Den moderna mästerlotsen

- Vår erfarenhet visar att vart fjärde grund på de offi ciella korten har en djupsiffra som är alldeles för djup, berättar Lars Granath. På en 3-meters uppgrundning i Söderarms skärgård var grundtoppen bara 1,0 meter. Och det är ju inget att leka med. Lars Granath ritar specialsjökort som har dubbelt så stor säkerhet som de offi ciella korten. Båtnytt har träffat mannen som revolutionerade sjökortsritandet.

Äntligen stod vi på land. Vi hade länge seglat fram och tillbaka längs Munköns västra strand för att hitta lämplig landningsplats. Det var inte lätt, det svart-vita kortet (det här var 1959, före de färglagda) visade på en ett par millimeter bred 3-meterskurva längs hela ön. Magen skrek efter lunch och pålandsvinden var stark. Någon motor fanns inte på vår Bohusjulle och att ta ner spriseglet var jobbigt för tre tuffa mälarpirater i 13-årsåldern. Så vi gjorde som de flesta seglare gjort några gånger. Vi chansade. Släppte ut spriseglet maximalt (det saknar ju bom) och forsade in med 3-4 knops fart. Väl på land tittade vi ut mot Nämdöfjärden och bleknade lite när vi såg ett yttre barriärrev av ömsom gulgröna, ömsom skumvita fläckar. Gud hade utan tvekan sett oss därnere bland grynnorna. Numera behöver man dock inte chansa lika grovt. I stället för att lita till försynen kan man lita till Lars Granath och hans kollegor. Det är nämligen de som sett till att vi fått specialsjökort (Hydrographica) i skala 1:10 000 (de vanliga är på 1:50 000) med helt nyuppmätta djup och grund placerade på sina rätta ställen. De har också gett oss detaljerade beskrivningar av hundratals naturhamnar i färdböckerna Arholma-Landsort och Gotland, Landsort- Skanör, Skanör-Strömstad uppritade i så stor skala som 1:3000. Lars Granath fullföljer den fina vägvisartradition som Åke Janhem och Åke Améen inledde med sina färdböcker Arholma-Landsort och Seglarhamnar på ostkusten. Föregångarna använde en liten jolle och handlod för att detaljrita knixiga passager och oåtkomliga vikar. Lars Granath använder modernare teknik. Det hela började på Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet där Lars i slutet på 70-talet forskade i läran om landskapets förändringar, geologi, glaciologi, m.m. Han utvecklade då en metod att från digitala flygbilder, som är tredimensionella, tolka förändringar i vattendjupet med en helt annan precision än de gamla metoderna med handlod och ekolod gav. Även strandlinjerna blir mer detaljerade och undervattensstenarnas läge mer exakta med de digitala flygbilderna. Många båtklubbar fick nys om Lars nya teknik och ville att han skulle rita specialkort åt dem. Men Sjöfartsverket, den statliga instans som handhar sjökortsritandet, tyckte inte det var någon bra idé.

Så det blev problem?

- Jovisst blev det problem! - Egen privat sjömätning är ju inte tillåtet och Sjöfartsverket ansåg sig på 80-talet ha ensamrätt på kartritandet. Men jag och en båtklubb i Piteå, som bett mig rita ett specialkort över deras dåligt utmärkta skärgård, måste gå till ÖB och regeringen för att få tillstånd.

Och Sjöfartsverket var inte värst intresserade av att ge ut dina storskaliga sjökort?

- Nää. De är ju mest inriktade på att rita kort för yrkessjöfarten så de insåg nog inte hur stort intresset var för detaljerade sjökort bland fritidsskepparna. - Så jag och två av mina lärarkollegor i kartografi och flygbildteknik, Jesper Sannel och Joakim Lannek, hoppade av universitetet för att starta egen sjökortstillverkning.

Inga problem med det? Vem som helst får väl inte börja sprida detaljerade kartor över vår hemliga kust?

- Det krävs en omfattande tillståndsprövning av Försvaret. Sjömätning är fortfarande förbjuden. De flesta områden får vi visserligen tillstånd att mäta, men inte alla. Djuprännor under sex meters djup, för u-båtar, får jag inte avslöja. - Sjöfartsverket har artigt bett att få ta del av mina mätningar så jag överlämnar data till dem, gratis.

Vågar man lita på dina kort?

- De stämmer förhoppningsvis till 90 % med verkligheten. Gamla sjökort över ytterskärgårdarna stämmer till cirka 40 %. - Vår erfarenhet visar att vart fjärde grund på de officiella korten har en djupsiffra som är alldeles för djup. På en 3-meters uppgrundning i Söderarms skärgård, till exempel, var grundtoppen bara 1,0 meter. Inget att leka med.

Använder ni handlod?

- Nja, inte riktigt. Vi ritar det mesta av korten i datorn med hjälp av de tredimensionella fotona. Sedan är vi ute på plats och kollar, till exempel farbara sund, exakta vattendjup och bra förtöjningsplatser. - För djupmätning har vi ekolod och en fyra meter lång mätstång, ungefär samma som vägarbetare och byggare använder. - Flygbilden ger en noggrannhet på en halv meter när. Den exakta decimetersiffran får vi fram med hjälp av GPS och manuell mätning rakt över den högsta punkten på grundet.

De militära hemliga enslinjerna och alla dessa vitmålade kummel man ser ute i skärgårdarna. Är de fortfarande hemliga?

- Ja och de fungerar, men används inte längre av marinen. Jag har bett att få märka ut dem på våra kort men fått nej.

Precis som din föregångare Åke Janhem är dina hamnbeskrivningar informativa men också väldigt målande. Ta till exempel sidan 283 i boken Skanör-Strömstad:

"Länsmanshålet är en hamn med mycket utskärskänsla, vilket också kan innebära en viss hävning i hamnen. Inloppet västerut låter man bli vid sjöhävning, men i lugnt väder är det sydvästra fullt farbart och lite spännande med tunnelkänsla. Det är detta som är det egentliga Länsmanshålet, vilket var en favoritpassage för smugglare."

Som sagt, både lockande och fyllda med fakta. Vad har dina böcker och sjökort betytt för båtåkarna?

- Vi har vidgat skärgården, säger båtmänni skor till mig. - Förr gick folk upp tidigt på morgonen. Och när sjöbrisen var som bäst måste man se sig om efter en bra natthamn. Nu kan man segla längre. - "Vi hittar alltid en bra hamn", resonerar man idag. De nya korten tipsar ju om tusentals nya vikar som förr verkat omöjliga att komma in i. - Folk sprider sig. Slitaget på de mest frekventerade öarna har minskat.

Men mina egna smultronställen, som bara jag listat ut hur man tar sig till. Dem får man ju inte ha ifred längre?

- Ja, jag hör sådant också. "Nu rök den viken också". Fast det får vi ta. Vår mission är att öppna vår vackra natur för dem som älskar skärgården och på våra kort finns det alltid en ny ö eller vik att satsa på.

Hur ser du på en modern GPS kontra sjökorten?

- Här möter 2000-talet 1800-talet. I en liten GPS med en precision ner till en halv båtlängd stoppar tillverkaren in en avritning av ett sjökort som har sitt ursprung i mätningar från 1860. Eftersom sjökorten tar mycket plats i GPSdatorn så omarbetas och förenklas de så mycket som möjligt. Två bränningar blir lätt till en. En U-formad vik blir en V-formad, osv. Bäst är att använda moderna kort för modern positioneringsteknik. Man kan använda mina sjökort men då krävs en portabel dator i båten. Till nästa år kommer dock mina kort att utgöra grunden för de digitala sjökort som Garmin lägger in i sina små GPS:er. Övriga tillverkare väntas följa efter

En rolig detalj i dina kort är alla dessa udda och påhittiga namn på småkobbarna. På de vanliga korten är de helt odöpta.

- Ja, jag tycker det är viktigt och roligt att namnen lever vidare. Den muntliga traditionen är ju snart borta. Men det är viktigt att namnen i korten är vedertagna och korrekta. Namnen hittar jag i gamla arkiv och genom att fråga gamla urinvånare och tillsyningsmän. Många namn berättar ju en historia. Till exempel Sprakarpellesknölen i Stora Nassa som har fått sitt namn av en man, Pelle, som alltid satt på denna kobbe under vårskyttet. Pelles flintlås-gevär hade den egenheten att det alltid sprakade till runt flintlåset innan skottet brann av.

Drivkraften?

- Jag vill göra något som är bra, göra ett avtryck i tillvaron och det tror jag att jag gjort. Kan vi bidra till fler naturupplevelser och en ökad känsla för naturen har vi gjort något bra. Sedan är det ju så roligt att navigera - glida förbi öar och jämföra med kartan precis som på en orienteringskarta. Fast rika blir vi ju inte på det här med kartritande. Det går runt för oss tre, inte mer, men vi får många bevis på båtfolkets uppskattning, och det värmer bättre.

Kan någon börja konkurrera med dig?

- Det är inte så lätt. Det krävs en väldig erfarenhet och kunskap att tolka och bearbeta de digitala flygbilderna. Och eftersom det inte finns några pengar i det här, måste man nog vara lite tokig dessutom...

Ditt favoritställe?

Sjökort 611-02 och 03, Västra Söderarm utanför Norrtälje. Där finns lummig mellanskärgård utflyttad till havet. Jag trivs mest i lite lugnare miljöer. Är inte hundraprocentigt förtjust i alltför karga och kala skärgårdar. Visst är det ohyggligt vackert, men mångfalden är inte så rasande stor. Kanske beror det på min uppväxt vid Gåsö inne i mellanskärgården.

TEXT: PER GÖTHLIN, REDAKTÖR FRILUFTSLIV