Hur ser signalen ut till varvräknaren?

[Wingan 71]

Min varvräknare, som sitter på en MD6A, slutade att fungera vid sista båtturen i höstas.
Jag gissar att det är givaren som lagt av, men det är grymt trångt där den sitter, (jag monterade expansionskärlet till sötvattenkylaren helt emot givaren, och dessutom blev jag tvungen att vinkla flatstiften 90º).
Jag försökte hitta felorsak, men det är som sagt väldigt trångt, eller egentligen omöjligt, att komma åt givaren utan att demontera sötvattenkylet.
Min fråga: Är det någon här som vet hur signalen från givaren ser ut? Vilken spänning?
Jag gissar att det är en induktiv avkännare som får sina pulser från någon utbyggnad på kamaxeln. Givaren ser klumpig ut, kan den innehålla en kondensator som ger ut en ”likspänning”? Eller sitter motsvarande kondensator i instrumentet?
Vore trevligt med lite idéer om var/hur man skall börja leta.

[forgus31 140]

Jag skulle tro att det är en induktiv givare. Jag har bytt en på vår Md11C och den var typ spole. På samma sätt som ABS-broms på bil. Såna går rätt ofta sönder också. Tyvärr bytte jag instrumentet först då jag försökte laga det men misslyckades. Trodde det kunde vara en komponent som inte gick att få tag i. Fabriken hade slipat bort beteckningen de luringarna. Efter några år utan varvräknare köpte jag ett beg instr. Men fick även byta givarn. Surt men inte så dyrt med beg. Gissar på givarfel alltså. Skulle tro det är några Volt vxl kan kanske indikeras med AC mätning. Nån kond finns nog inte. Varvräkn räkn nog pulserna.

[2taktochel 3]

Bäst ser man det med oscilloskop. Skulle tro det bara kommer enstaka pulser  per varv.
Varvräknare räknar pulser per tid och visar det som varvtalet.

Mina ABS givare på bilen som också är spolar ger växelström , men då kontinuerligt för hela varvet.

Om inte du har oscilloskop så prova med voltmeter på AC och använd lägsta området. Med oscilloskop och ACmätning  måste motorn vara igång för att ge pulser.

 Ett annat sätt är också att mäta resistansen med ohmmätning. Är det en induktiv givare och avbrott är det fel.  Det var det på min ena ABS givare. Då ska inte motorn vara igång. 

[forgus31 140]

Har du inget oscilloscope och inte får nån indikering av AC-mätning skulle du kunna låta pulsen gå via en diod till en kondensator som då laddas upp av pulsen och får en likspänning efter några pluspulser. Frågan är sen hur stor likspänning man ska få för att det ska va acceptabelt, det kan ju vara halvbra men ratas av varvräknarn. Är det ingen spänning alls så är den säkert trasig.

Ohmmätning är en bra idé. Det brukar duga för bilarnas givare. Har alltid funkat på de bilar jag bytt på. Helt avbrott eller kortis så är den kass givetvis. Tippar på att den ska ligga på c:a 500-1000 Ohm. Är det så när du mäter så skulle jag kolla med ett annat instrument. Kan du säkert låna av nån som säljer beg. reservdelar. 

[2taktochel 3]

Skulle tro AC är bättre än diod och kondensator och DC. Dioder har ett framspänningsfall som ska överbryggas och gör det det så är där tillräckligt med AC så du ser det på det istället.

Ska man använda diod och kondensator är schottky eller germaniumdiod bäst  pga lägst framspänningsfall. Ett trix är att förspänna dioden med högohmigt motstånd så framspänningsfallet försvinner. Men varför krångla till det?

Ohmmät istället först. Om 100-2000 ohm så kanske spolen är ok och då bör den ge AC ut. I bilars ABSgivare  brukar den skittunna tråden i spolen gå av och ge avbrott. Är det kortslutna varv som stör ser man det på fel resistans. Men då måste man veta vad det ska vara för att se om det är fel.

[forgus31 140]

Googla t.ex

david volvo penta blocket

så hittar du lite delar i Göteborg. David lånar ut om du behöver testa om du pratar snällt med honom. Kopp kaffe får du alltid och ett vänligt bemötande och en pratstund om motorn din. Han ger även tekniska råd och även dåd. 

 

[Wingan 71]

Tack för bra svar. En spole borde det ju naturligtvis sitta i den där ”klumpen”.
Jag planerade att demontera kylet och ta bort givaren i samband  med upptagningen, men då åkte jag på ett rejält diskbråck när jag höll på och pallade upp vaggan med båten på. Och allt intresse att meka med båten försvann direkt. Det var med möda jag fick på täckningen sju veckor senare. Tacksam för en sen vinter.
Får passa på att lämna ett gott råd till de av er som ännu inte råkat ut för detta: Se till att vara ordentligt uppvärmda innan ni börjar kroppsarbeta, särskilt i ovanliga arbetsställningar. Skulle det ändå uppstå en stickande och brännande smärta i ryggen, släpp då allt arbete direkt och uppsök vila. Jag har tidigare gjort så många gånger och klarat mig, men denna gången var jag ensam och ville absolut få lite mer klart innan jag åkte hem – stort misstag!!
Nå, nu är jag nästan återställd, det blir nog aldrig perfekt igen.
Får nu vänta tills sommaren, när båten är i sjön, och då ta bort kylet och sedan givaren och se om det möjligen skulle gå att få isär och reparera givaren, jag börjar nu ana var det skulle kunna vara avbrott.
Skall givetvis mäta först, det som nu går att mäta.
Om jag misslyckas, har ni något tips var man hittar en fungerande till ett bra pris?
Volvo Pentas återförsäljare törs man väl knappast fråga, skämt åsido, jag skall prova där också och hos skrotfirmor. T.ex. enligt ditt råd forgus31, tyvärr har jag hemmahamn i Kristinehamn, men det finns ju telefon.
Skulle jag lyckas återkommer jag i denna tråden.

[forgus31 140]

Ryggont hade jag höst och vår inprogrammerat efter årstiderna. Varför vet jag ej men möjligen hade det med båten att göra.

Läste ett tips hur man kunde träna med några rörelser och jag tog till mig en av dem som passade min rygg. Har gjort den varje morron de sista 15-20 åren och klarar mig från ryggskott. Bär mer konstiga saker och hjälper til vid flytt osv sånt jag inte klarade tidigare och som alla kände till. Fick aldrig frågan utan räknades bort. Körde bilen med släp istället och kokade kaffe mm lättare sysslor. Kunde få problem på båten också när jag skulle fälla upp mig efter att ha varit hopfälld i ett stuvfack. Numera händer det aldrig att ryggen krånglar. Att bara tre minuter om dan kan ge ett lite annat liv är märkligt.

Kolla med nån sjukgymnast eller googla. 

Kanske min rörelse funkar för dig. Den kallas fågelhunden eller hitlerhunden. Finns en snutt på youtube. Jag kör 20 s i varje läge istället för den mer dynamiska varianten där. Medan jag gör ryggympan kokar tevattnet. Det är min timer för gympan och jag spiller alltså ingen tid. Den är ju så dyrbar.

Går även att göra i båten även om det rullar. Jag kör den väl uppstöttad i sidled mellan SB-soffan och bordet i salongen. 

funkar den inte så googla bara fågelhunden på youtube.

Senast ändrad av forgus31 | 11 februari 2012 | 16:31

[Wingan 71]

Trevligt att du även ”nappade” på mitt lilla sidospår.
Jag har gått hos sjukgymnast sedan detta inträffade. Där har jag behandlats i ”dragbänk” ca 30 ggr. Så det har blivit tillfälle att diskutera mycket kring diskbråck och ryggskott.
Har fått intrycket att han är synnerligen påläst och duktig i sin profession. Vi har bl.a. konstaterat att olika personer menar olika saker med de yttrycken. Han anser att ryggskott är den plötsliga inledande smärtan när disken putar ut och trycker till på de utanförliggande nerverna.

Avbryter man då aktiviteten som orsakar detta, så drar ju utbuktningen sig tillbaka och smärtan upphör efter en stund. Skulle man fortsätta som jag gjorde denna gång, riskerar man att innehållet i disken pyser ut och då har man skaffat sig ett diskbråck. Denna substans fortsätter då att trycka mot nerven och det vet vi som drabbats hur det känns. Kan väl säga att det vill ingen uppleva.
Disken ”läker” sedan efter en tid, men substansen blir kvar utanför till den upplöses av kroppen, eller opereras bort.

Sen uppger sjukgymnasten också att ingen skada är den andra helt lik. Utöver de individuella olikheterna så är det också helt olika, beroende på vilken kota som är drabbad.
I mitt fall så gjorde det egentligen inte så ont i ryggen, utan på benets framsida från låret ända ned till tålederna, och allra mest på smalbenet. Smärtan liknade väldigt mycket den som man upplevde när man var ung och spelade fotboll, då hände det en gång att jag fick en riktig ”dyngspark” på smalbenet av en fotbollskänga, naturligtvis hade jag inget benskydd.
Nåväl, den smärtan avtog ju lite grann till hanterbar nivå efter någon timma, men det gällde inte för diskbråcket. Man kan nog påstå att livskvaliteten i det läget sjunker väldigt fort till en nivå farligt nära noll.
Ett råd till den som drabbas (vet dock inte om detta gäller alla, men kan i alla fall var värt att prova)  Jag fick i min tur rådet av min bror, som gått igenom en ännu värre resa, sedermera opererad : Försök komma upp på en cykel och cykla. I mitt fall fungerade det klockrent, gjorde ju ont först, men efter ca dussinet tramptag så upphörde smärtan som genom ett trollslag. Man kan ju inte cykla dygnet runt, men en timmas smärtbefrielse är ju skönt.
Lika effektiv var också ”dragbänken” hos sjukgymnasten.

Forgus31, tack för länken och jodå, den träningen blev jag ordinerad på ett tidigt stadium, där känner man ju ganska tydligt att den tränar muskulaturen kring aktuellt område. Annars har jag cyklat en hel del innan vintern kom på allvar. Och numera idkar jag rask stavgång och då är det ju viktigt att man tar i ordentligt med stavarna, och inte ”släpar dom efter sig” som man tyvärr ofta ser lite äldre personer göra – då gör det ju ingen nytta.
Dessa aktiviteterna uppmuntras ju av sjukgymnasten, och huvudsaken är ju att muskulaturen kring ryggraden kommer i arbete för att minska risken för ett upprepande.

Ja detta var ju lite ”off topic” men hade ju i alla fall sitt marina ursprung.
 

Senast ändrad av Wingan | 12 februari 2012 | 01:57