Kapitano

JAG UNDRAR OM DEN ÄR HÄR SNART. Tre grader varmt nu på morgonen, värmerekord här i Göteborg 2011 så en tur till båten blir det i helgen, om inget drastiskt i vädret inträffar. Många väntar på en kram men jag väntar på en kran tur att jag är singel så ingen partner läser det här, som kan misstolkas. Att bara komma ombord för första gången på länge är en skön känsla som väcker drömmar.

Riktade radiofyrar jo der äger nog sin riktiget. Detta med att tömma tunnorna akter ut med avfallet från byssan var nog inte det grövsta. Jag hade en kompis på sextiotalet som seglade andre styrman i ett mindre tankfartyg från västkusten och jag skall inte nämna namnet men ser deras huvudkontor i bland och har även gjort reparationer ombord. Det var meningen att jag själv skulle mönstra på men familjen kom emellan och lika bra var det. Kompisen berättade att inan de skulle gå in till Göteborg så satte de en man på bryggan för att spana efter Kustbevakningen så spolade de tankarna som bestod av giftiga kemikalier och de skulle ju ändå späs ut i havet som om man blandar en drink. Han gillade inte sitt jobb och blev heller inte så gammal ombord. Senast ändrad av Kapitano | 04 mars 2011 | 23:36

Stadens ljus, sett från havet, luften eller tåget. När jag befinner mig på havet på natten och ser ljuset från en stad i land, blir jag lite undrande och filosofisk över människan. Jag tänker att där inne i staden vaknar snart tusentals människor och gör samma saker, väl dresserade, de går till skolan, eller till jobbet på ett givet klockslag och allt fungerar, eller människor föds eller dör utan större uppmärksamhet. Trots att jag sett den här bilden så många gånger blir jag lika förundrad var gång jag ser ljuset från havet som kommer från en hel stad. i land.

Messersmittar eller ej, det är riktigt att man söker minimum av signalfyren, detta var också något som ingick i navigationskurserna långt fram på sjuttiotalet. Själv har jag inte testat detta i praktiken med en transistor, bara med farygsradio. Man hade också släplogg efter fartygen den har jag varit med att sätta och ta upp när vi kom ut på öppet hav sedan läst av den en gång i timmen. En sådan hade vi ombord i S/S Rådmansö. Vi hade också köksavfall i tunnor på religen längst akter ut som vi tömde så fort vi kom ut på öppet vatten eller på gränsen till öppet vatten. Senast ändrad av Kapitano | 04 mars 2011 | 23:39

Slipa och fernissa är ett jobb jag måste göra men det sa jag även förra året, får se om jag kan hålla mitt löfte till mig själv i år. Det är ju inget jobb när man väl kommit igång. Kapellet skall tvättas och impregneras men där är det bara ett tag i plånboken som gäller omk. 2500:- så det blir vatten till maten i år kanske.

Protokollet från sjöförhöret bifogas handlingarna vid den sjöförklaring som följer. Nej så fint var det inte med ett sjöförhör men de var fina herrar en ordförande med två bisittare och advokater som representerade båda rederierna. Vid ett vanligt brott i Sverige skulle vi nog kunna jämföra detta med en förundersökning men en mer kvalificerad sådan, då sjöjuridik är den mest kompliserade juridiken. DET HÖLLS PÅ DET DANSKA KONSULATET och att det är en komplicerad juridik, beror på att ett fartyg kan ägas av ett rederi men vara chartrat av annan befraktare med gods tillhörande fler länder osv. I vårt fall var det helt okomplicerat bara en redogörelse som båda parter kunde godkänna och vår kapten hade hela skuldbördan. Förhöret med mig började med att ordföranden förhörde mig om eventuella navigationkunskaper enbart för att veta vad mina åsikter var värda i sammanhanget. Det som sedan kom att utspela sig vid sjöförklaringen eller vid domstol var inget jag blev kallad till. Kaptenen försökte muta mig och trean (tredje styrnan) lite men det gick vi inte på utan berättade hur vi uppfattade händelsen ärligt och rakt av. Kapten var en idiot mer eller mindre. Fartyget var Sveabolagets Freja byggd 1938 såld 69 vrak 79. Båda fartygen var försäkrade vid Lloyd´ s i London. Senast ändrad av Kapitano | 01 mars 2011 | 19:27

VAR NERE I STAN OCH KOLLADE SJÖLÄGET. Det börjar nu bli lite varmare, så snart kan jag börja besöka båten och förhoppningsvis göra något ombord. Skall byta propeller och ta ned kapellet för tvätt ock imprenering i år. Det suger nu.

Kidnappade – av pirater. Där går gränsen. Danskarna kan ta hem sina soldater från Afghanistan, där gör de ingen nytta och hämta sina egna medborgare det är ett lands skylldighet. Behöver de hjälp så ok, grannar är till för att hjälpa. Själv är jag för gammal, så jag får inte vara med men nog skulle jag kunna stå på bryggan och dundra in med en stridsbåt. Då fick man dö med hedern i behåll och som bonus slapp man den svenska vården. Om något skulle gå snett.

Jag skall försöka och minnen ramlar på även i dag, då 60 handelsfartyg ligger fastfrusna i Bottenhavet. Vi gick med Freja i isen i Gävlebukten där jag var med om min första och enda kollision. Freja var en liten Sveakasse på omk. 5000 ton, den var rak i stäven och gick inte alls i is. Vi hade en liten dansk akterladdare framför oss med däckshuset i aktern, då sa våran gamla kapten som var förflyttad pga. tidigare misstag, nu Börje (Kapitano) följer du bara efter Dansken, så var det tredje styrman på bryggan förutom mig till rors. Jag hade inget val för det gick inte att styra båten följde bara iskanterna. Dansken fick stopp och kapten gick fort som fan från styrbord till babord och åter igen. Tredje styrman kom fram till mig och sa låg, du håll i dig för fan för nu smäller det. I samma veva kom den tröga skepparn på att han skulle slå back i maskin så skrek idioten till mig, styrbord och jag dristade mig att lägga bort titlarna och sa vad fan tror du, den styr väl ingen stans ser du inte att den följer rännan så fick jag se en kock på dansken komma upp på däck och tittade upp på våran stäv så dök han ner igen. Vi tryckte ned dansken en bit på styrbord sida för att båten sökte komma mellan isrännan och dansken. Vi slet också sönder deras livbåt. Dansken skrek i en megafon till våran skeppare var är ni på väg? Svar London, ok vi också då ses vi på sjöförklaringen där. Ok men sjöförklaringen som var min första liksom kollisionen den blev en historia för sig den tar jag en annan gång. Den blev också ett minne.

Nu tittar jag på fotoalbum och planerar för våren och hur mycket jag skall göra i år för att den skall bli så fin som de bara går. Sedan blir det kanske inte riktigt så men nästan.

Året var 1959 vi hade haft den värsta stormen i mannaminne på Nordsjön, nu hemma vid Stadsgårdshamnen i Sthlm. En skrytig spanior hade varit i land och köpt en dyr radio jäkligt dyr. Det var dålig mottagning nere i våra hytter så ljudet blev dåligt trots priset. Jag och min hyttkompis vi bodde två i en tremanshytt, mycket finare än spaniorens hytt som jobbade i maskin dessutom. Vi hade ingen radio så vi gick i land och köpte en begagnad billig rörradio för någon hundring men vi visade den inte första dagen för spanioren. Vi väntade tills det blev mörkt, då klättrade vi upp och knöt fast vår antenn i fartygsantennen på Freja som Sveabolagets båt hette. Sedan fick vi ett kanonljud och bjöd in spanioren Lopez på lite fin musik. Han blev förbannad när han såg att det var en gammal radio med så fint ljud så han skulle lämna tillbaka sin nästa gång vi kom till Sthlm. När vi sedan hamnade i skruvisen i Gävlebukten så låg vi standby på Stockholms radio uti fall Östermans helikoptrar skulle behöva hämta oss. Vid ett tillfälle hörde spanioren i korridoren att anropet på Stockholms radio ekade högt och fint från vår hytt.. När han frågade hur det kom sig sa vi bara, att det var bekvämast att sitta nere i hytten och ändå vara uppkopplad på Stockholms radio. När jag ock kompisen skulle mönstra av en tid senare, bjöd vi in spanioren och berättade sanningen så fick han ärva vår radio med tillhörande antenn. Slutet gott.

OK då får jag ge mig. om isen och behöver inte vara orolig nästa år om jag är för sent ute.

Jag tvivlar fortfarande lite på att låta båten ligga i isen över vintern.

Även fritidsbåtarna ser lite annorlunda ut i dag och är fulla av bekvämligheter för den som vill och gillar prylar.

Fördelen med en mässa, är nog om man inte har mycket pengar, att man kan hitta många uppslag och ideer som man kan göra själv till en överkomlig kostnad.

Det är något visst med kanaler.

En mässa består av drömmar, som tyvärr endast blir bara drömmar. Så jag tar en titt i fotoalbumet ibland och det gör jag lite var dag över vintern och nu börjar det suga på riktigt. Sotenäs kanal. Senast ändrad av Kapitano | 25 februari 2011 | 09:23

Självfallet ser vi alla fram mot våren och att få ligga över ombord och fantisera. Jag har ett minne av en sådan fantasi då jag vaknade på natten. Det var mörkt ute och vinden tjöt lite småläskigt och då fick jag se något som var på väg ombord. Jag knäppte en bild med kameran och återgick till den sköna ruffen. Väl hemma tittade jag på bilden och nog sjutton var det ett spöke. Eller?

Då skulle jag kunna ta mitt kort från min GPS och sätta in i min dator då? Lowrance lcX-27c

Prylar finns det gott om. I dag när jag var i affären för att bl.a. köpa mjölk, så upptäckte jag att det kommit en ny produkt, mjölk på dunk 2 Liters. Hemma har jag ingen användning för den nymodigheten men i båten förefaller det vara en bra idé. Så var det nog inte tänkt.

Något jag undrar över är om man kan ladda ned program så att man kan sitta hemma vid datorn och simulatornavigera? Det borde finnas som allt annat inom datateknik. Tanken är ju att sitta hemma och planera sommarens resmål vid skärmen, i stället för vid papperskortet. Senast ändrad av Kapitano | 23 februari 2011 | 16:52

Om fel som kostat skjortan. 1978 byggdes bostadsplattformen Safe Astoria på varvet GVC. Jag var med och byggde ställningar runt skroven i tre dagar en helg då vi hade härliga 300procent på övertiden. Efter helgen fick vi uppdraget att riva ställningen igen de hade glömt en sektion i mitten så skroven måste skäras itu och en sektion...byggas in. VARFÖR, jo ritningarna fanns i Norge när sektionerna byggdes. När den var färdig och snar skulle gå stod jag och en kompis och tittade på livbåtarna då en rep ingenjör kom förbi. Kompisen Kaj Nilsson sa till repisen du jag och Börje står och funderar på hur fan man skall få ut livbåtarna det krävs ju minst en meter för att de skall nå utanför bordläggningen. Repisen ruskade på huvudet och Astoria lämnade varvet. Läste senare att vid en inspektion hade man funnit att livbåtarna var felmonterade. Historien med Safe Astoria var mycket känslig och många var arga för att Christer Eriksson fick sin plattform, näst intill gratis för vi hade dåligt med jobb. Han hade aldrig haft råd att beställa den under normala omständigheter. En kväll i slutkedet var Crister ombord när han parkerat sin märsa, så att kranen skulle mosat den om jag inte flyttat den. Då hördes ett buande från några R-are vad fan gör du hjälper du den där jävla kapitalisten som fått plattformen gratis. Buu Börje. Senast ändrad av Kapitano | 22 februari 2011 | 14:19

Nej ingen kontakt. Men nu skriver jag ju lite själv vilket kanske bidrar till att jag syns. Här står mycket tycker jag som borde vara inaktuellt i kommentarer på flera områden.

DET VAR BRA ATT VETA. Jag såg många dyra infrusna båtar förra året och trodde de skulle ta skada. Jag ligger i en grund vik så det fryser på fort men kan lägga ut båten vid behov.

När jag gick på pumpen. Jag skulle byta färskvattenpump, det skulle snart vara gjort tänkte jag och såg till att inte glömma något när jag åkte ut till båten. Så när jag tagit bort den gamla, så passade inte hålen men jag hade borrmaskin med mig och tänkte förborra ett litet hål. Men helsike vilken slö borr tyckte jag den tog inte bara snurrade men jag knackade lite där jag skulle borra och såg att det var betong och det hade jag inte väntat mig. Så visst hade jag glömt något, slagborrmasin och där för avsedd borr. Det blev att åka en sväng till med bilen sedan blev det bra och så insåg jag att det var en stark köl med en extra ekköl utanpå onk 150 mm och 50 bred. Bra om man skulle få grundkänning men det skall man ju inte?