Eilean

Du gör fel när du utgår från drukningsolyckor. De sker mycket riktigt huvudsakligen från små båtar som överhuvudtaget inte berörs av lagen. Glöm dom. Det grupp jag talar om, och som lagstiftaren är ute efter, är berusade männskor som kör snabba och/eller stora båtar och därmed utgör fara inte bara för sig själva, utan för eventuella passagerare och allra värst, för helt oskyldiga människor ute i andra båtar. Och sådana olyckor, ibland med dödlig utgång, sker. De sker inte ofta, men även ett enda dödsfall eller svårt skadad människa mindre per år vore värt det. Tycker jag i alla fall. För att nämna skiten helt kort igen. Menar du att det inte finns belägg för hur många ton avföring och därmed ton oönskade näringsämnen fritidsbåtarna släpper ut varje år? I hela den debatten kring båttoaletter, septitankar och sugstationer är väl storleken på utsläppen en av de få saker alla parter är överens om. Sedan är man oense om hur stor skada detta gör och hur stor minskningen blir med det nya lagförslaget och om man bör prioritera andra åtgärder istället. Och återigen - fisk (och skarv) tillför inga näringsämnen i havet oavsett hur mycket de än skiter. Det gör däremot vi varje gång vi släpper ut, med eller utan toalett och septitank. Uppfattningen att vi båtmänniskor skulle vara speciallt bra på att värna om miljö och natur i någon större utsträckning delar tyvärr inte jag. Vi skräpar ner med engångsgrillar och annat glas- plast och pappersskräp, skiter på land och lämna papper och tamponger efter oss, kör gärna bränsleslukande båtar, bullrar och färdas respektlöst med ribbar och skotrar bland ytterskärens djur- och fågelliv. De flesta är nog ansvarsfulla men nog kunde det vara bättre. Senast ändrad av Eilean | 04 juni 2010 | 15:13

Det är alltså själva foten som smälter först och får den att välta. Borde m.a.o. göras i exempelvis aluminium.

Jag påstår heller inte att båtar med kätting inte seglar. Jag skrev att ytterst få gör det. Jag har aldrig haft en sådan eller heller seglat med en sådan. Visst ser man ankarsegel ibland (att man ser det oftare utomlands beror nog inte på något annat än att fler ankrar där och gör det för natten och inte bara för bad och lunch), men flertalet klarar sig utan. Du har nog haft otur med dina tre båtar. Jag för inte någon kamp mot ankarsegel. Jag bara menar att någon som aldrig seglat sin båt kanske inte vet om segling verkligen är ett problem och kanske skall prova först eller höra sig för hos andra med likadana båtar. Det är ju onödigt att lägga ner möda på något som inte behövs. Visst är viljan att segla för ankar kopplad tilll båtens form och vindmotståndsfördelning. Men att en kätting dämpar rörelserna är odiskuabelt. Men ibland räcker inte det och ett segel måste till.

Frågan är, hur vet du att just reedswitchen är trasig? Den kan nämligen se ut som en trasig glasrörssäkring för den ovane - två metalltungor som har ett litet avstånd mellan sig.

Det är ingen fara, tvärtom. Du skaffar ju ankarsegel för att ligga still i förhållande till vindriktningen, precis som de andra båtarna gör. De som rör till det är de som seglar, inte de andra. Men du, ni skall ju långsegla? Då blir det väl ankare med kätting? Ytterst få båtar seglar runt med kätting. Ni kan ju knappast ha provat själva, men hur är det med Linjetten - finns det erfarehet från annat håll?

Skall du se till pris/prestanda blir det nog Delta. Annars är ju Rocna eller Spade väldigt bra. Och dyrt... I hamnarna hittar du inga strömmar ens värda att nämna. Det är på vissa ankarplatser de kan vara problem. Men det är ingen vettig människa som ens försöker ankra där strömmarna går upp emot 6-7 knop. Men ett par tre kan du nog räkna med på vissa platser om du har otur. Det finns litet för många båtar ute som gör att de bästa platserna är fulla och man hamnar ibland litet längre ut, där ström och bristen på lä gör sig påmint. Självlart skall du backa fast ankaret. Sitter det så att det håller för 3/4 eller maxvarv (beroende på maskin och propeller) kan du räkna med att det håller för allt som normalt kan drabba din båt. Visst är en tyngd ett bra substitut för en tung kätting och får din båt att mer följa mönstret bland de övriga. Men en lång kätting är ändå bra att ha. Vi är långt bortom inlandsisens slipade klippor och det finns en massa otäcka vassa stenar och klippblock som kan nöta av en lina på nolltid om man har otur. I vissa ankarplatser, som t.ex Braye Harbour (det brukar stå i pilots) kan det vara bra att boja ankaret eller ha en triplina. Det finns mycket skräp på botten som gamla kättingar och annat som kan fånga ditt ankare för gott annars. Jag är avundsjuk - det är ett fantasktiskt fint resmål och jag bidrar med ytterligare en bild, även den från Sark där man ser vilken slas växtlighet som finns på botten och som ankaret skall penetrera... Den trekantiga skivan framför mina fötter är en flundra, en slags hemmabyggd rullningsdämpare som sänks ner i vattnet från storbommens ända som straffats ut rakt åt sidan.

Att argumentera emot, är det att snedvrida? Man kanske skall starta ett nytt forum här på MG där man bara får skriva inlägg som är i enighet med trdskaparens åsikter? Låter kul... Som en konferens där alla deltagarna kommer in med ett Hej och ja, absolut, ja! Jag håller med er allihop, hela tiden Att något borde vara si eller så betyder inte att det är det. Skall man då rätta sig efter kartan eller verkligheten? Jag håller med om att mycket negativt som sker bland människor inte behövde inträffa om människan i gemen tog större ansvar för sina handlingar och var solidarisk med natur och medmänniskor. Men är verkligheten inte sådan. Inte ens i s.k. friare samhällsformer. Och ja, båtkörkort tror jag i princip kan vara en bra idé. Men precis som torskens skit hör det nog till en annan tråd. Och nej, jag tycker inte livet är grått och trist, särskilt inte när man får svara på sådana inlägg som dina.

Hur tänker du nu? Självklart om ett litet plankton äter upp en alg (som lever på näringsämnen som exempelvis vår och torskens avföring), sedan äts planktonet av en spigg, som äts av en sill, som äts av en marill som till sist äts av en torsk (häng nu inte upp dig på vad som i verkligheten äter vad) och torsken till sist går bakom en tångruska och skiter ut alltihopa - hur kan den då ha ökat halten näringsämnen till havet? Och ja, levde du enbart på viltfångad fisk skulle din avföring inte öka halten av näringsämnen i havet, du skulle som torsken bli en del av kretsloppet. Det kanske är läge att starta än annan tråd i ämnet. Självklart tycker inte KBV och Polis att det är bra med många fulla ute på sjön som de kan haffa. Var får du en så befängd idé från? Men nu finns det onekligen en och annan som trots detta är alltför berusad ute på sjön. Och då tycker P/KBV att det är bra med en tydig lag som hjälper dem, i den frågan har de varit ganska tydliga. Senast ändrad av Eilean | 03 juni 2010 | 15:01

Hamnarna, förutom möjligen Braye vid sällsynta tillfällen, är alla väl skyddade så där är vädret inga problem. Mig veterligen har aldrig någon blivit avvisad från hamnarna på Kanalöarna vid dåligt väder för att de är fulla. Vattnen är allt för svårseglade för att man kan tvinga ut folk. Det blir till att packa och ligga mångdubbla rader istället. Att ligga för ett Danforth bör du glömma. Det här är områden med starka tidvattenströmmar och båten följer deras riktning och inte vindens. Vilket gör att båten snurrar runt sitt ankare var sjätte timme. Danforth är helkass på att vrida sig i botten utan brytas loss. Och fiskar gärna ankarkätting. Ingen vettig människa törs lämna en båt där man hoppas på att ett ankare skall gräva ner sig igen... Bruce är mycket bättre men utvecklingen har dragit ifrån det. Byt helst, det finns mycket kelp på sandbotten och ankaret bör vara en typ som klarar det bra. Du måste inte ha kätting precis hela vägen, men åtminstånde en 30-40 meter. Dels för vikten och för att minimera nötningsrisken men också för att koordinera din båts rörelser med andras. Skulle du svajankra med huvudsakligen lina ställer du till ett kaos när trasslar in dig bland bland andra båtar när din båt far runt med massor av lina ute vid lågvatten. Alla som seglar här ligger för huvudsakligen kätting (av naturliga skäl) och rör sig därefter. Tyvärr tror jag att man inte får ut det bästa av att segla i dessa vatten om man inte är beredd att ankra på svaj och vara trygg med det. Det blir litet som att segla i Stockholms skärgård och aldrig ta naturhamn utan bara ligga i de gästhamnar som finns - hur kul är det och hur mycket av det fina ser man då? Svajankring är norm och man bör ha utrustning och skaffa sig erfarenhet (det är ju ingen större konst precis) om man skall få ut maximalt av långsegling. Samtidigt är Kanalöarna bland de vatten som ställer mest krav på ankring i Europa. Men också bland de finare vattnen. Vi har varit där vid två tillfälen och tillbringat ett par veckor där varje gång. Och vill tillbaks. Men du, underskatta inte strömmarna! Det är de som är den verkliga utmaningen i de vattnen, inte vädret i sig eller höjdskillnaden mellan ebb och flod. På många ankarplatser kan man räkna med att i värsta fall få ligga i flera knops ström om man inte hittar de bästa platserna, till exempel vid Herm. Ström mot vind kan leda till riktigt otäcka förhållanden. På bilden går vi mellan Alderney och Franska kusten (Alderney Race) och vi gör 6,5 knop genom vatten och nästan 14 över grund. Strömmen är 7,5 knop! Och detta är rätt långt ute på havet, 10 sjömil från närmaste land. Tänk dig ett smalt sund istället. Och sjögång mot strömmen. Här var det stiltje.

Nu är kanske saken ryckt ur sitt sammanhang, annars visar det bara vilken skräptidning BN är. Svajankring från fören är ju det vanligaste sättet för båtar utanför våra skyddade och tidvattenlösa vatten, såväl segel som motor, att förtöja för natten. Och hos oss blir det också allt vanligare. Och ligger man i marina/gästhamn är aktern mot bryggan det vanligaste. Globalt sett anses nog snarare akterankaren och ankarspel som korkade tillbehör. Och ligger man på svaj, vem vill ha regn och blåst ner i ruff och däckshus och höra vågor slå mot aktern? Senast ändrad av Eilean | 03 juni 2010 | 09:31

Fiskarnas avföring, precis som all annan avföring, innnehåller naturligtvis kväve och annat onyttigt. Men de äter inte (förutom odlad fisk som är en miljobov) exempelvis kyckling och gris som uppfötts via övergödda åkrar utan tar sin mat ur havet. Därför blir de en del av ett kretslopp och nettotillförseln av kväve och annat oönskat är noll. Vi däremot tar inte upp några näringsämnen från havet utan tar dem från ett i sig redan läckande och övergödande jordbruk ock skiter sedan ut det i havet. Och skapar ett nettotilskott av onödiga näringsämnen. Därfår håller inte påståndet att vi kan göra precis som torsken, pinka och skita i havet. Sedan kan man ju diskutera hur stor skada vårt (relativt) lilla tillskott gör. Men faktum är ju å andra sidan - Östersjön är ett döende hav och för någon som är döende behövs inte mycket för att avsluta det hela.´ Men det är en annan historia. Anående julafton så har polis och KVB tydligt uttalat att de är för den nya lagstiftningen. Så även om det kanske inte är precis julafton är det i alla fall något de önskar. Senast ändrad av Eilean | 03 juni 2010 | 09:16

Jag håller fullständigt med dig. Det jag reagerar på är din jämförelse med torskarna, de och andra fiskar får skita precis hur mycket de vill, det gör ändå ingen skillnad. Det gör däremot vår skit, om än väldigt lite.

Har haft en Alde elpatron i många år. Den ligger inskuren i slingan och hindrar inte cirkulationen nämnvärt vid körning av dieselpannan. Jag modifierade den litet så att cirkulationspumpen alltid går även om rumstermostaten slår ifrån. Däremot måste man tänka till om värmekretsen på något vis kommer i kontakt med motorns kylvatten, exempelvis genom en värmeväxlare för gångvärme eller en slinga genom en varmvattenberedare. Apropå vad Kustskepparen skriver, du måste ha radiatorer nog för att avge minst samma effekt de två patronerna ger. Men det har du nog tänkt på. Senast ändrad av Eilean | 03 juni 2010 | 00:45

En Campingaz-flaska begravd i sjögräs.

Alderney, Braye Harbour. God ankarplats skyddat för allt utom hård N-NO Antingen boj (dyrt) eller för ankar. Rulligt vid dyning. Fin liten stad. Guernsey. St Peter Port. Antingen vid brygga utan kontakt med land eller i marinan i Victoria Harbour, dyrt. För ankar i Havelet Bay syd om Castle Cornet har vi legat fint. NO om St Peter Port finns Beaucette Marina, dyrt och långt från staden. Sark. Många ankarplatser runt ön beroende på vind. Vi låg flera dagar i Derrible Bay, se bild där vi ligger närmast kameran. Vi hade drygt 13 m tidvatten då så det gäller att hålla tungan rätt mun och vid ebb var det en gudomlig sandstrand inne i viken, vid flod bara klippor. Herm. Några ankarplatser beroende på vind. Jersey: St Helier. Bra marina mitt i stan, sill ca /- 2h HW. Dyrt. Det finns andra hamnar än ovanstående men de torrläggs vid ebb. Generellt är det två saker som stör vid ankring - dyning och den stora tidvattenvariationen. Och strömmarna som kan vara mycket häftiga. Alderney Race och The Swinge är ingen lek. 100% tidvattenkoll är ett måste. Men det är vackert!

Hur amerikansk Tea-Partyrörelsen förbir i det långa perspektivet får vi väl se. Vi har ju importerat så mycket annat så varför inte den också? Hursomhelst tycker jag mig se likheter. Och det är inget märkligt med det! Angående klimatet finns det tillräckligt många trådar om det. Jag tog inte upp det, jag refererade.

Sorry. Jag trodde du hade litet humor! Eller så är ämnet för allvarligt att skoja om.

Nej det tror jag inte. Inte om polisen är på plats och det kan bevisas vem som körde. Men med den nya lagen slipper man ändlösa rättsliga hårklyverier om en viss promillehalt var stor nog eller inte. Och kanske viktigast av allt, en förare kan numera stoppas utan direkt misstanke och därmed tvingas blåsa. Kanske innan något hänt. Vilket torde ha en avskräckande effekt på många. Trådens rubrik vittnar ju om det - nu är det inte roligt på sjön längre - jag måste ha under 0,2 promille när jag kör. Så redan här märker man ju hur effektiv lagen är! Intressant att du drar slutsatsen att jag är full med fördomar för att jag ser likheter mellan argumentationen här (och även i en viss miljötråd) och Tea Partyrörelsen. Du menar alltså att en fördomsfri människa inte skulle göra det?

Florina: Antalet besökare är kanske inte liktydigt med sympatisörer... Men visst har du rätt i att att en majoritet hellre skulle ha sett att de gamla reglerna fans kvar. Tveksdam om det är 90% dock. Personligen lutar jag också åt det hållet. Men eftersom myndigheter nu har gjort den bedömningen att ett strängare, och framför allt klarare regelverk både kommer underlätta lagfarandet i de fall folk faktiskt kör berusade och sannolikt ha en viss avskräckande effekt (vilket bevisas av tråden rubrik om inte annat) har jag inga problem att acceptera den nya lagen. Den nya lagen påverkar inte mina vanor ett dugg. Kanske är det så att vi seglare gör något som är mycket svårare än bara köra motorbåt och därför av tradition har tvingats vara nyktrare. För det är ju flest motorbåtsägare som verkar reta upp sig Senast ändrad av Eilean | 01 juni 2010 | 21:52

Jag kanske skall förtydliga mig eftersom du tycks tro att jag anklagar dig för att skita i badvikarna. Det gör jag inte. Det du antyder i din signatur - om att torskskit är jämställd med vår skit är helt fel och vittnar bara om okunnighet. Torskskit förorenar inte havet ett dugg, till skillnad från det vi släpper i från oss. Skit, förresten, det är urin som är den stora boven.

Någon minut innan mötet - det var då jag insåg att vi kanske skulle få problem! Observera min optimistiska hustru - beväpnad till tänderna med en båtshake - pråmarna ligger runt 300 ton lastade och vi närmare 15....

Njaee... Förra sommaren blev vi lurade av en slussvakt - han varnade oss att vi skulle möta Juno en bit längre fram. Jag tvekade och frågade om det inte var bättre att vi väntade ut Juno ovanför slussen. Men han tyckte kanalen var såpass bred i den framförvarande sträckningen att det inte skulle vara något problem. OK sa vi och gick vidare. Och tyckte att det inte alls var en trevlig sträcka att möta något stort på, rätt smalt och delvis sprängt i berg med mycket stenstränder. Man skall inte lyssna på andra! Och så kom Juno ångande. Med kanske 3 knops fart vid mötet. Alldeles för hög fart! Jag har rätt god kanalerfarenhet, har bl.a gått hela sträckan genom Frankrike från Medelhavet till Engelska kanalen, genom hela Holland ett par gånger, Caledonian Canal, Göta Kanal minst 6 gånger... Så jag vet att det är viktigt att behålla roderverkan när man passerar för det blir myket sug och vattenstånsvariationer. Vi gick ut till styrbord allt vi vågade med knapp styrfart. Det är viktigt att göra mötet i innerspår om kanalen svänger, vilket den gjorde svagt. Planen var att gasa ordentligt på precis innan mötet och då styra upp så nära Juno jag vågade, för att inte riskera att sättas på grund. Med full gas framåt har jag god styrförmåga tack vare vattenströmmen över rodret. Men jag missbedömde ändå hur mycket vatten Juno sköt framför sig - hon gick ju relativt fort. När jag gav gas lyfte båten och ville inte alls lyda roder och styra närmare Juno. Så när vi befann oss bredvid henne var alldeles för nära stranden och när Juns bogvåg ersattes av vågdalen bredvid henne sjönk vattnet flera decimeter och vi ställdes hårt på grund! Botten var inte alls mjuk på den platsen. Bang-bang-bang! I Frankrikes smalaste och grundaste kanaler var det alltid dy- eller lerbankar på sidorna. Där utvecklade vi tekniken att när vi mötte pråmar på de smalare delarna tog helt resolut sats och körde in vår båt med god fart in i leran. Där satt vi fast och väntade i lugn och ro medan pråmen passerade med någon meter tillgodo. Skulle vi möta dem flytande blev det vår federplanka i hård press mot deras helt släta och raka fribord, vilket bilden visar från vårt första pråmmöte (utan skador då pråmen körde med snigelfart medan de pressade oss mot sidan tills kölen satt i dyn). Men den tekniken går sällan på Göta kanal där det är mycket sten och berg. Så med andra ord - kan jag välja föredrar jag att ligga ordentligt förtöjd och överlämna jobbet åt pråm- eller passagerarbåtsskepparen. Tilläggas kan, Eilean är 4.10 bred, sticker 1,80 och väger runt 14 ton.

En liknande fråga ställdes til en (jag tror det var) kustbevakare - vad händer om jag på kräftskivan ute i skärgården finner att min båt draggar i en åskby och tvingas byta förtöjningsplats? Och KBV lurar bakom udden. Svaret var att man naturligtvis inte kan jämföra att köra bil berusad och att flytta sin båt i ett extraordinärt läge trots att man i lagens mening är berusad. Och att man naturligtvis låter det sunda förnuftet råda och ser genom fingrarna. Men i princip är ju detta litet obehagligt och är en av de invändningarna jag har mot lagen. Flytta båten går alltså bra - men hur mycket måste det blåsa och hur lång får jag flytta den? Det blir väldigt mycket tolkningsutrymme och allt bygger på den enskilde tjänstemannens omdöme. I lagen finns inget flytta-båten-till-läsidan-utrymme. Skall man se strikt ur lagens perspektiv så skall någon kompetent alltid hålla sig nykter - nej tack, jag kör...

Och om de ansvarsfyllda och omdömesfulla brukarna blir så vanvettigt upprörda över att få sin frihet att trycka i sig motsvarande uppåt två starköl eller två fyror sprit per timme kringskuren medan de kör båt måste man verkligen fråga sig: Är de verkligen bara brukare? Det hör visserligen inte hit - men din signatur säger en del om dig och hur du ser samband. Senast ändrad av Eilean | 01 juni 2010 | 12:43

Labibia. Jag tycker jag var ganska tydlig - jag använde orden ett och annat dödsfall och några svårt skadade och det är ett litet antal. Och jag skrev på annan plats att jag inte bekymrar mig nämnvärt om det stora flertalet som drattar isjön från fiskeekan, halvpackade med gylfen öppen. Så läs vad jag skriver. Jag talar om den lilla kategori olyckor som inte finns inom den gruppen, där en och annan båt bränner upp på land, kör på någon annan och tyvärr ställer till med ibland ganska allvarliga konsekvenser. De är inte många, det håller jag med om. Men ändå resulterar de i ett och annat dödsfall årligen och ett större antal mer eller mindre svårt skadade. För mig är dessa få skadade och kanske döda skäl nog till att ändra lagstiftningen som, även om den säkert passar det stora flertalet ansvarsfyllda, är oprecis nog för att fria en och annan som borde blivit fälld. Men det kanske är så att man måste krossa några ägg för att få en omelett? Frihet är en viktig sak, värt några offer? Varför tänker jag på en amerikanska Tea-partyrörelsen när jag läser dina och många andras inlägg?