Har din båt några \"känslor\" för dig??

[peos 0]

Börjar en tråd där alla kan skriva vad ni tror er båt skulle tycka om er, ifall den hade ett levande liv....

 

Jag heter FIA och är 30år. Min pappa heter Marieholm o mamma Catalina.

Jag är så där lagom fräsch, inte på målad o sminkad..vill vara naturlig.

Han som jag bor hos sköter mig så gott han kan...men ibland tycker jag han gott kunde röja upp efter sig lite bättre. Men han gillar att vara ute i det fina vädret själv, men blåser det o regnar, ja då bryr han sig inte om mig. Jag fick feber nu i slutet på säsongen, blev alldeles varm o svettig, fick för lite vatten att dricka, men det ordnade sig, fick lite rensning o det gjorde susen. Det där med att hålla hygienen på mig gör han bra, ny god olja regelbundet och bra drag i batterierna...hans fru o dotter gillar mest att ligga silla o sola, medans grabbarna hans helst vill att jag ska köra livet ur mig för att dom ska få åka i sin löjliga badring efter mig..

Men jag tycker i det hela att det är en bra familj jag har nu...bodde hos någon slarvepelle innan, han va så elak vid mig en gång att jag dog...sen sålde han mig till min nya familj, och dom fixade mitt hjärta så det blev friskt o starkt....så egentligen orkar jag nästan vad som helst numera. Nästa år har dom sagt att vi ska hitta på lite mer roliga äventyr, bara det blir väder för det...och jag ska få en ny modern olje styrning...så slipper man att jazza runt som en annan fjolla. Men just nu så har dom givit mig en sov tablett och ett vind o vatten tätt täcke så jag sover gott tills april månad. Tills vi hörs, ha det gott..

Hälsningar FIA

 

Vem är du o vad heter du?? 

[Gäst Wille]

Hej Fia, Jag är en segelbåt, jag är inte så stor än men jag försöker att bli större. Jag tror att jag är 24 år nu så jag växer långsamt.

Numera heter jag visst Prajm Tajm, men jag har inte förstått varför ännu. 

Men jaq kanske lär mig att lystra till det namnet med.

Som sagt, jag är en båt med mast och segel och det har jag nog alltid varit så länge jag kan minnas.

Jag hade en ägare tidigare som trodde jag var något slags upplag för potatis 

och det var inte så kul när hösten kom och den skulle upp.

Men numera så får jag se mig om lite mer och jag har tillochmed haft mina segel upp.

Iår så fick jag ett nytt och fint med flera olika färger i och jag känner mig så stolt när jag får visa upp mig för de andra stora båtarna, ibland kan jag faktiskt visa upp mig bakifrån oxå.

Min motor kändes lite trött förra året så min nuvarande ägare köpte en ny till mig så nu spinner jag som en katt när vi är ute och åker med den. 

Ibland så har jag haft lite svårt att hitta bland alla kobbar och skär, men när min kapten hade köpt en sån där burk med karta i så hittar jag numera hem varje gång.

I sommar när jag var ute och seglade med kapten så hittade jag till Gullholmen vid ett tilfälle, då står Skotten där och hojtar E det inte Prajm Tajm som kommer sa han. Och det var det ju, jag hade semester och var på genomresa svarade kaptenen.

Nästa år så ska vi åka till Danmark säger han, då blir jag lite rädd och kryper ihop, jag har ju aldrig varit utanför Vinga som Anemos så bestämt har påstått!

Men det har jag visst varit, så en liten tur till ett annat land ska väl inte vara några problem för en sån som mig.

Det enda som kan bli lite svårt är nog att träffa alla de stora fiskebåtarna, jag förstår inte vad dom säger. Dom pratar så konstigt hela tiden.

Men jag ska visa dom att lilla jag kan och vill. 

 

/Prajm Tajm 

 

 

 

 

 

 

[Nitro 2]

Jag heter Atoll med efternamnet Uttern 6000 och är född här i Sverige för 16 år sedan. När jag varyfödd flyttade jag till Tyskland. Där jag tillbringade min första år. Min familj var snäll mot mig de skötte om mig, lät mig gå lugnt och tryggt ända tills i våras. Då jag flyttade tillbaks till Sverige.

 

Resan hit till Sverige, var hemsk. Det regnade och var kallt. Så jag såg inte så mycket av resan. Det jag så här i efterhand kan komma ihåg är att det var varmt, midskepps på styrbordssidan. Jag tror att det var något fel där. Annars var det blött, kallt och det gick fort, allt för fort.

 

När vi äntligen stannade. Började mina nya familj skruva isär mig överallt. Jag mådde då jättedåligt. För jag hade ett stort hål i akterdurken och så drog dom bort alla mina elkablar, borrade och skruvade utan att bry sig om vad jag tyckte. Usch vad jag hatade min nya familj.

Dom hade väl ändå kunnat prata med mig innan dom började förstöra mig.

 

Trots att vädret var jättefinnt, fick jag ligga på land och hade ont överallt. Det kom en massa människor och tittade på mig. Ibland skrattade dom, ibland var dom allvarliga. Men till slut hade dom både satt på mig en solpanel, bytt ut magsäcken, (nu efteråt har jag förstått att den var felplacerad), bytt ut mina tarmar och putsat upp mig så jag kände mig riktigt snygg. Men jag såg inte ut som förut. Det kändes lite förvirrat.

 

 

I början av juli fick jag återvända till sjön. Men detta var inte heller som vanligt. Vattnet var saltare. Mina gamla kamrater fanns inte heller där. Dom som var runt mig kändes lite stela, dom tittade men sa i början inte så mycket. Sedan ville min nya familj köra så fort, fort. Det gick alltid fort och detta var jag inte van vid. Men dom verkar kunna vattnen där vi är. Så idag är det egenligen ganska roligt att komma upp i plan. Vattnet skummar så skönt runt mig.

 

Jo, det var en sak till, min nya familj tvättar och fejar efter det att vi varit ute. När dom lämnar mig är jag alltid nytvättad och fin. Men jag vet inte varför dom håller på så varje gång? Kan det ha något att göra med att dom tar upp fisk dagarna i ända.

 

Nu kom jag på en sak till! Han kallar mig inte för det jag heter Atoll utan han kallar mig för skjulet. Varför gör han så? Jag har aldrig blivit kallad för något annat än det jag heter? Gillar han mig inte? Men varför klappar han då om mig när han lämnar mig? Jag förstår mig inte riktigt på min nya familj.

 

Tack Fia, det var roligt ha dig att skriva till. Hälsning/Atoll

 

 

 

 

[Secalka 0]

Hej Fia.

 

Jag är tämligen nyfödd (1 år) och är av släktet Höga Rodd. Min familjs barn kallar mig för Viktoria. De hänvisar till Bamses båt men vi är inte alls lika.

Numera trivs jag ganska bra men i början var det jobbigt och jag for runt i mellan Sverige utan att fått hoppa i vattnet en enda gång och när jag väl kom i så var det kallt som tusan. Husse kör mig ganska bra, ligger mest och tuffar runt i det kalla vattnet med massa fåniga linor efter mig men när Husse och barnen är själva i båten så far jag fram allt vad jag orkar. Jag är nästan snabbast i sjön men får problem med mjölksyra eller nått sånt över 17 knop och då blir jag lite vinglig i kölen.

Nu har Husse lappat i hop små tonårsfinnar (självsprickor) i kölen, tvättat av mig, hängt av den där tunga ryggsäcken som heter Freddie Mercury,  barnen har sagt godnatt och jag ligger riktigt mysigt mellan carporten och huset.

Det enda som oroar mig är att en massa farbröder har varit och tittat på mig och Husse har pratat om ..nej släpvagnen ingår inte....felfri motor....och en massa annat

 

Undrar vad han menar med detta........

[Lanzar 0]

Crescent är mitt namn. Lever ett både trist men ganska varierande liv. Står för det mesta på land på en kärra. Iofs ganska mysigt, men jag har inte många andra båtkompisar här att prata med. Under våren tar husse med mig ner till vattnet några gånger för att avnjuta några fisketurer i goda vänners sällskap. Brukar lukta torsk- och lax-rens efteråt, men jag blir alltid väl omhändertagen efteråt med högtryckstvätten. Vi är lite bästa kompisar, högtryckaren och jag. Vi ungås regelbundet under säsongen. När sommaren kommer och husse och hans kompisar inte längre får någon fisk så blir det svettigt. Tokdårar, inte nog med att de ska åka i mig, nu ska de åka efter mig med. Det blir tungt och slitigt, många dagar veckorna långa håller de på med de där nöjesaktiviteterna. Sen kommer hösten. För kallt i vattnet säger dom, men jag ska behöva åka i! Och så luktar det fiskrens igen, och polaren högtryckaren kommer fram från sommaridet. 

 

Men! Sen hände något! Min husse flyttade ifrån mig! Själv stod jag där på kärran, fastkedjad i något fundament i marken och kunde inte komma loss! Som jag saknade honom! En helg kom han hem igen, å va glad jag blev när han dessutom hängde på mig bak på bilen och fick åter träffa polarna vid bryggan! En sista tur sade han... jaha, nu blir det väl export tänkte jag. Så när vi kom hem så fick jag en riktig huskur efter alla konstens regler. Men jag vet, att jag behöver inte oroa mig, det var en sådan där omgång inför förvaringen jag fick! Han lade presseningen över mig och åkte åter till sin nya lya men lovade innan han körde att han kommer hem innan snön faller och stoppar in mig varmt och skönt i ladan där jag tillbringar ett par månader för att slippa snö och is!