Hej alla och STORT TACK till alla er som har svarat, oavsett inställning och omfattning på svar - allt är en hjälp! Vi tänkte försöka svara på lite saker (utan någon egentlig ordning) utan att ställa oss alltför mycket i försvarsposition. Ökningen av övergivna gamla fritidsbåtar av plast i naturen ökar i hastig takt - vad har Ni för underlag som styrker detta påstående, det skall man väl ha i en forskningsrapport? Under mina 20 år som båtägare har jag aldrig sett en enda övergiven plastbåt i naturen. Denna information kommer till största del från vår uppdragsgivare, Consortis AB. Formuleringen i naturen är egentligen inte helt korrekt, utan borde snarare lyda på platser de inte borde vara (deponi, marinors uppsamlingsplatser, och i vissa fall på sjöbottnar eller andra ställen i naturen). En vidare referens till detta finns här: http://www.sr.se/cgi-bin/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=1430666. Att det finns en ökning beror troligen också helt enkelt på att de båtar som huvudmålet (60-80tal) är just den generationen som nu börjar bli uttjänta och som vissa inte vet vad de ska göra av. Som flera har påpekat kanske inte registrering/chassinr på båtar skulle avskräcka de som verkligen var måna om att bli av med dem på ett lätt sätt. Däremot skulle det (som bl a Mats nämner) eventuellt kunna hjälpa till att hitta båtar vid stöld med dumpning som följd, eller vid sjukdomar/dödsfall som gör att ägaren inte längre kan ta hand om sin båt. Vidare skulle man kunna kolla upp om båtar som är renoveringsprojekt är tänkta att arbetas vidare på eller skulle kunna tas om hand (om det fanns en sådan tjänst!) Intressant vore att veta varför denna fråga är så avskydd? P.g.a. ogillandet av kontroll, den avgiften som förmodligen skulle införas, eller registreringen i sig? Under mina 24 år som bilägare har jag sett massvis med skrotade/överlämnade bilar i naturen. Under mina 20 år som båtägare har inte sett en enda skrotad/övergiven plastbåt i naturen. Detta skulle helt enkelt kunna bero på att antalet bilar är så pass mycket större än fritidsbåtar, samt att det förmodligen finns fler bilar och biltjuvar/bil än motsvarande för båtar (hypotes, inga fakta!) Nästan vilket skräp som helst går att sälja, så jag tror inte det blir tal om någon återvinning. Hur menar du att man skulle sälja dem? Som reservdelsbåt i befintligt skick ungefär? Eller renoveringsobjekt eller liknande? Det finns dock faktiskt en del forskning på lösningar för återvinning av GRP (glasfiberarmerad plast), exempelvis som fiber till byggmaterial. Detta återkommer vi till i rapporten . Att kapa upp och lämna till återvinning är en intressant dellösning; problemet är väl att tidsåtgången för att göra detta blir så stor att få kan/vill/orkar. Plast och glasfiber är ett otroligt tåligt material och lätt att reparera, tar man hand om en plastbåt så blir den aldrig uttjänt, även om motor och rigg kanske måste bytas med jämna 30-årsintervall. Visst håller plast och glasfiber länge, men inte hur länge som helst väl? Delaminering och krackelering förekommer. Själv har jag en gammal 70-talare där det översta skiktet har krackelerat. Jag tror det beror på solljuset. Enligt forskare på KTH befann sig en segelbåt av plast från 1957 vara segelduglig i ca 25 000 år, så man kan nog påstå att glasfiberarmerad plast håller nästan hur länge som helst: http://www.batnytt.se/I_kolvattnet___Miljobomben_A-909910_DXNI-693_.aspx Frågan är vem som vill ta hand om alla 70-talarna om 10-15 år. Redan nu får man väl ändå hävda att en brandorange 70-talare kanske inte är direkt etta på innelistan... Helt sant, och kanske ett större problem än slitage av själva materialet? Kanske finns det sätt att göra båtarna attraktiva igen? Tittar man på bilar, så tror jag att det är jättemånga som skrotas egentligen enbart för att de är omoderna och saknar ekonomiskt värde. Sedan kan de fungera tekniskt ändå. En 20 år gammal bil är inte vatten värd. Räcker med något litet skitfel så hamnar den på skroten, eftersom det kostar mer att laga än vad bilen är värd. Så länge något har ekonomiskt värde hamnar de inte ute i naturen i någon större skala. Just ekonomisk försvarbarhet är en annan viktig aspekt, som om den kunde lösas förmodligen skulle vara en väldigt stor motivationskälla till att återvinna/reparera sin båt. Är det inte redan olagligt att skräpa ner?
Förvisso, och detta skulle kanske kunna styrkas om registrering fanns? Ja jag har tips angående återvinning av plastbåtar. Gör det enkelt för folk. Idag kan man åka och kasta sitt skräp på återvinningsstationer, det är enkelt, då blir det populärt.
Blir det krångligt eller dyrt så kommer det inte att fungera. Mycket riktigt. Bara att se hur det är med batterier; finns en holk eller dylikt i närheten är sannolikheten så mycket större att man återvinner dem. Energivärdet i en gammal plastbåt är väl inte att förakta? Plast=olja= hugg upp skräpet och elda upp bitarna i kommunernas sopförbränningsanläggningar. Borde bli finfin fjärrvärme? Man kanske borde få betalt per kilo för inlämnad båtplast? Så var det problemet löst. Nästa? Helt sant, problemet är att dels att det inte är ren plast, utan oftast en s.k. sandwichkonstruktion, med flera lager av omväxlande glasfiberarmering och plast. Detta gör det till ganska svårt arbete att på rätt sätt förbränna ett skrov. Vidare kan det vara svårt att få ett kontinuerligt flöde av båtar att återvinna = svårt att motivera ekonomiskt.
En sista fråga: ni som faktiskt HAR gjort er av med en båt; hur har ni gjort? Tack igen för era synpunkter; de är värdefulla! Fortsätt gärna diskutera/kommentera! Vänliga hälsningar // Leif och Sandra P.S: Vi får inte något betalt för det här arbetet Senast ändrad av leifochsandra | 04 februari 2009 | 14:44
Senast ändrad av leifochsandra | 04 februari 2009 | 14:45
