Gå till innehåll
torsdag 28 mars 2024

kblomster

Medlemmar
  • Innehålls Antal

    156
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar Vunna

    2

kblomster senast vann den dag 22 December 2023

kblomster hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

81 Expert

Om kblomster

  • Placering
    Örlogskapten

Senaste Profilbesöken

Blocket med senaste besökare är inaktiverat och visas inte för andra besökare.

  1. Ett tillägg förresten. Av nån anledning verkar vissa gubbar tro att detta "höhö, koppar finns i vattenledningar, schack matt miljötomtar" är ett förkrossande argument; det är förvånansvärt populärt och jag har sett det på flera ställen. Jag fattar verkligen inte detta. Det är ju så självklart att det gränsar till att vara sant per definition att ett bra bekämpningsmedel kännetecknas av att det är effektivt mot den typen av organism man vill bekämpa men inte särskilt effektivt mot andra organismer och särskilt inte mot människor. DDT till exempel är ett väldigt effektivt bekämpningsmedel mot insekter men väldigt ineffektivt mot människor; många har säkert sett gamla filmklipp där lastbilar kör omkring och sprejar moln av DDT mot förbipasserande folkmassor. DDT är ju dock förbjudet sedan länge (utom i vissa extremfall) och varför det blev förbjudet kan nog många dra sig till minnes om de försöker. Bekämpningsmedel som är effektiva mot människor brukar betecknas "C-stridsmedel" och är förhoppningsvis mycket svåra att få tag på. När det gäller just koppar så uppger rapporten ovan att upp till 2 mg/L koppar kan tillåtas i dricksvatten för människor. Vattenlevande organismer börjar dock påverkas redan vid halter som är omkring 1000 gånger lägre, enligt samma källa. Detta är överhuvudtaget inte konstigt eller oväntat på något sätt överhuvudtaget. En tillverkare (Jotun) har dragit sig ur. International fick avslag på VC17m men har kvar Trilux och andra färger. Andra tillverkare kör på som vanligt. Jotuns uttalande i media har visat sig inte stämma med verkligheten i vissa avseenden. Har du ett datum för när domedagen kommer också?
  2. Vad i hela fridens namn dillar du om? Du kan omöjligen ha läst den där rapporten själv. I avsnitt 6.1 förklarar rapporten nämligen att i verkligheten förhåller det sig precis tvärtemot det du hävdar om liganderna: (Jag tog inte med hela avsnittet, resonemanget fortsätter en bit till på samma tråd.) Hela posten är dessutom ett rent Quijoteskt anfall på väderkvarnar. Koppar är godkänt på EU-nivå som verksam substans i båtbottenfärger. Det är inte förbjudet och kommer inte bli förbjudet i närtid; riskerna bedöms som hanterbara. Det är dock fullt rimligt att myndigheterna vill att man inte använder mer än nödvändigt och är restriktiv med att använda bekämpningsmedel där de inte är absolut nödvändiga. Jag fattar helt ärligt inte varför folk helt plötsligt går i taket därför att myndigheterna har mage att vilja kolla att regelverken som funnits i evighet faktiskt efterföljs.
  3. Det kan de inte, men den som använder ett bekämpningsmedel är ansvarig för att det görs på ett säkert sätt och enligt tillverkarens anvisningar. Bottenfärg brukar ha anvisningar om att en strykning är tillräcklig. Du åker dit ändå.
  4. I Stockholm tror jag vissa båtklubbar har gett sig på att mäta mängden koppar per kvadratcentimeter skrov för att på så sätt hitta västkustfärger, men det är nog relativt ovanligt enligt vad jag uppfattat.
  5. "Endast för yrkesmässig användning" är såvitt jag förstått det en restriktion för vem som får måla på färgen, inte vem som får använda en båt med den färgen på skrovet. Västkustfärger har i allmänhet samma verksamma substans som ostkustfärger (koppartiocyanat eller koppar(I)-oxid), fast i högre koncentration. Om ni låter bli att måla en säsong så lakas nog kopparen ur såpass att färgen nog blir omöjlig att skilja från en ostkustfärg.
  6. Förlåt, skulle stå "får inte högtryckstvättas på land". Miljöpolicyn skriver att om man behöver tvätta botten målad med biocidfärg på land så lägger man presenning under båten, tvättar med hink och svamp och samlar upp spillvattnet som sedan lämnas i därför avsett kärl i miljöstugan. Lite omständigt men hanterbart i alla fall, tycker jag. Båtbottentvätt i vattnet tycker jag väl inte behövs om man har biocidfärg.
  7. De juridiska reglerna om målning av biocidfärg är knutna till båtens huvudsakliga förtöjningsplats, dvs om man har vinterplats i Mälaren och sjösätter för att mer eller mindre omedelbart flytta båten till förtöjning i Östersjön så är Östersjöfärg OK juridiskt. Däremot är det ju som sagt många båtklubbar som har hårdare regler än så, av olika anledningar, och ofta är det nog markägaren som ställer krav som beskrivs ovan. Vi har haft vinterplats i Uppsala (men sommarplats i Norrtälje) fram till och med denna säsong och där har båtklubben (ESK) inte lagt sig i bottenfärgsfrågan alls hittills; det är upp till båtägaren att se till att följa reglerna. När det gällde tvätt av båtbotten på land vill jag minnas att kommunen hade något dokument där man ansåg att just när det gällde högtryckstvättning på land så skulle botten få räknas som giftfri efter två säsonger i vattnet förutsatt att ingen ny giftfärg lagts på. Vi har ändå varit rätt restriktiva med bottenfärg och mest bättringsmålat med kraftigt förtunnad Östersjöfärg och det har funkat bra. Nu kommer vi ha både sommar- och vinterplats i Stockholm, i Saltsjön, och där tillåter båtklubben visserligen biocidfärg än så länge men har en skrivning i miljöpolicyn om att biocidfri färg rekommenderas, bland annat på grund av just markföroreningsfrågan där kommunen ligger på rätt mycket. Båt målad med biocidfärg får inte bottentvättas på land eftersom klubben saknar spolplatta.
  8. Blev påmind om den här Jotun-frågan nyligen. Jag har inte orkat jaga efter det finska beslutet om att avslå VC17M, så det mysteriet lämnar jag därhän tills vidare, men jag kikade lite i EU:s databas över biocidprodukter och kan notera att Jotun nu fått sitt norska produktgodkännande erkänt även i Belgien och Danmark. Man kan kika på denna sida om NonStop VK Black till exempel där det finns en massa dokument. Jag kan inte läsa byråkratfranska så de belgiska besluten har jag inte gett mig på, men jag kikade lite på danska Miljøstyrelsens beslut. I korthet så skriver myndigheten att man accepterar det norska godkännandet i stort sett utan invändningar, men att man förser godkännandet med ett nationellt förbehåll om att produkten endast godkännes för professionellt bruk, eftersom säker hantering kräver personlig skyddsutrustning: Det var intressant, jag hade missat att den möjligheten med nationella förbehåll av den här typen fanns. Jag vet inte om det här med att endast proffs får måla giftfärg är ett nytt krav i Danmark eller om det även varit så tidigare, men nån i forumet kanske vet? Det är för mig fortfarande oklart varför Jotun valt att dra tillbaka sin motsvarande ansökan i Sverige innan de ens fick godkänt i Norge.
  9. Visst, men som jag sade på förra sidan så vet man ju inte vad nästa ägare kan tänkas ta sig till med båten. Transportstyrelsen tycker att det inte är en långsiktigt hållbar lösning med spärrfärg, och jag förstår varför de tycker det. Men det är juridiskt okej med spärrfärg, det ändrar inte tyckandet på. Däremot kan ju båtklubbar tycka samma sak som Transportstyrelsen och kräva att om du vill ha båtplats hos dem så ska du sanera, inte måla spärrfärg. Det står dem fritt att ha sådana regler.
  10. Jag vet inte vad du vill ha sagt med detta? Paragrafen du citerar ger stater som skrivit under konventionen rätt att inspektera fartyg oavsett vad ägaren tycker om saken, och inspektörerna ska då vara utsedda av myndigheterna. Det finns inget i konventionen som säger att man inte får undersöka fartyg på andra sätt, om det är dit du försöker komma? Jag vet faktiskt helt ärligt inte om det finns någon möjlighet i svensk lag vägra en XRF-mätning. Skrapprov skulle man kunna hävda är åverkan eller kanske egenmäktigt förfarande, men en XRF-mätning skadar ju ingenting på båten.
  11. Tro kan du göra hur du vill men det ändrar inte faktum att båtklubbar får ha vilka regler som helst. En ideell förening har regler som beslutas av medlemmarna själva och har ingen skyldighet att släppa in medlemmar som inte vill rätta sig efter de reglerna. Väldigt många båtklubbar har hårdare miljöregler än lagen kräver. Jag tror inte det finns någon enda båtklubb i Stockholmsområdet med varvsområde på Mälarsidan som tillåter giftiga bottenfärger överhuvudtaget, inte ens för båtar med huvudsaklig förtöjningsplats i Östersjön (lagen säger då att Östersjöfärger är tillåtna). Jag vet minst en båtklubb som har totalförbud mot glykol och enbart tillåter giftfria alternativ som t.ex. Vake.
  12. Alltså, det är väl jätteenkelt att begripa varför Transportstyrelsen inte vill rekommendera spärrfärg för fritidsbåtar. Även om färgen funkar så håller den ju inte i evighet, och fritidsbåtar har ju inte direkt några krav på dokumentation kring vad man har för bottenfärger. Målar man med spärrfärg så skjuter man bara saneringsproblemet på framtiden och när båten bytt händer ett par gånger så får man nog räkna med att den där spärrfärgen är bortglömd och inte underhålls. Det är ju många båtägare som inte vetat om att de haft TBT-färg på skrovet, till exempel. Inom kommersiell sjöfart har man processer för att hantera sånt här men det går inte riktigt att kräva av fritidsbåtägare. Märk dock väl att Transportstyrelsens råd om spärrfärger är en rekommendation, inte ett lagkrav. När Mellgard ursprungligen gick till storms mot Transportstyrelsen så försökte han ju hävda att hans många lager av vanlig bottenfärg skulle fungera som spärrfärg i lagens mening. Det vilade då på honom att visa (i juridiskt hänseende) att det faktiskt var så, men myndigheten menade att det inte räckte med eget tyckande i frågan och därav kom föreläggandet om sanering. Om man köper en för ändamålet avsedd spärrfärg där tillverkaren utlovar att den ska ha just den spärrfunktionen så tror jag inte att det skulle finnas så stora möjligheter för Transportstyrelsen att underkänna en sådan lösning. Däremot förstår jag som sagt att myndigheten helst vill avråda från det.
  13. En liten utvikning här om nåt jag lärt mig de senaste dagarna. Jag tror att du tänker på cybutrin, även känt under handelsnamnet irgarol. För ca 20 år sedan fanns detta i många färger på marknaden, men på senare år fanns det främst i VC17 Extra som var godkänd i Norge men inte i Sverige. Detta ämne har sedan första januari 2023 samma status som TBT - det är helt förbjudet i hela världen enligt AFS-konventionen och måste antingen tas bort eller kapslas in med spärrfärg (i alla fall när det gäller kommersiella fartyg, osäker om det gäller fritidsbåtar). Detta eftersom det visat sig vara dels mycket svårnedbrytbart i miljön och dels giftigt för många fler typer av organismer än de som skulle bekämpas.
  14. Kan inte riktigt släppa det här Jotun-mysteriet. Har läst på och snokat men får helt enkelt inte rätsida på det. Pusselbitarna jag har är enligt följande. Enligt de nya (nåja, 2012) EU-reglerna (biocidförordningen) ska biocidprodukter/bekämpningsmedel godkännas i en slags tvåstegsraket. Först ska den verksamma substansen studeras noggrant och få ett slags principgodkännande. Detta görs EU-gemensamt; Europeiska kemikaliemyndigheten EHCA (med huvudkontor i Helsingfors) utser ett land som får göra utvärderingen och sedan får EHCA:s kommitté för biocidprodukter (där alla medlemsländer är representerade) ta ställning till utredningen. Först därefter kan man börja godkänna produkter som innehåller den verksamma substansen. När det gäller bottenfärger så finns det två helt dominerande substanser, nämligen koppar(I)-oxid och koppartiocyanat. Koppar(I)oxid är något vanligare eftersom det är lite mindre giftigt för människor; koppartiocyanat används ofta som alternativ i vita eller ljusgrå färger eftersom substansen i sig är vitfärgad (koppar(I)-oxid är rödfärgad). Biocideffekten är i princip densamma, det är kopparjonerna som gör jobbet. Båda dessa två har granskats och godkänts enligt biocidförordningen; i båda fallen var det Frankrike som ansvarade för utredningen. Godkännandet har dock några brasklappar men det kan vi ta en annan gång. En viktig poäng med de nya reglerna är att undvika dubbelarbete; det är väldigt dyrt och tidskrävande både för tillverkarna och för myndigheterna med all vetenskaplig dokumentation som krävs (i den franska utvärderingen av koppar(I)-oxid är enbart listan över de studier och rapporter som använts bortåt hundra sidor lång). Detta gäller inte bara processen för att godkänna verksamma substanser utan även produktgodkännandena. Som jag varit inne på tidigare så finns det en process som kallas "ömsesidigt erkännande" där tanken är att om man fått en produkt godkänd i ett EU-land (referensmedlemsstaten eller referenslandet) så kan man ansöka om att andra EU-länder också ska acceptera det godkännandet utan att behöva göra en egen utvärdering av produkten. När man ansöker om detta så har respektive lands kemikalieinspektion 90 dagar på sig att granska referenslandets godkännande och eventuellt invända mot det. Alla länder man söker erkännande från ska i princip överens om villkor och krav för användningen av produkten; de ska nämligen vara samma överallt. Om något land anser att godkännandet är helt felaktigt (dvs produkten borde inte ha godkänts alls) så tas detta först till en slags medlingsgrupp som EHCA sköter, och om man fortfarande inte kommer överens kan ärendet sparkas uppåt till EU-kommissionen för ett avgörande. Lyckas man inte nå någon överenskommelse om användningsvillkor mm inom 90 dagar så får de länder som tycker att referenslandets villkor mm duger erkänna produktgodkännandet för sin egen del, om de vill. Nu kommer vi äntligen till Jotun. Likt andra tillverkare har Jotun ansökt om godkännande enligt biocidförordningen för länge sedan. Uppenbarligen har detta gjorts i Norge. Norge är inte med i EU, men de är med i EES, vilket betyder att de har tillgång till EU:s inre marknad och de är representerade hos EHCA. När jag skrivit "EU" ovan är det egentligen riktigare att skriva EES. Jotun har också redan på förhand ansökt om ömsesidigt erkännande, helt säkert i Sverige och troligen även i andra länder. I väntan på att det nya godkännandet ska komma har Jotun fortsatt sälja sina färger i Sverige med stöd av de gamla svenska produktgodkännandena. 2023-09-01 kontaktade dock Jotun Kemikalieinspektionen för att dra tillbaka sin ansökan om ömsesidigt erkännande, men, och detta är märkligt, inte för alla sina biocidfärger. Ansökan om ömsesidigt erkännande drogs bara tillbaka för de färger som innehåller koppar(I)-oxid; deras vita västkustfärger som innehåller koppartiocyanat har fortfarande öppna ansökningar om ömsesidigt erkännande. För dessa färger är läget precis som det varit i flera år: de har fortfarande svenska godkännanden i väntan på godkännande enligt EU-reglerna och får fortsätta säljas tills vidare. Tre veckor efter detta, 2023-09-21, kommer norska Miljødirektoratet med ett beslut att godkänna Jotuns ansökan för en familj med biocidprodukter som kallas "Sea 1", vilken innefattar ett antal färger med koppar(I)-oxid som verksam substans. I denna familj ingår bland annat Racing VK och NonStop VK, men dock inte i färgerna vitt och grått eftersom dessa har koppartiocyanat som verksam substans. I villkoren för godkännandet står bland mycket annat att produkterna får användas på fritidsbåtar upp till 24 meter långa med hemmahamn i havsmiljö. Nu har jag ännu fler frågor än när jag började. Jotun skrev så här till Praktiskt Båtägande: Med det jag funnit ovan i åtanke så har jag mycket svårt att se hur den första meningen skulle kunna vara sann, oavsett hur välvilligt jag tolkar den. Kemikalieinspektionen har överhuvudtaget inte haft någon möjlighet att se över Jotuns tillstånd eftersom de aldrig ansökt om att få produkterna utvärderade i Sverige. Jotuns ansökan har "legat i Sverige" endast i den bemärkelsen att deras ansökan om ömsesidigt erkännande legat och och samlat damm hos KemI i väntan på att deras norska ansökan om produktgodkännande ska bli klar, och de drog tillbaka sin svenska ansökan innan detta skedde. Även om det hade varit så som Jotun påstår i den andra meningen och KemI ställt krav på användningsvillkor som utesluter fritidsbåtar, så hade man i värsta fall helt enkelt kunnat vänta ut detta i 90 dagar. Därefter hade de länder som tycker de norska villkoren är OK kunnat erkänna det norska godkännandet ändå, så det verkar ändå som en märklig anledning till att dra tillbaka den svenska ansökan. På tal om 90 dagar så har det nu gått längre än så sedan Jotun fick godkänt i Norge. Det har dock inte synts till några godkännanden i andra länder. Om de hade ansökt om erkännande i andra länder på samma sätt som de gjort i Sverige (s.k. parallellt erkännande) så borde godkännanden för alla inblandade länder ha dykt upp i ECHA:s biocidregister samtidigt som det norska godkännandet, men inga andra länder har synts till. Kanske har de ansökt på andra vis på andra håll, men varför har jag svårt att begripa. Det hela är ytterst svårbegripligt och jag förstår inte vad de sysslar med. Om nu KemI kommer vägra biocidfärger helt, varför har de inte återtagit ansökan för koppartiocyanatfärgerna också? De påstår ju i mailet som citeras tidigare i tråden att de kommer avveckla hela sortimentet, men vad väntar de på? Deras gamla produktgodkännande för de produkterna gäller bara tills i maj nästa år, knappt längre än för de återkallade produkterna. Och varför är de ute och sladdar i media på det här viset och påstår att KemI ska ha "lämnat besked" under hand på något mystiskt vis? Internationals VC17m-ärende är också ett stort mysterium, förresten. Varför valde man just Finland av alla länder som referensland? VC17m har vad jag vet aldrig varit godkänd i Finland tidigare; finnarna tillåter typ samma färger som vi gör på ostkusten, dvs mycket lågt kopparinnehåll. Nu ska ju reglerna i biocidförordningen visserligen vara samma i hela EU och finnarna hade nog kunnat godkänna med villkor som förhindrar användning i Östersjön, men det är ändå ett mycket svårförklarligt varför de ville att just Finland skulle göra utvärderingen. Det vore intressant att läsa den finska motiveringen till beslutet, jag ska se om jag kan få ut det efter helgerna.
  15. En grej som förresten är väldigt oklar för mig med de här nya EU-reglerna är om det går att ha lokala villkor för produktgodkännandena på nåt sätt. Här i Sverige har vi ju idag olika regler för västkusten/ostkusten mm, vilket jag tycker är fullt rimligt eftersom tillväxten är väldigt olika stor i de här områdena. Men i de nya EU-reglerna verkar det bara handla om att godkänna produkten för ett helt land på en gång, om jag fattar det rätt. Det låter ju knäppt, men om det faktiskt skulle vara på det viset så kan jag absolut begripa att KemI sätter sig på tvären. Det är dock spekulation från min sida. Jag ska forska vidare i det här efter helgerna, men nu ska jag julstöka istället.
×
×
  • Skapa nytt...