Tänkte flika in med lite motivation.
Så länge du har någon väldigt kunnig med dig då du synar båten, eller får en besiktning utförd av någon du uppfattar som kompetent, så elimineras några av de allvarligaste riskerna relaterade till din bristande erfarenhet.
Min första båt, bortsett från en plasteka, var en 53 fots segelbåt.
Det tog ett tag att smälta, och visst fanns där rädsla inblandat under det första året. Ägnade det åt att få henne i seglingsbart skick igen, då hon stått ett par år på land. När jag så småningom hade lärt känna henne genom diverse arbeten och många timmar ombord, sjösattes hon i våras.
Tiden sedan affären genomfördes har varit den mest lärorika, utmanande, kostsamma men även lyckliga som jag upplevt. Det är en livsstil att äga en så stor båt. Motgångarna i form av problem som dyker upp, vilka man ej kände till vid köpet, får man se som tillfällen. Tillfällen att lära sig den delen av skeppet. Både för att kunna åtgärda det igen om så krävs, samt för att veta att det är ordentligt gjort, samt för att stärka ens relation till båten.
Frihetskänslan i att ha en båt stor som en flytande sommarstuga. Väldigt behaglig. Livskvalitet. Så många möjligheter.
Själva båtkörandet är inga problem, det är bara att öva mycket. Sitter snart i ryggmärgen.
Hoppas du finner rätt skuta!
