagning än smörgåsar! Både kantarell-och-korvgryta och smörstekt siklöja kom ur grytorna. Receptet jag följer är regelbundna måltider, nåt smått att knapra på som mellanmål, samt intagandet av små mängder vätska under resan. Nu har jag dessutom spenderat två kvällar i rad nere bredvid motorn med diverse småfix och inte märkt av något alls. Har alltså stora förhoppningar om att inte behöva fundera mer på sjösjuka för denna säsong! Däremot har jag plötsligt och oförklarligt börjat lida av åksjuka i bil, och det också på förarplatsen!

Hittills, ja. Ligger oftast på svaj, har ingen "hemmahamn". Trafiken häromkring är också väldigt låg, mötte nu senast på två dagars seglats lika många båtar. Gränsbevakningen och "Roska-Roope" som sköter sopstationerna. Från Vasa till Nykarleby har jag mött tre båtar. Kan bli ändring till nästa säsong. Får se om jag ids ta mig ut till försäkringsbolaget och prata.

Har ingen, och har aldrig haft någon, båtförsäkring. Tidigare för att jag inte hade nån båt att tala om. Ifjol tänkte jag tanken, men beslöt att skippa det. När jag köpte Havsfidran lät säljaren försäkringen stå kvar tills vi var hemma. "Om nåt händer så har ni bara lånat den", sa han. Jag var inte så brydd, men min besättning verkade lättade över att ha försäkring kvar. Jag har alltid varit av den cyniska åsikten att alla försäkringsbolag i slutändan lurar folk så ofta de kan... Börjar däremot småningom, efter diskussionstrådar liknande denna, komma till en åsiktsändring. Måste kanske fundera på saken till nästa säsong.

Nej, har faktiskt tuggat i mig en ask! Dock utan nämnvärd effekt, avsaknaden av vilken jag i hasten bedömde bero på just att magen stängt ner. Att substanserna skulle tas upp redan i munnen hade jag faktiskt missat i texten! Postafen har funkat en gång, Calma noll. Hittills iallafall. Har ett par tuggummin kvar, så statistiken kan ju vända än! Våghöjd och väder finns ju inte med i beräkningarna, Calma fick nog betydligt större motstånd än Postafen vilket kan ha åstadlommit dess nederlag.

Riktigt så funkar det inte (annat än som placebo)! Första som händer vid rörelsesjukan är att nedre magmunnen stänger, vilket betyder att vad än du stoppar i dig kommer att stanna kvar i magsäcken. Mediciner ska alltså intas med marginal för att hinna ut i systemet innan slussen stängs. Intressant i sammanhanget är att jag numera också blir åksjuk i bil. Det hände inte före min utflykt på Bottenhavet! Ur led är mina sinnen.

Jo, men inte som ett däck ändå, väl?

Detta skapar intressanta bilder för min inre syn. Ska till en del motvind för att åstadkomma det!

Intresseklubben bör notera att Finland portade Kruzensthern från det demilitariserade Åland nyligen!

Det var denna babordsprick vi passerade kl 00:45 en vårkväll ifjol, när plötsligt ett oroväckande skrammel kom upp ur motorlådan på båten jag köpt sju timmar tidigare. (http://www.maringuiden.se/forum/topic/83889-laga-egen-ryckutjämnare/) Förra gången jag passerade började oljetryckslampan blinka och flimra, och en snabb koll i kölsvinet fick mig att fylla en liter olja i MD21:an snabbt som bara den och gira in mellan ett par holmar för akut genomgång av smörjningen... Visade sig sedan att det var givarens kabel hade vissa kontaktproblem, och jag fick suga ut den överflödiga oljan igen. Det som flöt i kölsvinet var 'bara' diesel från den läckande Roto-pumpen... Denna gång passerade jag babordspricken för segel, och var glad för det! En timme senare dog vinden ut och jag skulle dra igång min F-Göta, som gick snällt en halvtimme innan den hostade till och dog. Undrar om jag borde undvika detdär sjömärket i fortsättningen? Fick däromkring 1,5-2 knop ur den svaga vinden, och med koll på kursen i GPS gick jag ner under däck och tappade ur bränsle vid pappersfiltret. Blev en del klättrande för att justera kursen med jämna mellanrum, men som jag misstänkte fick jag återigen ut en ansenlig mängd vatten ur systemet. Flaskan på bilden är 1,5l och halva representerar vattenmängden... Den stora gåtan är ju nu varifrån vattnet kommer! Två gånger därkring halvlitern med ca en veckas mellanrum? Första gången misstänkte jag påfyllningskorken. Jag hittade en O-ring liggandes i ruffen som passade, så det åtgärdades. Men nu, en dryg vecka senare, var det ju samma mängd igen! Funderar nu på om det eventuelltfanns en orsak till att hamnvärden i Köpmanholmen sålde sitt bränsle så ovanligt billigt... Skiktar sig vattnet lika från bensin efter inblandning av 2-taktsoljan, eller fälls vattnet bättre ut vid blandning? Jag tänker att större olje-% kan betyda bättre flytkraft? Börjar ju få en viss vana i proceduren dock. Märkte däremot samtidigt att chokens vajer inte sitter fast där den ska. Förklarar den tröga starten. Synd bara att hela förgasaren ska loss innan man slipper på choke-spaken... I övrigt är båten en succé: Barnen trivs och klättrar vigt omkring på fördäck, både dottern och frun börjar vänja sig med att det lutar i vindbyarna, ingen har (ännu) ramlat överbord. Här pausar vi vid Strömsö utanför Vasa för bad, lek och matlagning (Strömsö är bekant från TV-programmen med samma namn. Syns de i Sverige? Jag har för mig att det blev nåt av en hitt i Norge iallafall) Ignorera min fingerspets...

Samma system. Har provat det, gör det knappast fler gånger... Blev att jag körde på focken och F-Götan ut tills jag fick mer utrymme för "riktig" segling, sedan stora storen och skynda till paushamnen för att laga mat. Efter intagna makaroner (inhandlade i Gävle) ska jag byta till större försegel. Som du sa. Måste annars dela med mig av vad jag hittade tillsammans med motorns bruksanvisning:

Du menar alltså att det oftast blåser för lite? Ska snart ge mig ut i 8-12 m/s. De första två-tre sjömilen har jag vinden mot mig, sedan blir det halvvind. Finns det möjligtvis några klara regler för vilka segel som lämpar sig för vilka bogar och vindhastigheter? När byter man t.ex. ut stora storen mot den mindre? Har i segelgarderoben en "stormfock" som knappt syns på förstaget, hur hård storm ska det till innan den ska upp?

Har någon mer erfaren några tips för att få Havsfidran att gå bra i motvind? Stort/litet försegel? Stor/liten stor?

Experimenterade en del med matförrådet medan jag led som värst. Bananer åt jag som återställare. Efter några timmars stirrande på bogsvallet (Jag gick till fören för att inte provocera resten av besättningen till samma nivå av illamående) blev jag så svag att benen knappt bar längre, och mest anmärkningsvärt var att jag nog klarade att hålla skotlinor, men inte släppa taget om dem! Handen krampade så att jag blev tvungen att öppna den 'manuellt' med den andra. Då diagnosticerade jag mig med akut kaliumbrist och åt banan. Äpplen åt jag utan större effekt varken till eller från. Mineralvatten i små, små mängder för att hålla vätskebalansen. Blev tipsad om torrt knäckebröd mot sjösjukan. Ingen större effekt där heller, tyvärr. Det som däremot hade en liten effekt var att knapra rå potatis! När kompisarna åt äpplen och bananer knaprade jag alltså i mig potatisförrådet trots deras oförstående protester. I övrigt har jag funnit rådet att äta stadigt innan avfärd bra. Bästa episoden var när vi käkade pizza i Köpmanholmen innan avfärd. Halva pizzan blev färdkost i foliepaket och intogs sittande vid rodret, ännu halvvarm.

Måste skriva av mig, drar ny tråd och rubrik för den händelse fler behövande skulle hitta den. Var ner till den nyanskaffade havsfidran en sväng idag med de tre äldre ungarna. De små klättrade glatt omkring och tjatade om en kort tur med båten, och jag satte mig i förpiken och sorterade skruvar och slangklämmor i två boxar: "Verktyg" och "Skepparens diverselåda". Efter knappa 10 minuter i förpiken märkte jag av de första symptomen på åkomman: svettningar och illamående. Gläntade på luckan och fortsatte att sortera en kvart till innan hemfärd, men illamåendet satt i flera timmar efteråt! Är rädd att seglarkarriären blir kort om jag inte vänjer mig vid detta snart... Att bli sjösjuk redan vid bryggan måste ju vara nåt slags rekord!