Hetast - Jessica Stenlund

Båtbranschens intressantaste person just nu är en kvinna. Vice vd står det på visitkortet.

Men jag föredrar att prata med Jessica Stenlund, varvets vice vd. Hon har ett klart mindre förutsägbart livsöde. Född 1978. Jag nämner det för att ni ska räkna ut hur gammal hon var när hon började sommarjobba på varvet 1994. Då gick Jessica i högstadiet. Redan på mellanstadiet hade hon bestämt sig. Hon skulle läsa datateknik på Chalmers. När Jessica kom till Nord West sommaren 1994 hanterades alla papper som man alltid hanterat papper. Jessica, skolflickan, introducerade datatekniken, först på försäljningssidan med offerter, sedan på lager och efter hand på inköp. En ung dam med ruter i, med andra ord. Jessica kom naturligtvis in på Chalmers, läste datateknik i drygt fyra år och avslutade med en fyra månaders lång vistelse på ett företag i Manchester med påföljande avhandling, som brukligt är. Parallellt med datastudierna läste hon ekonomi och marknadsföring. Om hon hade fortsatt i utbildningens riktning skulle hon ha klätt upp sig i kritstrecksrandigt och sökt jobb som systemutvecklare på något konsultföretag typ Mckinsey och kasserat in en fet månadslön. Men det blev Nord West.

Ett beslut med hjärtat, definitivt inte med plånboken. »Det var inte bara båtintresset som avgjorde. Inte heller det att jag kunde bo kvar på Orust. Jag är inte bara en datanörd. Jag är intresserad av fotografering, formgivning, bildbearbetning, marknadsföring och ekonomi. På varvet fick jag utlopp för allt detta. Jag fick dessutom vara med att påverka utvecklingen. Båtbranschen är rolig och omväxlande. Jag trivdes med arbetskamraterna. Det var ett lätt beslut som jag aldrig ångrat.« Nord West är alltså Jessicas första och enda arbetsgivare. Idag är hon vice vd. Hon har datoriserat allt som kan styras med ettor och nollor, hon basar över varvets tre säljare, ansvarar för budgeten, gör bokslut varje månad, styr över marknadsföringen och ser till att hemsidan är ständigt aktuell. Benny är sällan eller aldrig på kontoret, ses mest i blåställ i någon av hallarna. De kompletterar varandra på ett naturligt sätt. Jag får för mig att ställa en privat fråga.

»Är du och Benny ett par?«

»Ja.« »Sedan lång tid tillbaka?«

»Sedan lång tid tillbaka.«

Jag tänker på Jennys ord i bilen. »Tänk vad lugnt där var? Jag var runt på varvet lite överallt. Alla var så påtagligt vänliga, tog tid att prata. Det var en så fin stämning. Ingen stress. Så brukar det väl inte vara på varv. Eller?« Om det råder harmoni mellan produktion och kontor på ett varv, mellan utveckling och ekonomi, mellan vd och vice vd så smittar det förmodligen av sig på hela varvet. Om kärlek råder är smittorisken alldeles påtaglig. Inbillar jag mig. Vad jag definitivt vet är att Jessicas passion för båtar är lika het som Bennys. Jag fortsätter att vara nyfiken:

»Ni arbetar ihop och spenderar fritiden ihop?«

»Det stämmer.«

»Och semestern?«

»Absolut.«

»Är det ett bra sätt att leva?«

»Mycket, mycket bra. Dessutom praktiskt. Det funkar väldigt bra för oss.

Med den här typen av arbete vi har måste det vara roligt att jobba för det blir för det mesta mer än 40 timmar per vecka. Och för att ha ett fungerande familjeliv måste man nog träffas mer än de få timmar man är hemmavid.«

»Om eller när ni kopplar av från båtarna, vad gör ni då?«

»Fotografering är ett av mina starkaste intressen. Det mesta som har med datorer att göra är intressant och kul och det behöver inte vara kopplat till arbetet. Benny är mycket intresserad av historia, i synnerhet sjöfartshistoria. Det blir kanske ett och annat operabesök men då har det ofta anknytning till jobbet.«

»Är det Benny som i kraft av vd och att ha startat varvet som har sista ordet?«

»Varje beslut föregås av en diskussion mellan oss. Vi har båda starka viljor och är bra på att argumentera. Argumentens styrka avgör.« »Du säljer båtar också?«

»Jag är med på några av de 15-20 mässor som vi deltar i varje år för att lära känna våra kunder och känna av marknaden. Nära kundkontakt är ett av varvets nyckelord. Jag kan våra båtar utan och innan. Det vore näst intill tjänstefel om jag inte fick iväg en och annan båt på mässorna.«

»Förklara varvets framgångar.«

»Hårt arbete. Bra medarbetare. Lyhördhet. Nära kontakt med kunden.«

Jag kan väl lägga till ett par saker. Båtarna är utomordentligt välbyggda. De har ett traditionellt utseende, vilket gör dem smått unika på marknaden idag när de flesta varv i Europa apar efter de ledande italienska varven. Det faktum att varvet inte har några återförsäljare förutsätter en rätt så intensiv kontakt mellan säljare och köpare, och eftersom atmosfären på varvet är allt annat än kaxig inbillar jag mig att kunden känner sig som en kung.

»Hur ser framtiden ut?«

»Det går inte en dag utan att Benny tänker på nya projekt. Nästa blir med all sannolikhet inte större än den senaste sjösättningen, 420, snarare en instegsbåt på 30-fotsskalan.«

»Hur stort är varvet om tio år?«

»Vi ska växa långsamt och inte förhasta oss. Om tio år tillverkar vi dubbelt så många båtar som idag, med andra ord omkring hundra.«

VARVET

»Benny ritar varenda millimeter på sina båtar. Och bygger upp dem i full skala«, berättar Jessica inte utan stolthet i rösten. »Likadant med Nord West 390, som är vår stora succé. Den sjösattes för sex år sedan och fram till idag har vi tillverkat 168 stycken.« Efterföljaren heter Nord West 420 (390:an lever kvar så länge det finns efterfrågan, bedyrar Jessica), en av de första båtar som konstruerats för Volvo Pentas IPS-drev. Den fick en rivstart efter storbåtsmässan förra året och beställningslistan är idag 50 båtar lång. Vilket föranlett Benny och Jessica att säkra skrovleveranserna med att köpa Lyse Plast i Lysekil som levererat skrov till åtskilliga tillverkare, men nu som en del av Nord West blott tillverkar åt moderföretaget.

Framgången med 420 renderade också en ökning av arbetsstyrkan med 38 man i början av året. 450 sökte. Med Lyse Plast 22 anställda är arbetsstyrkan uppe i över 100 personer.

Text: Lasse Genberg

Foto: Jenny Groth