Grandecapitano

Körde igen i veckan och märkte en ny tendens. När jag kopplar till belastning sjunker laddspänningen från 13,7 (utan belastning) ända ned till 13 beroende på hur mycket belastning. Börjar misstänka att jag har en dålig kontakt någånstans i systemet. Då spänningen sjunker oberoende av vilken förbrukare jag kopplar in säger mig min logik att den dåliga kontakten måste ligga mellan generatorn och instrumentpanelen på antingen + eller - sidan. Är min logik rätt? Är det där jag först skall söka?

Två batterier med en 0-1-båda-2 kontakt. Ingen skillnad om jag använder 1,2 eller båda.

Har en Yanmar diesel med Mitsubishi generator (50-60A). Diodbryggan är nyss utbytt. Motorn startar mycket lätt och generatorn laddar genast efter start 5-8A för att sen under c. 30 sek. Gå ned till 0. Detta altså utan annan belastning än batteriet. Om jag nu kopplar på belastnig t.ex. lanternor drar de ur batteriet 6-7A och återgår endast långsamt, flere minuter, till 0. Borde inte generatorns inbygggda regulator genast reglera strömmen så att all ström kommer från generatorn och inte från batteriet? I alla fall så länge generatorns kapacitet räcker till. Spänningen är helt Ok, 12,7 vid vila och 13,7 när motorn går.

Glömde ovan påpeka att de nya värdena är körda med 50/50 kylarvätska.

Lyfter upp en gammal tråd. Jag lovade återkomma 2015 men bättre sent än aldrig. Jag har nu kört med rent vatten plus Water Wetter och nöjt mig med lägre varv. Senaste sommar när jag hade tid öppnade jag hela kylsystemet på saltsidan. Inga förstoppningar. En underlighet i denna motor är kylsekvensen. Kylvattnet går vattenpump-intercooler-oljekylare-backslagskylare-motorns värmeväxlare-avgasrör. Man tycker motorkylningen borde ligga tidigare i sekvensen. Dessutom körde jag en par olika sköljmedel på sötvattensidan. Mätte också saltvattenflödet genom motorn, altt helt OK i enlighet med verkstadsmanualen. Motorn är altså helt OK förutom att den går varm vid höga varv. I vår beslöt jag pröva ett sista trick förrän ett eventuellt kylarbyte. Jag bytte ut propellern, en fyrbladig 17x16" , till en trebladig 17x15". Vilken förändring! Motorn tar nu 3600 varv utan tendens att gå het och tack vare det högre varvtalet är båtens hastigheten densamma som tidigare. Ökningen i varvtal ökar tydligen kylvattenflödet tillräckligt för att sköta kylningen effektivt. Vad propellerbytet gör åt bränsleförbrukningen återstår ännu att se. I övrigt verkar det som PROBLEM SOLVED.

Bauhaus säjer (inte säker på om det finns i Sverige). Funkar med batteri. Digital display.

Gardena trädgårdsprodukter omfattar bl. mycket annat en flödesmätare som kan snabbkopplas till en trädgårdsslang. Mäter totalvolym eller flöde per tidsenhet. Kostar under 20 EUR. Helt av plast. Okänt om den tål bensin eller diesel. Något för en händig meckare som vill mäta båtens förbrukning?

Grafitfett i en PSS tätning? Har aldrig hört det tidigare. Jag har kört min PSS packning 16 somrar med endast naturlig vattensmörjning och den har funkat klockrent, aldrig läckt en droppe. Vad jag förstått är det en grafityta som tätar mot en syrafast stålyta. Absolut inget fett emellan.

En senkommen tanke. Varför inte använda mastprifilen som jordledning? Aluminium är en utmärkt ledare och tvärytan räcker säkert.

Minnet börjar svika en gamling. Varvet som byggde dem hette Joemarin. Båttypen heter Joe 17.

Det är en Joemarin 17. Mycket populär som första segelbåt i Finland på 70 och 80talen. Vet inte vart de sedan försvann. Tror jag inte sett en enda på de senaste tio åren.

Både Visio och SmartDraw (som kom upp i samma Google sök) är för dyra för ett engångsprojekt. Skall försöka med ProfiCAD. Symbolerna är dock ett problem. Mycket arbete att göra symbolerna för ett engångsprojekt.

När jag köpte begagnad segelbåt -95 beslöt jag mig för att riva ur hela elsystemet och installera allt nytt. Dels för att det gamla var ditekt dåligt utfört och delvis för att jag vill veta vad jag har och hur det fungerar. Dessutom lade jag till en massa nytt, instrument, värmare, belysning, inverter, eluttag mm. Jag insåg i ett tidigt skede att utan ett detaljerat elshema kommer ingen annan än jag att förstå systemet och därför ritade jag för hand ett shema över det jag byggt. Det shemat har jag uppdaterat med åren (igen för hand) när jag byggt ut systemet. Efter alla ändringar och tillägg börjar shemat nu se ut så att ingen annan än jag kan tolka det. En lösning vore naturligtvis att rita om allt men när man lider av lättja söker man alltid enklare utvägar. I några trådar här på forumet har jag sett mycket klara och tydliga elsheman som tydligen är gjorda med någåt CAD program. Vilka sådana program känner ni till (helst gratis naturligtvis) som har färdiga symboler för mobila 12voltssystem och gör ett läsbart shema?

Tack för länkarna. Just vad jag sökte. Priset är tyvärr i saftigaste laget.

Jag har i segelbåten Raymarine 50+ instrument. Tridata, vind, kompass, VMG och repeater för Garmin gps. Dessutom Autohelm 1000 autopilot. I framtiden kanske också AIS. Problemet är att jag använder laptop och pad för navigering och gärna då vill ha tillgång till instrumentdata "on line". Att dra ut en ledning från instrumentpanelen till sittbrunnen är ju inte så lyckat. Så funderar nu på möjlighet att omvandla SeaTalk signalerna till WiFi (eller bluetooth) för att lättare kunna använda dem. Jag är säkert inte den första som tänker i dessa banor. Finns det en enkel lösning? Har försökt googla men allt som kommer upp övergår tyvärr mitt datorkunnande.

Oberoende av skruvarnas material och eventuell ytbehandling har jag alltid isolerat dem fullständigt med silikon. Inte enbart de synliga delarna utan också mellan zinkhalvorna. På det viset slits zinken jämt och håller två, ibland tre år. Naturligtvis skall zinkens kontaktyta med axeln liksom zinkens yttre yta vara rena, silikonfria.

Om ni har tänkt drunkna, gör det helst med livvästen på. Och varför, jo om liket sjunker och aldrig hittas kan dödsförklaringen inte göras förrän an viss tid (12 år ?) förflutit. Och familjen får vänta och lida. Med flytväst på hittas liket snabbt och livet gör vidare.

Har aldrig riktigt tänkt över det där. Jag tillhör den gamla skolan. Vi lärde oss av våra "gamla kloka" förfäder att kylvätskan byts varje höst. Nu när du säger det märker jag att de nog var mer gamla än kloka och det kanske lönar sig att nu och då tänka om gällande gamla godtagna (men inte alltid så väl genomtänkta) metoder.

Men, men, om vattenavskiljaren ligger ovanför tankens vätskenivå är nog flödet åt andra hållet. Bränslet rinner ned i tanken och suger in luft genom drenäringsventilen. Dvs. Om ni inte har en backventil någonstans mellan tank och filter vilket jag aldrig sett.

Tack för rådet, skall försöka. Undrar fortfarande om motorn faktiskt gått 15 år med samma kylvätska. Proppen är definitivt aldrig öppnad. Om kylvätskan är så gammal, finns det då någon eventuell skada jag kan förvänta mig i en snar? framtid.

Min son köpte en segelbåt modell 2000 med en MD 2030 diesel. När vi skulle byta kylvätskan inför vinterförvaringen hittade vi inte dräneringskranen som enligt manualen borde sitta på blocket. Däremot fanns på dess plats en blind plugg med fyrkantskalle. Pluggen ligger mycket trångt och kräver någon typ av specialhylsa som vi naturligtvis inte har. Det underliga är att pluggen av färgen att döma aldrig har öppnats. Kan motorn ha gått 15 år utan att kylvätskan har bytts? Tyvärr kan vi inte fråga den förra ägaren (avliden). Vet någon av er motorspecialister om det finns nån annan metod att dränera kylvätskan än att öppna dräneringsproppen ifråga? Kommer man t.ex. åt att suga ut vattnet övre vägen på nåt sätt?

Varför målar man blykölar? Bly är ju giftigt som sådant och blyoxid ännu värre. En omålad blyköl borde väl förhindra beväxning minst lika bra, troligen bättre än nuvarande godkända bexäxningshindrande färger. Jag har ofta sett blysänken på fiskeredskap som legat ute i månader utan att få nån beväxning. Kappseglare som söker slätaste möjliga botten kan jag förstå men även en obehandlad blyköl blir väl bara en aning sträv och borde duga bra åt en ickekappseglare i synnerhet om man beaktar hur mycket td och möda man sparar vid vårrustningen. Någon som prövat eller har erfarenhet?

Glödstiften är OK. Alla tre är 1,6 ohm och glöder. Vid start glödgar jag alltid först c.10sek förrän jag kopplar in starten. Att motorn är trögstartad kan bero på nåt annat t.ex. luft i spridarrören. Undrar närmast varför motorn och manualen har olika kopplingar. Vad säger era smådieselmanualer?

Jag har i segelbåten en Perkins Perama 18hp diesel, 3 cylindrar med glödstift. Startlåset är det normala 0-på-glödstift på-start. De två sista med fjäderretur. Enligt kopplingschemat i manualen förblir glödstiften inkopplade också i startläge men när jag av en annan orsak demonterade startlåset märkte jag att så inte var fallet. Startlåset kopplar nu ur glödstiften förrän det kopplar in startmotorn. Motorn har alltid varit trögstartad. Kan det bero på att startlåset är felkopplat? Å andra sidan drar glödstiften c.30A. Är det kanske för mycket för att startmotorn skall orka dra runt ordentligt? Kunde naturligtvis pröva koppla om startlåset men det ligger mycket trångt så jag frågar er först.

Mina gummikuddar har 12mm hål för 10mm bultar. Motorns tassar däremot har hål med ett spel på c.+-20mm i sidled. Dessutom kan tassarna justeras c. +- 20mm i höjdled med mutter under resp. ovan tassen. Om jag lossar motorn från kuddarna har jag en massa justeringar med stora justermåner i både höjd-och sidled (= stort jobb). Om jag lossar kuddarna från bocken är justeringen max. 2mm i sidled. Höjden är automatiskt rätt. Justeringen i längsled görs genom att flytta propelleraxeln någon mm. Jag har två gånger haft motorn urmonterad med vidhängande motorkuddar utan att efter inmonteringen behöva annat än kontrollera att inriktningen är rätt. Det är naturligtvis en anna sak on kuddarna behöver bytas eller deras infästbultar är oåtkomliga. En liten extra fördel med att lossa kuddarna från motorbocken är att motorn inte behöver lyftas uppåt (i ett ofta trångt utrymme) för att gå fri från kuddarnas justerbultar utan kan glidas framåt på motorbocken in mot kabinen för utlyft. Det här varierar naturligtvis beroende på båt.