Såvitt jag vet var det Paul Elvström som var först med denna slags sittbrunn på sin i flera avseenden nyskapande halvtonnare Bes, som var den som bröt Scampins treåriga segersvit på halvtonnar-VM 1972. Många designinnovationer på den tidens framgångsrika kappseglare fördes också över till familjebåtar, som på den tiden ofta baserades på framgångsrika kappseglare i framförallt kvartston- och halvtonklasserna. Men denna typ av sittbrunn kopierades sällan. Den ursprungliga Dixie (ibland kallad Dixie MH) är den enda jag känner till.
Den vanliga historien om Dixie säger att den fanns i två versioner, den första hade denna typ av sittbrunn, mastheadrigg och blyköl, den andra har vanlig sittbrunn, partialrigg och järnköl. Men som Peter_K påpekar finns det många mellanvarinter. Inte bara på utsidan utan också flera olika inredningslösningar.
Själv seglade jag på 70-talet ofta på en Cardell 28, som konstruerades för att delta i kvartstonnar VM i Malmö 1974, och som hade en sådan sittbrunn. Men också Cardell 28 fick en ”vanlig” sittbrunn när man gjorde en familjeseglare av den. Föredelen var inte enbart bättre fotstöd tycker jag. Den stora fördelen var att man kom upp och ut jämfört med att sitta i en vanlig sittbrunn, som i sin tur gjorde att man såg genuans förlik bättre, vilket i sin tur underlättade både styrning och segeltrim. Men i övrigt fanns för icke-kappsegling inte många fördelar, bortsett ifrån att det förstås blev mycket mer utrymme nere i ruffen under akterdäcket.